Vilken härlig dag!

Det kändes verkligen bra att vara ledig idag när jag vaknade till strålande sol och klarblå himmel. Självklart blev det en långpromenad med Chansa och det var så skönt ute att promenaden blev betydligt längre än vad jag hade planerat. Jag hade tänkt åka en sväng på skidor också, men eftersom promenaden blev 2,5 timme lång kändes det som överkurs att åka skidor också, så det får bli en annan dag istället.

Eftersom vädret var fint var det förstås en massa folk ute, men i skogen var det ganska folktomt. Då blir det lätt att man slappnar av lite och vid ett tillfälle såg jag knappt någonting eftersom jag hade solen i ögonen, men jag kunde se på sättet Chansa drog iväg före mig att det var något/någon framför oss. Hon kom tillbaka när jag ropade och jag kopplade henne. Det hon hade fått syn på var en skidåkare och när jag kom fram frågade han "Visst är det en malle?" Jag blev mycket förvånad; det har inte hänt mer än ett par gånger sedan jag fick Chansa att någon vi mött på promenad vetat vilken ras hon är. Han hade haft belgare, dock inte malle, och själv tränat och tävlat en gång i tiden.

Kameran hade jag förstås med mig:

Chansa i solskenet.

 Snömalle.

 Full fart.

 Kastar sig i snön.

 Väntar på mig.

 Galet snömonster.

 Har hoppat upp på de gamla ensilagebollarna. 

 Snö på nosen.

 Övning i självkontroll.

Tar kongen i farten.

 Vackraste mallen i världen.

Så trött, så trött

Just nu är jag så trött, så trött. Allting känns så jobbigt och jag orkar nästan ingenting. De senaste veckorna har jag inte ens orkat cykla till jobbet på Medlefors. Ja, ibland inte ens till mitt andra jobb dit det bara tar ca 7 minuter att cykla. Flera kvällar den här veckan har jag till och med gått och lagt mig vid 22.30 för att jag inte orkat vara vaken längre, trots att jag vanligtvis sällan lägger mig före klockan tolv. Förra veckan var jag på en hälsoundersökning genom jobbet och det visade sig att jag hade väldigt lågt blodvärde (vilket har sin förklaring) och jag antar att det är det som också är orsaken till att jag är så orkeslös. Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart, fast just nu känns det snarast som att jag blir mer och mer orkeslös.

Chansa blir förstås lite lidande av att jag inte orkar så mycket. I onsdags tog vi en välbehövlig sovmorgon och sedan blev det en promenad på 2 timmar innan jag begav mig till jobbet (med buss). I torsdags jobbade jag hela dagen och var helt slut när jag kom hem, men på kvällen släpade jag mig i alla fall upp ur soffan och gick ett spår till Chansa på en parkering. Chansa spårade mycket bra. Jag släppte på henne från sidan av spåret och hon gick ut och valde rätt riktning på en gång och hon fäste på spåret direkt. Dock vallade hon lite grann i spåret, eftersom det inte hade legat speciellt länge, men hon hittade i alla fall alla godbitar jag lagt ut och vinkeln tog hon klockrent.

Igår förstod jag att jag skulle vara alldeles för trött för att aktivera Chansa när jag kom hem så jag passade på att cykla en sväng med henne på förmiddagen innan jag for till Medlefors. Att cykla med henne är inte så jobbigt, eftersom hon då drar mig. Idag har jag också jobbat hela dagen och eftersom det blev en ovanligt jobbig arbetsdag så var jag extremt trött när jag kom hem. Men eftersom jag inte hade något godis hemma och varken orkade gå eller cykla själv till affären så blev det en cykeltur med Chansa idag också.

Jag gillar inte att binda henne utanför affären och gör det extremt sällan och då bara när det är lite folk och jag bara har någon enstaka sak att köpa. Jag band henne dessutom med både koppel och expanderlina i ett avancerat system, så att ingen skulle kunna stjäla henne (vilket kanske är det mest osannolika som skulle kunna hända, men ändå det jag är mest rädd för). Men trots att man kanske inte kan tro det när man ser henne så är hon som en liten ängel att binda upp. När jag kom ut från affären igen efter 3 minuter (ja, jag tog tid) satt hon som ett ljus och tittade mot dörren.

Eftersom hon var väldigt pigg och verkade sugen på en cykeltur så tog vi en omväg på 3 km på vägen hem, så nu har hon i alla fall fått springa av sig lite. I morgon är jag tack och lov ledig och då hoppas jag på att orka med både en promenad och en skidtur. Men nu blir det att slötitta på Melodifestivalen och äta lite chips.

 Mina chips till Melodifestivalen.

Chansa tar slappandet på allvar.

Skidtur

När jag kom hem efter att ha jobbat på morgonen var det 3 plusgrader och strålande sol. Jag fick en plötslig lust att ge mig ut och åka skidor, så jag hämtade skidorna från förrådet och gav mig ut. Jag åkte inte speciellt mycket förra året och Chansa fattade aldrig riktigt poängen med det och för att lära henne vad skidåkning går ut på åkte vi bara i de spår som är uppdragna i bostadsområdet och på fotbollsplanen.

Det gick mycket bättre än vad det gjorde förra året, men jag kan inte påstå att det blev mycket till drag. Chansa var taggad, fast hon knappast kan komma ihåg vad skidåkning handlar om, och det blev en hel del pip och gnäll. Hon ville hemskt gärna springa, men problemet är att hon springer fram och tillbaka. Hon springer ut, drar ibland lite grann och springer sedan tillbaka till mig. Det kan dock möjligtvis gå att åtgärda genom att korta expanderlinan. Eftersom det mest trasslade med linan när vi började åka så kortade jag av den och höll den i handen ett tag och då drog hon faktiskt ganska bra en stund. När jag cyklar/går med midjebälte har jag en kortare expanderlina så nästa gång ska jag testa att använda den istället.

Andra varvet vi åkte gick betydligt bättre så det finns hopp om att det kommer att gå att åka skidor med henne. Hon drog visserligen inte så mycket, men på slutet sprang hon mestadels vid sidan, vilket är betydligt bättre än att springa fram och tillbaka. Jag förvånade dock mig själv med att ha betydligt bättre kondition än vad jag hade väntat mig. Jag misstänker dock att jag kommer att få träningsvärk i morgon. Jag känner av några muskler i axlarna som jag inte visste att jag hade. Men det var härligt med en skidtur och det kommer definitivt att bli mer skidåkning i vinter!

Sedan sist jag skrev har det inte hänt mycket. I onsdags var det årsmöte på klubben och smörgåstårtan som serverades var absolut värd den kylslagna cykelturen dit. När Chansa får dra så får ju inte jag röra så mycket på mig, så det blir väldigt kallt om fingrarna att cykla med henne och eftersom det var -14 så var mina fingrar alldeles stelfrusna när vi kom fram.

I lördags var jag ledig och då blev det förstås en långpromenad, som dock inte blev riktigt lika lång som jag hade tänkt mig. Det blåste väldigt mycket och i stort sett alla promenadstigar, skoterspår och gångvägar hade drivit igen. Även bilvägarna hade drivit igen rejält så det var inte speciellt kul att gå där heller. Tyckte jag i alla fall; Chansa hade kul ändå. På lördagkväll var det mattes tur att få ha kul. Jag och Gittan var på Bishop's Arms, drack öl/vin, pratade och hade trevligt.

Nu är det dags för kvällsfika och detta står på bordet och väntar:

 Jag är inte speciellt förtjust i semlor, men brukar i alla fall "tvinga" i mig en semla per år och då oftast på fettisdag. Det fick bli en lyxsemla; de är lite godare än vanliga semlor.

Te är jag dock väldigt förtjust i och i kväll drack jag mitt te ur min Londonmugg med tunnelbanekarta (bl a med stationerna Tower Hill och Bank/Monument, där vi ofta var på vår Londonresa)

Kameran tillbaka!

Igår hade jag äntligen möjlighet att hämta min kamera som varit inlämnad på lagning. Blixten hade de fixat och objektivet var utbytt och försäkringen täckte alltihop. Men eftersom jag hade jobbat natt sov jag i stort sett hela dagen och det var dessutom ganska mulet så jag kunde inte gå ut och fota.

