Jag har återigen varit usel på att blogga och mycket beror det på att det varit så tråkigt väder i november. Det har varit mulet, regnigt och mörkt, d v s uselt väder för fotografering. Och utan bilder känns det meningslöst att blogga. Dessutom har vi förstås inte gjort speciellt mycket eftersom det inte direkt är säsong för hundträning eller andra hundaktiviteter.

I början av november var jag på samordningskonferens i Luleå, men Chansa fick vara hos syrran istället. Visserligen hade hon kunnat följa med, men det hade inte varit särskilt kul för henne att ligga på hotellrummet medan jag var på konferens. Dessutom var det ganska skönt att bara ha sig själv att tänka på.

Annars är det ganska lugnt just nu. Jag jobbar och när jag inte jobbar så tränar och promenerar vi. Det  har kommit lite snö och då skyndade jag mig att ta fram sparken så vi hann sparka ett par turer innan snön började tina bort och det blev halt istället. Men det gav mig i alla fall tillfälle att testa mina Icebugs som jag fått av mamma i julklapp (lite i förväg, så att jag skulle kunna använda dem om det blev sån här halka) och jag är jättenöjd med dem.

Lite bilder från en dag med både sol och snö:

I veckan har jag gjort adventsfint här hemma och igår var jag till och med ute och roade mig. Jag hade fått låna pappas och Majs säsongsbiljetter, så jag och Susanne gick och såg Skellefteå AIK vinna överlägset mot Brynäs. Efter hockeyn skulle jag gå på Statt och möta upp syrran, som var där på firmafest med Mattes jobb, men det blev så att jag gick och träffade dem på hotellrummet och sedan gick vi på puben istället. Vi tog några drinkar, spelade biljard och sedan gick vi på Max och käkade innan jag gick hem. Mina fötter uppskattade inte den promenaden i mina mycket snygga, men något för stora, skor som jag köpte för dyra pengar på Camden Market sist jag var i London.

Chansa och Dolly

Igår åkte jag till Lappvattnet och eftersom det var riktigt fint väder åkte vi direkt ut i skogen och gick en promenad med Chansa och Dolly. Chansa är så lycklig att hon nu får springa och hon verkar ha vant sig vid knäskyddet. Jag och Chansa promenerade myrvägen tillbaka så att promenaden skulle bli lite längre och då gjorde vi också lite övingar i självkontroll med bollar, vilket var nödvändigt. Det verkar som att den träningen är en färskvara och eftersom vi inte kunnat träna ordentligt på länge verkar hon tro att det numera är okej att bara ta bollen ur handen och att springa och ta den innan hon fått lov o s v. Men det blev mycket bättre av lite träning som en påminnelse. 

 Dolly med Chansa i bakgrunden.

 Chansa med den blå bollen.

 Jaktlek. 

 Det är svårt att få en skarp bild av en svart hund som springer. 

 Busteamet.

 Mera bus.

 Chansa.

 Dolly.

 Chansa poserar. 

Idag gick vi också en promenad i skogen på förmiddagen innan vi åkte till stan igen. 

 Full fart.

 Dolly gräver. 

Idag var det om möjligt ännu svårare att få till en skarp bild när de sprang eftersom det var lite mulet.

 Chansa.

 Dolly.

 Chansa med sin rosa boll.

Om man rullar sig i något äckligt får man en dusch med kallt vatten från trädgårdslangen.

Chansa tycker om Dolly och de har jättekul, men Chansa var ändå helt slut när vi kom hem idag. Hon tycker ibland att Dolly är jobbig som inte låter henne vara ifred, men trots att Chansa löper så säger hon nästan aldrig ifrån. Och även om Chansa tycker att hon är jobbig så lyckas Dolly ändå oftast få igång henne att börja leka. Chansa är lite barnslig och lekfull för sin ålder (vilket jag gissar att de flesta mallar är), men när man jämför henne med det lilla monstret Dolly inser man hur vuxen och mogen hon trots allt blivit. 

Chansas födelsedagspromenad

I söndags fyllde Chansa 6 år. Vanligtvis brukar jag gå en lång skogspromenad med henne på hennes födelsedag, men den här gången sammanföll födelsedagen med att jag jobbade natt. Eftersom jag jobbade fredag natt och sedan dömde en lydnadstävling på lördag förmiddag fick jag inte tillräckligt med sömn, så efter att jag jobbat lördag natt var jag tvungen att sova i stort sett hela söndagen för att sedan jobba även söndag natt. I måndags sov jag dock inte så länge, men då var jag och mamma på stan hela eftermiddagen. Mamma köpte bl a ett par IceBugs till mig i julklapp (de ligger hemma hos mig just nu; om det blir halka innan jul kommer jag att använda dem, men om det inte blir det kommer mamma att få slå in dem så att jag får paketet på julafton).

Chansa fick i alla fall nåt kul på sin födelsedag- hon fick en IKEA-råtta att döda.

 Chansa är på väg att sätta tänderna i råttan.

 Mosad IKEA-råtta.

Chansa roar sig.

Efteråt var hon mycket nöjd med sig själv.

 I måndags köpte jag en påse hundkex på lösvikt till henne, vilket hon också uppskattade.

Igår var jag ledig hela dagen och då blev det äntligen dags för Chansas födelsedagspromenad. Vi var ute i nästan 2,5 timme, fast vi gick förstås inte hela tiden. Vi promenerade upp på berget, där vi fikade och tittade på utsikten.  Chansa fick vara lös, fast inte riktigt lika mycket som hon brukar och hon fick självklart ha knäskyddet på. Hon har inget emot knäskyddet, förutom när det glider ner då hon ska sätta sig eller lägga sig.

 Lilla fröken med sitt knäskydd.

 Chansa undersöker om isen i pölen håller (det gjorde den inte, och kongen som hon tappade i pölen i början av sommaren låg inte heller kvar). 

 Chansa med den fina utsikten i bakgrunden.

 Chansa tittar på utsikten.

 Utsikten vi hade när vi fikade.

 Sötnosen.

 Chansa ville bära kopplet- kanske för att jag inte skulle kunna koppla henne. 

Finaste mallen.

 Mitt lilla hjärta. 

Jag försökte mig också på att ta en selfie tillsammans med Chansa, men det var inte så lätt. På vissa bilder hann Chansa ut ur bild och på andra bilder överföll hon mig med pussar.

 Chansa slickar mina händer istället för att posera för kameran. 

Den här bilden var den enda som blev någorlunda bra. 

Jag har alltid gillat att fota is, så jag hade också en liten fotosession vid den frusna pölen. Det var inte skönt att ligga på mage i blöt mossa, men några av bilderna blev i alla fall ganska bra.

Både Chansa och jag var glada att hon fick vara lös, fast det kanske blev lite för mycket. I morse reagerade hon när jag satte på viktmanschetten på höger bak, men hon rörde sig bra, så det var nog bara träningsvärk. Därför tog vi det ganska lugnt idag och gick ingen längre promenad. På förmiddagen körde vi ett lydnadspass då vi tränade fritt följ, läggande under gång och platsliggning och på eftermiddagen körde vi ett lydnadspass då vi körde fritt följ, rutan och apportering.


När Chansa ska börja löpa kan hon vara okoncentrerad och mer intresserad av annat än träning och så har hon varit varenda gång vi tränat på sistone, men idag gick träningen jättebra. Hon var fokuserad, koncentrerad och samarbetsvillig, trots att det var ganska mycket störningar av cyklister och folk som promenerade. Och hon kom ihåg rutan, trots att vi inte tränat det på flera månader!

Det visade sig senare att hon börjat löpa, vilket förmodligen förklarar att hon var så rolig att träna med. Det betyder också att hon gott och väl kommer att hinna löpa klart innan tävlingen som jag funderar på att anmäla oss till.