Måndagsträning

I lördags var jag ledig och hur kan man bättre spendera en ledig dag än att städa ett förråd på klubben? Jag och Chansa cyklade upp vid halv tio för att tillsammans med Lena, Jenny, Gunilla, Ture och Poe städa förrådet där tävlingssektorn och rasutvecklingssektorn hade sina saker i en enda stor röra. Men en timme senare var det fint och välstädat :-)

Efter att ha fikat en stund passade jag på att träna lydnad när jag ändå var på klubben. Vi tränade fritt följ, läggande och ställande under gång och hopp över hinder. Hoppet för både lydnadsklass I och appellen funkade helt perfekt, men annars var hon en aning okoncentrerad.

Sedan cyklade vi hem och slappade lite innan jag for iväg för att gå ut och äta med mina arbetskamrater från Morö Backe. Först blev det en liten förfest hemma hos Matilda och sedan åt vi middag på All Star. Vi fick vänta nästan 1,5 timme på maten, men den var i alla fall god när den väl kom. Det var väldigt trevligt och jag hade väldigt gärna fortsatt kvällen med tjejerna, men eftersom jag skulle jobba så gick jag hem vid elvatiden.

När jag kom hem tog jag och Chansa en promenad för att hämta min cykel som jag lämnat hos Matilda. Jag promenerade med midjebälte och expanderlina och när jag sedan skulle cykla hem visade sig att det funkade alldeles utmärkt att även cykla med midjebälte. Dock skulle jag behöva en kortare expanderlina, så det måste jag gå på Björkis och fixa i veckan.

Igår började jag jobba klockan 12 så jag och Chansa cyklade upp till Morö Backe, även nu med midjebälte. Jag är verkligen imponerad över hennes dragvilja. Hon vill liksom bara framåt hela tiden och bryr sig inte om vem eller vad vi passerar. Till och med andra hundar springer hon förbi utan problem (bara man påminner henne lite med "framåt"). Hon är också riktigt lydig. "Stanna" och "
"framåt"funkar mycket bra, men "höger" och "vänster" är hon inte helt säker på. Men hon är uppmärksam och följsam så hon hänger med när jag svänger i alla fall.

Idag är det måndag och vanligtvis jobbar jag ju på måndagkvällar, men eftersom jag och min kollega hade bytt pass blev det förstås måndagsträning i totohallen för mig och Chansa. Jag var lite tveksam till om jag skulle fara dit alls eftersom jag sett en liten blodfläck på golvet på eftermiddagen, men eftersom jag inte ens var säker på att hon löpte bestämde jag mig för att fara dit ändå. Det var i alla fall ingen hanhund som blev väldigt störd av henne, vad jag kunde märka.

Att vara på måndagsträningen är ungefär som att vara på dagis/lekis eftersom vi brukar börja med att vi sätter oss i ring på golvet med hundarna. Lyckligtvis sjunger vid dock inga sånger :-) Men det är mycket bra träning för Chansa att vara passiv i närheten av andra hundar. Hon har dock skött sig riktigt bra de två måndagsträningar vi varit med på och har inte sprungit fram till någon annan hund. I kväll vågade jag mig till och med på att träna platsliggning utan att hålla i kopplet och det gick bra, trots att hon tyckte att det var lite frestande att Lotta tränade apportering med Firon.

Det hon har svårt med är dock att se andra hundar springa och att se andra hundar leka, främst kampa, med sina förare. Då går hon igång och skäller och/eller kampar med kopplet. Hon kan också sätta igång att gapa om det kommer in någon ny hund. Men ikväll var hon lättare att bryta än vad hon varit tidigare och det är ju lovande.

Nu ligger hon och sover som en stock och det ska jag också snart göra, men först ska jag äta en macka med lax och gravlaxsås på och dricka julmust. Och jag ska nog också dricka lite av den goda glögg som en arbetskamrat rekommenderade (choklad chili, kan verkligen rekommenderas!).

Irriterad

Idag blir det ett gnälligt inlägg här i bloggen. Jag börjar nämligen vara ganska irriterad på folk som inte håller reda på sina hundar. I kväll när jag cyklade hem från jobbet med Chansa kom helt plötsligt en fransk bulldog rusande och gav sig på Chansa. Den bet henne i sidan, men fick inget grepp som tur var. Den följde dock efter oss och ägaren sprang skrikande efter så jag saktade in för att hon skulle få möjlighet att ta fast sin hund, men då hann den ikapp och gav sig på Chansa igen och då svarade Chansa med lite humör, så jag bestämde mig för att cykla vidare (det var ju inte svårt för mig och Chansa att cykla ifrån en fransk bulldog). Ägaren kastade ett flexikoppel efter den och då stannade den, men hon var väldigt nära att träffa Chansa med flexit. Tur att Chansa inte är speciellt rädd av sig, men hade det t ex varit Lyle så hade han tagit illa vid sig av flexikastandet likaväl som att hundattacken.

Detta inträffade i närheten av Älvsbackabron och när jag ca fem minuter senare cyklade in i vårt bostadsområde kom det ytterligare en liten hund, en mopsblandning, skällande emot oss. Den kom dock aldrig ända fram, men speciellt när jag cyklar tycker jag att det är otrevligt med framrusande hundar.

Dessa två incidenter är nämligen inte de enda. För bara någon månad sedan blev Chansa biten i sidan av en kopplad airedaleterrier som vi cyklade förbi och dessförinnan var det en schäferblandning som kom vrålande emot oss. Då var det lite halt och jag hann bli ordentligt rädd för att det skulle ske en olycka, men lyckligtvis (för mig, inte för hunden) var den rejält fet och hann aldrig ikapp oss. I sommar var den en ilsken jack russell som kom springande över en trafikerad väg och var på väg att ge sig på Chansa, men eftersom den kom från vänster var den tvungen att springa framför cykeln för att komma åt Chansa, så jag cyklade på den och då kom den av sig. Vi har också blivit jagade av en storpudel och den var förstås snabb nog att komma ikapp så jag var nära att cykla omkull.

Och det är bara de incidenter som varit otrevliga; det har hänt fler gånger att folk låter sina kopplade hundar komma åt Chansa när jag cyklar. Dessa hundar har inte varit otrevliga, utan vill bara hälsa, men jag tycker att det är väldigt otrevligt när jag cyklar eftersom det faktiskt är farligt. Konstigt nog verkar folk inte riktigt fatta det.


I veckan har vi varit lite mer aktiva än förra veckan. I måndags var det inomhusträning i totohallen och eftersom jag hade bytt med min kollega så var jag ledig på kvällen och kunde träna. Det blev dock inte så mycket träning på rena moment, men det är ändå bra träning för henne att bara vara så nära inpå andra hundar. Jag tycker att hon har lugnat ner sig sedan förra vinterns inomhusträning, men hon jagar fortfarande upp sig lite över andra hundar, speciellt när folk kampar med sina hundar.

Jag la en platsliggning med andra hundar och hon låg riktigt bra, men jag vågade inte lita på henne utan stod i kopplets längd. Men det kan vara dags att börja lita lite mer på henne. Annars tränade vi på fritt följ samt läggande och ställande under gång.

Vi har både cyklat, spårat och promenerat i veckan. I söndags gick vi över nya bron och koppelpromenerade lite och jag hade kameran med mig.

Chansa med nya Älvsbackabron i bakgrunden.

Poserar på Manhemskajen.

Lite mera poserande på kajen.

Manhemskajen.

Utsikt över älven från Manhemskajen.

Is.

Men det har inte bara varit hundaktiviteter. Jag har jobbat en hel del och så har jag julpyntat, så nu är det fint och mysigt här hemma även om jag inte är helt färdig med städning och pynt. Det märks att Chansa har blivit äldre, för i år har jag placerat en stor tomte i tyg på golvet i vardagsrummet och hon har bara nosat på den och inte ens så hårt att den föll omkull!

Länge sedan jag bloggade

Just nu känns det som om jag är sämst i världen på att blogga. Det beror mest på att det inte händer så mycket att blogga om. Mitt knä är inte helt bra, men mycket bättre så knät hindrar inte att jag promenerar och aktiverar Chansa. Dock fick jag istället fått hemska kliande eksem, vilket har gjort att det har varit plågsamt att ha åtsittande kläder på sig.

Förutom att det kliade så kändes det som att vara ordentligt solbränd. Nu har jag dock fått kortisontabletter utskrivna och det hjälper en hel del. Idag kunde jag inte jobba, eftersom det inte är bra för mitt eksem att bada i klorvatten, så istället har jag och Chansa cyklat till skogen och gått en långpromenad.

Snyggaste mallen poserar på en sten.

Tittar på den fantastiska utsikten från berget.

Hon hittade förstås en "liten" pinne som hon ville ha med sig.

Chansa i solljuset.

Den här bilden gillade jag skarpt.

Chansa med pinnen hon fiskade upp ur den stora vattenpölen.

Det var som synes rätt bra väder idag. Det var inte strålande sol, men solen tittade fram med jämna mellanrum och det var +8 grader. Jag cyklade till och med utan både mössa och vantar. Det är ju rätt ovanligt för den här årstiden och när jag tittade lite i iPhoto hittade jag de här bilderna från den 17 november förra året. Lite skillnad, eller hur?

Lyle flög fram i snön.

Chansa på ungefär samma ställe som vi promenerade på idag.

Men trots att vi inte har varit ute så mycket på sistone på grund av mitt knä och mina eksem så har vi inte varit helt sysslolösa. Inomhus har vi har tränat en del på avlämningar framifrån, vilket hon inte gör speciellt stora framsteg med. Visst sätter hon sig, men för långt ifrån enligt min mening. Jag fick en idé om att använda mig av nosduttar på post it-lappar, vilket resulterade i att hon åt upp två lappar. Vi har också tränat en hel del metallapportering och där gör hon verkligen framsteg. Tidigare har hon mest velat kasta sig över den och leka med den, men nu kan hon sitta och hålla i den. Dock går hon upp i varv en hel del och kan t o m låta när jag tar fram metallen (förmodligen en blandning av frustration och förväntan), så jag måste vara noga med att belöna i rätt sinnesstämning.

Frost

Jag och Chansa har inte gjort speciellt mycket på sistone eftersom jag har varit sjukskriven p g a mitt knä. Det visade sig stämma att det inte var någon spricka i knäskålen, men eftersom det fortfarande gjorde ont rekommenderade läkaren en veckas sjukskrivning. Så nu har jag varit hemma i en vecka och även om det fortfarande gör lite ont i knät vid beröring så har det blivit mycket bättre.

Chansa har förstås tyckt att det varit tråkigt att inte få göra så mycket, men det har faktiskt ändå gått ganska bra. Hon är rätt nöjd med att ligga och mysa i soffan också. Idag har vi dock gått en längre promenad längs strandpromenaden. Jag tog midjebältet för att låta henne dra lite och bli av med lite energi. Hon fick också vara lös en liten stund, med betoning på liten. Eftersom hon var extremt luktfixerad och fick en släng av dövhet blev det snabbt koppel på igen. Det märks att det snart är dags för löp.

Det har varit en ovanligt varm höst med fuktigt och dystert väder, men idag var det kallare och klart väder så jag tog kameran med mig ut på promenaden.

 Frostigt löv.

 Mera frost.

 Vy över älven.

Strandpromenaden med utsikt mot nya bron.

Höstpromenad och sjukhusbesök

Idag var det fint väder, så jag och Chansa har passat på att gå en långpromenad. Efter att ha läst på ett forum om att använda midjebälte på promenaden plockade jag fram mitt midjebälte, som jag nog bara använt en enda gång (när jag provade på att åka skidor med henne i Ammarnäs i våras). Jag har inte använt det på promenader, eftersom jag fått för mig att jag skulle få mindre kontroll på henne då hon går långt fram och har sele.

Det visade sig dock vara precis tvärtom. Chansa verkade mer eller mindre tycka att hon var lös och var därför lika lydig som när hon är lös fast hon var kopplad. Helt klart kommer jag att använda midjebältet oftare på promenader! Det kan ju vara bra att träna lite på att det innan skidsäsongen börjar.

Chansa tränar på att dra.

Men mest gick hon fint vid sidan som om hon hade varit lös.

Snyggaste mallen i världen.

Chansa har hittat kongen som jag kastade ut i riset.

Det verkar vara omöjligt att ta sig fram på annat sätt än i full fart. 

Flygande malle.

På eftermiddagen blev det fullt upp, mer fullt än jag hade planerat. Jag var först på personalmöte, men blev tvungen att gå lite tidigare för att jag hade en tid på vårdcentralen. Jag cyklade omkull förra torsdagen och det gör fortfarande hemskt ont i knät. Inte i själva knäleden, men minsta beröring på knät gör fruktansvärt ont. Det gjorde t ex ont när Chansas koppel slog mot knät idag när hon gick med slakt koppel. Häromdagen slickade hon mig på knät och till och med det gjorde ont!

Läkaren som jag träffade på vårdcentralen misstänkte starkt att jag fått en spricka i knäskålen och skickade upp mig på sjukhuset för att röntga knät. Jag har aldrig röntgat något förut (förutom på mammografin), så jag vet ju inte hur det brukar gå till, men jag tyckte att det var underligt att hon röntgade knät som jag INTE hade ont i. Jag sa i alla fall till, så resten av röntgenbilderna blev i alla fall på rätt knä. 

Därefter fick jag bege mig till akuten, dit röntgenbilderna skickades för att avläsas av en läkare. Där fick jag förstås vänta, vänta och vänta. Jag var glad att jag förutsett att jag kunde få vänta på vårdcentralen och hade stoppat ner en bok i handväskan. Den kom väl till pass under all väntan på röntgen och på akuten. 

Till slut fick jag i alla fall träffa en läkare, som presenterade sig och sedan sa att inget var brutet och att jag kunde gå hem och så gick han. I dörröppningen hejdade han sig och frågade vilken vårdcentral jag kom ifrån och när jag svarade sa han "Oj då, du är visst inte min patient!". Fast efter lite bläddrande i papperna visade det sig att jag visst var det ändå och han sa återigen att inget var brutet. Jag påpekade att det var en spricka läkaren trodde att det var och fick till svar att "Inget är brutet, allt är bra, du kan gå hem". 

Jag är visserligen mer än glad om det inte är någon spricka i knäskålen, men efter detta föga förtroendeingivande möte känner jag mig inte alls övertygad om att det inte är så. Och i vilket fall som helst har jag ju fortfarande lika ont i knät som innan och vet inte ett dugg mer om vad som kan vara fel än vad jag gjorde tre timmar innan jag kom till vårdcentralen.

Chansa 2 år

 

 Tyrannens Chica Chansa 2 år

Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev här, men idag blir det ett inlägg eftersom min finaste lilla malle fyller 2 år. Det känns som om det var alldeles nyss jag hämtade hem den söta lilla valpen. Söt är hon förstås fortfarande, men lite större har hon blivit. 

Dagen har vi firat med en cykeltur och promenad i skogen. Det var nog en alldeles tillräcklig födelsedagspresent för Chansa, men nu ikväll har hon också fått den sedvanliga födelsedagspresenten, en helt egen skål med popcorn. Det var Jonas som började ge det till Myrrha och sedan har det bara fortsatt. Fast nästa år tror jag faktiskt att Chansa ska få något annat. 

Det var fint väder, så jag passade självklart på att ta kameran med mig. Det har inte blivit så mycket fotat på sistone eftersom vädret har varit så trist. Mest bilder blev det på födelsedagsbarnet.

Finaste mallen i världen.

Sitter fot och väntar på lov att få leta reda på kongen som jag kastat bort.

Här har hon hittat kongen.

Hopp!

Fina Chansa.

Poserar på en stubbe.

Börjar tröttna på att posera och är lite sugen på Frolicen jag håller i handen.

Söta Chansa.

Poserar ännu mer; hon har blivit en riktigt duktig fotomodell.

Men det blev inte bara bilder på Chansa, utan även en del andra bilder.

Solen lyser genom skogen.

Skogsstig.

Vattendroppar i gräset.

Vattendroppe på en gran.

Mera vattendroppar i gräset.

Jag brukar inte låta Chansa leka med pinnar, dels för att hon alltid väljer de största pinnarna så att man riskerar att bli omkullsprungen och dels för att det är stor skaderisk. Dessutom vill jag inte så gärna att hon ska bli lika pinntokig som Lyle var när jag fick honom. Men ibland är jag inte lika noga och idag var en sådan dag. Men jag blev snabbt påmind om ett av skälen till att hon inte brukar få ha pinnar. Hon lyckades bita lös en liten bit som fastnade mellan tänderna i överkäken. Det har hänt förr och hon tycker att det är hemskt obehagligt. Idag verkade det göra hemskt ont också. 

Men även om det var synd om henne kunde jag inte undgå att tycka att hon var söt som direkt kom till mig och ville ha hjälp. När pinnen fastnade försökte hon först krafsa med tassarna på nosen, men sedan kom hon till mig och ställde sig upp med framtassarna mot mig och verkade väldigt angelägen om att få hjälp. Hon tuggade våldsamt för att försöka få bort pinnen, men så fort jag stoppade in handen slutade hon tugga och det var hur enkelt som helst att pilla bort pinnen.

Chansa med sina födelsedagspopcorn.

 

Ibland kan man undra om hon är riktig normal. De flesta hundar skulle nog inte börja med att göra lekinviter när man ställer ner en skål popcorn till dem.

Lite uppdatering sedan sist jag skrev då. I onsdags var det sista onsdagsträningen. Jag passade på att lägga platsliggning med Chansa, både med skott och utan skott. Med skott blev det ingen riktig platsliggning, utan vi var bara på planen medan det sköts och jag passade på att låta henne ligga 2 minuter. På den vanliga platsliggningen låg hon också lugnt i 2 minuter, trots att hunden bredvid vände och vred på sig, pep och satte sig flera gånger så att ägaren fick gå tillbaka flera gånger. Jag står fortfarande precis bredvid, men det är helt klart ett framsteg. 

I lördags var det tävling i sök och lydnad på klubben. Jag var tävlingsledare i trean och eliten och det blev också så att jag var tävlingsledare i tvåan, eftersom en tävlingsledare var lite krasslig och jag hade tid eftersom vi var klara med trean och eliten innan ettan var klar. 

Chansa fick förstås mest sitta bakom kompostgaller och titta på allt folk, men jag hann i alla fall gå en kortare sväng i skogen så att hon fick springa av sig. Jag cyklade ju också dit och hem, så motion fick hon i alla fall. I söndags blev det inte heller mycket aktivering, men vi åkte i alla fall till Furuögrund och hälsade på syrran. Chansa fick dock inte träffa deras nya familjemedlem, geckoödlan Leo. Han var hur söt som helst, men jag är inte säker på att Chansa skulle tycka det.

Händer inte mycket

Nu har det gått mer än en vecka sedan jag senast skrev här. Det beror inte på att det inte händer något, men det händer helt enkelt inget nytt och spännande. Eller ja, att jag fått nya möbler (två byråer och en större säng) och en del porslin och glas är väl nytt, men inte särskilt spännande för någon annan än mig.


Jag jobbar som vanligt, i onsdags var det onsdagsträning som vanligt och vi cyklar, promenerar och tränar som vanligt. Eller träning har det kanske blivit lite mindre med den här veckan. Men lite har vi ändå tränat. Häromdagen insåg jag att jag missat en del i fria följet. Vi har tränat på vändningar på stället och stegförflyttningar sedan Chansa var liten, men på något vis så har jag missat stegförflyttningar bakåt. Jag bestämde mig därför att det var dags att lära henne att backa. Här tränar vi på att backa, vårt andra träningspass.

Idag var det jättefint väder, så när jag var ledig på dagen gick vi en promenad och jag passade på att träna lite lydnad på fotbollsplanen. Jag hade kameran med mig och passade på att filma lite fritt följ (och ett läggande under gång) eftersom jag vill se själv hur det ser ut. Det finns definitivt saker att jobba på, men ser ändå ganska okej ut. Hon viftar på svansen och ser glad ut och det gillar jag. Trängandet verkar jag ha fått bort ganska bra, men det ser inte ut som att det funkar speciellt bra med externbelöning eftersom hon sätter sig snett och även går snett. Återigen har jag också blivit påmind om att jag måste gå saktare.

 Ligger fint.

 Full fart in med kongen.

 Chansa med gräs på tungan.

 Platsliggning med kongen som störning. 

Världens snyggaste Chansa.

Jobb

I helgen har det inte blivit så mycket aktivitet för Chansa. I fredags jobbade jag hela förmiddagen och på eftermiddagen cyklade jag en sväng med henne och tränade även lite uppletande, men sedan var jag tvungen att göra mig i ordning för att fara på Ladie's Night med ett gäng andra tjejer. Chansa fick vara ensam hela kvällen och igår var jag alldeles för trött och förkyld för att hitta på några roliga hundaktiviteter.

Men jag tycker att Chansa är helt fantastisk när det gäller att ta det lugnt. Jag sov till klockan tolv och alltså sov hon också till klockan tolv. Sedan gav jag henne frukost och gick ut med henne, men sedan slappade jag i soffan i stort sett hela dagen och då låg också hon i soffan och slappade. När det var dags att gå och lägga sig hoppade hon mer än gärna upp i sängen för att sova lite till.

Idag började jag jobba klockan tolv, så jag och Chansa cyklade till Morö Backe. Det var fint väder (men kallt!) så jag tog kameran med mig för att fota lite höstbilder. Det blev dock inte så många bilder eftersom jag blev lite sen.

Jag har fortfarande inte kommit på vilken väg som är snabbast med den nya bron. Idag blev det vägen via Tuvan. 

Det är inte lätt att fota Chansa och cykla samtidigt.

Chansa sover på jobbet.

Det är verkligen lustigt hur olika man kan uppfatta saker. Idag fick jag höra av en kollega att Chansa är ovanligt lugn och fin för att vara så ung.  Annars brukar jag ofta få höra av min mamma att Chansa är så stressad och aldrig kan koppla av. Ändå är det samma hund med samma beteenden, som uppfattas så olika beroende på vilken utgångspunkt och erfarenhet man har. Min egen uppfattning är att Chansa inte är en lugn hund generellt, men hon kan konsten att koppla av när inget händer.

Efter jobbet cyklade vi hem igen, men en annan väg den här gången. Jag försöker hitta den bästa vägen att cykla nu när vi har Älvsbackabron (om det nu blev så den nya bron skulle heta) och idag hittade jag en bra väg över Morön och Getberget. Men tyvärr var det nästan inga lampor på cykelvägarna, vilket gjorde hela cykelturen lite otäck. Man ser verkligen ingenting på blöt, svart asfalt när det inte finns några lampor, så det är ju helt omöjligt att undvika ojämnheter (och sådana fanns det gott om).