Vackert väder

 Chansa i vårsolen.

Eftersom jag ska jobba i natt blev det sovmorgon i morse. Men min förkylning gjorde att jag inte har sovit bra på hela natten och jag kände inte minsta lust att gå någon långpromenad med Chansa. Men eftersom det var nollgradigt och strålande sol kändes det som att jag var tvungen att åtminstone gå en kortare promenad. Det slutade även idag med att vi var ute i nästan två timmar.

Igår var det ju lika varmt, men utan det strålande solskenet och då var det massor med folk ute. Därför hade jag väntat mig att det skulle vara ännu mer folk ute idag, men istället var det färre människor ute. Mycket underligt! Det var i alla fall riktigt skönt med en promenad och det värmde t o m lite i solen.

Och Chansa gjorde mig återigen mycket stolt. Eftersom jag inte är riktigt lika pigg som vanligt p g a förkylningen uppmärksammade jag inte en skidåkare som kom i ganska hög hastighet. Men det gjorde Chansa och satte iväg mot honom. Men på mitt "stanna" tvärnitade hon och kom tillbaka, utan att ens ha kommit i närheten av skidåkaren, som sa något om lydig hund när han åkte förbi!

Jagar kongen.

Dyker i snön efter kongen.

Kommer tillbaka med kongen.

Efter att ha avbrutit jakten på skidåkaren blev det mera lek med kongen.

Sugen på bus.

Jag brukar kalla henne för Fröken Full Fart och det passar rätt bra.

Fokus på Frolic.

Flygande belgare. 

Nu är lilla fröken trött och nöjd, så snart ska vi gå och lägga oss och sova ett par timmar till så att jag orkar hålla mig vaken i natt.

Mildare

Nu var det återigen länge sedan jag skrev något här och det beror på att vi inte har gjort något som är värt att skriva om. Och man måste ju ha något intressant att skriva om ifall man inte har några bilder att backa upp texten med :-)

I början av veckan var det fortfarande ganska kallt och jag hade en hel del att göra. På grund av ett flyttat personalmöte var jag tvungen att fara hemifrån tidigare än vanligt när jag jobbar på måndagseftermiddagarna, så Chansa fick följa med mamma hem och sova där. Chansa kom hem på tisdag morgon när mamma skulle till jobbet. Jag var på utbildning från 9-17, så mamma åkte förbi och gick ut med Chansa när hon slutade jobba.


 I onsdags var det fortfarande under -20, så det blev inte någon lång promenad då heller. I torsdags blev det en riktigt lång arbetsdag. Först jobbade jag 8 timmar och när jag slutade där fick jag direkt bege mig till Morö Backe och jobba 6 timmar till. Jag fick skjuts av min kollega, så vi åkte bara förbi och hämtade Chansa, som jag sedan promenerade med från min kollega till jobbet så att hon skulle få röra lite på sig. Tyvärr var det ju precis vid den tid som alla ungar går hem från skolan och alla ungar ska hämtas på dagis, så Chansa fick inte vara lös så mycket som jag hade velat.

Men hon skötte sig riktigt bra på jobbet trots att hon var en aning understimulerad och omotionerad. Eftersom det inte går några bussar vid den tid jag slutar så fick jag och Chansa promenera hem, så då fick hon i alla fall en långpromenad på 1,5 timme och eftersom hon kunde vara lös i stort sett hela tiden så fick hon också röra på sig ordentligt.

Igår blev det helt plötsligt varmt, bara -9 när vi steg upp på morgonen, så jag cyklade 5 km med Chansa på förmiddagen. Jag tror att hon uppskattade att få röra på sig ordentligt. Jag hade också planerat att gå en promenad med henne när jag kom hem från jobbet på Medlefors, men helt plötsligt blev jag jätteförkyld, trots att jag inte känt av någon förkylning under dagen.

