Chansa har aldrig förut spårat i skogen, bara på klippta gräsmattor, sand och grusvägar. Jag valde att lägga mitt spår på ett ställe där det är ganska torr mossa på en stenhäll, för att jag inte ville göra det allt för lätt för henne. Spåret fick ligga 50 minuter. När jag passerade över spåret tog hon upp det klockrent och spårade jättebra. Hon tappade det en gång men sökte sig snabbt tillbaka.
Mitt i spåret plockade hon upp en pinne. Jag brukar inte låta henne bära pinnar på promenader, men eftersom hon fortsatte att spåra utan att tugga på pinnen bestämde jag mig för att inte bry mig om det. Hon spårade mycket noga fram till slutet och där släppte hon pinnen för att ta upp spengummit. Då upptäckte jag att pinnen hon bar på var en spårpinne, som jag hade tappat ur fickan när jag gick ut spåret. Jag hade tänkt lägga den i Lyles spår men upptäckte då att jag tappat den någonstans (uppenbarligen i Chansas spår). Jag tycker att det var jättebra gjort av henne att plocka upp pinnen eftersom det inte är något vi har tränat på, men jag är lite irriterad på mig själv för att jag inte var uppmärksam nog så att jag hade kunnat berömma och belöna henne.
När det var Lyles tur att komma ut och spåra var han väldigt laddad. När han tyckte att han fick vänta för länge på att få lov att hoppa ur bilen hoppade han ut utan lov och stack iväg och spårade Chansas spår (han hade nog sett mig gå det från bilen). Jag kallade tillbaka honom och satte på sele och lina och sedan fick han spåra sitt eget spår, som var ca 300 meter. Han spårade intensivt och med ett väldigt högt tempo. Jag hade lagt tre skogspinnar i spåret, men som vanligt brydde han sig inte om dem. Bollen i slutet hittade han dock, som vanligt.
Taxen Kennedy var också en duktig spårhund. Tyvärr är skärpan i bilden inget vidare, men det var den enda bilden där man kan se hunden- han är inte bara liten, han är också kamoflagefärgad :-)
Jag gillar att åka ut i skogen och spåra med kursdeltagare, för det är så givande att se hundarna göra något som är så naturligt för dem. När jag kom hem igår var båda mina hundar, men i synnerhet Chansa, trötta och nöjda. Detta trots att de varit ensamma hela dagen med korta rastningar och sedan bara fick gå varsitt spår samt springa fem minuter i skogen innan vi åkte hem (+ ca 10 minuters lydnadsträning för Lyles del).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar