Lucia?

I måndags gick jag och Chansa en promenad runt hela Anderstorp och i tisdags plockade jag fram sparken och vi tog en tur med den på förmiddagen och sedan gick jag till rastgården för att träffa en bekant och hennes hund. De fick dock förhinder i sista minuten och kunde inte komma så jag och Chansa roade oss själva en stund med lite bus och lydnadsträning. I måndags och tisdags såg det ut så här:

 Busvovven.

 Vill att jag ska kasta snöklumpar.

 Väntar in mig. 

 Vill busa mera :-)

 Poserar på parkbänk. 

 Vackra mallehuvudet.

Poserar på trädgårdsbord.

Och så här såg det ut på vår promenad idag:

 Alltid redo. 

Tränar ställande under gång på fotbollsplanen. 

Man kan inte tro att det är Lucia idag. På Lucia ska det vara snö och svinkallt ute, inte snöfritt, isigt och nollgradigt :-( I tisdags var det så fint med snön, även om det var mulet, men så blev det plusgrader och ösregn och vägarna förvandlades till isgator. Chansa och jag har bara gått korta koppelpromenader för att det varit så halt. Jag vill inte gärna släppa henne eftersom hon rör sig så mycket och snabbt. Jag vill verkligen inte att hon skadar sig igen!

I morse var vi på återbesök hos Tomas, hundfysioterapeuten. De första gångerna vi var där gillade Chansa det inte alls, men trots det så hälsar hon glatt på honom och går utan tvekan in i rummet. Och hon har verkligen förändrats sedan vi gick dit första gången. Då ville hon inte alls vara med och vi satte på henne munkorg för att hon skulle lugna sig. Men med tiden har hon börjat slappna av mer och mer och de senaste gångerna har det inte funnits något behov av munkorg. När Tomas sätter sig på huk kryper hon in i hans famn och när han ska lägga ner henne välter hon omkull sig självmant. Dock försöker hon ofta rulla över på rygg för att bli kliad på magen :-)

Efter massagen konstaterade Tomas att hon nu är UA. Hon är helt återställd och han tycker att hon är vältränad och i mycket fin form, och det är ju alltid kul att höra även om jag vet att det är så. Vi ska fortsätta att använda viktmanschetter med jämna mellanrum. Vi behöver inte heller gå dit mer, men han rekommenderade ändå att jag skulle komma med henne för en genom gång till våren innan tävlingssäsongen och det tänker jag absolut göra.

Jag frågade honom också lite om träning med pilatesboll, vilket vi har börjat lite smått med, och det tyckte han var mycket bra träning så det ska vi absolut fortsätta med. På dagens promenad gjorde vi lite balansövningar och jag är faktiskt lite överraskad över hur duktig hon är. Hon är visserligen mycket smidig och stark, men att balansera kräver lite mer stillsam finmotorik är hon är van vid. Ett lågt staket som på bilden nedan är ju till för att hoppa över och inte att sitta på, om man frågar Chansa, men hon gav sig faktiskt tid att fundera och prova sig fram och hitta balansen. Jag hann tyvärr inte få någon bra bild eftersom jag fotade med mobilen, men vid ett par tillfällen balanserade hon enbart på frambenen.

När jag ändå var hos veterinären så passade jag på att väga henne. Hon väger 23 kg, vilket nog är hennes idealvikt. Hon är i god form utan att vara för mager, vilket hon periodvis varit. Fast hon löpte ju i november och då brukar hon äta ganska bra. Som omväxling fick jag också känna på hur det är att ha den mest väluppfostrade hunden i väntrummet (även om det säkert bara var tillfällig hon uppförde sig så bra). Fast jag får väl erkänna att det inte var i någon stor konkurrens för det var bara två andra hundar förutom hon där. Den ena hunden skällde på henne hela tiden. När vi kom ut från Tomas började den skälla redan innan den såg oss och då svarade Chansa, men när jag sa till henne att gå bredvid mig så slutade hon och sa sedan inte ett ljud fast den andra hunden låg och skällde på henne bara någon meter ifrån medan jag betalade och kopplet var slakt hela tiden.

Men jag måste verkligen undra vad folk tror att de ska uppnå när deras hund skäller och de säger till den att "int' har du väl lov att göra så där", "vad har matte sagt om det där, du vet ju att du inte får låta sådär och "titta på den där hunden, när man är tyst då får man godis". (Nu när jag tänker på vad de sa tycker jag att det låter som att de hade en liten knähund, men i själva verket var det en stor schäfer).

 Min duktiga hund i väntrummet (hon väntar på att jag ska få på mig jacka, mössa och vantar för att cykla hem).