Så idag tog vi en ordentlig sovmorgon och när jag steg upp var det bara 0-gradigt, så det fanns helt enkelt inga ursäkter för att låta bli att gå ut, även om jag inte alls hade någon lust. Men när jag väl kom ut så var det faktiskt riktigt skönt och vi var ute i nästan 2 timmar. Den enda nackdelen med mildare väder är att alla andra också måste gå ut. Det går inte att släppa Chansa på gångvägarna, för man måste ändå kalla in/koppla henne var tionde meter och i skogen vimlar det av skidåkare och folk som promenerar med eller utan hund, så det är knappt att det går att släppa henne där heller.

Hon har ju dock blivit riktigt duktig på att skvallra på folk utan hund och skidåkare bryr hon sig inte längre om (och till min stora förvåning så visade hon inte särskilt stor lust att dra efter skotrar heller), så jag gav henne förtroendet att vara lös ändå och hon missbrukade inte det förtroendet.

Tvärtom visade hon att hon blivit riktigt lydig. Hon fick vara lös på gångvägen förbi fotbollsplanen och skolan, trots att det var en del folk som promenerade och när vi kom till en korsande gångväg såg jag ett äldre par med varsin rullator som rörde sig extremt långsamt framåt. Det fanns inte i min föreställningsvärld att de skulle kunna ha en hund så jag kallade inte in Chansa. Hon uppmärksammade dock den övergödda taxen som de hade och startade mot den i full fart, men när jag ropade så vände hon på fläcken och kom! Jag var mycket stolt över henne.

Jag tog den lilla kompaktkameran med mig, så det blev i alla fall några bilder, dock inte speciellt bra bilder.

Chansa gillar att rulla sig i snön.

Ännu mera rullande.

Leta och hämta kongen i snön gillar hon också.

Glad malle.

Snygg malle.

 Poserar på en fallen trädstam.

Eftersom man kan filma med den lilla kompaktkameran passade jag på att göra en liten film när vi tränar på att hon ska ha en lugn sinnesstämning. På föreläsningen om on/off-knapp med Eva Bodfält pratade hon om hur viktigt det är med rätt sinnesstämning. Det räcker inte med att hunden t ex står stilla vid sidan och väntar på t ex kommandot "sök" om den har fel sinnesstämning; då finns det risk för pip, gnäll och startskall. Och arbetet blir ju också mer fokuserat om hunden har rätt sinnesstämning och inte är för mycket uppe i varv innan man skickar den.

Denna övning syftar till att lära hunden rätt sinnesstämning. För att jag ska kasta kongen som jag håller i handen måste Chansa sluta vifta på svansen och slappna av. Det var inte speciellt svårt att lära henne att villkoret för att hon ska få kongen (eller någon annan leksak) är att hon ska sluta vifta när hon sitter och ligger, men i stående ställning var det mycket, mycket svårare för henne. Men nu verkar det som att polletten har trillat ner.

Ett kallt EFIT

Idag var det Ett Foto I Timmen och eftersom jag för en gångs skull är ledig så ville jag vara med. Jag har ju inte fått tillbaka min systemkamera än så det fick bli med den lilla kompaktkameran. Den är förstås inte lika bra, men det fick gå ändå. Här är min lediga lördag i bilder:
 

9.10 Termometern visar -31 grader och inomhustemperaturen är inte heller särskilt hög, så jag kryper ner i sängen en stund till. 

10.10 Jag och lilla fröken snooze-nos har vaknat och funderar på att kliva ur sängen.

11.10 Promenad i strålande solsken och "bara" -28. Chansa bekymrar sig dock inte om temperaturen.

12.10 Men det händer att hon får köldkramp, speciellt när hon är korkad nog att ge sig ut i djupsnön.

Bonus: Bild på världens sötaste snö-malle + en liten promenadfilm (som vanligt något mystiskt klippt; jag är ju som bekant inget proffs på filmredigering).

13.10 En kopp te och senaste avsnittet av Grey's Anatomy.

14.10 Tittar in på Allt Om Hundar.

15.10 Vattnar blommorna och upptäcker att fönstren är en aning isiga. 

16.10 Sitter i soffan och läser Bittert arv.

17.10 Det är kallt även inomhus och jag är mycket glad för min mysiga filt och mina härliga sockar. 

18.10 Världens sämsta hundägare? Har inte lust att gå ut i kylan så jag skickar ut Chansa på uteplatsen för att kissa.

19.10 Svarar på syrrans mms med bild på sina shoppingfynd i Stockholm. 

20.00 Gör som större delen av svenska folket och ser på Melodifestivalen. Är dock inte speciellt imponerad. 

21.10 Tänder fler ljus i hopp om att det ska bli lite varmare inomhus. 

22.10 Tittar på Adjustment Bureau.

23.10 På väg ut på kvällsrastning upptäcker jag att snön som följde med in sist jag var ut inte ens smält. Dörren håller inte tätt och det har hänt flera gånger i vinter att jag knappt fått upp dörren för att den frusit fast.

Kallt!

Det har varit en mild vinter hittills, men nu har kylan slagit till. Just nu är det -30 grader ute, men värst är nog ändå att det bara är 18 grader inne. Jag och Chansa har inte varit ute speciellt mycket de senaste dagarna. Det beror dock mest på mig, inte på Chansa. Hon går mer än gärna ut trots att det är kallt och får inte speciellt mycket köldkramp heller. Igår morse hoppade hon några steg på tre ben och liksaå när vi var ute nu ikväll, men annars går det bra. Men det är klart, hon håller sig ju i rörelse hela tiden.

Det är väldigt vackert ute när det är kallt och solen lyser, så nu saknar jag kameran ännu mer. Fast idag fick jag meddelande om att den är klar, så jag hoppas på att kunna få tid att hämta den i början av nästa vecka.

Jag och Chansa tränar dock en del även när vi håller oss inomhus. Jag nöter envist på med ingångarna framifrån och genom att tänka på min kroppshållning så har hon gjort stora framsteg. Jag upptäckte att om jag står för stelt och tittar rakt på henne så stannar hon betydligt längre ifrån mig än om jag slappnar av lite och tittar antingen neråt eller rakt upp i luften.

Hon vill gärna söka ögonkontakt och det är nog en av anledningarna till att hon satt sig för långt ifrån. Jag har också varit noga med belöningsplaceringen, d v s belöningen kommer bakom mig så att hon måste springa mellan mina ben för att komma åt den. När vi tränade idag siktade hon rakt mellan mina ben, men när hon insåg att hon inte kunde komma igenom satte hon sig i precis perfekt position, så träningen går i alla fall framåt.

Tidigare ville jag ha ingång direkt in till sidan på alla moment utom apporteringsmomenten, men jag har nu bestämt mig för att köra på ingång framifrån på allt. Hennes ingångar på raka inkallningar och på hoppet är ändå inte speciellt bra, så vi kan lika gärna ägna vintern åt att få till fina ingångar framifrån.

Vi tränar också lite på framförgåendet, så gott det går inomhus, och på stadga i ligg och sitt (på ståendet har hon redan otroligt bra stadga). Lite detaljer i fritt följ filar vi också på. Det är dock inte det lättaste momentet att träna med Chansa när hon är lite understimulerad. Hon blir lätt frustrerad och då kommer också stötar, nyp och skall.

Men annars tycker jag inte att det är några problem med några vilodagar. Chansa är så mysig och gosig och har inte alls något emot att ligga i mitt knä i soffan i flera timmar. Fast i helgen är jag ledig- både lördag och söndag!- så imorgon kommer det att bli en långpromenad oavsett vilken temperatur termometern visar.

Min malle i ett nötskal

Bilden kanske inte syns så tydligt, men 1) människan säger "Gabi, down" till mallen, som sedan 2) studsar på någons rygg, 3) hoppar upp på bordet och tvärnitar för att sedan 4) lägga sig på andra sidan bordet.

