Klickerkurs

I kväll har jag haft andra tillfället på klickerkursen. Jag hade tänkt att vara där i god tid för att hinna träna, men jag hann ändå inte träna så mycket före kursen. Istället körde vi ett ordentligt pass efter kursen. Hon var lite överladdad i början eftersom hon suttit i kurslokalen hela tiden, men hon lugnade ner sig efter ett tag. Träningen gick riktigt bra. Jag hade tagit med mig kinahattarna och körde rutan, vilket jag inte ens minns när vi gjorde senast. Men hon kom i alla fall ihåg vad hon skulle göra och har t o m blivit bättre, för nu klarade hon av att både stanna och stå stilla i rutan (sist vi körde det stannade hon till och kom sedan mot mig för att få belöning).

Vi tränade också på lite helomvändningar i fria följet och jag började också peta lite i detalj på stegförflyttningar till vänster och bakåt. Myrrha hade jag lärt att när jag vred axeln på ett särskilt sätt skulle hon resa sig upp och ta ett litet steg bakåt för att ge mig plats att flytta fötterna till vänster eller vara beredd att gå bakåt. Jag har velat lära Chansa samma sak, men Chansa är en annan typ av hund. När jag vinklar axeln så rör hon sig visserligen bakåt, fast hon hoppar en meter bakåt, ofta snett bakåt och gärna också med ett skall. Men i kväll jobbade vi med det så att jag klickade för mindre och mindre rörelser bakåt och till slut fick jag faktiskt till det riktigt bra. Dock tror jag att hon även nästa gång kommer att kasta sig bakåt, men med tiden tror jag faktiskt att det kan funka.

Jag vill i alla fall absolut att hon ska resa sig upp i stegförflyttningarna, för jag anser inte att det är en förflyttning om hunden bara hasar omkring på rumpan.

Igår var det strålande fint väder och bara -6 grader, så jag och Chansa gick en promenad på skoterspåren på förmiddagen. Vi var ute i nästan två timmar, fast en del av tiden stod vi stilla och pratade med Ingalill och Hedvig. Man märker faktiskt att hon har lugnat ner sig. Jag kommer ihåg en gång i vintras när jag och Ingalill träffades. Då var Chansa så uppe i varv att hon skulle kampa med kopplet hela tiden och hon råkade få mitt lillfinger i kläm när hon högg tag i kopplet. Det gjorde så ont att jag blev alldeles kallsvettig och nästan svimfärdig (fast det blödde inte ens och blev bara ett pyttepyttelitet sår, vilket är rätt irriterande för när det gör så ont vill man ju gärna också visa upp skadorna och få lite sympati). Igår när vi träffades försökte hon kampa med kopplet en gång precis när vi träffats, men annars så satt eller stod hon mest och tittade på mig och jag och Ingalill kunde föra ett helt normalt samtal.

Jag hade med mig kompaktkameran, men jag tog inte så många bilder. Istället passade jag på att filma lite vad vi brukar roa oss med på promenaderna.

Väntar på att jag ska hitta på något.

 Hoppar efter snöklumpar.

Och så filmen på lite lek och träning: