Sökträning

Jag brukar ju vanligtvis cykla till och från jobbet hela året, eftersom busstiderna är dåliga (om det ens gått någon buss). Men i höst har busslinjerna och busstiderna gjorts om och passar mig helt perfekt eftersom jag kan kliva på bussen här utanför och åka hela vägen till båda mina jobb och tiderna passar också bra. Så i vinter kommer jag att åka buss till och från jobbet istället och det känns faktiskt rätt skönt. Den enda nackdelen är att Chansa kommer att få vara hemma istället för att följa med på jobbet. Jag tycker att det blir lite för dyrt att ta henne med på bussen och jag jobbar ju ändå bara 6 timmar. 

Så i fredags fick hon vara hemma medan jag jobbade på förmiddagen och när jag kom hem gick vi en långpromenad på två timmar. Eftersom hon löper gick vi över legdorna till skogen, för där brukar vi aldrig möta någon. Chansa uppskattade att få springa av sig på öppna fält och i skogen ägnade vi oss åt lite letaövningar och balansövningar. 

 Chansa balanserar på en trädstam.

Vi hittade också ett bildäck liggande mitt i skogen, så jag lät Chansa leka med det. Hon kämpade och brottades med däcket en lång stund och hade väldigt kul. Jag passade också på att träna på att släppa däcket, lämna det och komma till mig innan hon fick sätta igång igen och det var inga som helst problem att få henne att släppa och lämna.

Dock var skogspromenaden i övrigt inte speciellt rolig. Normalt sett så brukar jag och Chansa vara ute tillsammans, d v s hon håller kontakt med mig genom att springa fram och tillbaka och "checka in"och vi hittar på saker tillsammans, men i fredags var hon rätt ointresserad av mig, även när jag hittade på saker. Vi gick en stig som vi aldrig gått förut och uppenbarligen brukar också rådjuren gå den stigen, för det var en massa rådjursbajs och Chansa lyfte knappt nosen från marken. Lyckligtvis så drar hon ju inte på viltspår och hon lydde på inkallning, men inte lika snabbt och alert som hon brukar.

Hon brukar i och för sig bli ganska luktfixerad och få fluff i öronen i början av löpet, så det var antagligen därför. Men det var inte alls lika kul som det brukar vara att gå i skogen, så vi gick ut på legdorna igen och gjorde bl a lite letaövningar i högt gräs och tränade dold platsliggning då jag gömde mig bakom ensilagebollarna. Då hade hon betydligt mer intresse av att vara med mig och samarbeta, så slutet av promenaden blev i alla fall bra.

På fredag kväll var jag ute och åt middag på Valentino med två jobbarkompisar och sedan gick vi Old Williams och drack ett par öl. Det blev dock en lugn kväll och jag kom hem rätt tidigt, så jag var pigg och alert till gårdagens sökträning.

Eftersom Chansa löper fick hon köra sist. Först fick hon 4 skick där hon skulle markera med fast rulle. På första figgen hade hon fastnat med benet i rullen, så figgen fick hjälpa henne lös. Andra figgen markerade hon bra. På tredje skicket gjorde hon ett helt fantastiskt snyggt framslag och när hon hittade figgen tog hon rullen i farten och kom tillbaka. På fjärde skicket gjorde hon också ett snyggt framslag, men när hon kom till figgen skällde hon till, men sedan tog hon rullen. På påviset stannade hon och satte sig ett par meter från figgen helt självmant. Moa, som figgade, sa att hon först blivit rädd och skällt till, men sedan gått fram och kollat, konstaterat att det var en människa och sedan tagit rullen.

Det hade börjat skymma och Chansa brukar bli lite "mörkrädd" i skymningen och dessutom brukar hon  bi lite extra fjantig när hon löper, så det var antagligen därför hon reagerade så. Hon gjorde sedan ett supersnyggt tomslag och nästa figge markerade hon fint. När vi var på väg tillbaka till stigen såg vi en kille komma gående på stigen. Han fortsatte förbi, men vek sedan in i rutan och började sätta upp snitslar (möjligen la han ett spår) och Chansa blev både förvirrad och förvånad över att det var någon som traskade omkring i rutan. När figgen fick göra en pop up fokuserade hon dock helt rätt och "glömde bort" honom. Det var meningen att det skulle bli sista skicket, men eftersom det blev lite strul så gjorde vi ett till på andra sidan och fick sluta passet med ett lyckande.

Chansa väntar på att starta sitt sökpass.