Istället tog jag kameran med mig på kvällens träning i totohallen, men det blev inte så mycket fotat där heller. Jag tog några bilder när vi just hade kommit dit, men de flesta blev inte speciellt bra och sedan glömde jag bort att jag hade kameran med mig.

 Chansa väntar. 

 Susanne och Jackpot.

Jag och Chansa cyklade till träningen och då hände det jag länge varit rädd för skulle hända. En hund kastade sig fram och flög på Chansa när vi cyklade förbi och den kombinerade kraften av en springer spanielhane och Chansa som flög in i cykeln gjorde förstås att jag föll omkull och flög in i en snödriva. Jag landade relativt mjukt, men jag slog knät som jag skadade tidigare i vinter och som inte blivit helt bra sedan dess och detta lär ju inte påskynda läkningen.

Det är rätt sällan jag skäller på folk, men den här gången gjorde jag det. Det är i och för sig inte den kvinnans fel att det ofta är hundar som kastar sig fram eller förföljer oss när vi cyklar, men jag blev både rädd och arg. Jag är glad att det är vinter, för hade detta hänt på sommaren hade det hela nog inte gått lika bra.

Chansa klarade sig också ganska bra. Hunden kom av sig i sitt utfall när jag föll omkull och skrek åt den och jag såg inga skador på henne. Men när vi cyklade hem tyckte jag att hon markerade lite på ett framben och hon markerade även lite i morse. Det är vänster fram som hon markerar på, så antagligen fick hon en smäll när hon flög in cykeln. Det är säkert ingen fara med det (nu ser jag inget på henne), men vi tog i alla fall en vilodag idag.

Dock har vi inte helt vilat från träning. Lena tipsade igår om att lära Chansa att kampa medan hon sitter ner för att hon inte så gå upp i varv så mycket, så det har vi tränat på idag. Det gick faktiskt bättre än vad jag trodde. Kompaktkameran krånglade, men jag lyckades i alla fall till slut filma lite grann av träningen, så här är en liten film på när jag kampar med Chansa sittande. Om någon undrar varför det knappt hörs när jag ger henne lov att gripa, medan övriga kommandon hörs tydligt så beror det på att hon varvar upp för mycket om jag säger "ta" i högre tonfall än en viskning.

Vi har också tränat på lite självkontroll genom att hon fått hålla saker i munnen och vänta på lov att få äta upp. Myrrha kunde också hålla ätbara saker, som t ex korv och chips, i munnen, men det var absolut omöjligt att få henne att röra på sig samtidigt; då åt hon upp det hon höll eller spottade ut det. Chansa tyckte också att det var mycket svårt att hålla något gott i munnen och gå samtidigt, men hon klarade faktiskt att gå fot ett steg med en bit ljusugnsbröd i munnen.

 Väntar på varsågod att få äta upp en bit ljusugnsbröd.

Grisöra var betydligt svårare att hålla i väntan på varsågod; så svårt att hon var tvungen att blunda :-) Jag försökte få till en bild med dreglet som droppade ur munnen på henne, men lyckades inte (man kan ju inte plåga henne med att sitta och hålla godsaker hur länge som helst).

Vackert väder

 Chansa i vårsolen.

Eftersom jag ska jobba i natt blev det sovmorgon i morse. Men min förkylning gjorde att jag inte har sovit bra på hela natten och jag kände inte minsta lust att gå någon långpromenad med Chansa. Men eftersom det var nollgradigt och strålande sol kändes det som att jag var tvungen att åtminstone gå en kortare promenad. Det slutade även idag med att vi var ute i nästan två timmar.

Igår var det ju lika varmt, men utan det strålande solskenet och då var det massor med folk ute. Därför hade jag väntat mig att det skulle vara ännu mer folk ute idag, men istället var det färre människor ute. Mycket underligt! Det var i alla fall riktigt skönt med en promenad och det värmde t o m lite i solen.

