Chansas skada hade läkt och vi får numera göra vad vi vill, bara jag är noga med upp- och nervärmning. Hon ska också gå med viktmanschetterna på frambenen i tre veckor och vi ska på återbesök om ungefär en månad, men det känns skönt att hon blev bra så fort.
Bakbensmassage.
Hon försöker vända sig på rygg för att bli kliad på magen istället :-)
På vägen hem gick vi en sväng på stan. Det var länge sedan jag gjorde någon sådan miljöträning med henne, fast det främsta skälet var att jag var sugen på en hamburgare. Chansa fick förstås också smaka lite. Sedan gick vi en liten stund på stan och till min stora förvåning kom en karl fram och ville klappa henne. Det händer inte speciellt ofta att folk vill klappa Chansa (till skillnad från när jag hade Myrrha, då man knappt fick vara ifred). Han kommenterade också att hon verkade vara så lugn och snäll. Snäll är hon visserligen, men lugn är inte ett ord jag skulle använda för att beskriva Chansa. Fast det är inte första gången jag får höra att hon är lugn, så kanske hon ibland faktiskt framstår som lugn.
Chansa poserar på statyn Odenkvinnan (jag tog flera andra bilder på stan, men min mobilkamera är helt knäpp och denna är den enda bild som blev något).
På vägen hem bytte jag halsband för att kunna fota henne i sitt nya SAIK-halsband (som tyvärr inte matchar viktmanschetterna).
Chansa håller på Sveriges bästa lag :-)
Sedan vi varit på stan gick vi strandpromenaden hem. När vi skulle gå ner på strandpromenaden satt det två karlar på en bänk och drack öl och de började prata med mig. Det var prat om den ena killens rottweiler, som enligt uppgift vägde 54 kg (det var nog meningen att jag skulle vara imponerad av detta) och om de amstaffar som han haft och fött upp (jag tror att jag skulle vara imponerad av det också). Den ena visade bilder på sin hund som var en blandning mellan schäfer och samojed. Det var definitivt en schäferblandis, men jag ifrågasätter starkt att en sådan blandras får hängande öron. Sedan ville de båda hälsa på Chansa och de fick de. Han som fött upp amstaff hade helt klart lite känsla för hund, men det hade inte den andra. Han tog tag på båda sidorna om hennes huvud ganska hårdhänt och drog henne mot sitt ansikte. Det är en jäkla tur för honom (och för mig) att hon hon är så snäll som hon är!
Godisträd.
Klätterträd.
I helgen har jag varit på domarkonferens på Medlefors och det har varit väldigt givande. Främst igår, då vi lydnadsdomare hade en egen liten konferens med Cissi då vi diskuterade lite regeltolkningar och gjorde videobedömningar, men hela helgen har varit bra. Idag har det bara varit bruks och egentligen hade jag inte behövt vara med på det eftersom jag inte är bruksdomare, men jag tycker ändå att det är intressant att vara med och diskutera och göra videobedömningar (även om jag är helt lost när det gäller vissa moment, som t ex stegen).
Igår kväll var det middag och det var förstås mycket god mat, som alltid på Medlefors, och sedan fortsatte vi dricka, prata, skratta och sjunga ett bra tag. Jag cyklade hemåt vid midnatt och det var ganska skönt att få lite frisk luft. Fast jag ångrade nästan lite grann att jag valt att inte ta ett rum på hotellet, för det hade varit skönt att slippa stiga upp så tidigt och cykla dit igen på morgonen. Chansa är ju ändå hos mamma hela helgen (fast det visste jag förstås inte att hon skulle vara när jag anmälde mig).
Det har varit många intressanta diskussioner under helgen och en av de största har varit regeltolkningen från centrala angående budföringen. Det har också varit en intressant diskussion angående vad som skrivs och läggs ut i sociala medier. Men framför allt har det varit kul att träffa folk, varav vissa som jag inte träffar så ofta, prata och ha trevligt!
1 kommentar:
Vad skönt att hon är frisk nu!
Jag hoppas verkligen att SAIK vinner mot FBK, jag HATAR FBK. Helst fyra raka matcher så att de håller tyst sedan. Lycka till!
Skicka en kommentar