Min duktiga hund!

Chansa och Udo tränar platsliggning.

På fredagar slutar jag jobba 12.30 och jobbar dessutom rätt nära klubben, så igår cyklade jag och Chansa upp dit efter jobbet för att träna lydnad med Anna och Udo. Chansa och Udo är lite av samma skrot och korn och P-O sa för ett par år sedan på skämt att de måste gå i särskola. Men nu får vi nog anse att de har gått ut särskolan, för de var enormt duktiga båda två.

Och då menar jag inte momentmässigt, även om de även där var mer eller mindre duktiga, utan det som de var duktiga på var att kontrollera sina impulser och behålla fokus på den egna uppgiften, oavsett vad som händer runt omkring. Det är ju det som är Chansas stora problem och något som jag har jobbat med hur mycket som helst. Hon har gjort stora framsteg hela tiden (annars hade jag nog gett upp), men nu känns det verkligen som att det inte ens finns något problem.

Jag började träningspasset med att leka med henne (kasta kong) och när Anna och Udo kom in på planen så brydde hon sig inte om dem, förutom att hon tittade och registrerade att de var där, utan fortsatte att leka med mig. Sedan la jag henne för att ta lite bilder med Annas kamera när hon kampade med Udo. Jag fick gå omkring en del för att få bra ljus och mestadels var Anna och Udo mellan mig och Chansa, men hon låg kvar, utan att ens vara på helspänn!

Vi la också en platsliggning och båda hundarna låg kvar. Udo låg dock ganska oroligt, men Chansa tittade rakt fram på mig hela tiden och inte för en sekund kändes det som att det fanns en risk att hon skulle lämna platsen. Jag och Anna tränade var för sig på samma plan och jag varvade med att träna aktiva moment med att lägga henne plats samtidigt som Anna och Udo tränade. Bland annat la jag henne så att Udo apporterade rakt framför henne och Anna belönade dessutom apporteringen med kamp.

Innan vi avslutade så kommenderade jag Anna i hela appellprogrammet. Jag platsade Chansa vid sidan av planen medan jag kommenderade och det innebar att jag inte kunde hålla koll på henne hela tiden, även om jag förstås tittade ditåt då och då och gick till henne och belönade med en korvbit en gång. Och varje gång jag tittade åt hennes håll så låg hon helt avslappnat och tittade på vad som hände.

Det finns säkert många som inte tycker att detta är något att skryta över, att det är självklarheter och ett misslyckande att man ens måste träna på det. Men för en hund som Chansa som är lättstressad, reaktiv och impulsiv så ÄR det svårt och kräver träning, massor av träning, och jag är stolt över att ha gjort sådana enorma framsteg som vi har gjort!

Men nu ska jag sluta skryta och återgå till mindre lyckad träning. I torsdags var det sökträning och jag kan väl inte påstå att träningen gick dåligt, men den gick inte heller jättebra. I början var Chansa inte alls med, utan sprang iväg och kissade när jag skickade henne både första och andra skicket och nosade runt och lyssnade inte särskilt bra när jag ropade på henne (det är ingen tvekan om att det är löp på gång). Men sedan jobbade hon på bra och markerade fint med lösrulle. Jag körde också lite tomskick, vilket vi har tränat rätt lite på. Hon gick ut fantastiskt bra på tomskicken, men hon går inte framåt, utan kommer tillbaka i stort sett där jag skickade henne. Det beror säkert på att hon oftast fått träff rakt ut och inte behövt göra framslag, så det blir vad vi ska träna nästa gång.

Det är alltid trevligt att träna sök vid den här tiden på året, för det finns alltid lite gott att äta när man ligger gömd och väntar.

I helgen är det Matfesten här i stan, så igår kom Cicci hit och vi tog ett par goda drinkar och pratade innan vi gick in till stan och åt middag. Jag åt lax med örtgratinerad potatis och det var jättegott. Efter vi hade ätit gick vi till tältet och drack öl. Det var lite kallt, så för att hålla värmen gick vi till dansgolvet och där höll vi oss sedan i stort sett resten av kvällen fram till kl 1.30 då Krutov slutade spela. Ciccis buss gick dock inte förrän 2.30, så jag blev kvar ett tag och klockan hann bli 3 innan jag kom i säng efter att ha cyklat hem (och upptäckt att magiskt nog fungerade lyset på min cykel igen!) och rastat Chansa. 

Därför har jag varit lite trött, så jag har spenderat dagen i soffan och tittat på livesändningarna från bruks-SM. Chansas halvsyster Berit tävlade i skyddet och det har hittills gått ganska bra. Och ännu bättre har det gått för Emelie, som var min instruktör på Tåmelägret. Det är riktigt kul att kunna se det live trots att man inte är på plats, men nackdelen är att jag blir väldigt sugen på att träna och det kan jag inte för jag har ingen hund hemma, eftersom mamma hämtade henne mitt på dagen idag för att hon ska vara där när jag jobbar i morgon.