Lilla Dolly

För 1,5 vecka sedan fick mamma hem sin valp och i helgen har jag varit där och träffat henne.
Valpen och Chansa fick träffas i koppel ute på gården först och valpen var jätterädd för henne. Jag gick omkring med Chansa och hon fick också stå stilla så att valpen fick lukta på henne utan att hon rörde på sig, men valpen var ändå ganska rädd när vi gick in. Chansa fick ha koppel och ligga stilla bredvid min stol, men eftersom valpen ändå var rädd så stoppade jag in Chansa i canvasburen, med takluckan öppen. Jag tänkte att valpen kanske skulle våga närma sig Chansa då och det hade jag rätt i. Det dröjde inte många minuter förrän valpen klängde på buren och krafsade och bet Chansa i kinderna. När Chansa fick komma ut blev hon lite rädd igen, men var snabbt där och ville leka och sedan dess har de varit kompisar.

Chansa är verkligen mycket snäll och tål det mesta från valpar. Valpen fick kliva på henne fast hon låg och tuggade på en tuggpinne och inte förrän hon försökte ta den ur munnen på henne morrade Chansa lite grann. Och Chansa är ju nästan lika lekfull som valpen, så de hade riktigt kul med varandra.

 När den stora hunden är inburad kan man våga sig på att krafsa och bita på den.

 Lek och bus.

Erik och Liam kom till Lappvattnet ungefär samtidigt som jag, men Fia, Matte och barnen kom inte förrän vid middagstid, så jag passade på att gå en lång promenad med Chansa innan det blev fullt hus. Och jag måste också verkligen skryta över Chansa. Hon var en bit före mig när det plötsligt sprang en hare över vägen ca 20 m framför henne och när jag ropade på henne kom hon utan att ens göra en ansats till att följa efter haren! Det belönade jag ordentligt med kamp med brandslangen. När vi gick där haren hade passerat över vägen visade hon lite intresse för spåret, men utan att ha någon lust att följa efter (hon har alltid varit ointresserad av viltspår).

Snygg och duktig.

 Belöning för att man avstår harjakt. 

"Det är min brandslang".

Igår gick jag, Fia och Frasse en kort sväng i skogen med Chansa och Dolly.

 Lilla Dolly är en blandras mellan wachtelhund och gråhund.

 Busig valp.

Dolly hängde efter sin idol Chansa.

Kommer på inkallning.

Full fart.

 Hon trasslade in sig i gräset...

 ... och fastnade i buskarna.

 Liten sötnos.

 Vill gärna ha Chansas pinne.

 Mycket spring i benen. 

 Hon är en valp med ett mycket bra luktsinne.

 Full fart, men inte alltid fullständig kontroll över alla kroppsdelar.

Alla väntar på att lillan ska komma ikapp.

 Får godis av Frasse när hon kommit på inkallning.

När jag var ute med Chansa i fredags låg det en rådjursklöv mitt på stigen inte så långt från huset (där Owe lägger ut åtel, så det är säkert någon räv som har tagit den). Chansa valde bort klöven för brandslangen, men valpen visade stort intresse så jag passade på att lägga hennes första viltspår genom att dra klöven ca 25 m in i skogen. Sedan fick hon spåra upp den och det klarade hon hur bra som helst.

Stolt valp med rådjursklöv. 

På eftermiddagen åkte jag och Jenny ut i skogen och spårade. Medan spåren låg passade vi också på att göra uppletande.

 Klumpen på väg ut i full fart.

 Jag hade inget tjänstetecken med mig, så Chansa fick låna Klumpens.

 Griper ett föremål i farten.

 Kommer in med föremålet.

Spåren fick ligga drygt en timme. Chansa fick gå sitt först och hon spårade riktigt bra. Jag spårar ju ofta själv, så jag är inte van att inte ha en aning om var spåret går, men det var inget problem. Jag kände att jag kunde lita på henne, eller snarare att jag kunde lita på mig själv att jag kunde läsa henne rätt. Det var ju ett problem vi hade på första kursen med Micke Ryberg (det var inte bara jag som hade svårt med det; det hade vi alla inklusive Micke), så det är ju kul att jag lärt mig nåt sen dess i alla fall. Hon blev dock lite trött mot slutet och vi hade också en pinne borta och det var säkert när hon vimsade lite som hon missade den. 

 "Hur lång tid ska det ta att få fram en godis egentligen?" undrar Klumpen.

 Båda hundarna klarade sina spår mycket bra, så efter spåret fick de slappa lite med varsin pinne. 

 Klumpen hade dock annat än pinntuggning i tankarna, vilket Chansa, som nyss slutat löpa, inte var speciellt intresserad av. 

 Det hindrade dock inte Klumpen från att försöka igen även efter en tillsägelse.

Jag hade egentligen tänkt åka hem igår kväll eftersom jag skulle döma en lydnadstävling i Malå idag, men det blev så att jag stannade kvar en natt till och fick stiga upp väldigt tidigt för att först hinna hem och sedan åka till Malå. Det var dock bara 10 hundar sammanlagt i alla klasser, så dagen blev inte så lång. Men kallt var det och det både regnade, snöade och haglade, så det var väldigt skönt att komma hem och slappa i soffan. Chansa hade inte heller nåt emot att slappa hela eftermiddagen och kvällen, för hon har busat med valpen och gått en långpromenad i skogen med Fia och Matte, som sedan lämnade av henne här hemma strax innan jag kom hem.