Vi tar det lugnt

Sedan jag skrev sist har jag mest bara jobbat, så jag har inte så mycket att skriva om. I torsdags slutade jag jobba klockan tre och sedan jag var och Chansa valpvakt till lilla Ila igen. Hon hade vuxit en del sedan hon var här sist och också blivit både tuffare och mindre självständig. 

 Söt, men lite uppkäftig.

Puss

 Kram

Lilla sötnosen.

 Stora snyggingen.

Chansa är verkligen snäll som accepterar att Ila ligger på hennes svans när hon tuggar ben.

Igår jobbade jag på Morö Backe och var tvungen att ha Chansa med mig så vi promenerade dit och hem. Jag var lite orolig för att det skulle bli för långt för Chansa, för hon är inte helt bra sedan krocken med Yasper, men det gick bra. Hon fick dock inte vara lös, men jag tog sele och midjebälte så att hon fick dra lite istället. 

Eftersom hon inte fått vara lös eller gå långa promenader på så länge har vi spårat lite hårda spår och även gjort något miniuppletande. Det fungerar bra för att göra henne trött och nöjd. Jag har lagt ett lite längre spår åt henne på grus och asfalt och då kunde jag tydligt märka att hon spårar super på grus, har nosen i princip i vartenda fotspår (eftersom det är lite blött kan jag själv se nästan precis vart jag gått), men på asfalt är hon inte alls lika noga och det går alldeles för fort. Därför tänker jag satsa lite på hårda spår på asfalt ett tag framöver och göra korta spår med fokus på att hon ska hålla sig i spårkärnan.