Uppdatering

Okej, jag vet att jag är sämst på att blogga, men jag hinner inte riktigt med just nu. Dessutom har jag och Chansa tagit vinteruppehåll från det mesta och gör inte så mycket som är värt att skriva om. Förra helgen blev det ganska lugnt för Chansa eftersom jag hade jobbarhelg. Dock hade jag bytt bort mitt pass på lördagen för att kunna vara med på en konferensdag på Medlefors med brukshundklubben. Det var en mycket intressant och givande dag.

Eftersom Chansa löper har jag inte kunnat ha henne lös på samma sätt som jag brukar, men i början av veckan gick vi flera promenader ute på legdorna. Där kan hon få vara lös eftersom det dels inte är så stor sannolikhet att vi träffar på någon och dels har jag bra sikt om vi skulle möta någon. Det var dock mycket blött och lerigt, men det var ändå värt att promenera där. Vi har också tränat en del, t ex platsliggning. Jag vågar sällan lita på henne när jag tränar platsliggning nära folk och andra hundar och använder därför koppel som en säkerhet (mest för mig själv), men ute på legdorna törs jag lita på henne. Och eftersom hon faktiskt ligger varenda gång, oavsett hur länge och även om jag gömmer mig (perfekt att gömma sig bakom ensilagebollarna), så kanske jag så småningom kan våga lite mer även där det är störningar.

Vi har också tränat sittande ute på legdorna.

Helt utan anledning hoppade hon upp på ensilagebollen.

Snygga mallen poserar på en ensilageboll.

I slutet av veckan har jag jobbade jag mycket eftersom det strulat till sig på jobbet, så Chansa det har inte blivit några långpromenader. Men jag har aktiverat henne inomhus, bland annat med att träna självkontroll. På ett engelskt hundforum skrev något ett inlägg med en utmaning, som dock inte var någon direkt utmaning för Chansa:

 Jag la henne och började skriva med hundmatskulor.

 Vid det här laget testade Chansa att spela död. 

 När jag skrivit klart och skulle ta en bild hade hon tröttnat och nästan somnat (och lyckades förstöra mitt E med örat när hon la sig). 

 Sedan fick hon äta upp sin middag (eller i alla fall en del av den) och eftersom hon fått svälta en dag p g a att hon kräkts under natten var hon väldigt hungrig. 

 Lite svårare utmaning; hålla apporten och balansera godis på nosen och på apporten. 

Ytterligare en utmaning- hålla apporten, balansera en godbit på nosen samtidigt som jag släpper en näve godis framför henne. 

 Balansera godis på nosen

En ännu större utmaning- att hålla ätbara saker i munnen utan att äta upp dem.

 Hundkex

 Ljusugnsbröd.

Grisöra

I fredags var jag dock ledig efter klockan 12 och hade tänkt hinna med en långpromenad, men istället blev det att städa och julpynta. Chansa var dock med och engagerade sig i adventsstöket...

 När jag satt på golvet och ställde in figurerna i krubban snodde hon herden...

 ... och försökte leka med honom, vilket inte ledde till något...

 ...så hon tog honom och hoppade upp i soffan istället. 

 Sedan snodde hon ett snöre som jag skulle hänga upp min fina julkula från England med och tyckte att vi skulle kampa med det. 

Då tröttnade jag på henne och så här blev det då:

Do not open till X-mas.

(och för att ingen ska tro att jag är elak med henne, så har jag inte knutit hårt och hon satt stilla och snällt medan jag gjorde rosetten).

På fredag kväll kom Fia hit och vi satt i soffan och såg på TV-med ett glas vin när Marie ringde och ville att vi skulle hänga med på Club 27, så det gjorde vi. Marie fixade mitt hår innan vi gick ut och jag önskar verkligen att jag hade kommit ihåg att ta en bild, för det blev så fint med lockat och uppsatt hår! 

I går skulle mamma komma till stan och julhandla med oss, men eftersom det var snöstorm så kom hon inte. Jag och Fia åkte dock in till stan och shoppade lite. Vi hade fått låna pappas och Majs säsongskort på hockeyn och eftersom det fortfarande var snöstorm bestämde vi oss för att åka hockeybussen dit och det blev ett äventyr. Fast vi hade också väldigt tur, för jag visste inte riktigt riktigt vilken hållplats vi skulle gå till så vi gick till fel hållplats. Men busschauffören visste inte heller, så vi fick kliva på fast vi var på fel ställe.

Chauffören visste inte alls hur han skulle köra, så han frågade oss som inte heller visste. Men som tur var klev det på folk som visste, så han körde i alla fall rätt väg, fast han körde fort och var nära att köra på folk på hållplatserna och ett par gånger var han nästan av vägen också. På grund av vädret var bussen proppad med folk; på sista hållplatsen klev det på så många att de hade fyllt en hel buss, så det blev väldigt trångt i bussen. Men till slut kom vi i alla fall fram.

Matchen började ju bra med att Skellefteå AIK gjorde mål efter 8 sekunder, men sedan gick det väl sådär och slutresultatet 3-4 blev ju inte så bra, trots det snygga målet när det var bara ca en halv minut kvar av matchen.  I pauserna gick vi till baren och drack öl och träffade folk. Och när matchen var slut gick vi på Allstar och åt middag och drack ett par öl till innan vi gick hem igen. 

Idag var det skyltsöndag, så vi gick en sväng på stan. Men det var så mycket folk och trängsel så det blev inte så länge. Fia åkte hem och och jag gick hem och promenerade med min hund, som blivit lite försummad under helgen. Fast jag ska jobba i natt och hon ska få följa med, så hon kommer i alla fall att få lite motion när vi cyklar till Morö Backe.

Jag vet

Ja, jag vet att jag är sämst på att uppdatera bloggen nuförtiden. Just nu känns det som att jag har tappat all energi för allting. Det är ganska struligt med jobbet eftersom vårt nya schema inte funkade av olika anledningar och det är helt uppenbart att jag inte mår bra av ovisshet. Jag trivs jättebra med att jobba oregelbundna tider (mycket bättre än 7-16 måndag till fredag- vilken mardröm!), men att inte veta när eller om jag jobbar mår jag dåligt av. Just nu mår jag mest dåligt av att inte kunna planera något för jul och nyår eftersom jag inte vet hur jag jobbar. Att sitta ensam hemma med Chansa på julafton känns inte speciellt kul, men det lutar väl åt att det blir så eftersom jag inte kan planera något i förväg.

Förra veckan hade jag planerat att gå på puben med syrran och några andra, men trots att jag egentligen var ledig hela helgen blev jag tvungen att jobba på lördag. Men jag gick i alla fall på puben med Fia, Ida, Bollan och Lillemor och vi hade riktigt kul.

Jag och Chansa har inte gjort speciellt mycket på sistone. Hon började löpa i lördags och när hon löper får hon fluff i öronen, precis som Nalle Puh, så jag vill helst inte släppa henne lös. Det gör förstås att det inte är särskilt kul att promenera, så vi har inte varit i skogen på hela veckan. Istället promenerar vi på gångvägarna runt i området eller så cyklar vi.

Chansa är inte speciellt bra på att gå i koppel och det gör förstås att koppelpromenader känns ännu jobbigare, men hon har faktiskt blivit bättre och bättre på det. I går kväll gick vi en promenad och hon drog nästan inte alls i kopplet, utan mest bara i början av promenaden. Så kanske det finns hopp om henne också, trots att jag inte lägger ner någon större energi på koppelträning :-)

I måndags var vi på inomhusträningen i totohallen igen. Hon var ganska jobbig i början och nosade på golvet hellre än lyssnade på mig och hon jagade upp sig för att hundar sprang o s v. Hon visade också att hon kan bli lite grinig. Jag har märkt förut att hon inte kommer riktigt överens med jämnåriga tikar när hon eller de löper och i måndags visade hon sig grinig mot Vinna när hon kom för nära, men hon morrade också åt en hanhund som hon tyckte var för närgången och det har hon aldrig gjort förut (fast det är förstås helt okej).

