Träning

Igår var det onsdag, vilket naturligtvis betyder onsdagsträning. Jag och Susanne åkte upp lite tidigare för att hinna träna innan det blev för mycket folk. Jag körde lite inkallning med ställande och läggande, metallapportering, fjärrdirigering och inkallning från rutan (fast utan ruta). Det var inte mycket som funkade bra, utom möjligen inkallningen från rutan. Hans position var väl inte helt perfekt alla gånger, men okej i alla fall.

Övriga moment funkade inte alls och sedan kom det folk på agilitybanan och då blev han alldeles för uppjagad för att det skulle vara någon mening med att träna. Jag la honom också på den gemensamma platsliggningen och vi var några stycken som gick och gömde oss. Tyvärr låg hundarna med ryggen mot agilitybanan, så när det var någon som började köra agility rusade Lyle upp och började skälla på dem. När jag ropade hans namn sprang han dock direkt tillbaka till sin plats och la sig och sedan låg han hela tiden, trots att det fortfarande var folk på agilitybanan.

Med Chansa blev det inte så mycket "riktig" träning, men en hel del viktig träning, nämligen avkoppling på altanen. I och för sig är det inget hon direkt har några problem med, men jag tror inte att man kan överträna en mallevalp på passivitet. Vi satt på altanen även under platsliggning och budföring med skott och det gick hur bra som helst. Det är jag glad för, för hon är i en jobbig spökålder just nu. Igår hade jag två livsfarliga schampoflaskor i badrummet... Fast hon kommer fort över sina löjliga rädslor, tack och lov.

När de flesta hade åkt hem blev det dock lite aktivitet för Chansa, för då fick hon leka med leonbergervalparna. De är nu 4 månader och lika stora som Chansa.

De är inte bara lika stora, de har också samma färg.

Lille Yasper i full fart.

Yasper har tagit Chansas pinne

Den här bilden tycker jag visar Chansas personlighet: inga tassar i marken och full fart.

Yasper råkade trassla in sig i staket på agilityplanen.

Chansa och Yasper brottar ner lilla Yra (tror jag; kan också vara Chansa och Yra som brottar ner Yasper).

Lejonen gör en gemensam attack på mallen.

Chansa hittade en kampleksak och fick de andra att jaga henne.

Jag tog också några bilder på Ewelyns Max, som har ett fascinerande utseende. Han är förstås en blandras, men mellan vilka raser är lite av en gåta. Någon som har en gissning?

Max

Max huvud.

Söta Max.

Efter alla hade åkt hem stannade jag och Susanne kvar och tränade lite till. Bland annat gjorde jag vittringsapportering med Lyle. Det gick superbra och nu har han för första gången apporterat vittringspinnen. Det kan ju vara bra att ha gjort det åtminstone en gång innan tävlingen. Jag och Lyle lekte också lite på agilitybanan och än en gång fick jag förundras över vilken naturbegåvning han är. Han är så otroligt lätt att styra och han tycker att det är så kul. I år ska jag kanske satsa lite grann på agilityn med honom, bara för att han är så duktig. Själv tycker jag egentlingen inte att det är så kul.

I kväll har jag varit på valpkurs med Chansa. Vi tränade på att sitta och ligga kvar, vilket Chansa är fantastiskt duktig på. Sedan demonstrerade jag och Chansa hur man kan lära in ett stannande på promenad. Jag har i och för sig inte lärt Chansa det eftersom hon är så duktig på inkallning, men det tog inte lång tid för henne att fatta. Vi gjorde också en övning i följsamhet där vi skulle ha ett plastband istället för koppel och precis som jag trodde så slet Chansa av sitt plastband på en gång. Sedan fick hon vara lös istället och det gick riktigt bra. Hon gick också jättebra i koppel på vägen hem. Förmodligen för att hon var trött, men det ger i alla fall möjlighet att belöna mycket.

När jag kom hem gick jag ut och tränade lite med Lyle. Igår upptäckte jag nämligen en sak som jag tränat alldeles för lite, d v s inget alls, och det är att vända mig om när tävlingsledaren lägger ut vittringsapporterna. Lyle tror att vi håller på med vändningar på stället så han vänder också. Vilket håll jag vänder åt spelar ingen roll; han kommer in till min vänstra sida ändå. Ikväll testade jag att ta ett steg ifrån honom och sedan vända mig och det funkade. Jag vet dock inte om man får göra så på tävling, men jag tror inte att momentet börjar förrän jag vänder mig om när apporterna är utlagda.

Jag tränade också sittande i grupp och lite stadga i att ligga kvar samt fjärrdirigering. Han har ju haft svårt att utföra skiftena utan att flytta framåt när jag ökat avståndet, men nu gjorde han i stort sett alla skiften jättebra trots att jag ökade avståndet till 10 meter. Det var bara läggandena som inte var så bra, men jag tror att det kan bero på att jag tränade på grusplanen här utanför och har är inte speciellt förtjust i att ligga på det underlaget.