Vi la en platsliggning med Yasper och Gåva och Chansa låg med fokus på mig, trots att Lena höll på att packa ihop sina saker så att Chansa kunde se och när hon skulle gå passerade hon och Malle bredvid Chansa. Chansa tittade visserligen åt deras håll, men hon låg kvar helt lugnt. Innan vi gick hem testade jag också att köra rutan ett par gånger och det är ett moment som Chansa gillar.
I tisdags eftermiddag åkte Chansa hem till mamma för att vara där över natten eftersom jag jobbade både kväll och natt (vilket blir ett pass på 17,5 timme) och sedan lämnade mamma tillbaka henne på morgonen innan hon åkte till jobbet.
Igår eftermiddag hade Chansa en play date med Yasper. Vi promenerade på legdorna, men det fanns inga skoterspår så vi fick traska i traktorspåret som bonden kört upp för att hämta ensilagebollar. Så det blev inte någon lång promenad, men hundarna rörde i alla fall på sig alldeles tillräckligt. Fast Chansa rörde sig nog tre gånger så mycket som Yasper. Jag hade kameran med mig och på många bilder står Yasper i samma position medan Chansas position förändras på varenda bild :-)
Här är några av bilderna från promenaden, fast tyvärr blev de inte speciellt bra eftersom det var mulet och snöade lite. Det blev också en liten film på när de leker.
Kom igen, nu leker vi!
Yasper pustar ut lite innan nästa rond.
Full fart igen.
Yasper är liiite större...
Hon påminde en del om de där små, söta dinosaurierna med massor av tänder i andra Jurassic Park-filmen.
Full fart.
Yasper blev lite trött.
Men kom igen nu då!
Hon ser inte alltid så snäll ut.
Yasper undersöker hennes "lady parts"...
...men då kan man få smaka på mallehumöret.
Godisutdelning av Gittan.
Chansa brottar ner en inte alldeles motvillig Yasper- det blir ju en liten vilopaus.
Skutta du bara, jag samlar mina krafter, tänker Yasper.
Attack!
Kom igen!
Mot slutet blev leken lite stillsammare.
Medan vi väntade på Gittan och Yasper passade jag på att lägga tre korta spår på parkeringen. Det första började precis utanför dörren till soprummet och medan jag hämtade Chansa hann det komma en kille och en tjej med varsin barnvagn och ställde sig utanför soprummet och pratade med någon bekant, så Chansa fick ta upp spåret mitt bland dem och det gjorde hon hur bra som helst. Jag var verkligen imponerad och det tror jag att de var också. Hon spårade bra hela spåret.
På det andra spåret hade jag lagt in en klurighet i form av att jag gick en cirkel och korsade mitt eget spår. Det var dock ingen svårighet för Chansa. När vi gick det tredje spåret hade Gittan kommit och eftersom spåret gick precis under hennes bil så kunde Chansa förstås inte låta bli att stanna upp och hälsa på henne, men hon tog upp spåret igen när vi gick runt bilen. Jag hade gjort en återgång i spåret, men det var inte heller någon svårighet för henne. Jag måste nog ta mig i kragen och börja läsa Spårhunden och lukterna för att få lite idéer till hur man kan göra spåren lite knepigare för henne.
På tal om spår så har nu presentationerna till kurserna på Tåmelägret kommit ut. Det var många bra instruktörer i år, men jag är nog ändå mest sugen på att gå spår för Micke Ryberg igen. Men anmälan öppnar inte förrän på måndag, så jag har helgen på mig att fundera.
Igår kväll hade vi andra tillfället på studiecirkeln för instruktörer och blivande instruktörer. Vi pratade bland annat om olika övningar som man kan använda för att lära hunden att gå fint i koppel. Jag nämnde en övning med att använda plastband istället för koppel som vi gjorde på valpkursen som jag var deltagande hjälpinstruktör på och den övningen ville alla prova på.
Även jag ville prova göra det igen för på valpkursen gick det inte speciellt bra. Hon slet då av sitt plastband omgående och rejsade runt bland de andra valparna (vars mattar och hussar såg tämligen vettskrämda ut, eftersom det bara var småhundar på kursen, förutom Chansa och en softishane). Men hon har uppenbarligen gjort framsteg sedan dess, för igår klarade hon övningen mycket bra. Hennes plastband (fast egentligen var det pappersband, såna som är miljövänliga och försvinner om man glömmer dem i skogen) gick i alla fall inte av, inte ens när vi gick fram mot Jackpot (inte förrän jag sa okej till att hälsa i alla fall).
Sedan lånade jag ut henne till Jenny, som inte hade sin hund med sig, för att göra lite gå fint i koppel-övningar och det var kul att se. Hon ville först inte följa med, men sedan gick hon jättefint och följsamt med Jenny. När Jenny satte sig ner för att gosa med henne kunde man lite grann ana att hon inte är helt tillgänglig, men det är inget som jag egentligen märker av till vardags, eftersom hon både accepterar att folk tar kontakt med henne och hon söker också ofta själv kontakt, även med helt främmande människor.
Det blev alltså en hel del aktivering av olika slag för Chansa igår, så jag tror inte att hon blev allt för ledsen när hon bara fick en sparktur på ca 3 km i kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar