Ny dator

Nu var det verkligen länge sedan jag bloggade, vilket mest beror på att min dator gick sönder och jag fick vänta på att få en ny. Det betyder i alla fall inte att vi har varit sysslolösa, trots att Chansa fortfarande har ont i knät.

I början av augusti var vi och hälsade på pappa och Maj i stugan, då Chansa fick springa lös på gården (utom när vi spelade krocket, för hon snodde kloten) och bada. Även jag badade och det var riktigt skönt.

 Hugo och Frans.

 Vi spelade trädgårdsyatzy och jag fick yatzy.

Chansa var glad att hon fick bada. 

 Mellan badstunderna vilade hon på gården.

Solnedgång.

På grund av hennes knä har det ju inte blivit så mycket träning, men vi har i alla fall varit på onsdagsträningarna och en kväll var vi ute och spårade hårda spår med Jimmie, Anna och Susanne.

Tittut!

 Susanne och Dio spårar.

 Dio.

 Dio kampar.

 Liten funderar på om hon ska spåra.

 Liten belönade sig med en pinne efter spåret.

 Jackpot.

 Jaga.

 Jag har hört att schäfrar ska vara intelligenta...

 Söta Jaga lyckas inte ens se arg ut när hon skäller.

 Jaga och Jimmie spårar.

 Snygga Udo. 

 Chansa spårade mycket bra.

 Liggmarkering.

 Hon spårade fint genom röret som jag krupit igenom.

Spårnoga.

Belöning i slutet av spåret.

Jag och Chansa har också varit på sökträningarna, fast Chansa har förstås inte fått köra något sök och jag har bara figgat och fotat. Men på sökträningen i lördags fick hon faktiskt vara med lite grann och köra lite stiglydnad. Hon var väldigt taggad, men också väldigt duktig. 

 Khira fick vara med och valla rutan.

 En odräglig schäfer släpar sin husse till sökrutan.

 Jaga.

 För det mesta är hon väldigt söt...

 ...men ibland ser hon inte riktigt klok ut.

 Dex.

 Dex söker.

 Dex får belöning ute hos figgen.

 Kangarootweiler?

 Caxa kommer med lösrullen.

 Kalla i full fart.

 Även små kelpiesar kan dra i kopplet.

 Chansa tränar på att ligga kvar i starten.

Den eviga diskussionen i sökgänget- rosa eller lila?

Efter sökträningen var vi några som bestämde att vi skulle grilla och dricka lite vin på kvällen, så efter att ha handlat och gjort fetaostsås, som var mitt bidrag till middagen, promenerade jag och Chansa till Alhem. Jag la ett spår till henne, men hon spårade inte så värst bra. Men det blev i alla fall en trevlig kväll med god mat, gott vin och trevligt sällskap. 

 Caxa poserar.

 Jaga.

 Jaga visar upp sina "intelligent schäfer-miner". 

Men vi har förstås också försökt komma tillrätta med Chansas skada. Vi har varit till Tomas och fått massage och laserbehandling. 

Han trodde till min stora lättnad att det inte var några skelettskador, men han tyckte ändå att vi skulle boka tid för undersökning och röntgen, så idag har vi varit hos veterinären. Chansa var som vanligt svår att sedera, men röntgen gick i alla fall bra och veterinären kunde inte se något fel på plåtarna. Vid undersökningen reagerade hon dock när veterinären palperade på insidan av knät, så hon trodde att det kunde vara menisken som fått en smäll. Chansa ska nu äta smärtstillande i 16 dagar samt vila och koppelrastas och så ska vi tillbaka till Tomas nästa vecka. 

 När vi hade varit hos veterinären gick vi på stan och åt hamburgare. 

 En halvdrogad Chansa när vi kom hem från veterinären.

Jag känner mig ganska positiv efter veterinärbesöket, för även om det är jobbigt med ännu mera vila och koppelpromenader så kommer hon nog ändå att bli bra. Mindre positivt är att grannen, som varit bortrest nästan hela sommaren, har kommit tillbaka och har inte bättre koll på sin hund nu. I söndags försökte den attackera Chansa igen när vi var på väg ut genom dörren. Som tur var hann den aldrig bita henne den här gången tack vare att jag höll nycklarna i handen, så jag kastade dem mot hunden och sa till Chansa att stanna inne. Om det är något Chansa är bra på i vardagslydnaden så är det att inte gå ut genom dörren om hon inte fått lov, men jag är faktiskt mycket imponerad av att det fungerar även när det står en ilsken hund utanför dörren! Det lilla kräket gjorde sitt bästa för att ta sig in, men tack vare att Chansa stod helt passiv (spänd och upphetsad, men ändå stilla) så kunde jag fokusera på att hindra den från att komma åt Chansa.