Bad

Både måndag och tisdag har jag haft tre hundar här hemma, eftersom jag också har passat Ila på dagarna. Det funkar bra, men tre hundar är en för mycket. Att ha två hundar är inte mycket jobbigare än att ha en, men tre är minst tre gånger så jobbigt. Det är krångligt att hålla reda på kopplen och det ligger hundar överallt (så känns det i alla fall, eftersom de alla tre ska ligga där jag är).

Det blir därför inga speciellt långa promenader, men idag gick vi i alla fall en promenad ner till älven så att de fick bada lite. Hundfysioterapeuten rekommenderade ju att Chansa skulle simma och dessutom tycker hon ju att det är kul. Det var dock lite krångligt med tre hundar, så de fick turas om. Först fick Ella och Ila bada. Ella var helt galen och skällde av glädje, men Ila nöjde sig med att plaska i vattenbrynet och försöka attackera Ella när hon kom in med bollen.

Sedan fick Chansa och Ella bada. De simmar gärna båda två, men även i vatten är Chansa snabbare och Ella hann aldrig fram till bollen om hon inte fick ett försprång. Ila fick sedan komma och leka lite med bollen i vattnet, men hon hade väldigt svårt att gripa den i vattnet och for den för långt ut så vågade hon inte gå ut. Hon betedde sig faktiskt väldigt mycket som Myrrha. Det första Ila gjorde var att sätta sig och kissa i vattnet, precis som Myrrha också brukade göra. Och Myrrha var också sådan att hon bara ville gå ut till magen ungefär och bollar som hamnade för långt ut hämtade hon helt enkelt inte. Med åren lärde hon sig att ta några simtag för att komma åt en boll, men mer än så badade hon inte.

Ila busar med Ella.

Attack!

Två förväntansfulla tjejer väntar på att jag ska kasta bollen.

Men kasta nån gång! säger Ella.

Chansa kommer med bollen.

Ella har för en gångs skull fått tag på bollen (efter att ha fått ett litet försprång).

Två badgalningar.

Full fart (och nej, Ella håller inte på att drunkna; hon skakar sig och simmar samtidigt!?).

Ila plaskar i vattenbrynet.

Badkrukan Ila.

Den här fågelfamiljen var inte rädd av sig, utan simmade omkring bland de badande hundarna. 

På vägen hem gick vi förbi en brygga och jag bestämde mig för att ta en fin bild på hundarna tillsammans. Det blev dock inte bara en bild, för det är lättare sagt än gjort att ta en bra gruppbild på hundar. Antingen tittar de åt olika håll eller så är det någon av dem som inte har tålamod att stanna kvar.    Men några relativt bra bilder blev det i alla fall. 

Ella tittar på mig, Chansa tittar på cyklisten som passerade och Ila tittar på båten som låg förtöjd vid bryggan.

Sedan hade Ila inte tålamod att sitta kvar, så det blev en rätt bra bild på bara de stora tjejerna.

Här tittar de i alla fall nästan åt samma håll (fast Ella ser ut att ha tröttnat lite på att vara modell).