Och Chansa gjorde mig återigen mycket stolt. Eftersom jag inte är riktigt lika pigg som vanligt p g a förkylningen uppmärksammade jag inte en skidåkare som kom i ganska hög hastighet. Men det gjorde Chansa och satte iväg mot honom. Men på mitt "stanna" tvärnitade hon och kom tillbaka, utan att ens ha kommit i närheten av skidåkaren, som sa något om lydig hund när han åkte förbi!

Jagar kongen.

Dyker i snön efter kongen.

Kommer tillbaka med kongen.

Efter att ha avbrutit jakten på skidåkaren blev det mera lek med kongen.

Sugen på bus.

Jag brukar kalla henne för Fröken Full Fart och det passar rätt bra.

Fokus på Frolic.

Flygande belgare. 

Nu är lilla fröken trött och nöjd, så snart ska vi gå och lägga oss och sova ett par timmar till så att jag orkar hålla mig vaken i natt.

Mildare

Nu var det återigen länge sedan jag skrev något här och det beror på att vi inte har gjort något som är värt att skriva om. Och man måste ju ha något intressant att skriva om ifall man inte har några bilder att backa upp texten med :-)

I början av veckan var det fortfarande ganska kallt och jag hade en hel del att göra. På grund av ett flyttat personalmöte var jag tvungen att fara hemifrån tidigare än vanligt när jag jobbar på måndagseftermiddagarna, så Chansa fick följa med mamma hem och sova där. Chansa kom hem på tisdag morgon när mamma skulle till jobbet. Jag var på utbildning från 9-17, så mamma åkte förbi och gick ut med Chansa när hon slutade jobba.


 I onsdags var det fortfarande under -20, så det blev inte någon lång promenad då heller. I torsdags blev det en riktigt lång arbetsdag. Först jobbade jag 8 timmar och när jag slutade där fick jag direkt bege mig till Morö Backe och jobba 6 timmar till. Jag fick skjuts av min kollega, så vi åkte bara förbi och hämtade Chansa, som jag sedan promenerade med från min kollega till jobbet så att hon skulle få röra lite på sig. Tyvärr var det ju precis vid den tid som alla ungar går hem från skolan och alla ungar ska hämtas på dagis, så Chansa fick inte vara lös så mycket som jag hade velat.

Men hon skötte sig riktigt bra på jobbet trots att hon var en aning understimulerad och omotionerad. Eftersom det inte går några bussar vid den tid jag slutar så fick jag och Chansa promenera hem, så då fick hon i alla fall en långpromenad på 1,5 timme och eftersom hon kunde vara lös i stort sett hela tiden så fick hon också röra på sig ordentligt.

Igår blev det helt plötsligt varmt, bara -9 när vi steg upp på morgonen, så jag cyklade 5 km med Chansa på förmiddagen. Jag tror att hon uppskattade att få röra på sig ordentligt. Jag hade också planerat att gå en promenad med henne när jag kom hem från jobbet på Medlefors, men helt plötsligt blev jag jätteförkyld, trots att jag inte känt av någon förkylning under dagen.

Så idag tog vi en ordentlig sovmorgon och när jag steg upp var det bara 0-gradigt, så det fanns helt enkelt inga ursäkter för att låta bli att gå ut, även om jag inte alls hade någon lust. Men när jag väl kom ut så var det faktiskt riktigt skönt och vi var ute i nästan 2 timmar. Den enda nackdelen med mildare väder är att alla andra också måste gå ut. Det går inte att släppa Chansa på gångvägarna, för man måste ändå kalla in/koppla henne var tionde meter och i skogen vimlar det av skidåkare och folk som promenerar med eller utan hund, så det är knappt att det går att släppa henne där heller.

Hon har ju dock blivit riktigt duktig på att skvallra på folk utan hund och skidåkare bryr hon sig inte längre om (och till min stora förvåning så visade hon inte särskilt stor lust att dra efter skotrar heller), så jag gav henne förtroendet att vara lös ändå och hon missbrukade inte det förtroendet.

