Mera sök

Ikväll var det sökträning igen. Jag gjorde tre hittaövningar med Chansa och det gick väldigt bra. Första gången var hon lite ofokuserad och gjorde bara korta, snabba vindmarkeringar, men till slut låste hon sig på vittringen och jag kunde släppa henne. Därefter gjorde hon två fina vindmarkeringar på stigen och när jag släppte henne sprang hon direkt ut till figuranterna, utan tveksamhet. Det är verkligen kul att det går så fort framåt i träningen!

Det gick rätt snabbt idag eftersom det blev många hittaövningar och markeringsövningar, så på slutet körde jag två skick med Lyle. Det var mindre vind idag än förra gången, så han fick inte vind på figuranten innan jag skickade honom, men han sprang ändå ut på djupet och fick träff. Sedan gjorde han likadant på andra sidan. Jag vet att han är duktig men ibland blir även jag imponerad av honom.

Jag hade kameran med mig, men jag glömde att ta fram den så det blev inga bilder på de första hundarna och därmed inga bilder på Chansa eftersom vi var först. Det var dock inte speciellt bra förutsättningar för att fota, eftersom det blev lite mulet och det var rätt mörkt i skogen. Men här är i alla fall några av de bilder som blev någorlunda bra.

Eriks nya stjärna Wicca är en väldigt söt och trevlig liten tjej.

Wicca leker med brandslangen.

Avanti på väg in till figuranten för en markeringsövning.

Gunnar på språng genom skogen.

Charmiga Gunnar.

Nemo, kanske på jakt efter en rumpa att sätta tänderna i :-)

Nemo flyger fram.

Lyle kampar.

Efter söket gick jag och Susanne en liten promenad och rastade hundarna innan vi åkte hem. Det blev lite inkallningsträning och träning på att gå vid min sida med Chansa. Jag tycker verkligen att hon var superduktig som klarade att avbryta leken med Jackpot för att komma när jag ropade och att gå vid min sida fast de andra hundarna busade framför henne.

Och när jag ändå håller på och skryter om hur duktig Chansa är så kan jag berätta att jag en dag förra veckan glömde en kycklinvinge framme och häromdagen lämnade Adam en pizzaslice inom räckhåll för hundarna när de var ensamma. Och när jag kom hem låg kycklingvingen respektive pizzaslicen kvar på tallriken och inte i mallemagen!

Nu är båda hundarna trötta och nöjda. Chansa den lilla sötnosen kom nyss med ett tuggben och ville krypa upp i mitt knä. Hon vill gärna att jag håller i tuggbenet åt henne medan hon tuggar och jag har ibland undrat hur det kan komma sig att alla hundar jag har haft har velat det. På något vis måste det ju vara något som jag lär dem, men jag vet inte hur. Lyle är den enda som inte är så intresserad av att jag ska hålla benen åt honom. Han har inget emot att jag gör det, men han kommer inte själv med dem och det tror jag beror på att han var 3,5 när jag fick honom, så han hade inte lärt sig den vanan.