Det var fortfarande ingen som hade trampat upp någon stig, förutom den "stig" som jag och Chansa trampade upp i helgen. Det var kallare nu och mina fotspår hade frusit till och var svåra att gå i. Det var också skare, fast inte hård nog för att hålla att gå på för varken mig eller Chansa. Chansa gillade inte att springa i snön när det var skare och när vi lekte med brandslangen ansträngde hon sig verkligen för att hoppa i sina egna spår på vägen tillbaka.
Här kan man se hur hon siktar på att hoppa tillbaka i sina egna spår:
Min vackra hund.
Snygga Chansa.
Snönosen.
Ibland är hon lite mindre söt....
Gapa stort.
Hon tyckte betydligt bättre om att promenera på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar