I morgon är min semester slut och jag börjar jobba igen. Men i helgen har jag fått börja vänja mig vid att stiga upp tidigt. Igår skulle jag göra det praktiska domarprovet i Piteå, så jag, Frida och Martha åkte redan vid halv åtta (nåja, Frida körde så vi kom väl inte iväg precis halv ;-)).
Vi var 7 st som gjorde provet och det tog sin lilla tid att döma 3 elitekipage och 2 lydnadsklass III-ekipage eftersom vi ibland behövde tid att fundera och för att Cissi skulle skriva upp de betyg vi satte. Men nu är det i alla fall gjort, så nu är det bara att vänta på resultatet. Det kommer dock att dröja flera veckor tills vi får resultatet.
Efter lunch begav vi oss hemåt och när vi kom hem till stan blev det också en avstickare till klubben för att se när Aija gjorde sitt MT. Men sedan var det skönt att komma hem och sätta sig i soffan i lugn och ro. Och det var verkligen lugnt och tyst hemma, eftersom Adam flyttade ut under dagen. Jag och Chansa, som inte fick följa med till Piteå, tränade dock ett kort pass med apportering och framförgående innan vi slappade i soffan resten av kvällen. Det var verkligen skönt och det enda jag saknade var en kall öl eller ett glas vin, men något sådant hade jag inte hemma.
I morse blev det också att stiga upp tidigt eftersom det var Vitbergets Dag och vi skulle vara på klubben hela dagen. På morgonen kokade vi kaffe och ställde ut agilitybanan, men sedan åkte jag och Anna ut i skogen för att spåra med Susanne, Lotti, P-O och Martina. Lotti ville att jag skulle gå ett lägrespår åt henne, så hon gick ett appellspår till mig.
Chansa har bara spårat någon annan än mig en gång och då var det Susanne som hade gått spåret. Vem som gått spåret verkar dock inte lilla mallenosen bry sig om, för hon spårar lika bra, om inte bättre. Jag är verkligen jättenöjd med hur hon spårade idag. Hon fäste på spåret på en gång och plockade alla pinnar utan tvekan. Jag hade dock fått för mig att Lotti hade vinklat till höger, men Chansa var så säker i vinkeln att jag aldrig tvivlade på att det var hon som hade rätt och jag som hade fel. Hon snurrade lite i andra vinkeln, men löste det jättebra och spårade hur bra som helst fram till slutet.
Sedan åkte jag och Anna tillbaka till klubben för att sälja fika och informera om klubben till folk som kom. Det var ganska mycket folk som passerade klubben på sin runda på Vitberget och vi sålde en hel del fika och varma mackor. Chansa uppförde sig överraskande bra. Jag hade henne med när jag stod vid informationsbordet och eftersom Chansa varvade upp på folk och hundar som var på agilitybanan så la jag henne och då låg hon lugnt bredvid mig medan jag pratade med folk.
Martina påpekade hur mycket lugnare hon har blivit och det stämmer verkligen att hon har mognat och blivit lugnare. Lugn var hon dock inte när jag provade på att köra lite agility med henne. Hon älskar att springa genom tunnlar och hon hoppar hinder och springer över alla balanshinder (fast hon hoppar också ibland ner från dem istället för att springa över). Jag har dock alltid bara kört hindren ett och ett och det går bra, men när jag körde ett par hinder i följd gick hon upp i varv lite för mycket.
När det blev mindre folk på klubben tränade vi också lydnad och budföring. Det jag ville träna på var att ha en massa folk på planen, så jag hade en "domare" på båda sidorna av planen + en tävlingsledare. Jag tränade linförighet med kommendering. Chansa stördes inte av kommenderingen, men hon var lite okoncentrerad och gick inte så bra som jag vet att hon kan. Hon skärpte dock till sig mot slutet.
Sedan fick jag kommendering på inkallningen, men utan att jag gjorde någon inkallning. Hon har väldigt svårt för att sitta kvar och tjuvstartade två gånger, innan Marina ens hade sagt något. Tredje gången satt hon kvar och brydde sig inte om kommenderingen. Men det måste vi hårdträna tills tävlingen.
Eftersom hon har tendens att tjuvstarta körde jag även apportering och hopp med kommendering, men kommenderingen bryr hon sig inte om. Däremot gick hon igång på att Martina skulle överlämna apporten eftersom hon gömde den bakom ryggen, men när vi gjorde om och hon höll den synlig var det inga problem. Hoppet gick bra, förutom att hon gjorde en liten underlig vändning innan hon hoppade tillbaka och då hamnade hon för nära innan hon hoppade, så hon slog i lite.
Vi gjorde också en tävingsmässig budföring med Martina som mottagare och två "domare" som stod bredvid mig. Förra gången vi tränade med "domare" sprang hon till dem istället, så nu var jag noga med att hon fick hälsa på dem före, men nu brydde hon sig inte om dem. Hon ville så gärna till mottagaren att hon tjuvstartade, men annars var det en väldigt snygg budföring. När vi gjorde om gjorde hon en i princip perfekt budföring.
Men det är ju tydligt att det vi verkligen behöver träna på inför tävlingen är att sitta kvar, i alla möjliga situationer. Det ska vi försöka jobba med i veckan och vi ska nog också försöka lägga något mer spår. Om jag nu hinner, för nu är det som sagt slut på semestern och jobb igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar