Spår

I torsdags var jag och Chansa till Tomas, hundfysioterapeuten. Han var lite orolig att det kunde vara något annat som gjort att hon blivit halt igen, t ex spondylos. Men efter att ha massserat och känt igenom henne så kunde han inte hitta något annat än samma muskelskada som innan. Jag ska massera henne varje dag och gå med viktmanschetter och så ska vi dit igen nästa vecka och kolla upp henne. Chansa verkar gilla att gå till Tomas och hon skötte sig utmärkt. Den här gången behövde han inte ens hålla till på golvet, utan hon låg snällt på bordet.

Hon får bara koppelrastas och det ställde ju till med lite problem eftersom jag jobbade i  fredags och igår. Chansa skulle vara hos pappa, så jag fick gå med henne och dra cykeln till Moröhöjden (vilket är nästan hela vägen till jobbet) och sedan cykla sista biten. Anledningen till att jag släpade cykeln med mig var att de skjutsade hem Chansa innan jag slutade, så jag behövde cykeln för att cykla hem på kvällen. När jag gick dit i fredags tappade jag en vante någonstans på vägen, så jag fick låna ett par vantar på jobbet när jag skulle hem. När jag gick dit med henne igår stannade hon upp och vädrade lite och plockade sedan ner en vante som hängde på en plogpinne. Jag kopplade först inte att det var min vante, för jag tyckte att den såg ut som en barnvante och att den var alldeles för rosa. Men det ÄR faktiskt en barnvante (ja, jag har så små händer) och när jag jämförde den med den andra vanten så var de ju faktiskt samma färg.

Idag har jag varit ledig och mitt på dagen åkte vi med Susanne till Bureå för att spåra med Martina. Jag la ett spår till Scott i mycket snårig och besvärlig terräng och till min stora förvåning hittade jag denna mitt ute i skogen:

Martina la ett spår med två 90-gradersvinklar till Chansa i nästan lika snårig terräng. Chansa spårade jättebra, fast tempot var lite förhögt trots att jag försökte bromsa henne. Hon liggmarkerade det första föremålet, men jag var upptagen med att försöka ta mig fram i snåren att jag blev lite sen med att belöna henne. De andra två föremålen plockade hon upp och apporterade. Det är dock ett framsteg från i höstas, men vi får nog nöta lite mer på liggmarkeringarna. 

Några bilder från dagen:

 Jackpot ska få på sig selen innan sitt spår. 

 Jackpot spårar.

 Jackpot är glad och busig efter sitt spår. 

 Chansa ligger och väntar på att jag ska trassla ut spårlinan (som var perfekt hoprullad ända tills mallemonstret tog den och rensade runt med den).

Foto: Susanne Ericson.

 Scott är redo för spår (jag lämnade kameran när vi gick hans spår, eftersom jag visste hur snårigt och jävligt det var). 

 Lilla Leia fick låna Chansas sele (hon är inte en liten schäfer; hon är en chodsky pes). 

 Leia hittar slutet på sitt spår. 

Belöning efter spåret. 

Stockholm

I helgen har jag varit på minisemester i Stockholm. Jag och mamma åkte ner på torsdag morgon och åkte hem igen på söndag förmiddag. När vi kom i torsdags mötte vi Adam på Centralen, där vi låste in våra väskor, åt lunch på Jensens Böfhus och sedan shoppade vi. Först i Gamla Stan och sedan gick vi in mot stan, där vi slutligen hamnade på min favoritskoaffär. Jag köpte där ett par svindyra, men skitsnygga, skor:

Vi stannade på stan rätt länge eftersom vi skulle åka med Kim hem till Lotta och Jens (där vi bodde 2 nätter, trots att Lotta och barnen åkt till Pajala) när han slutade jobba. Det blev dock ett helt äventyr, eftersom bilen inte alls gick bra. Den började gå sämre och sämre och när vi till slut blev tvungna att stanna visade det sig att ena däcket saknade 4 av 5 bultar. Antagligen var det någon som hade försökt stjäla däcken när bilen stod parkerad. Det löste sig, men det blev en mycket sen tacomiddag.

På fredagen blev det ännu mera shopping och på lördagen blev det lite shopping, men mest träffade vi folk. Jag gick och fikade med en tjej från hundforumet och det var mycket trevligt att prata hund och skvallra lite. Sedan blev det lite mera shopping innan det var dags att träffa Tilahun och Kirobell och deras lilla bebis och gå och fika (igen!). Lilla Edna var söt som en liten docka!

Min bakelse när jag fikade med Jenny.

 Tilahun och Kirobell.

Lilla söta Edna.

Jag hade kameran med mig, men det var bara på torsdagen som jag orkade släpa på den. Jag fotade en del, men det blev mest bilder på arkitektur. 

 Kyrka i Gamla Stan

 En annan kyrka.