Hon var lite okoncentrerad i början, men sedan gick träningen ändå ganska bra. Jag gjorde inga arrangerade övningar i självkontroll som vi gjorde förra måndagen, p g a löpet, men jag la henne i bredvid när Lena och Jenny tränade lite skyddsövningar med Malle och Hades och det gick bra. Nästa gång vi ska på totohallen ska vi fortsätta att träna och försöka göra det lite svårare för henne.

Vi har som sagt inte gjort så mycket på sistone, men i fredags gick jag i alla fall en promenad med henne i skogen. Det var dock väldigt halt, även på skogsstigarna (för att inte tala om hur det var på bergshällarna!). Jag hade lilla kameran med mig och tog några bilder.

 Jag försökte få henne att posera för att visa upp det nya fina halsband som jag köpt till henne, men det gick inte så bra.

 Här kan man i alla fall se hur halsbandet ser ut. 

Hon jobbade länge och använde flera olika strategier för att försöka göra hål på den här istäckta vattenpölen (mest använde hon tänderna, men testade också att gräva och skälla).

  Snyggaste mallen.

Länge sedan

Jag fick i går ett sms med en fråga om varför det var så länge sedan jag skrev i bloggen, så det finns tydligen åtminstone en person som läser min blogg :-) Det är ju faktiskt möjligt att det också finns fler läsare som saknat mina blogginlägg, så därför skriver jag ett inlägg för att tala om att vi lever och mår bra, i alla fall fysiskt.

Chansa är frisk från kennelhostan och vi har börjat gå längre promenader och även cykla lite grann. Förra helgen var Chansa hos mamma från onsdag eftermiddag till måndag morgon, p g a att jag dels jobbade och dels var på föreläsning och sektorskonferens på Medlefors. Eftersom Erik och Liam var på besök hos mamma åkte jag och Fia upp på fredag eftermiddag och stannade och åt middag och åkte hem lagom tills jag skulle börja jobba natt, så jag och Chansa gick en timmes promenad i skogen i mörkret.

Hon har verkligen blivit mycket lugnare och det märks väldigt tydligt i närheten av barn. Liam och Frasse hoppade, sprang och klättrade medan hon låg i Eccos korg och tittade på. Visserligen vill jag hela tiden ha koll på henne och visst fick jag säga till henne ett par gånger att hon skulle ligga kvar i korgen, men för bara ett år sedan hade hon inte kunnat ligga så lugnt som hon gjorde.

Vi har också hunnit med att tävla lydnadsklass I, men vid platsliggningen var det en tävlande utanför planen som hetsade sin hund att hoppa och skälla med en leksak och det var en för stor störning för Chansa. Övriga moment gick dock bra och jag kände mig både väldigt ledsen och väldigt nöjd efteråt. Det jag känner mig mest nöjd över är känslan vi hade ute på planen; vi var verkligen ett team. Fast det är också en anledning till att jag känner mig så ledsen över det som inte gick så bra.

Första snön har både hunnit komma och försvinna. Det har dock varit ganska blött, trist och tråkigt väder, så jag har inte brytt mig om att ta med kameran ut. Dock tog jag med kompaktkameran ut när första snön kom:

Bus i första snön.

Både Chansa och jag blev glada över snön.

Föreläsningen på Medlefors, Spårhunden och lukterna med Tobias Gustavsson, var riktigt intressant och jag passade också på att köpa boken med samma namn som föreläsningen eftersom jag länge haft planer på att köpa just den boken då jag har hört att den ska vara bra. Jag har dock inte börjat läsa den än, men jag blev väldigt peppad på att spåra. I tisdags la jag därför ett spår på grusfotbollsplanen, över en gräsmatta, längs en gångväg och sedan över gräsfotbollsplanen. Spåret fick ligga ca en timme och det var nog många som hade passerat över spåret under den tiden (bara medan jag tog på henne selen passerade fem personer över spåret).

Jag filmade lite, men hon låg på ganska mycket så filmen blev lite skakig och om den verkar lite mystiskt klippt så beror det på att jag bitvis filmade min hand och linan, marken eller omgivningen :-) Dessutom slutar filmen ganska tvärt precis när hon hittar ett föremål, eftersom min telefon ringde precis då och jag svarade för att be personen ifråga att ringa lite senare. Under tiden svalde Chansa brandslangsbiten hon hittade. I alla fall gissade jag att hon gjort det då jag inte hittade den och det fick jag bekräftat när hon spydde upp den igår. Här är i alla fall en liten film på när jag och Chansa spårar. 

Annars har vi inte tränat så värst mycket på sista tiden, men i måndags var vi på måndagsträning i totohallen. Även där märktes det att Chansa har blivit lugnare, för hon var mycket mer avslappnad runt de andra hundarna både när vi tränade och fikade. Vi tränade också särskilt på att ligga stilla med lite provokationer. Först fick Lena och Malle gå runt oss medan jag höll henne i koppel och det gick bra. Sedan fick Lena leka lite med Malle alldeles bredvid henne, först bara busa upp honom med rösten men när det gick bra fick hon också kampa med honom. 

Jag trodde aldrig att Chansa skulle klara det, men det gjorde hon. Jag vågade mig till och med på att släppa kopplet och lämna henne medan Lena kampade med Malle bredvid henne och även det klarade hon jättebra. Lena och Malle brydde hon sig inte om, fast hon nosade lite på golvet och det tror jag beror på att det var jobbigt för henne, men hon klarade ju i alla fall av att behärska sig. Fast just nu känns det ändå som att jag aldrig kommer att ha lust att tävla igen, för jag kommer aldrig att jag känna att jag litar på henne på en platsliggning. Men vi ska träna detta på inomhusträningen i vinter, så vi får väl se hur det blir.

Själv har jag haft ganska fullt upp med nytt schema och en del förändringar på jobbet. Fotokursen jag gick är nu slut, men jag är rätt sugen på att fortsätta så jag kommer nog att försöka hitta någon fotokurs att gå till våren. Men under tiden ska jag öva på det jag lärt mig på den här kursen.

Mera frostbilder

I onsdags skickade jag iväg Chansa till mamma eftersom jag jobbade länge och sedan skulle på fotokursen på torsdag. På fotokursen var vi i fotostudion och övade oss på att fota en skyltdocka med olika bakgrunder och olika ljus. Förra gången tyckte jag att han mest gick igenom sådant som jag redan kunde, men den här gången fick jag lära mig en del nytt.

En av mina bästa bilder på skyltdockan.

I fredags var jag ledig, så mitt på dagen tog jag bussen till Lappvattnet. Jag, Chansa, mamma och Ecco gick en promenad i skogen i det fina vädret och sedan passade jag på att lägga ett spår till Chansa, som vi hann gå innan det blev mörkt. Det blev ett riktigt jobbigt spår. För mig alltså. Jag började spåret på en skogsväg, gick över ett röse med stora stenar, gick i skogen och genom rökeriet och ut på ett hygge för att sedan avsluta spåret i skogen. Det var väldigt tungt att gå ute på hygget, eftersom det var snårigt och ojämnt med en massa kvistar, stubbar och stenar. Jag la en skogspinne och tre brandslangsbitar i spåret, som fick ligga en timme.

Chansa spårade bra, men missade två av tre föremål. Det berodde förmodligen på att hon fick alldeles för mycket frihet. Eftersom det var så svårt att gå och hon verkligen låg på i spåret (och jag hade inte mina spårhandskar utan bara vanliga fingervantar) så kunde jag inte hålla linan sträckt hela tiden och då fick hon lite för bråttom. Hon missade slutföremålet också, så jag lät henne fortsätta att spåra mitt återgångsspår en bit och avbröt henne sedan med att leka lite och hon verkade lika nöjd med det som att hitta ett föremål i slutet.

