Latrastning vid älven

Sist jag skrev i bloggen skrev jag att Chansa var så duktig på att sova i buren med öppen dörr. Det tog jag tillbaka i onsdags morse. Jag är ledig på onsdagar och jag blev inte glad av att vakna 07.15 av att få ett par malletassar i ryggen. Idag är jag också ledig, så i natt har jag haft burdörren stängd bara för att vara säker på att få en ostörd sovmorgon.

I onsdags var det förstås också onsdagsträning. Nu har det tinat upp på klubben så att vi kan vara där och jag och hundarna promenerade upp. Eftersom vi var på klubben kan vi också ha skotträning, så jag stängde in Lyle och gick bakom klubbstugan med Chansa. Jag vill inte associera skott med någon form av höjd aktivitet så mest stod jag stilla och lät henne nosa eller så gjorde vi lite kontaktövningar. Första skottet reagerade hon på och vände sig om, men jag såg ingen sänkning av svansen eller liknande och övriga skott reagerade hon inte alls på. Efter platsliggningen med skott gick vi och satte oss på altanen istället, trots att de inte kört budföring med skott än. Då reagerade hon också på första skottet med att vända sig om, men övriga ignorerade hon.

Som vanligt blev det inte speciellt mycket träning för oss, utan mest fika och prat. Men det är bra träning för Chansa att sitta och vara passiv och hon var faktiskt jätteduktig. Lyle var faktiskt också jätteduktig och skällde inte eller gjorde utfall medan vi satt på altanen. Men lite träning blev det i alla fall. Med Lyle körde jag fritt följ, inkallning med ställande, rutan, metallapportering och hopp-apport. Ställandet på inkallningen behöver jag träna lite mer på, även om det har blivit bättre. Rutan gick inte alls bra, men det är ett moment som han alltid har älskat och varit bra på så jag tror (hoppas) att det var en tillfällighet. Metallapporten funkar över förväntan och på hopp-apport skulle inte ens David ha kunnat ge mindre än en 10:a.

Det känns bra att vi i alla fall har något moment som funkar perfekt, för nu har jag äntligen kommit mig för att anmäla till tävling i trean. Vi ska bara jobba hårt på vittringsapporteringen innan junitävlingen här hemma. När vi kom hem från onsdagsträningen var båda hundarna mycket trötta. Chansa ställde sig utanför buren och när jag öppnade åt henne gick hon in och la sig och låg där trots att jag satt och fikade i vardagsrummet.

Idag har jag varit på Vårmässan. Det var inte speciellt mycket intressant, även om jag i och för sig tycker att det är kul att titta på husbilar och husvagnar. Det skulle vara kul att ha husvagn, inte minst för att slippa bo i tält under Tåmelägret, men utan bil och körkort är det väl ganska meningslöst att ha husvagn.

När jag kom hem efter Vårmässan tittade solen fram och jag hade lite dåligt samvete för att jag kände mig för lat för att gå en långpromenad med hundarna. Så jag ringde Susanne och så gick vi en kortare promenad och lät hundarna springa lite. Ja, i alla fall tre av dem. Lyle springer inte så mycket, men han fick i alla fall ta årets första dopp i älven. Chansa ville inte bada, men när Lyle skakade på sig så skakade hon också på sig.

Jag hade kameran med mig, men det var inte det lättaste att fånga springande hundar på bild.

Lyle tar årets första dopp.

Nikkie, Chansa och Jackpot springer.

Chansa sprang nog mest av alla.

Springande hundar vid älvskanten.

Ännu mera bus.

Unghundarna kommer på inkallning.

Lite bilder

Chansa har lärt sig att gå ordentligt i koppel! Hon har dragit något fruktansvärt i kopplet, men i helgen har jag koppeltränat och nu går hon riktigt fint i löst koppel. Med tidigare hundar har jag provat det mesta- koppelryck, stanna, gå åt andra hållet o s v. När jag fick Lyle så drog han så mycket i kopplet att jag fick ont i ryggen och med honom använde jag klickertänket, d v s belöna rätt beteende och det funkade utmärkt.

I våras var jag till och med tvungen att lära om honom lite för att han gick för bra i koppel. Jag vill inte ha en hund som går som klistrad vid min sida, men det var ganska lätt att åtgärda, återigen genom att belöna rätt beteende. Så jag visste att det funkade, men nu när jag tagit tag i saken och börjat koppelträna med Chansa så blev jag ändå förvånad över hur effektivt det faktiskt är.

Chansa gör även andra framsteg. Numera sover hon i sin bur med dörren öppen på nätterna och det går hur bra som helst. Hon sover hårt hela natten och vaknar inte förrän jag vaknar. Jag har också skor framme på skostället när jag är på jobbet och hon rör dem inte.

Idag har vi haft en vilodag. Vi var ute på en lång promenad igår och resten av veckan blir det nog också en del aktivitet så jag passade på att ha vilodag. När Myrrha var valp var jag väldigt noga med att ha vilodagar så att hon skulle vänja sig vid att det inte var aktiviteter varje dag och det känns som om det är minst lika viktigt för Chansa att lära sig att det inte måste hända något hela tiden. Chansa är också väldigt bra på att koppla av inomhus och hon är numera mycket duktig på "gå och lägg dig".

Eftersom vi inte har gjort något idag kommer istället en del bilder från gårdagens promenad:

För Chansa har storleken betydelse.

Vilda valpen.

Ibland undrar man om hon är riktigt klok.

Chansa har hittat bollen och funderar på hur hon ska ta sig över diket (vilket hon inte funderade på när jag skickade henne att leta bollen).

Världens vackraste mallevalp.

Pinntokig hund.

Lyle och Chansa

Lyle ligger och tittar på när Chansa letar bollen.

Lyle rullar sig i snön;han är nog den enda som fortfarande njuter av den.

Mallevalpen anfaller.

Bus.

Lyle är blöt efter att ha lekt i snön.

Chansa sitter och surfar (eller nåt).

EFIT

Idag var det Ett Foto I Timmen och som vanligt när det är EFIT så jobbar jag. Men jag bestämde mig för att vara med, trots att det blir väldigt tråkiga och odetaljerade bilder från jobbet. Det här är vad jag har gjort idag:

6.45 Rastning av hundar.

7.45 Är på jobbet och kokar vatten.

8.55 På väg hem från jobbet för första gången idag.

9.40 Frukost och en kopp te.

10. 45 Sitter i soffan med datorn och Chansa sover gott.

11.55 Har just gått ut på en promenad med hundarna (ja, båda hundarna är med på bilden).

12.30 Fortfarande ute med hundarna (ibland ser Chansa inte riktigt klok ut...).

13.30 På väg hem efter promenaden.

14.30 Kikar in på Allt Om Hundar.

15.40 Har börjat jobba igen och passar på att läsa lite medan jag sitter och väntar på att min brukare ska komma hem.

16.45 Ringer Ewelyn för att prata lite om veckans onsdagsträning på klubben.

17.45 Kokar grönsakssoppa.

18.45 Gryta med rådjurskött åt jag till middag (det var godare än vad det ser ut att vara på bilden).

19.45 Jobbar.

20.30 Jobbar fortfarande.

21.55 På väg hem från jobbet för andra gången idag.

22.45 Tittar på senaste avsnittet av One Tree Hill på datorn.

23.50 Läggdags.

Fest

Igår hade jag min 40-årsfest med god mat, kul spel och trevliga tjejer. Vi gick också på Club 27 , där vi fick stå i kö och trängas väldigt länge, men det var i alla fall kul när vi väl kom in. Det var egentligen meningen att jag skulle vara testledare på MT idag och MH i morgon, men det blev inställt på grund av att det är för mycket snö. Det är förstås synd att behöva ställa in, men det kändes ändå skönt att slippa tänka på att man ska upp på morgonen dagen efter en fest.

Men när jag vaknade i morse (nåja, det finns kanske de som inte tycker att klockan tio är morgon) var jag hur pigg som helst. Vädret var strålande och eftersom jag nu inte behövde vara testledare så var jag väldigt sugen på att träna hund. Så på eftermiddagen blev det spårning i Drängsmark med Susanne och Lotta.

Till Chansa la jag ett kort, rakt spår på grus och delvis asfalt. Hon var lite vimsig i början, men när hon hade hittat första godisbiten kom hon ihåg vad det gick ut på. Hon spårade väldigt intensivt låg på ganska ordentligt i kopplet, men det var också en del vimsande fram och tillbaka. Ungefär en meter från spårslutet stannade hon upp och tittade ut mot skogen och började skälla. Först fattade jag inte vad hon skällde på, men sedan såg jag att det stod en älg långt inne i skogen. Chansa skällde några gånger och sedan kom hon på att hon nog höll på med någonting och så fortsatte hon att spåra.

