Irriterad

Jag trivs bra med att bo på Anderstorp. Det finns många ställen att gå med hundarna, både på gångvägar och i skogen, och det finns många fotbollsplaner och gräsmattor där man kan träna lydnad. Det är också nära till affären och nära till stan. Men det finns två saker som irriterar mig något fruktansvärt med det här området.

Det ena är att det är så många som inte bryr sig om vad som är bilväg och gångväg. Det är inte alls ovanligt att man möter bilar på gångvägarna och en gång var det t o m en bil som kom körande tvärs över fotbollsplanen där jag höll på att träna!

Igår när jag var ute med hundarna kom det en bil på gångvägen. Jag var redan på dåligt humör så när bilen kom vägrade jag att flytta mig ur vägen och jag talade också om för killen som körde vad jag tycker om att man kör på gångvägar. Hans svar blev "Ja, men jag kör ju sakta". Som att det skulle göra det okej...

Det andra som irriterar mig med att bo här är alla katter som springer omkring. Katter finns väl egentligen överallt, men här på Anderstorp är det extremt mycket katter. Att mina hundar blir som tokiga och vill jaga dem är jobbigt, men är ju egentligen mitt problem (fast nog är jag rätt irriterad på katten som följer efter mig och hundarna och många gånger har jag god lust att låta hundarna få som de vill).

Men det som verkligen irriterar mig är att det ständigt stinker kattpiss utanför min dörr och ibland vaknar jag på nätterna av att katter skriker och slåss. Precis utanför köksfönstret finns en lekpark och flera gånger i veckan ser jag katter som bajsar i sanden. Jag har inte ens barn och blir ändå förbannad, så jag fattar inte att inte småbarnsföräldrarna reagerar på det! Gäller Lagen om tillsyn över hundar och katter inte katter alls?

I kväll har jag cyklat en sväng med Lyle och under cykelturen passade jag på att lägga ett spår till Chansa på en gräsmatta vid Logart. Sedan tog jag en promenad med henne dit för att gå spåret. Hon tog upp spåret direkt och spårade riktigt bra. Hon höll sig dock inte exakt i spårkärnan hela tiden, utan kom ibland av spåret men hon hittade alltid tillbaka till det. Jag antog att det kunde bero på antingen att spåret var för färskt eller på att det blåste rätt mycket. Fast när vi närmade oss slutet av spåret såg jag att det låg en katt hopkurad bara någon meter från spårslutet. Det är ju mycket möjligt att den tassat omkring överallt i spåret och att det var därför Chansa vimsade på lite.

Katten låg kvar ända tills Chansa var nästan ända framme vid slutet, då den plötsligt rusade iväg. När jag först såg katten var jag helt säker på att Chansa skulle bli distraherad när den sprang iväg (för det förstod jag ju att den skulle göra förr eller senare), men hon spårade så intensivt att hon aldrig ens la märke till katten! Hon är en riktigt duktig spårhund, mitt lilla mallemonster!