Äntligen

 Idag har jag och Chansa äntligen kunnat gå en promenad i fint väder. Dagen före nyårsafton läste jag på Norrans hemsida att om det skulle vara mulet även på nyårsafton så hade vi inte haft en enda solig dag i hela december och eftersom det ju faktiskt var mulet på nyårsafton så var det ju en hel solfri december. Den här helgen har det dock varit soligt och fint, men eftersom jag blev jätteförkyld i slutet av förra veckan så har jag inte kunnat vara ute i det fina vädret; det var jobbigt nog med rastningrundor. Tur i alla fall att jag har en hund som är rätt nöjd med att ligga och mysa hela dagarna.

Men idag var det i alla fall halvsoligt och jag är frisk (eller i alla fall friskare), så vi gick en promenad på skoterspåren på legdorna.

 

 Spåret höll ganska bra att gå på, men jag trampade också igenom på vissa ställen.

 Chansa har grävt en grop och stoppat ner huvudet.

 Snyggaste mallen i solskenet.

 Glädjehopp.

Lek och bus.

Sugen på mera lek.

 Sötaste Chansa.

Vi var ute i nästan två timmar och det var riktigt härligt, precis lagom kallt. Fast när vi var på väg hem blev det mulet och började snöa, så jag hade nog lite tur som hann med en promenad i vackert väder. Chansa var glad att äntligen få göra något. Även om hon är hur lugn som helst inomhus blir hon understimulerad och då blir hon jobbig på promenader istället. 

Men lite stimulans har hon ändå fått. I måndags var det träning i totohallen, så jag och Chansa promenerade dit och hem. Och så tränade vi förstås. Vi var inte så många, så det blev ganska mycket träning för vår del. Fast kanske lite enformig. Vi finslipade på helomvändningar till höger, där jag tycker att hon blir okoncentrerad. Hon tittar ofta åt ett annat håll precis i vändningen. Det är inte så att hon inte hänger med ändå, men jag vill ha fullt fokus. Därför tränade vi också en del på kontakt när det var stökigt runt omkring. Vi tränade också en del stadga i både sitt, ligg och stå, vilket jag tycker att hon är otroligt duktig på. 

Platsliggning är ju det vi behöver träna allra mest, så det tränade vi förstås också. Vi har tränat på det en hel del, särskilt när det varit stökigt eftersom det är det hon har svårt med. Och nu verkar det som att det har gett resultat. När Lena och Jenny körde lite skyddsövningar samtidigt som Gunilla körda inkallning kunde jag knappt träna på ingångar och fotgående eftersom hon hela tiden ville lägga sig. Jag har även tidigare lagt märke till att när vi tränar stadga så klarar hon i princip vilken störning som helst, men så fort hon inte är säker på sin uppgift blir hon utåtriktad/utåtagerande.

Eftersom vi ju inte var så många vågade jag mig på att lägga platsliggning med de andra. Jag släppte henne och gick ca 4-5 m ifrån henne. Hon nosade lite grann på golvet, men hon låg avslappnat och lugnt i tre minuter. Jag är självklart jättenöjd med det, men problemet är ju egentligen inte att ligga bredvid andra hundar som ligger lugnt (eller ja, Hades tränade sittande bredvid henne, men han var ju lugn) och det är lugnt runtomkring och att träna på det kommer inte att lösa problemet med att hon är så impulsiv om det händer något. Men det är ändå jättebra att hon ligger stabilt när det är lugnt, för då kanske jag kan lära mig att slappna av och lita lite mer på henne.