Tvärtom visade hon att hon blivit riktigt lydig. Hon fick vara lös på gångvägen förbi fotbollsplanen och skolan, trots att det var en del folk som promenerade och när vi kom till en korsande gångväg såg jag ett äldre par med varsin rullator som rörde sig extremt långsamt framåt. Det fanns inte i min föreställningsvärld att de skulle kunna ha en hund så jag kallade inte in Chansa. Hon uppmärksammade dock den övergödda taxen som de hade och startade mot den i full fart, men när jag ropade så vände hon på fläcken och kom! Jag var mycket stolt över henne.

Jag tog den lilla kompaktkameran med mig, så det blev i alla fall några bilder, dock inte speciellt bra bilder.

Chansa gillar att rulla sig i snön.

Ännu mera rullande.

Leta och hämta kongen i snön gillar hon också.

Glad malle.

Snygg malle.

 Poserar på en fallen trädstam.

Eftersom man kan filma med den lilla kompaktkameran passade jag på att göra en liten film när vi tränar på att hon ska ha en lugn sinnesstämning. På föreläsningen om on/off-knapp med Eva Bodfält pratade hon om hur viktigt det är med rätt sinnesstämning. Det räcker inte med att hunden t ex står stilla vid sidan och väntar på t ex kommandot "sök" om den har fel sinnesstämning; då finns det risk för pip, gnäll och startskall. Och arbetet blir ju också mer fokuserat om hunden har rätt sinnesstämning och inte är för mycket uppe i varv innan man skickar den.

Denna övning syftar till att lära hunden rätt sinnesstämning. För att jag ska kasta kongen som jag håller i handen måste Chansa sluta vifta på svansen och slappna av. Det var inte speciellt svårt att lära henne att villkoret för att hon ska få kongen (eller någon annan leksak) är att hon ska sluta vifta när hon sitter och ligger, men i stående ställning var det mycket, mycket svårare för henne. Men nu verkar det som att polletten har trillat ner.

Ett kallt EFIT

Idag var det Ett Foto I Timmen och eftersom jag för en gångs skull är ledig så ville jag vara med. Jag har ju inte fått tillbaka min systemkamera än så det fick bli med den lilla kompaktkameran. Den är förstås inte lika bra, men det fick gå ändå. Här är min lediga lördag i bilder:
 

9.10 Termometern visar -31 grader och inomhustemperaturen är inte heller särskilt hög, så jag kryper ner i sängen en stund till. 

10.10 Jag och lilla fröken snooze-nos har vaknat och funderar på att kliva ur sängen.

11.10 Promenad i strålande solsken och "bara" -28. Chansa bekymrar sig dock inte om temperaturen.

12.10 Men det händer att hon får köldkramp, speciellt när hon är korkad nog att ge sig ut i djupsnön.

Bonus: Bild på världens sötaste snö-malle + en liten promenadfilm (som vanligt något mystiskt klippt; jag är ju som bekant inget proffs på filmredigering).

13.10 En kopp te och senaste avsnittet av Grey's Anatomy.

14.10 Tittar in på Allt Om Hundar.

15.10 Vattnar blommorna och upptäcker att fönstren är en aning isiga. 

16.10 Sitter i soffan och läser Bittert arv.

17.10 Det är kallt även inomhus och jag är mycket glad för min mysiga filt och mina härliga sockar. 

18.10 Världens sämsta hundägare? Har inte lust att gå ut i kylan så jag skickar ut Chansa på uteplatsen för att kissa.

19.10 Svarar på syrrans mms med bild på sina shoppingfynd i Stockholm. 

20.00 Gör som större delen av svenska folket och ser på Melodifestivalen. Är dock inte speciellt imponerad. 

21.10 Tänder fler ljus i hopp om att det ska bli lite varmare inomhus. 

22.10 Tittar på Adjustment Bureau.

23.10 På väg ut på kvällsrastning upptäcker jag att snön som följde med in sist jag var ut inte ens smält. Dörren håller inte tätt och det har hänt flera gånger i vinter att jag knappt fått upp dörren för att den frusit fast.

Kallt!