På ett malleforum hittade jag idag den här bilden som jag tycker beskriver Chansa alldeles precis. Varför nöja sig med att bara åtlyda kommandon, när man kan göra så mycket annat och ändå göra som man är tillsagd? Det var speciellt passande att hitta den här bilden eftersom jag precis tränat apportering med henne. Där kör hon verkligen med det här stuket. Hon sitter lugnt, jag håller fram apportbocken och säger "apport". Då exploderar lilla mallen och hugger apportbocken som en kobra med hela munnen, hoppar upp och pussar mig/ger mig en fläskläpp och landar sedan sittande fint framför mig. Allt detta utan att tugga, vilket hon ju vet att hon inte får göra...

Men hon har i alla fall blivit bättre; förut kastade hon sig handlöst över apportbocken så fort hon såg den och ruskade, tuggade och morrade samtidigt som hon studsade omkring. Numera kan hon faktiskt utföra en lydnadsklass I- apporering näst intill prefekt 9 gånger av 10, men då och då får hon sådana ryck.

Vi jobbade också lite med ingångar med apporten, men det går sådär. Jag börjar ångra mitt beslut om att ha ingång framifrån, men det är också för jobbigt att börja om så vi kämpar på. Problemet är att hon sätter sig för långt ifrån, i alla fall i mitt tycke, men det verkar helt omöjligt att få henne närmare. Jag måste fundera lite på det och sedan låta någon se det; det är ju möjligt att det ser annorlunda ut från sidan.

Det är trist och tråkigt vinterväder ute, men lite sommarkänslor fick jag igår när listan på instruktörer till Tåmelägret släpptes. Jag ska dit, men jag vet inte än vad jag vill gå. Sök är ju alltid kul, men jag är faktiskt lite sugen på att gå en spårkurs också. Så vi får väl se vad det blir. Men innan sommaren och Tåmelägret blir det ett annat läger, kennelläger. Jag har jobbat tidigare somrar och inte kunnat åka på kennellägret, men i år kommer det med all sannolikhet att bli av.

Vädret är som sagt ganska tråkigt och jag och Chansa går våra promenader som vanligt. Det är dock färre skoterspår att promenera i och det tycker jag är lite tråkigt. Speciellt mycket träning har det inte blivit, men i söndags la jag i alla fall ett spår på parkeringen utanför skolan. Den brukar vara ganska tom, men då var det flera bilar där, men jag la i alla fall ett spår på ca 100 m med två 90-graders vinklar. När jag kom och skulle gå spåret med Chansa hade ett par bilar försvunnit och ett par hade tillkommit, så det är mycket troligt att det gått folk i spåret. När jag höll på att sätta på Chansa selen kom en man och en kvinna gående över parkeringen och gick ett tag ganska precis längs spåret.

Men Chansa spårade ändå väldigt bra. Där de hade gått sänkte hon tempot och jobbade väldigt bra. Den ena vinkeln tog hon perfekt, vid den andra snurrade hon ett varv. Hon spårade faktiskt väldigt bra hela spåret, men jag skulle nog ha låtit det ligga lite längre för hon slog ganska mycket. Dock missade hon inte en enda av de godisbitar jag lagt i spåret, så ganska noga är hon ju ändå.

Idag har jag cyklat ca 7 km med henne. Jag kollade dock inte på termometern när jag fick idén och det visade sig att det var i kallaste laget. Mina händer var alldeles stelfrusna innan vi var tillbaka. Men jag tror att Chansa tyckte att det var kul att få springa av sig lite.

Händer inte mycket

Jag har fortfarande inte speciellt mycket att blogga om, men jag bloggar ändå bara för att det ska hända något. I torsdags blev det en väldigt lång arbetsdag. Jag jobbade hela dagen hos min ena brukare och under dagen ringde min chef och hade kris hos min andra brukare, så när jag slutade hann jag bara cykla hem och hämta Chansa för att cykla till nästa jobb. Allt som allt blev det en arbetsdag på 14 timmar.

I helgen var jag dock ledig, men jag jobbade fredag natt så halva lördagen sov jag förstås bort. Eftersom jag kände mig lite seg efter nattjobbet blev det inte någon långpromenad med Chansa, men i söndags blev det en ordentlig långpromenad längs skoterspåren och i skogen.

I måndags hade vi vilodag, men igår cyklade vi upp på klubben på en genomgång av de nya reglerna. Jag tycker faktiskt att de nya reglerna är riktigt bra. Speciellt gillar jag skärpningen av reglerna kring platsliggningen. Att det blir icke-förarspår på appellen är också riktigt bra, främst ur ett arrangörsperspektiv. Jag blev riktigt sugen på att tävla, men först måste vi nog träna lite mer.

På mötet hade vi också en diskussion om klubbens framtida tävlingsarrangemang. Vi behöver verkligen få mer folk att hjälpa till och vi var ganska överens om att vi framöver ska hårdsatsa på att få fler tävlingsekipage (eftersom de som tävlar också är mer benägna att hjälpa till på tävlingar) genom t ex fler tävlingskurser, träningsgrupper och träningshelger. Jag känner mig lite trött på ideellt arbete just nu, men kände ändå att jag blev lite inspirerad till att hålla mer tävlingsinriktade kurser nu i vår.

Idag gick jag en långpromenad med Chansa innan jag skulle jobba på Medlefors. Det var riktigt skönt att börja dagen med en promenad och jag är jättenöjd med Chansas uppförande. Det var en del skidåkare ute, men hon visade inga tendenser till att dra efter dem. Jag har kört hårt med skvallerträning ett tag och hon har länge varit duktig på att skvallra när vi möter folk. Hundar har hon dock aldrig skvallrat på; får hon chansen så sticker hon och hälsar.

Men idag skvallrade hon för första gången på en hund! Jag fick också beröm av en äldre man som tyckte att hon gick så fint när vi mötte honom och hans två små terriers. Jag håller dock inte helt med- hon släppte kontakten med mig och gick fram mot hans hundar (jag stoppade henne förstås innan hon nådde fram). Han tyckte dock att eftersom hans hundar morrade åt henne så hade hon anledning, men det tycker inte jag. Och på vägen hem drog hon efter en skata, men stannade omedelbart på mitt "stanna".

Måndagsträning och Medlefors

I måndags fick Chansa ordentligt med både motion och aktivering. På förmiddagen cyklade vi till Medlefors för att jag skulle fixa lite material till mina lektioner senare i veckan. Sedan cyklade vi från Medlefors in till stan för att bl a köpa en ny klicker (jag har lyckats tappa bort alla jag hade). Jag föredrar dock "vanliga" klickers, d v s såna som ser ut som en liten låda, och på Björkis hade de inga av den modellen så det blev också en sväng på Akvariecenter. Där hittade jag till min stora glädje en boxklicker som var lila!

På kvällen var det måndagsträning i totohallen och jag och Chansa promenerade dit med Susanne och Jackpot. Jag är riktigt nöjd med träningen. Jag la ingen platsliggning med andra hundar, men jag tränade själv och la henne och gick ca 10 m bort och hon låg fint fast andra hundar tränade och folk satt och fikade. Jag påbörjade också inlärning av kryp och kom så långt att hon nu kan lägga kroppsvikten framåt och flytta ena frambenet en bit framåt. Jag är dock inte helt säker på hur jag ska lägga upp träningen på kryp, så det måste jag fundera lite på innan vi går vidare.

Vi tränade också lite framförgående, vilket vi inte gjort på länge. Hon hade inte glömt, men eftersom hon blivit väldigt kontaktsökande på promenader på sista tiden så gick hon som en krok och tittade på mig hela tiden, dock hela tiden framför mig, så det momentet måste vi nog slipa lite på. Ingångarna på apporteringen börjar också bli bättre. Hon sätter sig fortfarande lite långt bort, men i alla fall närmare än tidigare. Och i bruks och lydnad behöver ju hunden inte vara lika nära som i en del andra grenar, så jag är nog rätt nöjd med avståndet.

På vägen hem fick Chansa gå lös i stort sett hela vägen. Hon blir lite jobbig att ha i koppel när vi går med någon annan så jag gjorde det lätt för mig genom att ha henne lös. Jag brukar dock inte ha henne lös inne i bostadsområdet, delvis för att det vimlar av katter, men eftersom hon var så följsam och kontaktsökande så fick hon gå lös även där. Plötsligt fick hon syn på en katt och drog iväg, men när jag ropade "här" så vände hon och kom tillbaka! Jag var förstås mer än nöjd med henne :-)

Men när vi skulle gå förbi så anföll katten och rev henne på nosen. Sedan anföll den en gång till bakifrån och klöste sig fast i hennes bakben. Jag har aldrig hört Chansa skrika på det viset förut. Jag släppte henne så att hon kunde fly, men när hon kommit undan vände hon om och jagade upp katten på en loftgång. Jag tror inte att jag hade kunnat ropa tillbaka henne, men jag försökte inte ens för jag tyckte att kattskrället förtjänade det!

Igår blev det vilodag, men idag har jag och Chansa promenerat 1, 5 timme längs skoterspåren. Sedan hade jag lektioner på Medlefors på eftermiddagen. Den här terminen ska jag undervisa i engelska, vilket känns fantastiskt roligt. Det är inte så ofta jag får tillfälle till att prata engelska så i början kändes det lite ovant, men sedan jag kom hem har jag tänkt på engelska och även pratat engelska med Chansa så jag tror att jag har kommit in i det :-)

Saknar kameran

Det händer inte mycket här på bloggen just nu och till stor del beror det på att jag saknar min kamera. Det är roligare att skriva ett inlägg om man också kan lägga in bilder, i alla fall om man inte har något vettigt att skriva om. Kameran är i alla fall inlämnad på lagning. Problemet med den är att blixten inte poppar upp, men kameran bränner ändå av blixten fast den är nerfälld, vilket leder till att det börjar lukta väldigt mycket bränt. Dessutom hade jag en repa på linsen, som dock bara syntes på bilderna när jag fotade i motljus, och den ska också fixas till. Jag är glad att jag tog en försäkring på den, för lagningen kommer inte att kosta mig mer än högst 100 kr.

Men med eller utan kamera så går livet vidare. Jag jobbar som vanligt och promenerar, cyklar och tränar med Chansa. Vädret har varit lite blandat, snöstorm vissa dagar och solsken andra dagar. Det är speciellt solskensdagarna som jag saknar kameran. Och igår när jag och Chansa gick en promenad med Susanne och Jackpot hade jag också gärna velat ha kameran med.

Vi var ute och promenerade närmare två timmar och det var riktigt skönt, fast det var ganska kallt. Chansa och Jackpot har inte lekt med varandra på länge så det var kul att de fick göra det. De leker i och för sig inte lika mycket nu som när de var yngre. Jackpot tycker nog att Chansa är lite väl hårdhänt ibland.

I brist på färska bilder så får det bli en bild på Chansa och Jackpot från förra våren. 

På sistone har Chansa blivit två kompisar fattigare. Den ena är Nikkie, som har flyttat hemifrån till en familj i Sundsvall där hon verkar trivas bra. Och den andra är träningskompisen Birka, som tyvärr har fått somna in alldeles för tidigt :-( 

 

Birka på sökträning med sin älskade mjukisfotboll.

Idag bestämde jag mig för att lära Chansa ett nytt trick. Hon kan ju inte speciellt många sedan innan- vacker tass och slalom mellan benen- så jag tyckte att det var dags att lära henne något. Jag köpte nämligen en ny aktiveringsbok, Kul aktivering för din hund av Kirsten Wolf och fick lite inspiration. Valet föll på att lära henne att balansera en godbit på nosen. 

Jag hade en föreställning om att det skulle bli svårt, men lilla mallen förvånade mig. Efter 10 repetitioner höll hon nosen stilla och balanserade en godis fast jag backade ifrån henne några steg. Fast det hade nog inte gått på samma sätt som jag lärde Lita, Lollo och Myrrha, d v s genom att ta ett grepp om nosen och lägga dit godisen. Jag provade förstås med Chansa också, men hon vägrade att hålla huvudet stilla. Istället tog jag fram klickern och klickade två gånger för att jag fick dutta på nosen med godbiten och sedan gick det fort framåt. 

Nu ska man väl inte räkna med att hon kan det efter bara 15 repetitioner (jag körde 5 repetitoner till lite senare), men det verkar ju som att det kommer att gå att lära henne det. Och hade jag bara haft en fungerande kamera så hade jag lagt upp en bild på Chansa som balanserar godis på nosen...

En lat malle?

Chansa är en lat liten malle. Om jag sover, då sover hon också. Och det även om det blir väldigt mycket sovande för henne, som t ex när jag jobbar natt. Hon sover ju på natten när jag jobbar och när jag kommer hem rastar jag henne och så lägger vi oss och sover 5-6 timmar till, men hon protesterar aldrig. 

Hon är dessutom ganska morgontrött. Idag har jag varit ledig, vilket innebar att vi sov i 10 timmar. När jag steg upp fick jag putta sparka lite på henne för att få henne att flytta sig från mina fötter. Då kröp hon istället upp och la sig bredvid mig och ville gosa lite. Till slut fick jag putta på henne för att få henne att stiga upp, men det var en väldigt motsträvig hund som klev ur sängen. Och så är det i stort sett varenda morgon.

När jag ska till jobbet på morgonen går hon och lägger sig på sin bädd i hallen medan jag dricker mitt te och för det mesta ids hon inte ens komma till dörren när jag ska gå (det gör hon alltid när jag börjar jobba på eftermiddagen). På kvällarna ligger hon i soffan och sover, helst i mitt knä. Även om jag har jobbat hela dagen och hon bara får korta rastningar så är hon nöjd med att mysa i soffan.

Hon vill också ha det bekvämt när hon sover och när hon ligger i soffan vill hon helst ha huvudet på en kudde. Alldeles nyligen la jag märke till att hon till och med tar kudden med sig när hon ändrar ställning. Om hon ligger åt ett håll i soffan med huvudet på en kudde och sedan vänder sig åt andra hållet och det inte finns någon kudde där så tar hon kudden hon legat på i munnen och lägger den på andra sidan soffan så att hon kan ligga bekvämt :-)

Men som tur är så är hon inte lat när vi går ut. Utomhus är det full fart och hon tackar inte nej till någon form av aktivitet.  Idag har vi promenerat 1,5 timme och då var hon minsann inte lat. Hon springer mer än gärna i djupsnön efter snöklumpar som hon mycket sällan får tag på. Två gånger drog hon efter fåglar, men stannade med en tvärnit på kommando. Till och med när det stod en hund i en trädgård vid gångvägen på vägen hem lyckades jag stoppa henne innan hon sprang fram till den. Under promenaden fick hon leka med en blandras mellan husky, vorsteh och pointer. Det är inte alla hundar som vill leka med henne, men den här var tillräckligt snabb för att de skulle ha kul tillsammans.

Så nej, Chansa är nog ingen lat malle, fast nog ser hon ut som en liten latmask på den här bilden:

 

 Eftersom min kamera är trasig så får det bli en gammal bild på Chansa när hon myser i soffan med huvudet på en kudde.

Favoritbilder 2011

Som vanligt tänkte jag göra ett inlägg med mina favoritbilder från året som gått. Men jag har nog inte fotat lika mycket i år som tidigare eller så har jag inte varit lika duktig, för jag när jag gick igenom alla bilder tyckte jag inte att det var så många bra bilder. Det var förstås också mest hundbilder och det tycker jag att det är tillräckligt av här i bloggen, så jag försöker att välja favoritbilder som inte föreställer hundar (fast ett par hundbilder finns ändå med bland favoriterna).

Så här är några av mina favoritbilder från 2011:

Vintersol

Karatehund

Kväll på Romelsön.

Sommarkväll

Carnaby Street

Finaste Lyle.

Skogens konung och hans drottning.

Maskrosboll

Spegelbild.

Solnedgång

London underground

London

Mind the gap

Liv i ogästvänlig miljö