Det är fjärde advent idag och igår kom det faktiskt lite snö, åtminstone så att det blev lite vitt. Därför passade jag på att gå en promenad med Chansa på förmiddagen med kameran. Jag litar nämligen inte det minsta på att snön kommer att ligga kvar särskilt länge (jag hade förmodligen rätt, för i skivande stund spöregnar det- fast det är -4 grader!).
Det är ju dock bara 3 timmar och 45 minuters dagsljus (eller kanske 3 timmar och 46 minuter, för från och med igår så blir det ju ljusare och ljusare), så med tanke på att jag började jobba kl 12 hade jag inte mycket tid på mig att få några bra bilder. Det var en liten stund som det var okej ljus att fota i, men sedan blev det dimma och då var det bara att ge upp tanken att få till någon bra bild.
En liten strimma dagsljus.
Världens snyggaste hund.
Lek med kongen.
Vill leka mera.
Poserar.
Poserar framför en lada.
Vill fortfarande leka mera.
Ibland är hon lite närgången...
Trots att jag skulle vara ledig blev jag tvungen att jobba några timmar på förmiddagen i fredags, så sedan passade jag på att gå på stan och fixa lite grejer. Bland annat köpte jag en pilatesboll. Jag har sett en del filmer på you tube på hundar som balanserar på pilatesboll, så jag frågade hundfysioterapeuten om det och han tyckte absolut att det skulle vara bra träning för Chansa. Och det skulle ju inte skada om jag tränade lite också, så därför fick det bli en liten julklapp till både mig och Chansa. Fast om jag känner mig själv rätt så kommer jag säkert att träna henne mer än mig själv.
Första träningspasset för oss båda blev att blåsa upp den. Chansa går verkligen igång på pysande ljud, så hon kastade sig över den så fort jag började pumpa. Sedan fick hon ligga plats medan jag pumpade och då var hon faktiskt jätteduktig. Hon var på helspänn, men låg i alla fall. Det svåraste för henne var när jag tog en paus och sedan började om igen, men hon var ändå jätteduktig och till slut la hon sig faktiskt och kopplade av.
Sedan ville hon förstås bita i den, så en stor del av det första träningspasset gick åt till att lära henne att hon INTE skulle använda munnen. Men balansträningen var hon väldigt duktig på. Dock har vi förstås bara mjukstartat för att få henne att lära sig att sätta upp frambenen och hålla balansen.
Håller balansen med lite stöd mot bokhyllan.
Har lärt sig hålla balansen utan stöd.
I torsdags skulle jag och Adam gå och köpa en julgran, klä den och slå in julklappar, men de granar som de hade att sälja var alldeles för anskrämliga för att jag ens skulle överväga att köpa den för den hutlösa summa som de ville ha för dem. Så vi fick gå hem utan gran, men julklapparna slog vi in i alla fall. Chansa var som vanligt mest i vägen och hon ville helst av allt krypa upp i mitt knä och mysa. Till slut tröttnade jag och gjorde henne till ett paket också:
Chansa med rosett och adresslapp. Adresslappen var dock blank, jag kunde inte komma på någon som skulle vilja ha ett mallemonster i julklapp :-)
Det bekymrade henne inte mycket att ha en rosett om halsen och en adresslapp i pannan; det går bra att ligga i soffan och tugga tuggben ändå.
Hon gick omkring så här en stor del av kvällen (och hon var inte alls brydd om det; det var jag som tog av henne när vi skulle gå ut).
Nu har vi passerat tredje advent och det är fortfarande ingen snö. När jag tog bilden ovan var det visserligen snö, eftersom det snöat hela natten då, men sedan blev det återigen plusgrader och snön förvandlades till is. Jag är verkligen less på att det är så halt hela tiden. Det är snart jul och då SKA det vara snö!
Promenaderna med Chansa blir verkligen lidande av att det är så halt, men igår fick hon i alla fall lite aktivering eftersom det var tisdagsträning på totohallen. Jag tog med kameran, men var så upptagen med att träna själv att jag glömde bort att fota. Jag tog några bilder i alla fall, men det ser inte ut som att vi var speciellt aktiva (men jag lovar att alla tränade flitigt, även om vi förstås också tog oss tid att fika). Tyvärr är det väldigt svårt att fota i totohallen, så bilderna blev inte speciellt bra.
Tina och lilla Leia.
"Är vi här för att fika eller träna?" undrar Scott.
Mia och Zingo och Gunilla och Gåva.
Världens duktigaste Chansa.
Sååå trist att bara vänta och vänta medan matte tränar med syrran.
Gunilla och Gåva tränar metallapportering.
Jenny, Susanne och Martina har fikapaus.
Jackpot i sitt hörn.
Jenny visar på Jackpot hur hon lärt in apportering.
Chansa var verkligen superduktig igår. I början var vi som vanligt nästan ensamma där och det är skönt att kunna träna utan trängsel. Sedan kom det fler, men Chansa var så fokuserad att det inte bekom henne att det var rätt mycket folk och hundar. Vi gick fot rakt mot Martina som kampade med Scott och hon släppte inte kontakten med mig och hon märkte aldrig ens att Yasper sträckte sig mot henne när vi gick förbi där han låg uppbunden. Lilla Leia nosade henne t o m i rumpan när de gick förbi, men Chansa märkte inte det för hon tittade bara på mig.
Men hon är ju också väldigt lättstressad och suger också åt sig av andras stress, så när det kom två valpar som var väldigt stressade och skälliga blev också hon väldigt stressad. Speciellt av en av dem, eftersom den hade ett extremt gällt skall och skällde i stort sett hela tiden. Och sedan kom också Krobbe och skällde och lät en hel del. Men trots att Chansa blev stressad av det så kunde hon ändå koncentrera sig och hålla fokus. Chansa är förvisso en väldigt lättstressad hund, men jag är så glad för att hon inte skäller när hon blir stressad.
När det var platsliggning tänkte jag först inte lägga henne eftersom det var så stökigt, men sedan bestämde jag mig ändå för att ändå lägga henne, fast stå kvar i kopplets längd. Hon klarade det mycket bra, fast hon helt klart var stressad. Skällandet bekom henne inte så mycket då, men sch-andet som en av valparnas matte höll på med stressade henne en del, dels för att det är ett hetsande ljud och dels för att jag brukar använda det för att jaga på henne när vi kör drag (eftersom det är ett hetsande ljud).
Men hon låg i alla fall och störningen i form av att Gittan gick slalom runt hundarna och dessutom störde Chansa extra genom att hoppa framför henne var inga problem. Susanne fick också hoppa omkring framför henne innan vi avslutade och det var inte heller några problem :-) När jag höll på att packa ihop för att gå hem la jag henne vid bordet för att gå och slänga lite skräp och då kastade Martina en boll till Scott alldeles i närheten (hon såg inte att Chansa låg där) och det ryckte i henne, men hon låg kvar! Jag var verkligen stolt över henne för att hon var så duktig hela kvällen :-)
Idag har jag varit ledig, så jag har varit på stan och handlat julklappar tillsammans med mamma och Adam, som kom hem från Stockholm igår kväll. Nu är jag klar med alla julklappsinköp, så nu återstår bara att slå in dem. Fast helst vill jag ha en gran först, men jag vet inte hur jag ska få tag på en. Det måste vara en riktig gran och jag kan visserligen köpa en, men jag vet inte hur jag ska få hem den. Jag kan ju inte ta den på cykeln och eftersom det inte finns någon snö så kan jag inte ta den på sparken heller. Men på något vis ska det väl gå.
I måndags gick jag och Chansa en promenad runt hela Anderstorp och i tisdags plockade jag fram sparken och vi tog en tur med den på förmiddagen och sedan gick jag till rastgården för att träffa en bekant och hennes hund. De fick dock förhinder i sista minuten och kunde inte komma så jag och Chansa roade oss själva en stund med lite bus och lydnadsträning. I måndags och tisdags såg det ut så här:
Busvovven.
Vill att jag ska kasta snöklumpar.
Väntar in mig.
Vill busa mera :-)
Poserar på parkbänk.
Vackra mallehuvudet.
Poserar på trädgårdsbord.
Och så här såg det ut på vår promenad idag:
Alltid redo.
Tränar ställande under gång på fotbollsplanen.
Man kan inte tro att det är Lucia idag. På Lucia ska det vara snö och svinkallt ute, inte snöfritt, isigt och nollgradigt :-( I tisdags var det så fint med snön, även om det var mulet, men så blev det plusgrader och ösregn och vägarna förvandlades till isgator. Chansa och jag har bara gått korta koppelpromenader för att det varit så halt. Jag vill inte gärna släppa henne eftersom hon rör sig så mycket och snabbt. Jag vill verkligen inte att hon skadar sig igen!
I morse var vi på återbesök hos Tomas, hundfysioterapeuten. De första gångerna vi var där gillade Chansa det inte alls, men trots det så hälsar hon glatt på honom och går utan tvekan in i rummet. Och hon har verkligen förändrats sedan vi gick dit första gången. Då ville hon inte alls vara med och vi satte på henne munkorg för att hon skulle lugna sig. Men med tiden har hon börjat slappna av mer och mer och de senaste gångerna har det inte funnits något behov av munkorg. När Tomas sätter sig på huk kryper hon in i hans famn och när han ska lägga ner henne välter hon omkull sig självmant. Dock försöker hon ofta rulla över på rygg för att bli kliad på magen :-)
Efter massagen konstaterade Tomas att hon nu är UA. Hon är helt återställd och han tycker att hon är vältränad och i mycket fin form, och det är ju alltid kul att höra även om jag vet att det är så. Vi ska fortsätta att använda viktmanschetter med jämna mellanrum. Vi behöver inte heller gå dit mer, men han rekommenderade ändå att jag skulle komma med henne för en genom gång till våren innan tävlingssäsongen och det tänker jag absolut göra.
Jag frågade honom också lite om träning med pilatesboll, vilket vi har börjat lite smått med, och det tyckte han var mycket bra träning så det ska vi absolut fortsätta med. På dagens promenad gjorde vi lite balansövningar och jag är faktiskt lite överraskad över hur duktig hon är. Hon är visserligen mycket smidig och stark, men att balansera kräver lite mer stillsam finmotorik är hon är van vid. Ett lågt staket som på bilden nedan är ju till för att hoppa över och inte att sitta på, om man frågar Chansa, men hon gav sig faktiskt tid att fundera och prova sig fram och hitta balansen. Jag hann tyvärr inte få någon bra bild eftersom jag fotade med mobilen, men vid ett par tillfällen balanserade hon enbart på frambenen.
När jag ändå var hos veterinären så passade jag på att väga henne. Hon väger 23 kg, vilket nog är hennes idealvikt. Hon är i god form utan att vara för mager, vilket hon periodvis varit. Fast hon löpte ju i november och då brukar hon äta ganska bra. Som omväxling fick jag också känna på hur det är att ha den mest väluppfostrade hunden i väntrummet (även om det säkert bara var tillfällig hon uppförde sig så bra). Fast jag får väl erkänna att det inte var i någon stor konkurrens för det var bara två andra hundar förutom hon där. Den ena hunden skällde på henne hela tiden. När vi kom ut från Tomas började den skälla redan innan den såg oss och då svarade Chansa, men när jag sa till henne att gå bredvid mig så slutade hon och sa sedan inte ett ljud fast den andra hunden låg och skällde på henne bara någon meter ifrån medan jag betalade och kopplet var slakt hela tiden.
Men jag måste verkligen undra vad folk tror att de ska uppnå när deras hund skäller och de säger till den att "int' har du väl lov att göra så där", "vad har matte sagt om det där, du vet ju att du inte får låta sådär och "titta på den där hunden, när man är tyst då får man godis". (Nu när jag tänker på vad de sa tycker jag att det låter som att de hade en liten knähund, men i själva verket var det en stor schäfer).
Min duktiga hund i väntrummet (hon väntar på att jag ska få på mig jacka, mössa och vantar för att cykla hem).
Först och främst måste jag börja med att undra varför autocorrect (vad heter det på svenska?) tyckte att det var en bra idé att ändra "hund" i rubriken till "Hund"? Och på tal om det så envisas den ständigt med att ändra "inkallningen" till "inmalningen". "Inkallningen" måste ju vara ett betydligt vanligare förekommande ord än "inmalningen", som jag inte ens vet vad vad det är. Är det ens ett "riktigt" ord? I vilket fall som helst så är detta en hundblogg, så om det någon gång står "inmalningen" så ska ni läsa "inkallningen".
Inkallning är dock inget vi har tränat särskilt på sista tiden, men vi har tränat väldigt mycket på promenaderna på sistone. Vi har tränat på att gå fint i koppel och att passera andra hundar utan att vilja hälsa på dem och det går hur bra som helst. Jag har börjat att kasta godis till henne istället för att ge henne godis och det funkar så otroligt bra. Hon passerar andra hundar utan bry sig om dem det minsta. En gång började hon till och med titta sig omkring och leta efter den mötande hunden när vi hade passerat eftersom hon hade så fokus på mig att hon inte ens märkte när vi passerade den andra hunden.
I tisdags var vi på träningen i totohallen och då var hon också riktigt duktig. I början var det inte så många där, men det kom fler sen. Men hon brydde sig inte om att folk och hundar kom, utan var bara intresserad av att träna med mig. Vi tränade lite detaljer i fria följet, stå från ligg, framförgående, inmalning (jag menar naturligtvis inkallning...) apportering. Det gick bra, men mest nöjd är jag över störningsträningen där Jenny kampade med Klumpen bredvid oss och kallade in honom alldeles framför oss. Chansa brydde sig knappt om dem, utan hade jättebra fokus på mig.
Vi la också en platsliggning och det gick också riktigt bra. Hon låg trots att det var någon som kom klampande ner från övervåningen och ut genom en dörr alldeles bredvid där hundarna låg. Hon tittade ditåt, men låg hela tiden (fast för säkerhets skull gick jag ändå fram till henne). Nästan hela tiden var den en hund som gnällde och hade en massa andra ljud för sig och mot slutet ökade det och det blev hon väldigt störd av. Hon är väldigt lätt påverkad av stress och är andra stressad så blir hon också stressad. Men hon låg i alla fall kvar och jag är så nöjd för det.
Under veckan har vi jobbat på ett trick i vår Trick Challenge, som den här gången var att korsa frambenen när hon ligger. Det var otroligt svårt för henne av flera anledningar. Det var svårt för henne att göra rent fysiskt. Jag tror att det är för att hon är så välmusklad som hon får svårt att göra sådana rörelser. Inte förrän jag redan lyckats lära henne det kom jag på att det kanske gjorde ont i musklerna hon skadade när hon sprang ihop med Yasper och det var ju så dags då. Det var också svårt för att hon är så intensiv. Hon vill helst använda hela kroppen, inte bara flytta på ett ben. Det gjorde att hon gav mig både blåmärken och rivsår på handen och armen och jag blev ibland väldigt irriterad på henne. Och då blev det konflikt mellan oss och hon tyckte att hela grejen blev väldigt obehaglig. Men till slut så lyckades jag lära henne det hjälpligt bra i alla fall.
En anledning till att hon hade svårt med att korsa framtassarna var också att hon måste ta i så mycket att hon gled iväg på golvet och ett träningspass slutade oftast med att hon låg så här:
Idag har vi också varit och tränat, fast det egentligen inte var Chansa som skulle träna. Jag blev tillfrågad om att hjälpa en som vill börja tävla lydnad och bruks med sin whippet, så idag, när jag ställt in studiecirkeln med tjänstehundsgänget p g a att jag skulle jobba, men ändå tagit ledigt från jobbet så passade det bra att hjälpa henne och en kompis till henne att komma igång med träningen.
När vi var klara fick Chansa hälsa på Zimon, eftersom har är lite ängslig för andra hundar. Men till min stora förvåning var hon inte särskilt intresserad av honom. Istället stod hon mest och tittade på mig. Hon hälsade till slut på honom lite grann, men när han bjöd in till lek stoppade jag, för jag tror inte att en liten tunn whippet klarar en malletackling. Dessutom är golvet på RentAv alldeles för halt för hundlek.
Vi satt ett tag och pratade och Chansa var lös. Först låg hon bredvid mig och sedan låg hon upp och ner i knät, fast Zimon var lös och gick omkring eller satt på bänken bredvid oss. Hon fick också vara lös och fast Zimon låg alldeles bredvid så brydde hon sig inte ett dugg om honom, utan hon hade bara fokus på mig (hon kastade en blick på honom, men mer uppmärksamhet än så ägnade hon honom inte). Jag kastade t o m en korvbit så att den hamnade precis bredvid honom och hon åt upp den och kom sedan direkt tillbaka till mig. Hon är alltså, precis som jag trodde, helt ointresserad av andra hundar. Om hon springer fram till en annan hund så är det för att den gör något kul, t ex kampar, leker med bollar, hoppar, skäller gällt etc. och inte för att hon är speciellt intresserad av hunden (om det inte är en hund hon känner och brukar umgås med).
I veckan har jag också gjort en del icke-hundiga aktiviteter. I onsdags kväll var jag med jobbet och åt julbord på Medlefors. Det var förstås fantastiskt gott och jag blev proppmätt. Efter julbordet gick jag på Bishop's med Cicci och Hampus och drack ett par öl. Mamma hade tagit Chansa med sig, så jag behövde inte ha bråttom hem till henne och därför blev det ganska sent. I går skulle jag egentligen ha jobbat ett 24-timmarspass, men eftersom vi fick låna pappas och Majs säsongskort tog jag ledigt och gick på hockey med Fia.
Dock blev det ståplats för oss, eftersom Hugo och Lina fick sittplatserna, men konstigt nog var det inte så jobbigt att stå. Dock var det lite jobbigt i sista perioden, då några karlar bredvid började ropa skällsord och oförskämdheter mot domaren och mot Lulespelare. Visst, det var en ful crosschecking på Bellemare som det borde ha blivit utvisning för, men nu blev det inte det och då kan man vara arg en liten stund, men att haka upp sig på det resten av matchen tycker jag är bara löjligt och har inte med hockey att göra.
Efter hockeyn gick vi på Old Williams och tog en öl. Där träffade vi en kille som stod bredvid oss på Västra Stå i första perioden och hans flickvän. De var på väg till Verandan så vi följde med dit. Där var det väldigt lite folk, men fördelen var att det i alla fall fanns plats att sätta sig ner en stund. Vi stannade där ett tag och gick sedan vidare till Bishop's och tog en öl där och därefter gick vi på Max och åt hamburgare innan vi åkte hem. Så i kväll blir det en lugn kväll med soffhäng i pyjamas (mamma hämtade Chansa på eftermiddagen, så jag behöver inte klä på mig och gå ut i kväll) och tända ljus.
Sent igår kväll började det snöa och det har snöat en del i natt, så i morse när jag vaknade var det alldeles vitt ute. Det var därför mycket mysigt att tända första ljuset och äta en god adventsfrukost med snö utanför köksfönstret. Snön gör ju att det blir så mycket mer julstämning.
Första advent.
Och självklart stod också en långpromenad med Chansa på schemat idag. Jag har varit ledig flera dagar i veckan, men eftersom jag har haft mycket annat att göra, bl a med att få fram ljusstakar och diverse annat pynt och sätta upp julgardiner, så har det inte blivit så långa promenader med Chansa (delvis också beroende på att det varit så halt). Så idag packade jag ner kameran och gick på en lång, härlig promenad.
Sötnosen.
Snyggingen.
Hon är dock inte alltid så snygg...
Det är kul med snö.
Ska vi leka?
Jag brukar hitta på lite roliga aktiviteter när vi är ute på promenad och en lek som alla mina hundar har gillat är när jag hänger upp en leksak i ett träd på lagom höjd (tillräckligt högt för att de inte ska komma åt den på en gång, men tillräckligt lågt för att de till slut ska kunna få tag på den) och det gjorde jag med Chansa idag. På MT:t fick hon ju högsta poäng på uthållighet, d v s då trasan försvinner in i röret, för hon höll på tiden ut och hon använde sig av olika strategier för att försöka få ut den. Det stämmer verkligen överens med hur hon är. Hon ger inte upp i första taget och hon använder olika strategier för att få ner bollen.
Funderar på hur hon ska gå till väga.
Står på bakbenen.
Kanske från det här hållet?
Om jag tar stöd på grenarna kanske det går?
Hmm, det funkade inte, vad ska jag göra nu?
Jag vet, jag skäller på den!
Skallmarkering verkar inte funka heller.
Men om jag tar sats och hoppar riktigt högt går det nog!
(och det gjorde det också).
Jag använder inte ofta tennisbollar till Chansa och detta är anledningen- de håller inte särskilt länge.
Igår förmiddag var vi på RentAv och hade studiecirkel med tjänstehundsgänget. Vi började med att göra ett uppletande bland alla grejer som står där. En grej la vi ovanpå en stor soptunna på hjul, en hängde vi upp på ett galler, en la vi i en stor tunna och en en på golvet bland alla städvagnar. Chansa jobbade väldigt intensivt och letade lika bra högt som lågt. Ibland är jag dock inte säker på att hon är särskilt smart, för hon valde att krypa under en släp istället för att springa runt den :-) Hon hittade i alla fall alla grejer. Hon hade lite problem med den som låg i tunnan. Hon hittade den hur enkelt som helst, men tunnan var för djup för att hon skulle nå ner och få tag på grejen. Hon försökte ett tag med olika strategier och till slut backade hon och började skälla. Det var en riktigt fin skallmarkering som nästan fick mig att ångra att jag valde rulle i söket :-)
Då hjälpte jag henne att få fram grejen och jag tror att det var därför som hon skällde på bollen jag hängde upp i trädet idag. Det brukar hon nämligen inte göra, men det lönade sig ju igår. Efter uppletandet hade vi en lång fikapaus och sedan tränade de andra på liggmarkeringar, som ju är anledningen till att vi har studiecirkeln. På slutet tränade vi också lite annat, bl a att de andra kampade med sina hundar i närheten av mig och Chansa. Den här gången var det inte alls svårt för henne att hålla fokus på mig. Vi la också platsliggning med störning, t ex att Jenny och Gunilla gick slalom runt hundarna, tjoade och viftade med armarna, hoppade m m, och det var inga som helst problem. Chansa låg lika lugnt som hon gör när jag själv gör sådant. Jag är så nöjd och stolt över henne!