Chansa och Ecco.

Igår åkte vi hem igen och jag var på stan med syrran och sedan gick vi på hockey. Det var första gången jag var på hockey i hela mitt liv. I alla fall på en "riktig" hockeymatch, d v s inomhus och i någon division som räknas. När jag var ung och bodde i Byske stod jag ett antal gånger och frös vid en hockeyrink, men det får väl erkännas att det kanske inte i första hand var spelet jag var intresserad av. Jag är ganska ointresserad av hockey, men jag förstår i alla fall spelet så det var inte helt bortkastat att gå och se en match (fast det var tyvärr en ganska dålig match).

Idag blev det sovmorgon, till och med lite extra lång eftersom det blev vintertid i natt. När jag vaknade gick jag direkt ut på en långpromenad med Chansa. Vi var ute i 1,5 timme och sedan cyklade jag till jobbet. Jag hade med mig kameran ut och fotade lite frost, vilket jag tycker är väldigt svårt. Det blev inte speciellt många bra bilder.

 Frost.

 Frostiga blad.

 Frostiga grässtrån.

Självklart blev det också en del bilder på Chansa:

 Chansa i det frostiga gräset.

 Full fart med kongen.

Vill leka.

Lydnadsträning och kameraproblem

Nu börjar jag och Chansa vara tillbaka i en mer normal aktivitetsnivå. I söndags fick hon följa med mig på jobbet när jag jobbade natt. Vi åkte buss till jobbet, men eftersom min kollega som skulle avlösa mig på morgonen missade bussen missade också jag bussen hem, så jag och Chansa tog en promenad hem. Vi gick en annan väg än den jag brukar och det tog mycket längre tid än vanligt, så det blev en promenad på nästan två timmar.


Jag jobbade måndag natt också, så under dagen hann jag med ett lydnadspass med Chansa och på kvällen gjorde vi ett miniuppletande. Jag kommer att jobba mera natt framöver, fast inte på det ställe där jag brukar jobba natt och Chansa kommer inte att kunna följa med. Jag har dock bestämt mig för att hon ska vara hemma ensam på natten, trots att det blir ganska många timmar, i alla fall om det funkar. Om hon är ordentligt aktiverad sover hon ju ändå hela natten. Och det gjorde hon också, så det verkar inte som att det kommer att bli något problem.

I går tränade vi också ett pass lydnad och jag tog med kameran och filmade lite. Jag ville främst filma linförighet, läggande och ställande, men lyckades inte så bra så jag fick bara med linförigheten (som verkligen inte ser bra ut).

 Belöning.

 Hon gillar verkligen sin nya Orkaboll.

Idag har jag varit ledig så jag började dagen med en två timmar lång promenad i skogen. Jag tog med kameran, men mitt under promenaden så började den krångla. Efter ett besök på en fotoaffär fick jag veta att det var autofokuset som inte funkade som det skulle så kameran kommer att behöva lämnas in, fast det kommer jag inte att göra riktigt än. Mitt på dagen skickade jag iväg Chansa med mamma, eftersom jag jobbar länge + ska på fotokurs i morgon.

Här är några av de bilder som jag tog idag innan kameran började krångla.

Har hittat kongen i gräset.

 Kommer med kongen i full fart.

 Hon är verkligen vacker...

...fast kanske inte alltid :-D

Frost

Jag tycker vanligtvis att hösten är den absolut bästa årstiden, fast den här hösten har ju inte varit speciellt rolig med allt regnande. Men nu har vi haft ett par kalla och klara dagar med lite frost i gräset och så gillar jag hösten.

I lördags var det en sån där vansinnigt vacker frostig höstdag, men då var jag på klubben hela dagen och dömde lydnadsklass I och Elit. Det kändes för jobbigt att släpa med kameran, men det ångrade jag för jag hade nog kunnat ta ett par riktiga kanonbilder.

