Vårsol

Idag gick jag och Chansa en långpromenad längs strandpromenaden med Moa och Caxa i det vackra vädret. Chansa fick bära mitt fika i klövjeväskan och det gick sådär. Hon rullade sig ett antal gånger med väskorna på och när det var dags att fika så hade hon knycklat till burken som jag hade min macka i, knycklat mina paket med Festis och krossat mina Ballerinakex. Men allt gick förstås att äta och dricka ändå. 

Vi gick nästan hela vägen till Landskyrkan, fikade och gick sedan tillbaka samma väg för att få vara på "solsidan" av älven. Vi hade också lite fotosession och fick skäll av ett äldre par för att vi lät hundarna posera på ett trädgårdsbord. De var typiska såna där människor som bara måste klaga. De kom gående mot oss. såg att hundarna hoppade upp, passerade oss och först när de passerat med 10-15 m började de gnälla. Det är ju inte precis så att ett bord som står ute året runt år ut och år in är speciellt rent...

 Chansa bär mitt fika över Älvsbackabron.

 Medan vi väntade på Moa och Caxa hann hon rulla sig flera gånger och sedan rullade hon sig ytterligare några gånger. 

 Chansa och Caxa (Chansa vill inte riktigt sitta när hon har klövjeväskan).

Moa skulle ta en bild på mig och Chansa, men Chansa var en väldigt motvillig modell. 

 Caxa.

 Chansa poserar.

 Caxa poserar.

 Moa instruerar Caxa och Chansa vad de ska göra. 

 Chansa och Caxa på bron.

Chansa och Caxa.

Vi var ute i nästan tre timmar och Chansa har mest legat och snarkat sedan vi kom in. Jag har också mest bara slappat och i kväll blir det antagligen slötittande på Melodifestivalen medan jag äter chips (utan tvekan är det Melodifestivalen som är ett "tillbehör" till chipsen, inte tvärtom). 

Träning

Igår tränade vi med Moa och Caxa. Jag kände mig dock lite seg efter nattpasset, så det blev mest prat och godisätande. Dock är det egentligen i pauserna som vi gör den viktigaste träningen. Det är inte lätt för Chansa att vara passiv i närheten av andra hundar, men det går faktiskt riktigt bra. I alla fall när Caxa också är passiv- det är betydligt svårare att ligga still när Caxa får köra uppletande. Lite träning blev det förstås också. Vi körde lite fritt följ och apportering, fast mest fokus blev det på uppletande, dels på avlämning av föremål och dels på att leta grejer.

 Moa leker med Chansa. 

 Caxa apporterar.

 "Uppletande" med fokus på avlämnande (anledningen till att dörren är öppen är att det var fruktansvärt varmt).

 Chansa. 

 Caxa.

 Caxa är redo för att leta grejer.

 Chansa hittar en handske.

 Chansa leker struts.

 Hon letar uppenbarligen inte med synen, eftersom hon inte såg grejen när hon hoppade upp och ställde sig över den.

 Men hon hittade den till slut. 

 Hittar en vante.

Har fått vittring på grejen upp på hyllan.

 Ligger och väntar på sin tur (dock inte särskilt stilla). 

Idag har jag jobbat hela dagen och Chansa har varit hos pappa, så vi cyklade till Moröhöjden på morgonen och sedan hem igen efter jobbet. Det var dock inget vidare cykelväder eftersom det snöade en del och då det var plusgrader så blev det både blött, halt och moddigt. Men det gick det också och nu tänker vi bara slappa framför datorn/TV:n resten av kvällen.

Fotomodellen

Jag var ledig i helgen och jag och Chansa har varit ute och promenerat en del i skoterspåren. Det var dock varit mulet och snöat lite så jag brydde mig inte om att ta med kameran. Dessutom var det plusgrader så det var lite för mjukt att gå i skoterspåren, särskilt som det var en hel del skotrar ute och körde och rev upp redan upptrampade spåren. Jag fick lite ont i knät av att gå där, så idag blev det bara en kort promenad och sedan lite cykelmotion.

Jag la också ett kort spår på husvagnsparkeringen, längs med vägen och in på nästa parkering. Chansa spårade riktigt bra trots att det var länge sedan vi spårade. Längs vägen spårade hon mycket bra och vinklade bara lite på ena örat när det passerade ett par bilar. Dock var hon lite tveksam på liggmarkeringarna, men det är nog mest för att det var länge sedan vi spårade och löser sig säkert med att spåra oftare. Hon missade också slutet på spåret eftersom det parkerat en bil en halvmeter från slutgrejen. Hon jobbade på och letade spåret och brydde sig inte om kvinnan som klev ut ur bilen, men när hon hittade spåret igen hade hon gått förbi slutföremålet. Jag lät henne spåra vidare en bit och belönade det istället.

