Det blev därför hon som fick ha flytvästen på sig (jag har bara en för tillfället), men det behövdes inte. I båten satt/låg hon alldeles stilla, men till skillnad från Lyle älskar Chansa inte att åka båt. Hon är inte rädd och tvekar inte att kliva i båten, men hon njuter inte av vinddraget som Lyle gör. Istället försökte hon gömma ansiktet från vinden genom att stoppa in det mellan mig och syrran.
På eftermiddagen lyckades hon trilla i vattnet igen. Barnen kastade pinnar som Lyle simmade efter och Chansa kom springande i full fart längs bryggan och bromsade inte i tid så hon gled över kanten på bryggan. Det såg otroligt komiskt ut! Chansa tyckte väl inte att det var fullt lika kul som vi, men hon blev i alla fall inte rädd för att vara i vattnet. Hon gillar att springa i vattnet, men hon simmar inte så gärna.
I morse när vi åt frukost började hundarna skälla utanför och när jag gick ut för att kolla fick jag se först Chansa i full fart efter en ren, medan Lyle följde efter på behörigt avstånd vilt skällande. Till min stora förvåning stannade Chansa när jag ropade och kom sedan till mig så fort hon kunde. Det kändes väldigt snålt att bara ha en torr fjärdedels Frolic att bjuda på som ersättning för renjakten...
På eftermiddagen tog vi en promenad med hundarna bort till smultronstället. Det fanns en del smultron, men de var inte helt mogna än. Men förutom smultron fanns där även en huggorm! Precis när jag fick syn på den kom Chansa springande och utan att lägga märke till ormen tog hon ett skutt över den. Ormen rörde sig inte, så jag antog att den var död. Men det var den inte, för strax därefter började den röra på sig. En stund senare började Chansa halta, men jag var rätt säker på att hon inte blivit ormbiten för då borde jag ju ha sett ormen röra sig. Men säker kan man ju inte vara så för att hålla henne så stilla som möjligt fick Hugo hämta oss med lilla båten istället för att gå tillbaka.
När jag ringde veterinären så trodde inte hon heller att hon blivit ormbiten, eftersom hon inte var svullen eller påverkad på något annat sätt. För säkerhets skull höll jag dock henne i stillhet i hela eftermiddagen. Hältan måste ju bero på något, så även om hon inte blivit ormbiten så borde hon ju inte springa omkring. Flera timmar senare hade hon varken svullnat eller blivit allmänpåverkad, så ormbiten blev hon lyckligtvis inte. Hon haltar inte heller, men jag ska hålla henne under uppsikt ett tag.
Tyvärr blev jag tvungen att åka hem redan ikväll eftersom jag måste börja jobba tidigare än planerat i morgon. Det var en besvikelse för mig, men hundarna var så trötta att de nog inte brydde sig om det.
Den här fågeln var mycket upprörd över hundarnas närvaro på bryggan.
Hon attackerade till och med Lyle så att han skrek till.
Chansa var inte överförtjust i att åka båt, dock inte rädd.
Jag hann inte ens få av Chansa flytvästen innan Lyle hade lyckats övertala Bernt att kasta en pinne (han brukar aldrig vara svårövertalad).
Det har blivit en hel del badande för hundarna, speciellt för Lyle.
Lyle kastar sig ut i vattnet.
Plask!
Så här såg Chansa ut när hon föll i efter att inte ha bromsat in ordentligt på bryggan (ja, hennes elaka matte fotade först och "räddade" hunden sen).
Chansa simmade också lite helt frivilligt, men hon simmar inte lika bra som Lyle.
På eftermiddagen blev det ett glas rosévin (det ser godare ut på bild än vad det var).
Chansa somnade i skuggan från hammocken.
Förra våren tog jag en jättefin bild på den här platsen och jag planerar nu att ta en bild från varje årstid och kanske göra tavlor av dem.
Lyle och Chansa ute på bryggan.
Pojkarnas kusin var och hälsade på och hon var en riktig stjärna på hundträning. Här tränar hon och Hugo på att gömma bollen för Chansa och Lyle.
Solnedgång
Lyle och Chansa på en sten.
Lyle poserar.
Kamphundar
Smultronstället
Humla
Chansa på bryggan i flytväst när barnen och jag åkte ut i båten och försökte få henne följa efter för att öva på att simma.
Jag och Chansa tar det lugnt i det vackra vädret.
Trötta hundar väntar på bussen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar