Tävlat appellen

I går var det lydnadstävlingar på klubben, så jag och Chansa promenerade upp (punktering på cykeln, igen!) efter lunch för att göra i ordning. Min uppgift för dagen var egentligen att enbart att vara skrivare till Cissi för att få en chans att lära mig ytterligare lite mer av henne (hon var min lärare på domarutbildningen), men efter lite konfererande med Cissi och Frida så blev det jag som skulle döma lydnadsklass I. Men jag fick i alla fall vara skrivare åt Cissi på eliten och Frida bakdömde, så det var lärorikt och kul. Det var dock väldigt varmt att stå ute på en lydnadsplan och döma/skriva och lite solbränd blev jag. Det var också väldigt jobbigt för hundarna i värmen.

Idag var det lika varmt och det var 18 grader redan när jag och Chansa promenerade till klubben kl 7 på morgonen. Jag skulle tävla appellen och ville vara där i god tid så att Chansa skulle få vila och dricka lite. På uppvärmningen kändes hon fantastiskt fin och hon var verkligen med mig, men så fort vi kom in på planen så tappade hon kontakten med mig och det blev en bedrövlig linförighet, som vi fick 6-6,5 för. På framförgåendet gick hon ut bra, men såg sedan en sprayfläck där gruppen skulle stå på framåtsändandet så hon fastnade i att nosa på den, så vi gav upp det momentet. Läggandet funkade klockrent när jag tränade innan vi gick in på planen, men inte när det väl gällde. Det kändes nästan som att hon var lite ängslig och inte ville lämna min sida. Men sedan började betygen bli betydligt bättre. med 9-9,5 på inkallningen, 9-10 på apporteringen och 8-9,5 på hoppet (hon slog i, men ena domaren hörde nog inte det).

Sedan var det dags för budföring, vilket hon ju i vanliga fall älskar och gör hur bra som helst. Fast just idag passade det inte. Efter budföringen var det dags att åka ut i skogen och spåra. Vi fick stå och vänta en ganska lång stund och det fanns ingen skugga. Chansa var trött och hon t o m la sig ner på vägen medan vi väntade. Jag hade därför mina tvivel om hon överhuvudtaget skulle spåra, men det gjorde hon. Hon gick ut bra och spårade fint. Det var dock ganska snårigt och jag hade fullt sjå med att hålla reda på linan. Jag tyckte också att hon började vimsa på väldigt mycket och ett tag var jag övertygad om att vi var på villovägar och jag var precis på vippen att ge upp när hon helt plötsligt hittade en pinne.  Sedan spårade hon jättefint resten av spåret och tog slutet. Tyvärr missade hon ju första pinnen, så vi fick betyg 8-7,5 och domarna tyckte att det var väldigt synd att hon missat en pinne, för hon spårade mycket bra.

Därefter åkte vi tillbaka till klubben och tog en lunchpaus medan elitspårhundarna gjorde klart sin lydnad innan vi skulle göra platsliggningen. Konstigt nog var jag inte speciellt nervös över platsliggningen, vilket ju borde vara det jag var mest nervös för. Chansa låg väldigt fint och när en av de andra hundarna reste sig låg hon lugnt kvar och sökte kontakt med mig. Sedan började hunden bredvid henne rulla sig och DÅ blev jag nervös. Chansa låg och sneglade på den andra hunden, men det syntes på henne att hon verkligen ansträngde sig för att ligga kvar. Och det gjorde hon och hon fick 10-10 på platsen! Jag är så stolt över henne för det.

Medan vi väntade på prisutdelningen satt vi i stugan där det var svalt och skönt och Chansa fick leka lite med Ängla. Jag passade också på att spola av henne i kranen ute, som någon fixat till under dagen, och det njöt hon verkligen av. Det var inte några strålande resultat varken i appellen eller elitspåret, med bara godkända resultat. Jag och Chansa vann appellen med 220,75 poäng och fick en liten pokal och ett koppel (jag valde ett lila, förstås). Det känns föstås lite retligt att missa uppflyttet med 3,25 poäng, men jag är trots allt ganska nöjd ändå. Hon höll ihop hela tävlingen och även om hon blev trött av värmen så spårade hon jättebra.

Chansa med sin lilla pokal och kopplet som hon vann.