På bättringsvägen

Chansa verkar vara på bättringsvägen. Hon kräktes en gång under helgen, men annars har hon fått behålla den mat jag ger henne. Det är i och för sig inte så mycket. Hon får ca 2,5-3 dl uppblött mat per dag och hon tycker absolut inte att det är tillräckligt. Hon har aldrig varit en särskilt glupsk hund, men nu är hon konstant hungrig.

Både lördag och söndag natt har hon väckt mig mitt i natten, vilket hon aldrig brukar göra. Inte ens när hon mår dåligt brukar hon väcka mig, utan jag vaknar själv av att hon går omkring och är orolig. Jag visste därför när hon väckte mig att hon inte mådde dåligt, men tänkte att hon kanske var törstig så jag öppnade sovrumsdörren. Då gick hon in och ställde sig mitt i köket och vädrade mot matskålen där maten låg i blöt. Att väcka mig på natten för att hon är hungrig hoppas jag att hon slutar med när hon börjar få mer mat.

Idag ringde veterinären och sa att de prover de tog när vi var där visade att hon hade väldigt låga värden på B12, så hon ville att jag skulle ge henne det i 2-3 månader och sedan ta nya prover. Chansa blir dock piggare och piggare, men jag har inte velat göra speciellt mycket med henne. Jag tycker att det är bättre att hon lägger på sig av den mat hon får istället för att göra av med all energi på promenader. På promenaderna går hon framför mig och tittar på mig eller så studsar och skäller hon för att jag ska hitta på att göra.

Chansa studsar och vill göra nåt kul.

I kväll gick jag därför ut och gjorde lite nosarbete genom att jag tar godis i handen, sticker hål i plogkanten och i vissa hål släpper jag samtidigt en godbit. Sedan går jag med henne så att hon får nosa i hålen efter godiset. Man kan inte tro att det kan vara särskilt uttröttande, men det är faktiskt en ganska givande aktivering. Det kan förstås inte jämföras med ett ordentligt spår, men jag gör det gärna med en hund som går på rehab eller, som nu, har varit sjuk.