Det har varit en mild vinter hittills, men nu har kylan slagit till. Just nu är det -30 grader ute, men värst är nog ändå att det bara är 18 grader inne. Jag och Chansa har inte varit ute speciellt mycket de senaste dagarna. Det beror dock mest på mig, inte på Chansa. Hon går mer än gärna ut trots att det är kallt och får inte speciellt mycket köldkramp heller. Igår morse hoppade hon några steg på tre ben och liksaå när vi var ute nu ikväll, men annars går det bra. Men det är klart, hon håller sig ju i rörelse hela tiden.

Det är väldigt vackert ute när det är kallt och solen lyser, så nu saknar jag kameran ännu mer. Fast idag fick jag meddelande om att den är klar, så jag hoppas på att kunna få tid att hämta den i början av nästa vecka.

Jag och Chansa tränar dock en del även när vi håller oss inomhus. Jag nöter envist på med ingångarna framifrån och genom att tänka på min kroppshållning så har hon gjort stora framsteg. Jag upptäckte att om jag står för stelt och tittar rakt på henne så stannar hon betydligt längre ifrån mig än om jag slappnar av lite och tittar antingen neråt eller rakt upp i luften.

Hon vill gärna söka ögonkontakt och det är nog en av anledningarna till att hon satt sig för långt ifrån. Jag har också varit noga med belöningsplaceringen, d v s belöningen kommer bakom mig så att hon måste springa mellan mina ben för att komma åt den. När vi tränade idag siktade hon rakt mellan mina ben, men när hon insåg att hon inte kunde komma igenom satte hon sig i precis perfekt position, så träningen går i alla fall framåt.

Tidigare ville jag ha ingång direkt in till sidan på alla moment utom apporteringsmomenten, men jag har nu bestämt mig för att köra på ingång framifrån på allt. Hennes ingångar på raka inkallningar och på hoppet är ändå inte speciellt bra, så vi kan lika gärna ägna vintern åt att få till fina ingångar framifrån.

Vi tränar också lite på framförgåendet, så gott det går inomhus, och på stadga i ligg och sitt (på ståendet har hon redan otroligt bra stadga). Lite detaljer i fritt följ filar vi också på. Det är dock inte det lättaste momentet att träna med Chansa när hon är lite understimulerad. Hon blir lätt frustrerad och då kommer också stötar, nyp och skall.

Men annars tycker jag inte att det är några problem med några vilodagar. Chansa är så mysig och gosig och har inte alls något emot att ligga i mitt knä i soffan i flera timmar. Fast i helgen är jag ledig- både lördag och söndag!- så imorgon kommer det att bli en långpromenad oavsett vilken temperatur termometern visar.

Min malle i ett nötskal

Bilden kanske inte syns så tydligt, men 1) människan säger "Gabi, down" till mallen, som sedan 2) studsar på någons rygg, 3) hoppar upp på bordet och tvärnitar för att sedan 4) lägga sig på andra sidan bordet.

På ett malleforum hittade jag idag den här bilden som jag tycker beskriver Chansa alldeles precis. Varför nöja sig med att bara åtlyda kommandon, när man kan göra så mycket annat och ändå göra som man är tillsagd? Det var speciellt passande att hitta den här bilden eftersom jag precis tränat apportering med henne. Där kör hon verkligen med det här stuket. Hon sitter lugnt, jag håller fram apportbocken och säger "apport". Då exploderar lilla mallen och hugger apportbocken som en kobra med hela munnen, hoppar upp och pussar mig/ger mig en fläskläpp och landar sedan sittande fint framför mig. Allt detta utan att tugga, vilket hon ju vet att hon inte får göra...

Men hon har i alla fall blivit bättre; förut kastade hon sig handlöst över apportbocken så fort hon såg den och ruskade, tuggade och morrade samtidigt som hon studsade omkring. Numera kan hon faktiskt utföra en lydnadsklass I- apporering näst intill prefekt 9 gånger av 10, men då och då får hon sådana ryck.

Vi jobbade också lite med ingångar med apporten, men det går sådär. Jag börjar ångra mitt beslut om att ha ingång framifrån, men det är också för jobbigt att börja om så vi kämpar på. Problemet är att hon sätter sig för långt ifrån, i alla fall i mitt tycke, men det verkar helt omöjligt att få henne närmare. Jag måste fundera lite på det och sedan låta någon se det; det är ju möjligt att det ser annorlunda ut från sidan.

Det är trist och tråkigt vinterväder ute, men lite sommarkänslor fick jag igår när listan på instruktörer till Tåmelägret släpptes. Jag ska dit, men jag vet inte än vad jag vill gå. Sök är ju alltid kul, men jag är faktiskt lite sugen på att gå en spårkurs också. Så vi får väl se vad det blir. Men innan sommaren och Tåmelägret blir det ett annat läger, kennelläger. Jag har jobbat tidigare somrar och inte kunnat åka på kennellägret, men i år kommer det med all sannolikhet att bli av.

Vädret är som sagt ganska tråkigt och jag och Chansa går våra promenader som vanligt. Det är dock färre skoterspår att promenera i och det tycker jag är lite tråkigt. Speciellt mycket träning har det inte blivit, men i söndags la jag i alla fall ett spår på parkeringen utanför skolan. Den brukar vara ganska tom, men då var det flera bilar där, men jag la i alla fall ett spår på ca 100 m med två 90-graders vinklar. När jag kom och skulle gå spåret med Chansa hade ett par bilar försvunnit och ett par hade tillkommit, så det är mycket troligt att det gått folk i spåret. När jag höll på att sätta på Chansa selen kom en man och en kvinna gående över parkeringen och gick ett tag ganska precis längs spåret.

Men Chansa spårade ändå väldigt bra. Där de hade gått sänkte hon tempot och jobbade väldigt bra. Den ena vinkeln tog hon perfekt, vid den andra snurrade hon ett varv. Hon spårade faktiskt väldigt bra hela spåret, men jag skulle nog ha låtit det ligga lite längre för hon slog ganska mycket. Dock missade hon inte en enda av de godisbitar jag lagt i spåret, så ganska noga är hon ju ändå.

Idag har jag cyklat ca 7 km med henne. Jag kollade dock inte på termometern när jag fick idén och det visade sig att det var i kallaste laget. Mina händer var alldeles stelfrusna innan vi var tillbaka. Men jag tror att Chansa tyckte att det var kul att få springa av sig lite.

Händer inte mycket

Jag har fortfarande inte speciellt mycket att blogga om, men jag bloggar ändå bara för att det ska hända något. I torsdags blev det en väldigt lång arbetsdag. Jag jobbade hela dagen hos min ena brukare och under dagen ringde min chef och hade kris hos min andra brukare, så när jag slutade hann jag bara cykla hem och hämta Chansa för att cykla till nästa jobb. Allt som allt blev det en arbetsdag på 14 timmar.

I helgen var jag dock ledig, men jag jobbade fredag natt så halva lördagen sov jag förstås bort. Eftersom jag kände mig lite seg efter nattjobbet blev det inte någon långpromenad med Chansa, men i söndags blev det en ordentlig långpromenad längs skoterspåren och i skogen.

I måndags hade vi vilodag, men igår cyklade vi upp på klubben på en genomgång av de nya reglerna. Jag tycker faktiskt att de nya reglerna är riktigt bra. Speciellt gillar jag skärpningen av reglerna kring platsliggningen. Att det blir icke-förarspår på appellen är också riktigt bra, främst ur ett arrangörsperspektiv. Jag blev riktigt sugen på att tävla, men först måste vi nog träna lite mer.

På mötet hade vi också en diskussion om klubbens framtida tävlingsarrangemang. Vi behöver verkligen få mer folk att hjälpa till och vi var ganska överens om att vi framöver ska hårdsatsa på att få fler tävlingsekipage (eftersom de som tävlar också är mer benägna att hjälpa till på tävlingar) genom t ex fler tävlingskurser, träningsgrupper och träningshelger. Jag känner mig lite trött på ideellt arbete just nu, men kände ändå att jag blev lite inspirerad till att hålla mer tävlingsinriktade kurser nu i vår.

Idag gick jag en långpromenad med Chansa innan jag skulle jobba på Medlefors. Det var riktigt skönt att börja dagen med en promenad och jag är jättenöjd med Chansas uppförande. Det var en del skidåkare ute, men hon visade inga tendenser till att dra efter dem. Jag har kört hårt med skvallerträning ett tag och hon har länge varit duktig på att skvallra när vi möter folk. Hundar har hon dock aldrig skvallrat på; får hon chansen så sticker hon och hälsar.

Men idag skvallrade hon för första gången på en hund! Jag fick också beröm av en äldre man som tyckte att hon gick så fint när vi mötte honom och hans två små terriers. Jag håller dock inte helt med- hon släppte kontakten med mig och gick fram mot hans hundar (jag stoppade henne förstås innan hon nådde fram). Han tyckte dock att eftersom hans hundar morrade åt henne så hade hon anledning, men det tycker inte jag. Och på vägen hem drog hon efter en skata, men stannade omedelbart på mitt "stanna".

Måndagsträning och Medlefors

I måndags fick Chansa ordentligt med både motion och aktivering. På förmiddagen cyklade vi till Medlefors för att jag skulle fixa lite material till mina lektioner senare i veckan. Sedan cyklade vi från Medlefors in till stan för att bl a köpa en ny klicker (jag har lyckats tappa bort alla jag hade). Jag föredrar dock "vanliga" klickers, d v s såna som ser ut som en liten låda, och på Björkis hade de inga av den modellen så det blev också en sväng på Akvariecenter. Där hittade jag till min stora glädje en boxklicker som var lila!

På kvällen var det måndagsträning i totohallen och jag och Chansa promenerade dit med Susanne och Jackpot. Jag är riktigt nöjd med träningen. Jag la ingen platsliggning med andra hundar, men jag tränade själv och la henne och gick ca 10 m bort och hon låg fint fast andra hundar tränade och folk satt och fikade. Jag påbörjade också inlärning av kryp och kom så långt att hon nu kan lägga kroppsvikten framåt och flytta ena frambenet en bit framåt. Jag är dock inte helt säker på hur jag ska lägga upp träningen på kryp, så det måste jag fundera lite på innan vi går vidare.

Vi tränade också lite framförgående, vilket vi inte gjort på länge. Hon hade inte glömt, men eftersom hon blivit väldigt kontaktsökande på promenader på sista tiden så gick hon som en krok och tittade på mig hela tiden, dock hela tiden framför mig, så det momentet måste vi nog slipa lite på. Ingångarna på apporteringen börjar också bli bättre. Hon sätter sig fortfarande lite långt bort, men i alla fall närmare än tidigare. Och i bruks och lydnad behöver ju hunden inte vara lika nära som i en del andra grenar, så jag är nog rätt nöjd med avståndet.

På vägen hem fick Chansa gå lös i stort sett hela vägen. Hon blir lite jobbig att ha i koppel när vi går med någon annan så jag gjorde det lätt för mig genom att ha henne lös. Jag brukar dock inte ha henne lös inne i bostadsområdet, delvis för att det vimlar av katter, men eftersom hon var så följsam och kontaktsökande så fick hon gå lös även där. Plötsligt fick hon syn på en katt och drog iväg, men när jag ropade "här" så vände hon och kom tillbaka! Jag var förstås mer än nöjd med henne :-)

Men när vi skulle gå förbi så anföll katten och rev henne på nosen. Sedan anföll den en gång till bakifrån och klöste sig fast i hennes bakben. Jag har aldrig hört Chansa skrika på det viset förut. Jag släppte henne så att hon kunde fly, men när hon kommit undan vände hon om och jagade upp katten på en loftgång. Jag tror inte att jag hade kunnat ropa tillbaka henne, men jag försökte inte ens för jag tyckte att kattskrället förtjänade det!

Igår blev det vilodag, men idag har jag och Chansa promenerat 1, 5 timme längs skoterspåren. Sedan hade jag lektioner på Medlefors på eftermiddagen. Den här terminen ska jag undervisa i engelska, vilket känns fantastiskt roligt. Det är inte så ofta jag får tillfälle till att prata engelska så i början kändes det lite ovant, men sedan jag kom hem har jag tänkt på engelska och även pratat engelska med Chansa så jag tror att jag har kommit in i det :-)