Vårens sista onsdagsträning

I kväll har det varit avslutning på onsdagsträningarna och då brukar vi ju alltid ha en tipsrunda, någon rolig lek eller liknande. Idag blev det en tipsrunda om hundar på film som jag hade knåpat ihop. Men det var förstås också vanlig träning och därmed också platsliggning med skott. Chansa satt med mig på altanen och som vanligt var hon helt oberörd.

Det blev inte så mycket träning för mig och mina hundar idag. Jag tränade lite med Lyle, men jag gjorde misstaget att låta honom hälsa på Pepsi precis innan jag gick in på planen. Jag visste ju inte att hon alldeles nyss slutat löpa, så han började dregla och blev lite ofokuserad. Han är ju kastrerad, men när det gäller vissa löptikar så märks det inte.

I och för sig blir han ju inte helt fixerad och okontaktbar som vissa hanar kan bli. Vi tränade lite vändningar på stället och sättande under gång och det gick bra, trots att Pepsi var på planen. Men när jag skickade honom till rutan var han mycket mer intresserad av att nosa i gräset än att springa till rutan. Jag blev mest bara irriterad på honom, så jag la ner hela idén med att träna.

Med Chansa blev det ingen träning alls, i alla fall ingen "riktig" träning. För henne är det ju träning att bara sitta på altanen och ta det lugnt och vara nära andra hundar utan att kasta sig fram till dem. Hon och Jackpot fick springa lösa när vi satte upp tipsfrågorna i skogen och senare fick hon också leka en stund med Yra.

Först släppte vi dem på ett ställe, men när Yra plockade upp en död huggorm och sprang iväg med den valde vi att gå till en annan plats. När Yra började springa med den döda ormen såg jag framför mig hur Chansa skulle hugga tag i andra änden och börja kampa, men tack och lov hade hon lite vett att vara lite avvaktande. Om hon aktar sig för döda ormar så hoppas jag att hon också aktar sig för levande.

Chansa har lagt ner lejonet...

...och tar en tugga av låret.

Yra är flera månader yngre, men nästan lika stor som Chansa.

Hon är dock inte lika smidig.

Fast tacklas är hon bra på.

Ibland tyckte jag synd om Yra som alltid var den som blev nertryckt.

Men Chansa gav också Yra chansen att brotta ner henne.

Två ganska trötta valpar tuggar på varandra.

När Chansa var liten sa Susanne att hon påminde om de små dinosaurierna som käkade upp Peter Stormare i Jurassic Park: The Lost World och om Velociraptorerna. När man ser den här bilden förstår jag vad hon menar.

Ja, det finns en viss likhet mellan Chansa och en Velociraptor. Velociraptor betyder ungefär 'snabb tjuv' och det passar in även på Chansa.

Efter lite googlande har jag nu lärt mig att de små dinosaurierna med många tänder i andra Jurassic Park-filmen heter Compsognathus, vilket betyder 'vacker käke'. Chansas käkar är väl kanske inte speciellt vackra, men hon använder dem ofta.

Skogspromenad

Stora killen

Lilla tjejen

Igår var hundarna jättetrötta efter helgen, så det blev en vilodag. För hundarna i alla fall; jag jobbade både på morgonen och på kvällen. Vädret var inte speciellt kul idag och jag hade tvättid, så det blev inte mycket för hundarna under dagen. Men på eftermiddagen klarnade det upp och eftersom det inte blev någon sökträning för mig och Chansa så gick jag en långpromenad med dem. Kameran hade jag förstås med.

Ibland ser hon inte så intelligent ut...

Springa fort kan hon i alla fall.

Lyle spanar.

Vi träffade också Susanne, som var ute och cyklade med sina hundar.

Helt otroligt- alla hundarna på en bild!

Chansa, Nikkie och Jackpot roade sig i diverse lerpölar.

På vägen hem stannade jag en stund på fotbollsplanen och kastade lite boll.

Chansa vill gärna ha den...

...men Lyle tänker inte låta henne få den.

60-årskalas

I helgen har jag och hundarna varit hos mamma på 60-årsfest. Hundarna åkte dit redan på fredag eftermiddag eftersom jag skulle jobba natt och så åkte jag dit på lördagen när jag slutat jobba och hade sovit ett par timmar.

