Sämsta träningspasset någonsin?

Eftersom Chansa åkte till mamma i fredags och inte kom tillbaka förrän i måndags morse så har jag inte haft så mycket att skriva om. Hundaktiviteter har det dock blivit ändå. I lördags åkte jag och Frida till Umeå där jag skulle vara med på "elitdagen" och bli kvalificerad att döma elitklass (vår lydnadsdomarutbildning är ju lite annorlunda) och Frida skulle göra sitt praktiska domarprov.

Och för en gångs skull började en hundaktivitet i normal tid, d v s inte i ottan, så vi behövde inte vara på Forslunda förrän klockan tolv. Det blev dock en mycket lång dag, för jag var inte hemma förrän ca halv tolv. Det var i alla fall kul att träffa alla igen. Vi diskuterade, gjorde videobedömningar och skrev ett litet prov. Sedan var jag tävlingsledare till hundarna som Frida skulle döma på sitt domarprov och därefter dömde vi också några ekipage i elitklass. Så nu är jag visst kvalificerad att döma elitklass...

I söndags kom sommaren och då jag inte hade någon hund att tänka på satt jag mest ute i solen och läste, så nu har jag fått lite färg i alla fall (dock mest fräknar). På natten jobbade jag och det gick mycket bra att hålla sig vaken nu när det egentligen aldrig blir riktigt mörkt. Men tyvärr försvann sommaren under natten och det blev kallt igen :-(

När jag kom hem igår morse var Chansa hemma igen, så på kvällen körde vi ett lydnadspass på gräsmattan vid parkeringen. Mest tränade vi platsliggning. Det är en ganska stökig miljö med folk som promenerar, cyklar eller joggar och bilar, motorcyklar och mopeder kör förbi på vägen (mopeder och liknande vill hon hemskt gärna springa efter). Jag la många platsliggningar med varierande tid och använde också externbelöning, vilket verkade få henne att koncentrera sig bättre. Hon sökte också ögonkontakt med mig när det blev jobbigt (t ex när det passerade mopeder) och det belönade jag förstås. Vi körde också lite framförgående och nu kan hon faktiskt gå före ca 5 m utan att vända sig om.

Inomhus har vi kört en del apportering både igår och idag. Dels har vi jobbat med tugget, som har återkommit, och dels har vi jobbat med ingångar. Det har gått riktigt bra, så nu klarar hon att göra en ingång med apporten utan att tugga

I kväll gick vi ut för att träna lite på fotbollsplanen, men till min stora irritation så spelade de fotboll där... Men träning blev det i alla fall. Eller vad man nu ska kalla det. Det var nog det sämsta träningspass vi någonsin haft. Hon pep och gnällde samt hoppade och tacklade mig under fria följet (linförighet; jag ville inte släppa henne där det rör sig så mycket folk och hundar när hon var i den sinnesstämningen).

När vi tränade snabba lägganden med frivilliga lägganden under baklänges marsch så bjöd hon på ett enda läggande, annars följde hon bara med och verkade inte fatta nåt. När vi tränade apportering spottade hon ut apporten(!) och började leka med den när den låg på marken. När jag skulle friska upp hennes minne med en musmatta som target kastade hon sig över musmattan och antingen apporterade den eller bet på den.

Det enda som hon av någon anledning var ganska duktig på var rutan, som vi nog inte tränat på sedan hon var 6-7 månader. Eftersom vi inte var överens om hur man skulle använda musmattan tog jag bort den och istället kampade vi mitt i rutan. Sedan gick jag en bit bort och skickade henne och då sprang hon rakt in i rutan. När jag skickade från lite längre avstånd la jag ut musmattan som en riktningsbestämmare och då lät hon bli att bita i den.

Jag hade väldigt ont i vänster handled, vilket jag haft till och från ett tag, och i knät som jag gjorde illa när jag cyklade omkull i november. Dessutom gjorde Chansa ett ryck i kopplet när jag belönade henne med kongen. När jag tränar med henne kopplad kastar jag självklart kongen direkt till henne för att hon inte ska kasta sig, men hon lyckades tugga på den så att den flög iväg en lång bit och när hon kastade sig efter den gjorde rycket att jag fick ont i ena axeln också.

Att ha ont lite överallt gör ju att tålamodet inte räcker till, så jag gav upp och gick hem istället. Kanske kan vi få till ett bättre träningspass i morgon. När vi kom hem fick Chansa använda aktiveringspyramiden. Men inte ens det kunde hon göra rätt idag. Istället för att knuffa på den så att godiset ramlar ut tog hon den och la sig i bädden där hon försökte gnaga sig igenom den.

Knäppaste mallen.