Lyles spår blev ca 500 meter med fyra skogspinnar och en boll i slutet. När jag släppte honom på spåret tog han upp det direkt och spårade väldigt intensivt. Han plockade upp den första pinnen, men han släppte den direkt igen så jag fick uppmuntra honom till att komma med den. Sedan gav jag honom lite för lång lina och då gick det en aning för fort, så han missade två pinnar. Men den fjärde pinnen och bollen i slutet tog han.

Jag hade kameran med mig och försökte filma lite medan jag spårade, men det blev väl si och så med kvaliteten. Det var också väldigt svårt att filma, hålla i koppel/lina och vara uppmärksam på hunden så det blev väldigt korta filmer.

Chansa spårar.

Lyle spårar.

Susanne och Jackpot har hittat sitt spårslut.

Chansa är på rätt spår.

Sittande Chansa.

Liggande Chansa.

Lyle har hittat bollen i slutet.

Valpkurs

Jag jobbade idag och när jag skulle hem och rasta hundarna mitt på dagen gick nyckeln av när jag stack den i låset. Jag fattar inte alls hur det gick till, för jag hann inte ens vrida på den, men i vilket fall så var nyckeln av och ena halvan satt kvar i låset. Jag fick i alla fall till slut tag på en vaktmästare på Riksbyggen och han lyckades öppna dörren. Men eftersom en del av nyckeln satt kvar i låset var han tvungen att ta lös hela låset och ta det med sig för att antingen fixa eller byta ut. Under tiden var jag förstås tvungen att vara hemma, men han lyckades i alla fall få ut nyckeln ur låset och jag kunde fara tillbaka till jobbet. Problemet var dock att jag inte hade någon nyckel; den skulle låssmeden komma med någon gång under dagen. Men även det löste sig på ett bra sätt.

I kväll har jag och Chansa varit på valpkurs. Jag gillar att gå kurs, men det känns lite fånigt att gå valpkurs när jag själv är instruktör och dessutom blivande allmänlydnadslärare så därför blev det så att jag är en slags deltagande hjälpinstruktör till en av klubbens nya instruktörer. Lyle fick stanna hemma, för de här kurskvällarna ska vara bara för mig och Chansa. Jag har inte tränat speciellt mycket med Chansa så jag trodde att jag skulle få skämmas för hur ouppfostrad hon är. När Myrrha var valp ville jag bara att hon skulle bli vuxen så att jag kunde börja träna "på allvar" Men nu har jag ju haft Lyle att träna med så Chansa har fått "vara valp".

Men det visade sig att hon nog inte är fullt så ouppfostrad som jag trodde. Vi demonstrerade lite olika belöningar, främst hur man leker med två bollar och kamplek (ingen överraskning att hon var klassens stjärna på att kampa, dock) och hon försökte inte ens springa till någon av de andra valparna trots att hon var lös. Vi tränade också lite kontaktövningar och det är ju inte något nytt för henne, även om det är ett tag sedan vi gjorde det.

På vägen dit och hem koppeltränade vi och hon börjar bli riktigt duktig på att gå i koppel nu. Hon fick också vara lös en del, även i bostadsområden och hon var verkligen duktig. Mest gick hon fint vid min sida, men hon var också otroligt lätt att kalla in då hon sprang för sig själv (även då hon hittade något äckligt att äta).

Igår var Fia och Matte här och hjälpte mig att sätta upp lite hyllor och gardinstänger m m. Chansa gjorde sitt bästa för att charma Frasse och jag tror hon lyckades ganska bra. På kvällen var vi på onsdagsträningen, men det blev inte speciellt mycket träning för vår del. Med Lyle blev det lite fritt följ, sättande under gång, rutan (som verkligen inte gick bra) och sittande i grupp, men med Chansa tränade jag inte alls. För henne är det i och för sig nog med träning att bara vara med bland så många hundar.

Både i går kväll och i kväll är Chansa jättetrött och sover som en liten gris (det gör i och för sig Lyle också, trots att han inte har gjort något idag). De senaste nätterna har Chansa sovit med öppen burdörr och det har funkat jättebra. Hon sover verkligen ordentligt på nätterna och när hon väl har lagt sig och somnat så sover hon tills jag vaknar. Idag har jag också gett dem mer utrymme när de var ensamma hemma. De brukar bara få vara i hallen, men idag har de också fått vara i köket och Chansa har inte förstört nåt (allt ätbart hade jag förstås lagt undan). Skorna som jag lämnade framme var också helt orörda. Det känns faktiskt som att lilla Chansa håller på att bli vuxen och mogen.

Lugn och fin?

Valborgshelgen är en av de värsta helgerna på året när man har en skottberörd hund. Jag lider verkligen av att se Lyle så låg som han blir när det smäller och då är han ändå inte den värst drabbade hunden. Så länge han är inomhus är det inga större problem. Förutom när ungjävlarna redan mitt på dagen började smälla precis utanför mitt köksfönster. Chansa verkade inte bry sig om smällandet och reagerade inte på att Lyle blev låg, men hon skällde lite när de smällde precis utanför. Fast det var nog ungarna hon skällde på och inte smällandet.

Men jag ville inte riskera att Chansa blev påverkad av Lyle, så på eftermiddagen fick han åka till syrran medan Chansa fick följa med mig på jobbet. Jag jobbade natt och det var inte speciellt kul att gå hemifrån med Chansa på kvällen. Ungarna sprang och smällde mellan husen här i området och även på Morö Backe var det det som att gå genom en krigszon. Men Chansa klarade det bra; hon gick med svansen högt och för det mesta tycktes hon inte ens höra smällandet. Hon reagerade dock lite på tjutande raketer, men inte med rädsla utan med upphetsning och nyfikenhet (vilket jag i och för sig inte gillar riktigt, men det är ju bättre än rädsla i alla fall).

När jag hade slutat jobba och sovit några timmar tog jag och Chansa bussen till Byske och hon uppförde sig bra på bussen. På kvällen gick vi över till syrrans grannar för att spela spel och eftersom jag inte ville lämna Chansa ensam på ett "främmande" ställe fick hon följa med. Då uppförde hon sig inte speciellt bra. Jag la henne på en filt i hallen, där hon hade full koll på var jag var, men hon pep, gnällde och skällde och jag fick ideligen gå dit och lägga tillbaka henne på filten. Hon hade väldigt svårt för att koppla av när barnen gick upp och ner i trappan och hon var väldigt stressad över att inte få vara med mig (trots att hon kunde se mig hela tiden).

Men igår eftermiddag uppförde hon sig i gengäld nästan exemplariskt. Jag platsade hundarna på sina filtar och då låg kvar där båda två trots att det var ungar i treårsåldern som sprang omkring och lekte och en bebis som kröp omkring på golvet. Flera gånger sprang ett barn förbi precis framför nosen på Chansa och hon låg ändå kvar. Jag är både förvånad och stolt över hur duktig hon var. Hon var också väldigt snäll och försiktig när hon fick hälsa på bebisen och det hade jag inte heller väntat mig. Hon har till och med nästan charmat Frasse; i alla fall tror jag att han tycker lite bättre om henne nu eftersom hon varit mindre jobbig med honom.

Igår var det domar- och tävlingsledarkonferens i Tåme. Ja, inte bara igår utan hela helgen, men jag kunde bara vara med igår eftersom jag jobbade fredag natt. På förmiddagen diskuterades brukslydnad och på eftermiddagen diskuterades spårupptag och det var väldigt intressanta diskussioner. Eftersom Chansa är lite jobbig och Frasse inte gillar henne speciellt mycket ville jag inte lämna henne hos syrran, som jag först hade tänkt, utan jag tog med henne. Lyle hade nog haft det bättre hos Fia, men han fick följa med som sällskap till Chansa eftersom jag inte ville att hon skulle sitta ensam i bilen hela dagen.

I kväll hade vi möte i onsdagsgruppen så jag, Lyle och Chansa promenerade upp dit med Susanne, Nikkie och Jackpot. Jag förstod att Chansa skulle vara jobbig att gå med när Jackpot var med, men hon var värre än jag hade föreställt mig. Det var otroligt skönt att komma till skogen där vi kunde släppa hundarna och jag slapp få armarna dragna ur led/tjata på henne att gå ordentligt. På hemvägen var hon lite bättre, men när vi träffade en bekant till Susanne som sa att "Hon verkar ju vara lugn och fin" gick det inte låta bli att gapskratta. Man kan använda många ord för att beskriva Chansa, men lugn är inte ett av de första jag kommer att tänka på (fast just när han sa det satt hon faktiskt lugnt och fint framför mina fötter).

Här är några bilder från kvällens promenad:

Min lugna, fina valp och Jackpot.

Chansa retar Jackpot med en pinne.

"Gamla" Lyle undrar hur de orkar hålla på.

Chansa och Jackpot kampar med en liten pinne.

Båda är lika envisa.

Vem ska vinna?

Ingen av dem tänker ge sig (fast till slut var det ändå Jackpot som vann).

Chansa och Jackpot roade sig med att tugga på varann medan vi hade möte.