Hundmötesträning med mera

I torsdags var jag och Chansa på hundmötesträning igen och den här gången uppförde hon sig så bra att jag knappt kände igen henne. När vi kom till parkeringen där vi skulle träffas gick jag och pratade med Ingalill med Hedvig och Anna med Indra och Chansa stod bara helt lugnt bredvid mig, till och med när de andra hundarna studsade omkring. När vi sedan gick för att möta varandra uppförde hon sig nästan exemplariskt; det var bara en hund som hon hade lite svårt för att möta.

Men det märktes också mycket tydligt att hon visste om att det var träning. Hon passerade alla hundar som var med på träningen jättebra, speciellt Hedvig och Indra som vi ju träffar då och då och Malik som var med förra gången. Det var lite svårare med de hundar som var helt nya för henne. Och när Eva med sina två border terrier passerade blev det mycket, mycket svårare för henne. Senare gick en i gruppen och bytte hund och ännu lite senare dök Gittan och Yasper upp och det skapade oro i hela gruppen. Men när jag hade gått runt alla räknades alla in i gänget, enligt Chansa.

Vi tränade lite på att gå slalom mellan andra hundar och inkallning på en gräsmatta och bortsett från att Chansa till en början helst bara ville käka gräs så gick det jättebra. Jag gick till och med runt de andra med henne lös. Först med kopplet släpande för säkerhets skull, men sedan kopplade jag lös henne. Det gick faktiskt till och med bättre än att gå med henne i koppel, eftersom hon då hade fullständig kontakt med mig (när hon hade koppel försökte hon ibland äta gräs).

Inkallning gick också bra; hon brydde sig inte ett dugg om de andra hundarna. Vi avslutade kvällen med att gå en promenad tillsammans, i alla fall några av oss. Då mötte vi ett par hundar, varav Chansa passerade en med fullständig kontakt med mig. Det var dock en liten aning jobbigt att promenera i sällskap med andra. Chansa är faktiskt inte speciellt bra på att gå i koppel (vilket förstås är mitt fel) och det blir förstås ännu värre i sällskap. Men när jag släppte henne och lät henne gå lös en stund var hon jätteduktig. Att säga att hon inte brydde sig om de andra hundarna är kanske att säga för mycket, men hon gick inte fram till någon av dem. Till och med när Yasper gjorde en lekinvit mot henne hann jag stoppa henne.

Jag var verkligen jättestolt över henne. Man kan kanske inte påstå att hon uppförde sig exemplariskt, men jämfört med hur hon brukar vara så var hon nästan som en helt ny hund. Ett tag blev jag till och med orolig för att hon kanske var sjuk, men i övrigt var hon ju lika pigg som vanligt så jag tror inte att hon är sjuk.

Igår cyklade vi en sväng in till stan för att jag behövde göra några ärenden, bl a gå på Studiefrämjandet och hämta böckerna till appellkursen, och då jag inte hade så mycket tid innan jobbet på Medlefors fick hon följa med. Sedan kom mamma och Ecco på eftermiddagen. Chansa försöker fortfarande få Ecco att leka, men han är svårflirtad :-)

 Ecco ville hellre ligga i soffan och mysa än leka med Chansa.

Jag passade på att klippa klorna på både Ecco och Chansa. Eller i alla fall nästan. För första gången råkade jag klippa lite för långt in på Chansa, så att hon skrek till (fast det blödde inte mer än en liten bloddroppe längst ut). Jag fortsatte att klippa alla klor på framtassarna, men på baktassarna nöter hon klorna mer och då det var lite för mörkt såg jag inte så bra, så jag hoppade över dem så länge för jag ville inte riskera att klippa för långt en gång till. Chansa är så lätt att klippa klorna på, vilket är en lyx jag inte haft sedan jag hade Lollo på 80-talet, så jag vill absolut inte riskera att det blir problem.

Idag blev det i princip en heldag på klubben. Först höll jag appellkurs och sedan hjälpte jag Annika med lite tips och råd inför lördagens tävling då hon ska vara tävlingsledare. Och sedan blev det förstås också ett träningspass med Chansa. Det blev ett riktigt bra träningspass. Vi filade på lite detaljer i fria följet och där var det väl lite blandat resultat. Framförgåendet och läggande under gång gick ungefär som det gjorde förra gången, d v s ganska okej. Apporteringen gick bra och hon gjorde till och med två riktigt fina avlämningar framifrån. Det finns dock en del att jobba på, bl a har hon börjat tugga lite igen.

Vi tränade också på att sitta kvar, för det har hon väldigt svårt för. Men även det gick över förväntan, då hon faktiskt satt kvar trots att det var lek och bus med pipleksaker på planen intill. Hoppet har vi inte tränat på länge eftersom vi inte haft tillgång till något hinder i vinter, men det gick mycket bra. Hon hoppar ut och sätter sig nästan i luften på precis lagom avstånd. Ingångarna efter återhoppet är dock inte perfekta, men det beror förstås på att de inte är helt bra i något moment, vilket är något vi jobbar på.

Det jag var mest nöjd med var platsliggningarna som jag avslutade passet med. Först gick jag 20 m och då låg hon 4 minuter. Dock hade jag lagt koppelöglan över en liten stubbe som stack upp efter att de röjt i diket och jag misstänker att hon var medveten om att hon satt fast, men jag tycker ändå att hon var duktig som faktiskt låg hela tiden, trots att det pågick mycket rörelse, lek och bus med pipleksaker på planen intill (vilket hon tydligt kunde se, eftersom jag strategiskt hade lagt henne så att hon skulle se). Eftersom det gick så bra la jag henne igen på ett annat ställe, denna gång utan att sätta fast henne. Jag lämnade henne dock inte mer än en minut och gick inte lika långt ifrån, men hon låg jättebra i alla fall.

Efter att ha tränat promenerade vi hem, eftersom vi hade fått skjuts till klubben. På vägen hem bestämde jag mig för att gå strandpromenaden bort till Älsvbackabron så att hon skulle få vara lös en stund. Hon visade också tecken på att vilja bada, så jag lät henne. Hon simmade dock bara ut och hämtade pinnen jag kastade; när jag kastade den igen valde hon att inte gå ut, så antagligen insåg till och med hon att det var för kallt.

Jag kom också på att jag skulle hämta ett par täckbyxor som jag glömt hos Sara och Markus och där blev vi kvar en stund. Einar var mycket omtänksam om Chansa och gav henne först en tuggpinne och sedan en skål med vatten. Sedan visade han sin radiostyrda bil och körde den fram och tillbaka framför Chansa, som faktiskt klarade av att ligga kvar med några påminnelser, men det var svårt för henne. När vi kom hem var Chansa mycket trött och jag tror inte att hon tyckte att det gjorde nåt att jag lämnade henne för att gå på Bishop's Arms.