Trött, tröttare, tröttast

Nu är det en vecka sedan jag uppdaterade bloggen och det beror på att jag haft jättemycket att göra. I tisdags var jag på skolan och det var rätt jobbigt att åka buss igen. Det blir alltid det när man inte åkt på ett tag. Jag och Rosa hade bestämt att träffas för att äta lunch och eftersom vädret var underbart satt vi ute på gräsmatten vid dammen och åt våra kycklingbaguetter. Vi satt där i nästan två timmar tills jag var tvungen att ta bussen hem.

På tisdag kväll hade jag kurs i allmänlydnadspasset och vi tränade på sitt och ligg kvar, gå fint och inkallning. Inkallning ingår inte i kursplanen, men jag tycker att det är så viktigt att jag tyckte att vi skulle träna det ändå. Kursdeltagarna höl med mig och det fanns också behov av att träna det.

I onsdags var det onsdagsträning. PR/info hade ansvaret för köket och vi skulle sälja hembakat fika, så på dagen bakade jag lite grann. Förutom att träna hund och ansvara för köket skulle vi också ha möte för att se om vi hade nationaldagsarrangemanget under kontroll. Det var väl lite si och så med det- Erik saknade figurant till skyddsuppvisningen och vi saknade en dvärgpudel till rasparaden. Men på det stora hela så verkade det lovande.

På fredagen var det dags för nationaldagsfirandet. På torsdagskvällen fick vi återbud av golden, jack russell, gråhund och rottweiler till rasparaden, men på något sätt lyckades vi (d v s Eva) få tag på alla raserna. Jag fick själv gå med i rasparaden med Benys rottweiler Qattla eftersom han inte hade tid. Vi hade också tagit med några agilityhinder för att visa lite agility som pausunderhållning och jag fick springa några varv på agilitybanan med pudeln Pepsi. Myrrha fick också springa ett varv.

Eftersom skyddet blev inställt fick jag snabbt fixa till en liten lydnadsuppvisning och Susanna med golden Ila var snäll nog att ställa upp på att visa några moment. Sedan fick Myrrha också visa att hon kan hämta min tappade vante, leta reda på min borttappade mobiltelefon och städa ihop sina leksaker. Hon var verkligen uppe i varv och sprang runt och busade med sina leksaker innan hon började plocka ner dem i lådan. Vädret var ju perfekt för henne, lite halvmulet och halvkallt.

Det var en hel del folk som tittade på våra uppvisningar av bevakningshund, rasparad och improviserad lydnadsuppvisning, men det var nog inte lika mycket folk som förra året. Vi sålde en hel del hamburgare, men jag tror ändå att vi blev lite undangömda där nere vid Kyrkholmen. Nordanå är nog ett bättre läge; jag hoppas att vi kan vara där nästa år (för trots att vi i PR/info bestämt oss för att ta lite semester nu när nationaldgen är över så kunde vi ju inte låta bli att prata om nästa års nationldagsfirande). Jag hann knappt fota något eftersom jag hade fullt upp, men det här är i alla fall ett par bilder från bevakningsuppvisningen.

Qattla har fått vittring på den försvunnan personen.
Här har den försvunna personen hittats och bärs bort på bår.

På fredagkvällen kändes det jätteskönt att nationaldagsfirandet var över och att det hade gått bra. Det var väldigt skönt att äta lite god mat och koppla av framför TV:n på kvällen. Men särskilt lång vila blev det inte. På lördagsmorgonen steg jag upp kl 6 för att åka ut i skogen med Maria R för att vara ansvarig för appellen. Jag tycker att det är jättekul att vara ute med appelltävlande eftersom det alltid är en trevlig stämning bland de tävlande.

När vi kom tillbaka till klubben åt vi lunch och sedan ropade jag lydnaden för appellhundarna. Eftersom de var bara fem stycken gick det ganska fort, så vi var klara strax efter klockan tolv. Jag stannade kvar på klubben ett tag och lekte lite med Garbos valpar.
Här sitter jag med några dvärgpinschervalpar i knät.

Övar apportering med en av valparna.

En av dem försökte gnaga sig genom mina skor, men de sylvassa små tänderna räckte inte riktigt till...

...så han fick kalla in hjälp av av ett av syskonen.

När det blev dags för elithundarnas platsliggning med skott gick jag och Myrrha hem. Vi hann inte gå långt innan det började smälla, men jag hade kastat ut lite korvbitar som Myrrha höll på att leta efter och då reagerade hon inte alls på skotten!? Det verkade inte ens som att hon hörde dem. Det var jag förstås väldigt glad och nöjd över, för även om jag aldrig ska tävla med henne igen så är det skönt att veta att hon egentligen inte är så rädd som det kan verka ibland.

Mindre nöjd blev jag dock när vi strax därefter mötte två unga tjejer med en golden och en airedaleterrier. Deras hundar sprang lösa framför dem och de gick och pratade så att de inte såg att jag och Myrrha kom. De hörde inte heller att jag först ropade åt Myrrha att stanna och sedan att komma till mig. Deras hundar hann därför springa fram till Myrrha innan de upptäckte oss.

Myrrha är ju snäll och språksäker så det bekymrade mig inte särskilt mycket; hon brukar kunna hantera hundar som kommer fram. Det gjorde hon den här gången också, men tyvärr var airedaleterriern inte särskilt trevlig. De hälsade på varandra på ett normalt, lugnt sätt och sedan började Myrrha gå därifrån. Då hoppade airedaleterriern på henne.

Jag hann se förändrignen i dess beteende och förstod att den tänkte hoppa på henne, men jag hann inte stoppa den innan hon satt i nackskinnet på Myrrha. Myrrha är inte den som svarar upp mot andra hundar, utan istället la hon sig på rygg och skrek men det stoppade inte terriern. När ägaren till slut fick loss sin hund från min så anföll goldentiken Myrrha istället. Men den här gången var Myrrha snabbare och hann springa undan och goldentiken hejdade sig när jag skrek och kastade mitt koppel på henne.

Jag har träffat goldentiken flera gånger och hon har aldrig visat några aggressiva tendenser, men det var helt uppenbart att airedaleterriern hade gjort så förut. Tjejen som ägde henne sa nämligen bara "Men Nova, varför gör du så här?" och hon verkade inte alls förvånad. Innan jag ens hade fått tag på Myrrha för att kolla om hon blivit skadad hade de gått vidare (utan att koppla hundarna och utan att fråga hur det hade gått med Myrrha). Jag kunde snabbt konstatera att Myrrha inte var allvarligt skadad och när jag kom hem gjorde jag en grundligare undersökning. Hon hade fått två små sår och så verkade hon öm när jag tog på de ställen där airedaleterriern bitit sig fast.

På lördagkvällen fick Myrrha vara ensam hemma och vila upp sig medan jag och Jonas var på grillfest i Bergsbyn. Hur det nu gick till så kom vi inte hem förrän halv tre. Då var Myrrha jättepigg och ville leka. Igår jobbade jag mellan tio och fem och jag behöver väl knappast säga att jag var ganska trött. Och trött är jag fortfarande så i veckan ska jag försöka vila upp mig. Jag är nämligen ledig den här veckan, men nästa vecka börjar mitt sommarschema.