Fullt upp

Den senaste veckan har det blivit en hel del hundträning. I måndags började jag och Susanne en allmänlydnadskurs. Susanne ska bli instruktör och i utbildningen ingår att hålla en kurs, så jag ska vara hennes hjälpinstruktör under den här kursen. Efter kursen passade jag på att träna lite lydnad och det gick väldigt bra. Dock har vi ett par problem i lydnaden som jag jobbar på. Ett problem är lägganden under gång. Hon lägger sig inte fort nog och/eller lägger sig nästan snett framför mig. Men det börjar gå  bättre i alla fall. Det andra problemet är att hon inte griper apporten på mitten. Det är i och för sig inget krav på att hunden måste gripa på mitten, men det blir lätt lite vingligt och hon kan tappa den, så jag vill verkligen att hon ska göra det. Det har jag just nu ingen lösning på, så det får jag fundera lite på.

I onsdags var det Valborgs och jag var ledig. Vi gick en promenad och tränade lite lydnad mitt på dagen, men sedan höll vi oss inne och slappade hela kvällen. Chansa är ju absolut inte berörd av smällandet, men jag vill ändå inte vara ute med henne när det är som värst. Det smällde dock fortfarande ganska mycket när jag kvällsrastade henne, men man skulle nästan kunna tro att hon var döv, för det verkar inte som att hon ens hör det.

I fredags jobbade jag på förmiddagen och eftersom jag hade Chansa med mig på jobbet cyklade jag upp på klubben och tränade lydnad med Susanne och Jackpot när jag slutade. Det blev ett riktigt bra träningspass. Momenten funkade bra, men det bästa var att hon inte brydde sig om Susanne och Jackpot. Hon brydde sig bara om mig. Den enda gången som det blev för svårt för henne var när vi provocerade henne väldigt mycket genom att lägga henne på platsliggning och sedan kampade Susanne med Jackpot framför henne. Hon försökte verkligen men det blev lite för mycket och hon rusade dit, men Susanne slutade kampa så fort hon klev upp och då var det inte intressant för henne och jag kunde korrigera henne verbalt och lägga tillbaka henne. Sedan gjorde vi om det och det blev visserligen för mycket för henne ännu en gång, men då reste hon sig upp, gick(!) några steg och stannade sen tittade på mig. Det känns som ett väldigt stort framsteg.

Igår var jag ute och spårade med valpkursen som jag höll i januari/februari. Vi sparade ett kurstillfälle för att kunna spåra när det blivit barmark och det var alltså dags för det igår. Tyvärr var det bara tre som kunde komma eftersom många var på någon utställning, men det gick bra ändå. Vi spårade först hårda spår på Folkparken och åkte sedan upp på Vitberget och spårade i skogen och körde uppletande. Efter kursen skulle jag hämta min cykel som jag lämnat på Folkparken och då passade jag på att lägga ett spår åt henne där. Jag gjorde några klurigheter som att klättra över ett staket in på en uteservering, gå på kanten runt fontänen och gå uppför en trappa. Jag använde genomskinlig tejp istället för apporter.

Chansa spårade mycket bra, men tvekade lite att krypa under staketet jag klättrat över, men när hon väl kommit på att spåret fortsatte på andra sidan var det ingen tvekan och hon kom inte heller av sig för att hon var tvungen att vänta på att jag skulle klättra över. Vid fontänen hoppade hon upp och spårade på kanten, men när den svängde hoppade hon ner istället för att fortsätta spåra där uppe och då tappade hon spåret, men hittade det igen och spårade sedan bra. Hon liggmarkerade jättefint, förutom att hon missade en tejpbit där hon tappade spåret.

Idag åkte jag och Susanne upp på Vitberget och körde uppletande innan vi skulle ha kurs. Chansa fick köra först och jag hade gjort en korridor med fyra föremål på rad. Hon jobbade jättebra och hade näsan på redan från början och det blev därför mycket mindre spring. Sedan gjorde vi ytterligare en korridor med fyra föremål åt henne, men då gick det inte riktigt lika bra. Hon började bra, men sedan fick hon vittring på något och vimsade på utanför rutan. Hon kom när jag ropade, men såg nästan vild ut i ögonen och sökte sig hela tiden åt ett visst håll. Dessutom sprang hon och tittade upp mot träden och började till och med hoppa upp mot ett träd där det satt en gammal fågelholk. Men hon hittade i alla fall sina fyra föremål till slut och det blev Jackpots tur. Han hittade lätt de två föremål som låg i början av rutan, men sedan fick även han vittring på något och sökte sig till precis samma ställe som Chansa. Så något skumt måste det ha varit just där.

Vi avbröt uppletandet och gick istället en promenad och lät hundarna busa. Det blev dock inte alls lika mycket bus som förr i tiden men lite bus blev det i alla fall. Lite lustigt är att på alla busbilder så är det Chansa som jagar Jackpot. Jackpot är absolut inte snabbare en Chansa, vilket betyder att Chansa av någon anledning håller igen och låter honom springa först. 

 Snyggingen Lappguldets Jackpot. 

 Två snygga, men smutsiga, hundar.

 Jackpot ser lite förskräckt ut över malleattacken.

Kul hade de. 

Full fart.