Igår var det först brännbollsmatch på fotbollsplanen, de vuxna mot barnen. Barnen vann naturligtvis. Eftersom jag ville vara med och spela så fick Chansa inte följa med, men efter matchen cyklade vi hem och gjorde i ordning lite mat för att åka ut med båten och äta lunch.
Chansa var överlycklig att få komma ut och åka båt, precis som vanligt. Hon är lite underlig på det viset. Hon springer ut på bryggan, kan knappt vänta på att få lov att hoppa i båten och hon hoppar i båten med stor glädje. Hon sitter gärna och tittar i början, men sedan verkar hon inte alls uppskatta att åka båt. Hon kryper ihop och ser nästan olycklig ut, men så fort det är dags att kliva iland så är hon ivrig igen. Och när vi ska hem igen så är hon precis lika glad att få hoppa i båten igen.
Medan vi åt lunch kom det stora svarta moln och det mullrade lite grann. Vi gick en sväng runt ön och utforskade lite grann och Chansa gillade verkligen att springa och klättra bland klipporna. Det är tur att hon är som en liten bergsget, för hon är nästan lite för modig för sitt eget bästa. Jag hade hjärtat i halsgropen ibland. När vi nästan gått runt började det regna, men jag och syrran hade bestämt oss för att vi skulle bada och det gjorde vi. För att citera Frasse så var det "så kallt att man inte kunde andas under vattnet". Det var verkligen så kallt att man nästan tappade andan och fötterna domnade bort rätt snabbt, men så fort jag hade doppat mig så var det helt okej. Jag frös inte det minsta under båtturen tillbaka.
Vi åt grillat till middag och sedan satt vi i paviljongen och drack och hade trevligt. Det var så varmt och skönt att vi satt där ute till halv två.
Chansa på väg ut på bryggan.
Chansa räcker ut tungan åt fotografen.
Jag och Chansa.
Pojkarna körde egen båt.
Fin vy vid lotsplatsen.
Chansa fick ligga i skuggan och vila medan vi åt lunch- Sarahs sillröra och kycklingsallad = jättegott.
Jag.
Grillplatsen, med aningens vingliga bänkar.
Sommar.
Sarah och Ester.
Chansa ville vara med och undersöka allt på ön.
Ester och Chansa utforskar.
Lotsplatsen.
Chansa på egen upptäcktsfärd.
Chansa klättrar.
Vätskepaus.
Mattehjärtat hamnad i halsgropen när Chansa först klättrade upp på den högsta klippan och sedan hoppade ner på den här lilla avsatsen (det ser kanske inte så högt ut på bilden, men hon det var det!)
Malle eller bergsget?
I väntan på middagen fick Chansa mys och massage av Sarah.
Under bordet i paviljongen är bästa platsen enligt Chansa.
Igår sov vi ganska länge (även Chansa verkade trött) och när jag steg upp la jag ett spår åt henne. Man måste ju passa på när man har skogen precis runt hörnet. Det blev ca 500 m långt med tre pinnar och 90 minuters liggtid. Chansa spårade mycket bra, fast som vanligt kanske lite för fort. Skogen är ganska snårig på vissa ställen så det är svårt att hålla igen henne. Hon tappade bort sig lite i slutet, men hittade tillbaka till spåret ganska fort.
Chansa spårar.
Vinkeln på klipporna tog hon fint.
Hittade pinne (och tuggade sönder den för att jag var för långsam med att få fram belöningen).
Kampebelöning.
Spårar över en sten.
Vädret fortsatte vara bra, så jag och syrran ägnade dagen åt att plantera ett tjugotal buskar längs vägen. Chansa fick ligga i skuggan och titta på. På eftermiddagen åkte jag och Chansa till min moster och åt middag. Eftersom det var många hundar där så fick Chansa sitta i buren i garaget. När jag skulle stoppa in henne visade det sig att dörren inte var ordentligt stängd så min mosters rottis, som inte gillar andra hundar, puttade upp dörren och kom ut. Jag lyckades hålla undan Chansa samtidigt som jag försökte mota bort Moddy och till slut fick jag hjälp så det hela slutade bra.
Nu är vi hemma igen och ska bara ta det lugnt och vila upp oss efter en härlig midsommarhelg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar