Pälsvård, onsdagsträning och spår

Chansa har börjat fälla, så igår bestämde jag mig för att borsta igenom henne ordentligt. Jag har ju bara haft hundar med ganska mycket päls tidigare så jag är ju van vid att hundar löser hår. Men Chansa är ju korthårig så jag kan inte annat än häpna över den pälsmängd man kan borsta ur henne. När Adam såg hur mycket päls jag borstat bort tittade han på Chansa och sa "Men det syns ju ingen skillnad?!" 

Helt otroligt att en liten korthårig malle kan lösa så här mycket hår.

Igår var det onsdag och det innebar som vanligt onsdagsträning. Jag skulle döma på lydnadscupen, så jag cyklade upp lite tidigare för att hinna träna med Chansa innan.  Det var inte så många hundar på lydnadscupen, 4 i ettan och 2 i tvåan, så det gick rätt fort. Men det känns att det börjar bli höst, för det blev ganska kallt att stå där ute på planen. Jag hade tänkt träna ett pass till med Chansa, men det var trevligare att sitta och fika med de andra. Men vi körde en budföring med Mari som mottagare innan vi cyklade hem och hon sprang hur bra som helst, trots att Mari var helt ny som mottagare. Hon tjuvstartade dock från Mari, så det måste vi nog träna lite på.

Eftersom jag var upptagen med lydnadscupen lämnade jag min kamera till Ewelyn för att fota lite på onsdagsträningen, så här är några av de bilder som hon tog.

 Fikapaus på altanen.

Lilla söta Nox var nog onsdagsträningens yngsta deltagare.

Mille visar att han kan hoppa högt.

Gunilla och Gittan har tagit en paus i träningen.

Är det inte vår tur på agilitybanan snart?

Idag mitt på dagen åkte jag och Anna ut i skogen och spårade. Vi hade begränsad tid eftersom Anna skulle jobba på eftermiddagen, så därför la jag ett ganska kort appellspår (ca 200 m kanske) med två pinnar och ett av de små mjukisdjuren från IKEA i spåret. Chansa spårade riktigt bra, fast det går lite för fort eftersom det är så lätt att spåra i skogen. Jag måste nog gå tillbaka till att spåra hårda spår för att få ner tempot och göra henne lite mer noggrann. Men även om det gick lite fort så tog hon vinklarna och plockade alla föremål hur bra som helst.

Chansa väntar medan jag lägger ut linan och tar fram selen. 

Chansa med brandslangen hon fick som belöning för att hon hittade pinnar i spåret.

Chansa och jag kampar (det ser lugnt och stillsamt ut på bilden, men i själva verket var det inte så lätt att hålla i brandslangen med bara en hand medan hon ruskade och slet och samtidigt ta en bild).

Birka väntar på sin tur att få köra budföring.

Efter spåren körde vi en budföring. Det minsta problemet med budföring är att få Chansa att springa, så därför fokuserade jag på att träna ingångarna och att inte tjuvstarta hos mottagaren. Det gjorde vi på kort avstånd, men eftersom hon gillar att springa så mycket körde vi även en lång budföring. När jag ställde upp fick Chansa syn på en brandslang som låg vid sidan av vägen. Jag insåg att det var lönlöst att försöka skicka henne till Anna så jag plockade först upp brandslangen. Då ville hon först inte lämna mig, men när Anna fått vifta lite sprang hon och när vi gjorde om det sprang hon hur bra som helst.

I kväll var det möte om skottiderna på klubben, så jag cyklade upp lite tidigare för att hinna träna med Chansa före mötet. Vi tränade en hel del vänstersvängar och helomvändningar till vänster för att försöka komma till rätta med att hon tränger och lite bättre blev det. Jag tränade också framförgående, snabba lägganden, apportering och att hon ska gå ut efter hoppet. Efter att ha kört hoppet med target ett par gånger gick hon ut jättebra så att jag kunde belöna det, så det tror jag kommer att funka på tävlingen (fast man vet förstås aldrig). 

Det vi dock behöver träna på innan tävlingen är att hon ska sitta kvar, både på inkallningen och på apporteringen och hoppet. Vi har visserligen tränat på att hon inte ska gå på tävlingsledarens kommando, men det är ett tag sedan och just nu känns hon så laddad på just de momenten att det finns risk att hon går på tävlingsledarens kommando. Jag tror också att vi behöver träna lite på att en tävlingsledare kommer och överlämnar apporten och sedan tar tillbaka den, även om hon inte alls har visat några tendenser på att bli helt fixerad vid apporten som man sett en del hundar bli.