Jag, syrran, Matte, Hugo och alla hundarna (Lyle, Chansa och Ecco) tog en promenad i skogen på eftermiddagen. Jag passade på att lägga spår åt mina hundar och Hugo fick lägga ett till Ecco. Tyvärr fick dock inte Ecco spåra, eftersom Lyle blev lite väl uppjagad av att se Hugo lägga ut spåret, för när jag släppte Lyle sprang han raka vägen till Eccos spår och snodde grejen i slutet. Innan dess hade han också stuckit iväg och frispårat Chansas spår, så jag fick lägga ut ett nytt spår till henne.

Chansas spår var ganska kort och hon klarade det väldigt bra, trots att blåste väldigt hårt. Lyle hade ju sprungit rakt igenom sitt spår på vägen till Eccos, men det var ändå inga problem för honom att spåra (även om han inte precis spårade i kärnan p g a blåsten). Den här gången hade jag inte brytt mig om att lägga några pinnar i spåret, för han bryr sig ju ändå inte om dem.

Flygande hund

Stackars Ecco blev utan spår, men jag lekte lite dragkamp med honom (trots att han saknar hälften av sina tänder har han rätt bra med kamplust).

Hundarna har varit ute på gården i stort sett hela dagen idag.

Chansa leker med fotbollen.

Chansa ville inte släppa ifrån sig fotbollen, så Lyle hämtade ett tuggben att leka med istället.

Lyle tuggar tuggben...

...och Chansa bevakar sin fotboll.

Lilla Liam- kanske en blivande fotograf?

Mammas 60-årspresent- en fontän.

Vit vallmo

Gul vallmo.

I går var det väldigt blåsigt, men idag har det varit soligt och varmt. Vi har varit ute på gården hela dagen. Jag hade förväntat mig att behöva binda upp Chansa eller ha henne i buren för att hon inte skulle springa efter barnen och välta omkull dem, men hon har uppfört sig över förväntan och har kunnat vara lös hela tiden (fast hon har vält Frasse ett par gånger). Jag är dock inte överlycklig över att hon satte i sig en död mus, så jag kommer inte att vilja pussas med henne på ett tag.

Båda hundarna var väldigt trötta när jag kom hem, men efter att ha vilat ett tag for jag och Chansa på sökträning. Det var ju Chansas första sökpass, så hon fick börja med vindövningar. Vindarna var dock inte så samarbetsvilliga och Chansa pysslade med allt möjligt annat. Och när hon väl hittade gubbar i skogen så tyckte hon att de var lite otäcka och behövde skällas på, i alla fall tills de började mata henne med godis. Det kanske inte är världens bästa idé att börja träna sök med en unghund i värsta spökåldern, men jag har längtat efter att träna sök ända sedan jag slutade med Myrrha.

Avslutning på valpkursen

Igår var det avslutning på valpkursen som jag och Chansa har gått/hållit. Det var spår som stod på schemat, så vi åkte ut till skogen vid soptippen. Jag hade med mig båda hundarna, eftersom jag tänkte använda Lyle till att visa hur det ser ut när man spårar med en hund som kan. Chansa har ju inte spårat speciellt mycket och jag har inte upplevt henne som någon stjärna på att spåra, så henne räknade jag inte med att kunna visa något med, annat än hur man lägger ett kort nybörjarspår.

Chansa har aldrig förut spårat i skogen, bara på klippta gräsmattor, sand och grusvägar. Jag valde att lägga mitt spår på ett ställe där det är ganska torr mossa på en stenhäll, för att jag inte ville göra det allt för lätt för henne. Spåret fick ligga 50 minuter. När jag passerade över spåret tog hon upp det klockrent och spårade jättebra. Hon tappade det en gång men sökte sig snabbt tillbaka.

