Stadsträning och besök hos fysioterapeuten

I torsdags hade jag och Chansa tid hos hundfysioterapeuten Tomas. Inte för att det var något fel på henne, utan bara för att jag ville att han skulle göra en genomgång av henne efter säsongen. Om det skulle vara nåt och hon skulle behöva någon form av rehab så är det ju rätt tid för det nu när det är lågsäsong med träning och tävling.

På vägen dit gick vi genom stan och passade på att miljöträna lite. Hon fick klättra och balansera lite på en staty, gå på en mur, hoppa på bänkar o s v.

 Ligger på en mur. 

 Imiterar en staty.

 Kryper under armen på Odenkvinnan. 

Poserar på Odenkvinnan. 

Sedan tränade vi lite lydnad på torget också. Jag gjorde ofta det med Myrrha (på den tiden bodde jag ju mitt i stan) och det var mycket bra tävlingsträning för både mig och henne, men med Chansa har jag tänkt att det är på tok för svår störning. Det visade sig dock att det inte alls var för svårt, utan alldeles lagom störning. Hon gick fot hur fint som helst och stördes inte av att det var folk runt omkring. Vi gjorde också en platsliggning (i koppel) och hon låg och tittade på mig hela tiden. Hon blev nog dock både förvånad och glatt överraskad att jag drog fram en kamptrasa, för när vi gick lite fot efter att ha kampat som belöning för platsliggningen så var hon lite extra skärpt.

Men det finns verkligen dumma, korkade och idiotiska människor här i världen! Utan för Citykompaniet mötte vi en äldre man som frågade vad hon var för ras och ville hälsa på henne. Hon gick gärna fram och hälsade och blev lite klappad medan han pratade på om sina katter. Men helt plötsligt tog han ett grepp över nosen på henne och klämde till. Chansa slet sig lös och markerade i luften innan hon kom och ställde sig, ganska avvaktande, bredvid mig. Jag blev förbannad och röt "lägg av!", men tyvärr trodde han att jag riktade det till Chansa och sa "Det är ingen fara, jag brukar göra sådär på alla hundar". Jag var ju på väg till fysioterapeuten och hade inte tid att stanna och diskutera, och jag tvivlar på att det hade gjort någon nytta, så jag gick bara därifrån.

Chansa var inte direkt överförtjust att komma till Tomas, men det beror inte på att hon tycker illa om honom eller på att hon inte gillar behandlingen utan på att hon inte tycker om det höj-och sänkbara bordet. När man lyfter upp henne så slappnar hon av när hon kommit upp på bordet, men det funkar inte att sätta henne på bordet och höja upp det.

Chansa inne hos Tomas. 

Han masserade hela henne och den gamla skadan är det inga som helst problem med. Jag var ju dit i vintras för att hon haltade och då påpekade han att hon var lite stel i karpalleden, så det skulle jag hålla lite koll på. Nu var hon lite svullen och stel där, men hon visade ingen smärta när han böjde och vred. Det är ingen allvarlig skada, speciellt som hon inte har ont, men han tyckte att vi skulle göra en ganska intensiv laserbehandling och hon får bara gå korta koppelpromenader i 2-3 veckor.

Han sa dock att det inte behövdes göras omgående. Om jag ville köra lite mer sök innan vintren kunde behandlingen vänta (det är viktigt att hålla henne lugn under tiden behandlingen pågår). Men jag tyckte att det var lika bra att köra igång med behandlingen på en gång, så jag bokade en tid för en första laserbehandling redan dagen efter och sedan nästa vecka och veckan efter det.

Chansa är inte överförtjust i koppelpromenader och det är inte jag heller. Dels för att hon inte är speciellt bra på att gå i koppel och dels för att det helt enkelt är tråkigt. Men hon får i alla fall spåra och köra lydnad (om vi undviker t ex hopp, kryp och inkallningar där hon får upp hög fart), så det får vi väl aktivera oss med så länge.

Jag har i alla fall köpt ett nytt blinkhalsband så hon kommer att synas bra under våra koppelpromenader. Det är LED-lampor som lyser bra och man kan välja mellan två blinklägen och fast ljus, men det allra bästa är att det inte kräver några batterier, utan laddas med USB.