Är det det här som kallas blodspår?

I helgen har jag mest bara jobbat. Jag jobbade fredag natt, vilket innebär att jag började 16.oo på fredag och slutade 13.30 på lördag. Eftersom Jonas åkte till Gävle för att tävla disc golf på fredag morgon fick Myrrha följa med mig på jobbet. Jag passade på att gå en promenad i skogen innan jag började jobba och sedan blev det en skogspromenad när jag slutade jobba också.

Världens vackraste Myrrha poserar i skogen

Jag aktiverade henne lite med att leta efter bollen i skogen; här kommer hon och vill byta den mot godis.

Myrrha sover på jobbet.

Idag har jag jobbat på dagen och jag och Myrrha gick en skogspromenad på morgonen innan jag började jobba. Jag la ett spår till henne, ca 300 meter långt och med två pinnar och en boll som slut, som vi skulle gå när jag slutade jobba, vilket innebär att spåret får en liggtid på 7,5 timmar.

Idag innebar mitt jobb att åka med min brukare till kyrkan. Ateist som jag är tillhör det inte mina favoritsysselsättningar, men det var i alla fall konfirmationsmässa idag vilket gjorde det hela lite roligare i alla fall. Jag har tagit som vana att ha kameran med mig nästan överallt så jag passade på att fota lite grann också.

Skellefteå landsförsamlings kyrka, Sveriges största landskyrka. På 1700-talet byggdes den om till korskyrka i nyklassicistisk stil, men kyrkans stomme är från 1300-talet. (Man kan lära sig mycket på Wikipedia!)

Sankt Göran och draken, en skulptur från 1400-talet som är en av kyrkans sevärdheter (fast speciellt vacker kanske den inte är).

Ett foto som symboliserar min ateistiska syn på kyrkan: Inne i kyrkan finn bara mörker och fångenskap, genom nyckelhålet ser man ljuset och friheten utanför kyrkan.

En rosa blomma utanför kyrkan.

När jag slutat jobba gick jag tillbaka till skogen för att spåra med Myrrha. Hon är ju egentligen ingen vidare duktig spårhund, men det funkar bättre med spår som har legat ganska länge. Så idag gick det ganska bra.

Här har hon båttom att komma iväg och börja spåra.

Och här spårar hon faktiskt, men trots detta plockade hon inte upp några pinnar (en plockade jag själv upp, så hon var i alla fall på spåret).

Men bollen i slutet hittade hon i alla fall utan problem.

När hon hittat bollen i slutet tog jag av henne sele och lina och lekte lite med henne. När jag skulle kasta bollen åt henne blev hon så uppjagad att hon hoppade upp och skallade mig, rakt över näsan. Och självklart började jag ju blöda näsblod, från båda näsborrarna. Och lika självklart så hade jag inte en enda näsduk eller liknande med i ryggsäcken (fast så sent som imorse när jag packade ryggsäcken slängde jag bort en servett som låg längst ner ryggsäcken- är inte det typiskt?)

Med blodet rinnandes från nästan rotade jag igenom ryggsäcken och hittade en liten bit papper från ett kollegieblock. Jag försökte använda den som näsduk, men kollegieblockspapper är uppenbarligen inte gjort för att suga upp vätska, så mest kletade jag nog ut blodet i hela ansiktet.

Eftersom jag inte gärna ville gå hem genom hela stan med blod över hela ansiktet fick jag försöka hitta på någon annan lösning. Jag lyckades då hitta ett träd med stora blad vars undersida var mjuk och hade relativt bra uppsugningsförmåga så jag lyckades i alla fall stoppa den värsta blödningen och fräscha upp mig så att jag kunde gå hem utan att se ut som att jag varit ute i skogen och mördat någon (i alla fall om man bortsåg från allt intorkat blod jag hade på händerna).

Om någon av bloggens läsare skulle bli skallad av sin hund så rekommenderar jag sådana här blad för att stoppa blodet.

När jag väl kom hem hade näsan fortfarande inte slutat att blöda, men det var i alla fall mycket mindre blodflöde. Faktiskt blödde jag fortfarande 1,5 timme efter det att jag kommit hem och jag är också ganska öm på ett ställe i pannan, precis ovanför näsan. Jäkla hund! Det här är dessutom andra gången hon skadar mig den här veckan. I tisdags satt jag på golvet och busade med henne och då klöste hon mig på armen så att det började blöda. Såret var rätt djupt efter ett par dagar började det också se ganska rött och infekterat ut. Och det ser faktiskt fortfarande infekterat ut, även om det håller på att läka nu.