Annars slappade vi mest eftersom jag jobbar i natt. Jag roade mig med att fota lite inomhus, vilket är något som jag sällan gör.

 Min lilla sötnos.

 Svanstippen.

 Världens vackraste ansikte.

 Ögat.

 Tassen (med ärret från när hon skar sig när hon var unghund). 

 Ligger på schäslongen och slappar.

 Chansa är knappt grå om nosen, men i tassarna börjar hon vara riktigt grå. 

 Pälsen.

 Goseöronen.

Visar tänderna när hon halvsover.

Långpromenader

Helgen ägnade jag åt att jobba på nätterna och sova på dagarna, så Chansa har varit hos mamma. I söndags eftermiddag, efter att jag sovit efter nattjobbet, var jag dock i Bureå och hjälpte till att döma en träningstävling på en tävlingslydnadskurs, vilket var kul.

Chansa kom hem i måndags och hon var väldigt trött, precis som hon brukar vara när hon har varit med Dolly. Men på eftermiddagen tog vi i alla fall en tur med sparken. På ett ställe stod en samling människor mitt på vägen (jag har ingen aning om vad de sysslade med, men de hade i alla fall nån sorts utrustning med sig). När jag och Chansa kom sparkande mot dem upptäckte jag att flera av dem riktade sina mobiltelefoner mot oss och en kastade sig in i bilen och hämtade sin telefon och skyndade sig att få upp den för att fota/filma mig och Chansa. Först fattade jag inte att det var oss de fotade/filmade, utan tittade för att se vad som fanns bakom mig. De såg inte direkt utländska ut, men de måste nästan ha varit utlänningar för att tycka att det är så intressant med en tjej, en hund och en spark :-)

I tisdags gick jag och Chansa en långpromenad i det vackra vädret.

Tvärnitar i ett moln av snö.

Bus med brandslangen.

Självklart rullade hon sig också. 

 Inte hennes vackraste ögonblick :-D

Som tur är är hon ju snyggare ibland (fast hon fäller så hon är för ljus för att riktigt se ut som sig själv).

Igår gick vi också en långpromenad i skoterspåren, men det var mulet så jag orkade inte ta kameran med mig. På kvällen cyklade vi också till Moröhöjden och lämnade henne hos pappa och Maj, där hon fick vara medan jag jobbade på natten. Vanligtvis är hon ensam på natten, men eftersom hon var lite dålig i magen på förmiddagen ville jag helst inte lämna henne, även om hon inte alls verkade må dåligt. När vi cyklade hem i morse hade hon i alla fall hur mycket energi som helst och hon har inte haft några problem med magen idag. Tvärtom har hon ätit som en helt normal hund, d v s ätit upp maten som jag har ställt fram till henne på en gång.

Härlig vinterdag

Igår var det en riktigt fin vinterdag med strålande sol och -6 grader. Jag och Chansa gick en lång promenad mitt på dagen och det blev en riktigt härlig promenad på ett par timmar.

 Springer i snön.

 Full fart.

 Ibland ser hon inte riktigt normal ut. 

 Vi gick först i skoterspåren, men gick gångvägen tillbaka. 

 Chansa spanar. 

 Busar.

 Söt hund :-)

 Full fart uppför plogkanten. 

 Poserar på plogkanten.

 Vill att jag ska kasta mer snöklumpar.

 Snöansikte.

 Jag aktiverade henne med att göra hål i plogkanten och gömma korv i ett par av hålen och sedan fick hon leta reda på korven. 

Det är kul med lössnö.

Idag var det inte lika fint väder, men vi tog i alla fall en tur med sparken på morgonen innan Chansa blev hämtad av mamma. Det snöade lite och det gick därför lite tungt, men Chansa kämpade på bra. Chansa är en riktigt duktig draghund, men jag tycker att det är lite lustigt att det är så imponerande. Några gymnasietjejer stakade sig fram i skidspåret och när jag och Chansa passerade på gångvägen utropade en av dem: "Kolla, vilken duktig hund!" För ett par år sedan träffade jag en kvinna nere vid älven och när hon fick se Chansa utbrast hon: "Men det är ju du med den fantastiska hunden!" Och det som var så fantastiskt med henne var just att hon hade sett henne dra när jag cyklade. Själv tycker jag att jag mer förtjänar såna förtjusta utrop när hon passerar folk gående vid min sida istället för att dra i kopplet, för det är verkligen en prestation. Fast jag fick i och för sig också kommentaren "Du har bra pli på hunn" av en farbror med rullator, så jag får väl vara nöjd med det.