Vickan och Myrrhas sida: Tisdagsträning

Den här vintern verkar bli minst lika usel som förra vintern. Det är mörkt och trist när det inte är någon snö, men det värsta av allt är att det bara är is och halka hela tiden. Chansa har inte fått någon ordentlig långpromenad sedan i lördags, då vi gick en promenad på 1,5 timme innan jobbet. I fredags promenerade vi till pappa eftersom Chansa skulle vara där när jag jobbade och det var inte någon rolig promenad. Det var så halt att jag på vissa ställen knappt kunde gå. Fast sedan började det snöa, så när vi gick hem på kvällen var det lite roligare att gå. Chansa fick bitvis vara lös och det gick till och med att kasta snöbollar till henne! Men dagen efter hade snön förstås försvunnit.

I söndags var vi i Furuögrund på Frasses födelsekalas och där har hon ju möjlighet att vara ute på gården, men det ville hon inte (hon brukar inte vilja vara ute ensam). På söndagkväll gick vi också en promenad för att hälsa på min förra brukare, som fyllde år. Hon var mycket glad att Chansa kom och hälsade på :-)

Eftersom det inte är så roligt att vara ute och gå så kändes det väldigt bra att det var tisdagsträning igår. Då får hon i alla fall någon sorts aktivering. Vi slapp också gå dit i halkan, vilket var väldigt skönt. Till att börja med var vi inte så många där så jag passade på att träna rutan, inkallning och apportering som är lite svårt att göra när det är många som tränar samtidigt. Det är dock inte helt idealiskt att börja med att köra rutan, eftersom hon är lite för taggad och hon både tjuvstartar och biter i targeten. Vi var kvar tills de flesta hade gått hem och då vi körde rutan då gick det mycket bättre.

Den övriga träningen gick också riktigt bra. Vi tränade lite kryp med targetpinne och det ser lovande ut, även om hon kanske har lite väl bråttom. Vi tränade förstås också fritt följ samt stå, sitt och ligg under marsch. Stå och ligg kan hon ju, men sitt under gång har vi precis börjat med. Hon förväxlar det ibland med stå, men själva sättandet är bra de gånger hon sätter sig.

På slutet, när det bara var jag, Susanne och Jenny kvar, lånade jag en bitkudde av Jenny och tränade lite på kontroll. Det var mycket, mycket svårt för lilla fröken. Hon behöver bara se en bitkudde för att gå upp i varv, så när jag la den på golvet en bit framför henne så blev hon helt hysterisk. Hon gnällde, skällde och kastade sig (hon var förstås kopplad för att inte få någon möjlighet att självbelöna sig) och det var till att börja med nästan omöjligt att få kontakt med henne. Men det gick bättre och bättre och efter en stund kunde jag till och med ha henne lös när vi gick runt bitkudden. En gång blev det lite för svårt för henne när vi gick nära och hon kastade sig fram och skulle ta den, men jag lyckades hejda henne precis när hon öppnade munnen och skulle gripa. Det kändes som ett helt otroligt stort framsteg!

Jag hade också med mig kameran, så här är några bilder från tisdagsträningen.