söndag, augusti 11, 2013

Söndagspromenad

Idag har jag och Chansa gått en långpromenad. Fast i och för sig blev det inte en så lång promenad, men vi var ute i drygt två timmar. Hon fick leta bollen i högt gräs, för jag tyckte att det var lämplig träning för henne med tanke på skadan (hon fick sitta och vänta medan jag kastade så att hon inte skulle rusa som en galning). Men dum som jag är tog jag inte av henne viktmanschetterna innan jag skickade ut henne, så hon tappade en av dem i gräset. Jag gick ut och letade, men det väldigt mycket brännässlor och jag hade bara shorts så jag gav upp. Det kändes för övrigt ganska lönlöst att leta, så det blir väl till att köpa nya.

 När man knappt kan hitta hunden så är det nog hopplöst att hitta hundens viktmanschett i gräset.

 Och ja, Chansa är med i båda dessa bilder.

Vi gick också till "fotbollsplanen" och tränade platsliggning. Hon har ju som jag nämnt blivit väldigt duktig på att ligga kvar, men jag har aldrig gått särskilt långt ifrån henne. Så det var min plan att jag skulle träna på riktigt långa platsliggningar, d v s i sträcka, inte i tid. 

 Lång platsliggning.

 Ännu längre platsliggning.

 Passade också på att träna fjärrdirigering. Sitt...

 ...och ligg.

 Bra tempo i långa inkallningar :-)

 Jag gjorde också en lång platsliggning på den mer välklippta fotbollsplanen. 

 Världens snyggaste malle.

Hon hade lite svårt att ligga kvar när avståndet blev för långt i det höga gräset och satte sig ett par gånger. Det funkade dock bra på den klippta fotbollsplanen, så jag antar att det beror på att hon inte ser mig när hon ligger i högt gräs. Men med lite träning gick ju det också bra, så jag är faktiskt väldigt nöjd.  Men mest nöjd var jag trots allt över den platsliggning vi gjorde på vägen hem. Det var några ungar som spelade fotboll och jag passade på att träna platsliggning vid sidan om planen. Och hon låg så lugnt och avslappnat trots att ungarna både skrek, sprang och sparkade boll. Hon gjorde inte minsta ansats till att resa sig och/eller bli uppjagad, även om hon tittade åt deras håll ibland. 


Jag vågade mig till och med på att släppa kopplet! 

Det var väldigt länge sedan vi jag gick någon promenad med Chansa. Visst har vi väl gått korta promenader, men någon promenad längre än 30 minuter har vi nog inte gått på hela sommaren. Delvis beror det på att det har varit varmt och delvis beror det på hennes skada. Det är inte så kul att gå långpromenader med kopplad hund, så istället har jag aktiverat henne med spår och lydnad. 

Det innebär att hon inte haft viktmanschetterna lika mycket som hon borde ha haft. Hon har också fått springa lös på gården när vi varit hos mamma och hos syrran och hon har både sprungit och hoppat efter bollar. Hon har simmat en del, men det har också blivit en del rivstarter från stranden, vilket skulle undvikas enligt hundfysioterapeuten. 

Jag var därför lite nervös när jag skulle träffa honom igen i fredags, men det gick bra. Chansa har blivit mycket bättre och är nog snart helt återställd :-) Hon ska nu ha viktmanschetterna på båda frambenen istället och hon får gärna vara lös och leka med en stor boll, typ fotboll, så att hon kastar lite fram och tillbaka och belastar båda frambenen. Han sa också att jag kunde börja lite smått med att låta henne ha sele och dra vikter, typ kedjor. Det kändes väldigt skönt att höra att hon blivit mycket bättre. 

Hon har också blivit mycket mer avslappnad när han masserar henne och hon försökte inte smita undan. I fredags verkade hon till och med njuta av det och försökte flera gånger lägga sig på rygg för att han skulle klia henne på magen :-) 

När jag la in bilderna från dagens promenad upptäckte jag att jag hade en del andra bilder i kameran från när jag var i Lappvattnet förra helgen:

 Blomma.

 En vit blomma på väg att slå ut.

 Ecco ute på gården.

Eftersom jag skulle börja om att jobba i måndags åkte vi hem från Lappvattnet i söndags och mamma följde med och stannade här till tisdag eftermiddag. 

Ecco i Chansas bädd.

I veckan har jag och Chansa tränat en hel del lydnad. Jag har kommit på ett sätt att få till framförgåendet med hjälp av att runt-övningen som Lena Kerje tipsade om så nu funkar det ganska bra. Tack vare samma övning har hon också gjort stora framsteg med apporteringen. Fast det verkar som att när hon lär sig något nytt så faller något annat ut, för nu verkar hon inte kunna ställande under gång längre, så det får vi börja om med lite grann. 

Fredag natt jobbade jag och eftersom det var ett kortare nattpass hade jag funderat på att låta Chansa vara hemma, men jag tog i alla fall med henne. Och det var tur att jag gjorde det, för hon som skulle avlösa mig på morgonen kom inte för att hon var sjuk, så jag fick fortsätta att jobba hela dagen också. Jag och brukaren gick i alla fall en kort promenad med Chansa och brukaren kastade boll till Chansa på gräsmattan utanför, så lite aktivitet fick hon i alla fall. 

1 kommentar:

Anonym sa...

Vad skönt att hon är bättre nu, strålande nyheter!