Chansa fick inte följa med på klubben och det kändes verkligen svårt att lämna henne hemma coh cykla upp själv. Hon hostar inte längre (det har hon inte gjort på länge och överlag så har hon haft väldigt lindriga symptom), så jag hade funderat på att ta henne med, men bestämde mig till slut för att lämna henne. Det vore ju hemskt onödigt att dra med henne på en tävling om hon nu fortfarande smittar. Dessutom får hon ju inte anstränga sig, så vi hade ju inte kunnat cykla upp utan hade varit tvungna att gå.

Jag har dock börjat låta henne röra på sig lite mer. När jag tränar får hon bollar som belöning och på promenaderna får hon vara lös lite grann. Hon är dock alldeles för full av energi, vilket gör att jag inte känner att jag har full kontroll på henne så tills vidare är det ganska begränsat hur mycket hon får vara lös.

Igår var jag ledig på dagen eftersom jag skulle jobba natt och då vädret var kallt, klart och frostigt på morgonen så gick vi en promenad, och jag tog kameran med mig. 

 Frost och is.

 Is i diket.

 Frost.

Igår eftermiddag tog vi ytterligare en promenad till fotbollsplanen för att spåra lite och träna lydnad. Jag började med att lägga ett spår på fotbollsplanen som sedan gick över till gräs. Spåret fick ligga en halvtimme och under den tiden hann det passera ett helt gäng med människor rakt över spåret. Det var dock inget som bekymrade Chansa, som spårade jättebra. Eftersom det var så blött syntes mina spår ganska bra och även i det frostiga gräset kunde jag tydligt se var jag gått, så jag vet att hon var i spåret.  Dock missade hon två föremål, kanske för att hon hade lite för bråttom.

 Det var dock tydligen svårt att spåra på is, för hon tappade spåret och vände tillbaka flera gånger. Hon missade också föremålet, trots att hon gick förbi det med nosen bara någon centimeter över. (Det var inte lätt för mig heller; när hon tog i framåt åkte jag efter.)

 Det var betydligt lättare att spåra i frostigt gräs.

 Efter lydnadsträningen blev det lek med kongen.

 Chansa gillar också sin nya boll, som vi vann i en utlottning på Facebook. Det är en Orkaboll, som är ungefär som en malleboll, fast i tennisbollsstorlek.

 Smutsiga lilla mallenosen.

Jag försökte också ta en bild till en fotoutmaning på Fotosidan, där temat är svenska ordspråk (tolkat med ett husdjur i bilden, eftersom det är i husdjursgruppen). Min plan var att ta en bild på ordspråket "Surt sa räven om rönnbären", men det visade sig att min rävröda hund inte tycker att rönnbär är sura utan hon blev tvärtom helt galen i dem och började till och med hoppa upp och slita ner dem från grenarna själv!

 Skuggbild på mallen som hoppar efter rönnbär.

Ännu en bild på när hon hoppar och plockar rönnbär. Hon fick dock inte hålla på så länge, eftersom jag har för mig att fåglar brukar bli fulla på rönnbär och det är alldeles tillräckligt att hon är understimulerad och omotionerad; jag vill inte ha henne full också :-)

Sedan sist jag skrev har jag också skaffat mig ett annat intresse än hundar. Ja, något nytt intresse är det förstås inte, men jag har i alla fall börjat på en fotokurs. Det känns jättekul, även om jag inte tyckte att jag lärde mig så mycket första gången i torsdags. Jag blev lite förvånad över det, för jag tycker inte att jag kan nåt om fotografering överhuvudtaget (därav kursen), men jag har visst snappat upp en del ändå. Här är ett par av mina övningsbilder från i torsdags (dock inte så märkvärdiga, eftersom det inte fanns så mycket att öva på). Nästa gång ska vi dock vara i fotostudion och det blir nog kul.