Ensamhetsproblem?

Jag har jobbat i natt och när jag satt på bussen på väg till jobbet igår kväll ringde det. Det var en av mina grannar som sa att Chansa skällde och ylade. Jag blev förstås alldeles förskräckt och frågade om hon brukar göra det när hon är ensam. Han sa att hon inte brukar det, men att det hade hänt en gång förut för länge sedan, typ i somras, fast den gången var det mitt i natten. Jag ringde pappa, som fick åka och hämta henne och ha henne över natten. Han sa att hon var helt tyst när han kom och hon verkade inte heller stressad eller uppjagad på något vis.

När jag sedan funderat på saken så insåg jag att hon inte ens varit ensam i 20 minuter när grannen ringde. Jag gick hemifrån prick kl 21.10 och enligt telefonen så ringde grannen kl 21.27. Han sa att han kunde höra henne fast han bor två dörrar bort, fast jag kunde då inte höra nåt när jag pratade med honom. Chansa är ju van att vara ensam hemma och verkar aldrig stressad när jag kommer hem, så det verkar väldigt konstigt att hon skulle bli så olycklig av att vara ensam när jag inte ens varit borta i 20 minuter.

På morgonen när jag slutade jobba promenerade vi hem från Moröhöjden och det var rätt skönt med en promenad trots att det var -25. När jag kom hem såg jag att Chansa hade röjt runt i sängen lite, så det är möjligt att hon fick ett busryck och då kan hon mycket väl ha skällt lite, men det kan ju knappast ha varit mer störande än när hon får busryck och skäller när jag är hemma.

I somras var det en hund som ibland höll på att skälla och yla på dagarna och ett par gånger också på kvällen/natten. Jag minns att den en gång satte igång att skälla och yla vid kl 23 och höll på till kl 2 eftersom jag just då jobbade typ 55 timmar i veckan och verkligen var irriterad över att inte få sova på natten. Jag minns också att jag tänkte att Chansa skulle få skulden för det, för det var väldigt svårt att lokalisera exakt var hunden skällde. Det får mig att undra om det inte var den händelsen grannen menade när han sa att det hänt en gång i somras. Jag är därför inte heller helt säker på att hon skällt och ylat den här gången. För säkerhets skulle ska hon dock få vara hos pappa och Maj när jag jobbar i helgen.

I kväll sparkade vi upp till Moröhöjden för att äta middag hos pappa och Maj. Det var inget vidare före för att sparka, men jag orkade helt enkelt inte gå den sträckan dit och hem när jag redan gått den redan en gång på morgonen. Dessutom blåste det ganska ordentligt och när jag sparkade hem blåste det nästan stormvindar, så nu ska det blir skönt för både mig och Chansa att krypa ner i sängen.