40-årsfest

Mallemonstret och lakritstrollet

Igår åkte jag och hundarna till Furuögrund för att hjälpa till lite med förberedelserna inför Mattes 40-årsfest. Först dukade vi i lokalen och sedan bakade vi rosenbröd i stort sett hela kvällen. Men vi hann också med att äta och dricka någon öl. Senare på kvällen kom uppsalaborna och då blev det fika och lite mera öl och grogg, vilket gjorde att vi inte kom i säng förrän halv tre.

Hundarna fick sova i canvasburen som jag hade tagit med mig, eller rättare sagt fick Chansa sova i buren medan Lyle låg på golvet med mig. Och tro mig, vi har faktiskt i princip sovit på golvet eftersom jag fick ligga på pojkarnas lekmadrass + ett liggunderlag. Detta på grund av att "Hotell Furuögrund" var fullbelagt. Men sov gjorde jag i alla fall, åtminstone fram till åttatiden på morgonen då Chansa ville gå ut. Fast vi gick faktiskt och la oss igen direkt och sov ett par timmar till. Lite oroväckande var det dock att vakna upp bakis innan själva 40-årsfesten ens varit...

Vädret var strålande, så efter att ha bakat ännu ett par omgångar rosenbröd tog jag och hundarna en promenad längs skoterspåret. Kameran hängde förstås med:

Lillasyster jagar storebror

Chansas hobby på promenader- att bita i kvistar som sticker upp ur snön.

Till min stora förvåning började Lyle och Chansa kampa med kongen (alltså inte förvånad att de kampade, utan att Lyle inte "tandgripligt" förklarade att kongen var hans- liknande incidenter med Aija har alltid lett till mindre slagsmål).

Den är min!

Nej, den är min!

Chansa ute i djupsnön.

Chansa spanar.

Det är inte lätt att få båda stilla på en bild eftersom Chansas tålamod att vara stilla är mycket begränsat, men här fick jag ett relativt bra resultat.

Vackra Lyle.

Vackra Chansa

Efter promenaden blev det mera festförberedelser i form av att skala ca 9 kg potatis och sedan var det i stort sett dags att duscha och göra sig i ordning. Hundarna var så trötta efter promenaden att de sov gott tillsammans i buren. När vi åkte iväg till festen fick de vara i bastuutrymmet, som jag spärrade av med buren och kompostgaller. Det var där Chansa kunde ställa till med minst skada ifall hon skulle få för sig att börja tugga på inredning och annat. Barnen skulle ju åka hem från festen tidigare så jag hade bett de äldre barnen att titta till och gå ut med hundarna medan jag var borta. Det hade också gått väldigt bra. Båda hundarna sov när jag kom hem och Chansa hade varken kissat inne eller tuggat på något.

Festen var väldigt lyckad och rolig. Man vet att man har varit på en lyckad fest när man har fått höra repliken: "Akta, du sitter i bålskålen!"

Maten var god och födelsedagsbarnet blev både överraskad och glad för sin present. Musiken var det dock lite si och så med och det var inte alltid man fick dansa till en hel låt utan att den bröts och det kom en ny. Mycket berodde det nog på överflödet av DJ:s, men kanske också lite på tekniska problem. Men dansade gjorde vi i alla fall. De som hyrde ut lokalen bor ovanpå, så för att ha något att göra handdiskade de all vår disk (d v s disk från 47 vuxna och ett tiotal barn). Det kallar jag service!

Rädd

Igår var jag riktigt trött på Chansa. På morgonrastningen började hon, som vanligt med att bita och dra i Lyles koppel. När jag sa till henne att sluta med det (för ungefär miljonte gången sedan jag fick henne) bestämde hon sig för att hoppa efter och hugga tag i bajspåsen som jag höll i. Fast det var faktiskt lite kul att se hennes grimaser efter att hon tagit en tugga av den fulla bajspåsen (något pussande på lilla valpnosen blev det dock inte på ett tag).

Mitt på dagen tog vi en promenad in till stan för att köpa lite tuggben på Björkis. Naturligtvis envisades hon med att försöka kampa med Lyles koppel hela vägen dit. När vi hade varit på Björkis mötte vi en border collie som eyeade mina hundar. Chansa hängde längst ut i kopplet och ville hälsa på den andra hunden, men jag hade fullt upp med att hålla koll på att Lyle skulle uppföra sig. Helt plötsligt upptäckte jag att Chansa hade sprungit fram till den andra hunden. Hennes koppel är väldigt smalt och ett tag har jag irriterat mig på att det är svårt att hålla i handen, så jag trodde att jag hade tappat det, men det visade sig att jag fortfarande höll två koppel i handen. valpuslingen hade helt enkelt krupit ur halsbandet.

På vägen hem gick vi förbi Akvariecenter och vid det laget hade jag värk i handen av att försöka hålla i Chansas smala koppel. Jag har också irriterat mig på att det alltid snurrar in sig I Lyles koppel så att det blir knutar när jag går och bär på dem, så jag gick helt enkelt in och köpte ett nytt koppel.

