Lek i lekparken

Under de fyra år som jag har haft Chansa så har hon aldrig varit jobbig inomhus. Ja, i och för sig så kunde hon vara lite halvjobbig när hon var valp och fick sina valpryck på kvällarna, men det är ju helt normalt och inte så mycket att bry sig om. Men den här veckan har hon haft svårt att koppla av och hon gnäller väldigt mycket. Hon kan t o m gnälla när hon ligger bredvid mig i sängen och det har ALDRIG hänt förut, inte ens när hon akut behöver gå ut på natten (då flåsar hon och hoppar ner och går omkring tills jag vaknar). Och igår när hon var ensam hade hon tuggat sönder sin filt. Hon har visserligen några filtar på sitt samvete sedan tidigare, men den här filten har jag haft i över ett år utan att hon rört den.

Jag läser ofta i bloggar, på forum och på Facebook att folk skriver att de promenerat i timmar och/eller tränat lydnad/agility/tricks, men deras hundar kräver ändå mer aktivitet. Många gånger tror jag att folk skriver så för att visa vilken arbetsvillig (bruks)hund med stor motor de har, men oftast tror jag att det beror på att hundarna får för lite nosarbete. Myrrha blev ibland lite jobbig av för lite aktivitet och det enda som hjälpte då var nosarbete av något slag.

Chansa, som verkligen är en brukshund med outröttlig arbetsvilja och energi, har som sagt aldrig krävt aktivitet förrän nu och jag är rätt övertygad om att det beror på understimulering. Det går inte att träna lydnad i någon större utsträckning eftersom det inte finns några isfria ställen (och det har varit uppehåll med inomhusträningen sedan veckan före jul) och det är svårt att spåra när det är så mörkt jämt. Eller, hon kan förstås spåra fast det är mörkt och is överallt, men jag är rädd för att halka på isfläckar som jag inte ser i mörkret. På grund av halkan har hon inte fått springa lös lika mycket som hon brukar och det går ju varken att cykla eller sparka med henne så att hon får röra på sig ordentligt.

Att hon aldrig varit så här jobbig förut borde ju innebära att hon får tillräckligt med aktivering och stimulans i vanliga fall och det är förstås positivt. I morgon är jag ledig och då ska jag aktivera henne med någon form av nosarbete, men idag fick hon nöja sig med en timmes promenad och lite lek i lekparken. Jag vet att det enligt de lokala ordningsstadgarna inte är tillåtet med hundar i lekparken, men det var ingen där och hon fick självklart inte kissa/bajsa där, så jag tycker inte att det gör någonting att vi lekte där en stund.

Några bilder (usla mobilbilder, dock) och en liten film från dagens lekstund i lekparken:

 Balanserar på stockar. 

 Åker karusell (jag försökte filma och fota med karusellen i rörelse, men det blev suddigt och skakigt). 

 Balanserar (man kan inte se det på bilden, men den är rörlig).

 Balanserar.

 Klättrar i en klätterställning. 

Spanar från toppen av klätterställningen. 

Hoppar mellan plattformar i olika höjd.

Chansa är ju väldigt orädd för höjder, olika underlag, rörliga underlag o s v, vilket jag tror beror på att hon har, och har alltid haft, en enorm kroppskontroll. Visst har det hänt att hon har ramlat och även gjort sig illa, men hon är ju inte heller en hund som skapar negativa minnesbilder, så hon fortsätter vara lika orädd ändå :-) Men att leka i lekparken var i alla fall lite mer stimulerande än att bara gå en koppelpromenad. Inte för att det är varken psykiskt eller fysiskt särskilt påfrestande att hoppa och klättra, utan för att hon var tvungen att koncentrera sig på att balansera och sätta tassarna rätt istället för att bara flänga fram.