 En av de smala gränderna i Gamla Stan. 

 Gåsgränd.

 Också Gåsgränd. Synd bara att det var en massa bråte i gränden. 

 Kärlekshänglås på en bro. 

 Riksdagshuset.

 Detalj från porten vid riksdagshuset.

 Det var lite grönare än hemma.

 Vy från bron vid riksdagshuset.

 Husfasad.

 Balkong.

Små figurer på en fasad. 

Chansa har varit hos pappa och Maj medan jag har varit borta. Det är aldrig roligt att lämna bort henne och det blev ännu värre att lämna henne när hon haltade så hemskt. Hon började halta i söndags när vi hade varit ute på en kort kvällspromenad. Jag hade kastat snöklumpar till henne så det var antagligen då hon gjorde sig illa. Hon haltade riktigt ordentligt i flera dagar och eftersom det var på samma ben som hon skadade när hon sprang ihop med Yasper var (är) jag riktigt orolig. Hon haltade mindre när jag lämnade henne till pappa och när jag fick tillbaka henne igår så haltade hon nästan inte alls, men hon rör sig fortfarande inte bra. 

Vi ska dock till Tomas, fysioterapeuten, på torsdag och kolla upp henne. Jag bokade en tid förra veckan innan jag åkte, men eftersom han bara är där på torsdagar och fredagar så hann jag inte gå dit innan jag åkte till Stockholm. Jag hoppas verkligen att det är något helt annat än hennes gamla skada, något som är enkelt och går fort att åtgärda. 

Ny soffa

I onsdags jobbade jag min sista dag och det var väldigt ledsamt för både mig och min brukare. Men det var inte enbart en tråkig dag, för jag fick också hjälp att hämta och skruva ihop min nya soffa :-) Den är verkligen jättesnygg, särskilt om man jämför med den gamla. En del av den gamla är dock kvar. Det blir hundförbud i den nya soffan, så jag behöll schäslongen från den gamla soffan till Chansa. Snygg är den inte och den passar inte riktigt in, men hon gillar verkligen att ha något upphöjt att ligga på, så tills vidare får hon behålla den. 

I torsdags var det fest med mina arbetskamrater och det var verkligen trevligt. Leila hade bokat kvartersgården, så vi köpte mat från Södergrillen och åt där samt pratade och hade trevligt. Sedan fortsatte jag, Birgit, Cicci, Tessan och Hampus till Bishop's, där vi fortsatte att ha trevligt tills de stängde. Jag har verkligen haft världens bästa arbetskamrater (bortsett från en, då) och jag hoppas verkligen att det blir av att vi har en fest till, som vi pratade om. 

Jag kommer att sakna brukaren och mina arbetskamrater, men det känns skönt att veta att jag har ett nytt jobb från och med början av april. Det känns inte speciellt jobbigt att vara arbetslös när man vet att det bara gäller ett par veckor :-) 

Idag har jag verkligen njutit av min arbetslöshet och gått en långpromenad med Chansa och spårat. Det har visserligen kommit lite snö i helgen och är kallare än det varit på länge (fast +1 är ju inte särskilt kallt med normala mått), men det var så skönt att vi var ute i två timmar. Vi promenerade, gjorde lite balansövningar i en lekpark och spårade. Jag la ett ca 400 m långt spår ute på ängarna och la fem föremål (tre små brandslangsbitar, en liten träknopp och ett tomt C-vitaminrör). Spåret fick ligga 45 minuter och under tiden promenerade och lekte vi i skogen. 

 Chansa väntar medan jag lägger ut spåret.

 Uppe på en sten, som vanligt.

 Godisletande i skogen.

 Snyggaste hunden i världen.

 Spårar.

 Jag gick över diket på en smal trädstam och Chansa spårade bra, trots att hon gick över bredvid trädstammen och inte på. 

 Liggmarkerar en bit brandslang. 

 Får kampa som belöning. 

Ligger i solskenet och väntar på att jag ska rulla ihop linan. 

Hon spårade jättebra. Jag hade lagt flera 90-gradersvinklar, för hon brukar ha lite bråttom och gå rakt fram i vinklar, men idag funkade det jättebra. Liggmarkeringarna går också riktigt bra. Den första brandslangsbiten apporterade hon, men precis vid mina fötter släppte hon den och la sig istället :-) Den lilla träknoppen från min gamla byrå liggmarkerade hon snyggt liksom nästa lilla brandslangsbit. Den tredje brandslangsbiten missade hon, men vi var i spåret för jag plockade själv upp den. Den sista apporten liggmarkerade hon jättefint. Det känns som att hon faktiskt till slut börjar fatta vad det hela går ut på. 