Mitt i spåret plockade hon upp en pinne. Jag brukar inte låta henne bära pinnar på promenader, men eftersom hon fortsatte att spåra utan att tugga på pinnen bestämde jag mig för att inte bry mig om det. Hon spårade mycket noga fram till slutet och där släppte hon pinnen för att ta upp spengummit. Då upptäckte jag att pinnen hon bar på var en spårpinne, som jag hade tappat ur fickan när jag gick ut spåret. Jag hade tänkt lägga den i Lyles spår men upptäckte då att jag tappat den någonstans (uppenbarligen i Chansas spår). Jag tycker att det var jättebra gjort av henne att plocka upp pinnen eftersom det inte är något vi har tränat på, men jag är lite irriterad på mig själv för att jag inte var uppmärksam nog så att jag hade kunnat berömma och belöna henne.

När det var Lyles tur att komma ut och spåra var han väldigt laddad. När han tyckte att han fick vänta för länge på att få lov att hoppa ur bilen hoppade han ut utan lov och stack iväg och spårade Chansas spår (han hade nog sett mig gå det från bilen). Jag kallade tillbaka honom och satte på sele och lina och sedan fick han spåra sitt eget spår, som var ca 300 meter. Han spårade intensivt och med ett väldigt högt tempo. Jag hade lagt tre skogspinnar i spåret, men som vanligt brydde han sig inte om dem. Bollen i slutet hittade han dock, som vanligt.

Lilla powder puffen Roffe.

Roffe visar att han lärt sig dansa.

Idefix hade lärt sig att göra high five.

Jag hade lärt Chansa vacker tass (bilden är tagen av Jenny).

Lukas spårar.

Lilla Roffe gjorde annat än spårade i början, men sedan kom han på vad det gick ut på.

Idefix var inte ett dugg tveksam på vad han skulle göra.

Taxen Kennedy var också en duktig spårhund. Tyvärr är skärpan i bilden inget vidare, men det var den enda bilden där man kan se hunden- han är inte bara liten, han är också kamoflagefärgad :-)

Jag gillar att åka ut i skogen och spåra med kursdeltagare, för det är så givande att se hundarna göra något som är så naturligt för dem. När jag kom hem igår var båda mina hundar, men i synnerhet Chansa, trötta och nöjda. Detta trots att de varit ensamma hela dagen med korta rastningar och sedan bara fick gå varsitt spår samt springa fem minuter i skogen innan vi åkte hem (+ ca 10 minuters lydnadsträning för Lyles del).

Lite bilder från helgen

Mycket sömn blev det ju inte i helgen, så det kändes väldigt tungt med en vanlig arbetsdag idag. Hundarna har dock fått en vilodag med bara ett par korta promenader. Nu ikväll gick jag förbi lekparken och fick idén att miljöträna hundarna där. Lyle tyckte att det var jättekul. Gunga kan han ju redan och nu har han också åkt karusell och rutschkana, balanserat på rörliga plattformar och sprungit genom tunnlar (med samma underlag som rutschkanor.

Chansa tyckte också att det var kul, men hon var mest uppjagad över vad Lyle gjorde att det var svårt att få henne att göra nåt ordentligt. Hon hoppade upp på karusellen och satt kvar på den trots att jag snurrade på den och det var ju i alla fall bra. Hon hoppade också upp på ett par plattformar (inte rörliga), men hon har ju alltid så bråttom så hon hoppade bara upp på dem och sedan ner igen på en gång så jag hann aldrig ens berömma henne. Någon kväll ska jag bara ta Chansa med för att miljöträna lite grann för förutom att det är kul så tror jag att det är bra för hundarna.

Någon gång ska jag också ta Lyle och kameran med mig dit. Jag ska ta den lilla, gamla kameran för att kunna filma när han gungar, springer, hoppar och klättrar. Igår hade jag den nya kameran med på tävlingen och här är några av de bilder som jag tog under gårdagen.

Jackpot i full fart på fotbollsplanen.

Mallemonstret kan verkligen springa fort.

Chansa brottar ner Jackpot.

Jackpot svarar med att bita Chansa i tassen.

Upp med dig då, latmask, nu ska vi springa!

Mallemonstret anfaller!

Kastar sig över Jackpot.

Sparka hur mycket du vill, jag flyttar inte på mig!

Världens vackraste mallehuvud.

Finaste lilla lakritstrollet.

Hoppar och fångar bollen.

Lyle räcker ut tungan åt Nikkie.

Hoppa gillar han.