Anledningen till att hon missade ett föremål var antagligen att hon lyfte på huvudet just då. Det var en karl som kastade boll med sin hund ute på vägen och den skällde till ibland och då tittade Chansa upp, men annars brydde hon sig inte alls om dem. Hon var lite stressad över deras bollkastande när vi gick fram till spåret, men så fort jag släppte på henne på spåret hade hon fokus på uppgiften. Hon är verkligen en riktigt duktig spårhund. 

Vårpromenad

Idag när jag vaknade var det 6 grader varmt och strålande sol. Det var visserligen också mycket blåsigt, men jag lät inte det stoppa mig från att gå en långpromenad med Chansa. Det verkade dock som att blåsten hindrade de flesta andra hundägare, för på en två timmar lång promenad såg jag bara 3 andra hundar.

Vi gick en promenad i skogen på ett ställe där vi inte går så ofta och det var väldigt skönt att vara alldeles ensam ute i skogen. Det var dock ganska isigt på stigen, så mestadels gick jag i obanad terräng. Det var mer barmark än jag hade räknat med, så jag passade på att göra ett uppletande med henne. Chansa var förstås duktig som vanligt. Men jag är själv inte så pjåkig på uppletande, för när jag vallade rutan hittade jag en blå boll i hårdgummi, som uppenbarligen legat där mycket länge (den var nästan helt nersjunken i marken och väldigt smutsig). Jag är ganska säker på att den bollen en gång i tiden tillhörde Lyle, för han hade precis en sådan som tyvärr försvann. Nu tillhör den i alla fall Chansa :-)

När vi kom ut ur skogen gick vi en bit längs en bilväg och där var det i stort sett bara blankis. Chansa gjorde ett litet ryck för att komma åt en lukt nere i diket och jag gled helt enkelt ner i diket jag också. Då blev jag irriterad och kopplade lös henne istället och då var det helt plötsligt inte alls intressant med lukter i diket. Hon gick bara och tittade på mig, så jag fick nästan jaga iväg henne så att hon inte skulle vara framför fötterna på mig.

Här är några bilder från dagens vårpromenad:

 Vårliga videkissar.

 Poserar.

 Kamouflerad hund.

 Självklart måste hon också rulla sig i snön som vanligt.

 Snyggaste mallehuvudet.

 Hoppar.

 Poserar.

 Poserar på en sten.

 Har hittat en stor tallgren att släpa på. 

Snyggaste mallen i hela världen 

Vår?

Nu har det återigen varit ett tag sedan jag bloggade. Jag lovar att jag ska skärpa mig framöver, men det är mycket möjligt att jag kommer att vara lite dålig på det ett tag. Det pågår en del i mitt liv just nu som tar väldigt mycket kraft och energi, så jag orkar inte med så mycket annat. Men jag räknar med att det kommer att bli bättre och då kommer jag också att bli bättre på att blogga.

Jag kommer säkert också att bli bättre när vädret blir bättre. Det är ett uttjatat ämne, men den här vintern är verkligen underlig. Det finns ju knappt någon snö och det är mest bara mulet och dystert. Idag var det dock väldigt fint väder när jag promenerade med Chansa på förmiddagen. Det var 5 plusgrader och solen tittade fram. Jag kände till och med vårkänslor när jag drog på mig vårjackan och cyklade in till stan för att först fika med Cicci och sedan gå på ett möte.

På grund av att jag skulle på stan blev det en timmes koppelpromenad, fast vi stannade och tränade/lekte lite också. Eftersom det är så lite snö går det bra att gå på "gräsmattorna" och kasta lite snöklumpar o s v. Vi tränade lite fotgående, ställande, platsliggning och sittande och hon var mycket duktig. Fast när den kom en karl och promenerade med en katt i flexikoppel och satte fast den ute på sin uteplats alldeles bredvid så kände jag att jag inte riktigt vågade lita på henne, så det blev koppel på.

 Tränar sittande.

Eftersom Chansa inte fått så mycket aktivitet i veckan var hon lite jobbig och drog en del i kopplet och flängde fram och tillbaka. På hemvägen stannade jag till och gjorde ett godisträd åt henne och så fort hon var klar och vi skulle gå vidare hemåt var hon hur lugn som helst och drog inte alls i kopplet. Ytterligare ett bevis på att nosarbete är den absolut bästa aktiveringen för en hund!

Chansa letar godis i godisträdet.

Några bilder från en promenad förra veckan, då jag tog med kompaktkameran:

 Väntar på det magiska ordet...

 ...leta!

 Har hittat kongen...

 ... och kommer med den i full fart.

 Sådana här videkissar borde inte finnas den 4:e mars.

Chansa springer på ängen, där det vanligtvis brukar vara massor med snö och skoterspår att promenera på. 

Det är verkligen tråkigt att det aldrig blev någon riktig vinter, men nu känns det som att den lilla snö som finns lika gärna kan försvinna. Nu kan det lika gärna bli vår så fort som möjligt!