Det visade sig vara en bra idé, för nu biter hon inte i Lyles koppel längre. Dock biter hon i sitt eget och det gjorde väldigt ont när hon ruskade i det så att kedjan som sitter längst ner slog mig på smalbenet. Att kedjan slår henne när hon ruskar kopplet verkar dock bara egga henne mer. På vägen hem hoppade hon också upp och bet i påsen som jag bar på. Den här gången var det dock inte en bajspåse, utan påsen med tuggbenen och lite annat, men det var inte det lättaste att bära hem sakerna i en påse med ett stort hål i.

Men ikväll försvann Chansa och då insåg jag att det inte spelar någon roll hur jobbig hon än kan vara- jag vill inte vara utan henne. Det var årsmöte på klubben och jag och Susanne åkte upp lite tidigare för att promenera med hundarna. Plötsligt kom det en skidåkare och Lyle, Nikkie och Jackpot började skälla och Chansa blev rädd. Skidåkaren fortsatte att åka och "jagade" Chansa en bra bit längs spåret innan han stannade. Men då hade Chansa redan försvunnit. Hon hade sprungit åt det håll vi kom ifrån, så jag hoppades att hon skulle vänta någonstans på vägen eller att hon skulle ha sprungit tillbaka på klubben. Men jag var väldigt rädd att hon i panik skulle ha sprungit någon helt annanstans.

En kväll i januari för länge sedan tappade jag ju nämligen bort min blandras Lollo, som då var 4 månader, i en liknande situation. Då var det visserligen hon som stack efter skidåkaren, men hon försvann och jag letade efter henne i timmar. Mina föräldrar var också ute halva natten och letade, utan att hitta henne. Jag fick gå och lägga mig medan min lilla valp var ensam ute i skogen och det var hemskt. Men när pappa steg upp på morgonen låg hon på filten som låg ute på bron. Det var ju helt omöjligt att inte komma ihåg hur hemskt det var när jag gick där i skogen och letade efter Chansa.

Men som tur var ringde Martha och sa att de hade hittat Chansa på klubben. Hon hade sprungit omkring på parkeringen och Johan hade försökt att locka på henne. Men hon hade varit så rädd att de hade fått tränga in henne och fånga henne och då hade hon bitit Johan i handen för att hon var så rädd. Den stackars lilla valpen var väldigt glad att se mig och lika glad var jag att se henne. Vi var nog lika rädda båda två när hon var försvunnen.

När vi kom hem skällde Lyle på en karl som kom ut från tvättstugan och då blev Chansa rädd och hoppade in i Susannes bil igen. Hon verkar lite mer nervös än vanligt för hon skäller på minsta lilla ljud hon hör utanför, men jag tror att det kommer att gå över om ett tag. Myrrha blev också skrämd av en skidåkare när hon var valp och kom över det och hon var betydligt ängsligare än vad Chansa är.

Idag tittade solen fram igen så jag tog lite bilder när jag var ute och rastade hundarna.

Chansa springer i snön.

Chansa blir jagade av Lyle, för omväxlings skull.

Fast han hinner förstås ikapp henne.

Chansa försöker locka Lyle till mera lek.

Chansa funderar på om hon ska jaga de skidåkande ungdomarna, utan att ha en aning om att hon senare samma kväll själv kommer att bli jagad av en skidåkare.

Chansa väljer att titta på när Lyle plumsar i snön.

Världens finaste lilla Chansa.

Världens finaste Lyle.

Träningshelgen över

Nu är träningshelgen med Peter och Lena över och nu har jag fått massor med idéer på hur jag ska träna med Lyle. Vad jag och Lyle ska jobba mycket på framöver är vänstersvängarna, helomvändningarna och stegförflyttningar till vänster i fria följet. Idag gick det dock riktigt bra med fria följet mot slutet av dagen. Sämre gick det med metallapporteringen. Det funkar nu bra med träapporten så vi gick vidare med metallapporten, men det gick inte så bra. Han vill verkligen inte gripa den. Men vi får väl jobba vidare på det. Jag har också fått lite tips på hur jag ska träna ställanden på inkallningen.

Här är ytterligare några bilder från helgens mycket trevliga kurs:

Gunilla och Gåva tränar kryp...

...liksom Charlotta och Glänsa...

...och Lena och Aija.

Maria och Imsa skilde sig från mängden och tränade budföring.

Jag och Lyle springer ikapp till bollen (gissa vem som vann?)

Mysigaste chokladkelpien Wix.

Anna och Basse vilar.

Lena och Aija.

Jag och mina hundar, som har uppfört sig så bra hela helgen. Jag är så stolt över mitt lilla lakritstroll!

Lyle och Chansa kopplar av med varsitt tuggben.

När ska jag få lära mig allt det här då, matte?

Uppenbarligen finns det också spökhundar i totohallen:

Spökhund?

Den huvudlösa hunden.

När jag kom hem stoppade jag genast undan en mycket trött Chansa i buren och tog ett långt, varmt bad. Sedan såg jag fram emot och lugn kväll framför datorn/TV:n med två sovande hundar bredvid mig. Oj, så fel jag hade! Visst sov de ett par timmar, men sedan fick Chansa ett monstermalleryck och sedan började hon och Lyle busa. Lyle har ett underligt läte för sig när de leker, ungefär som en blandning mellan morrande, gnällande och ylande och idag upptäckte jag att Chansa har börjat härma hans läten när de leker. Det var därmed ganska svårt att höra TV:n, men söta var de i alla fall.

Tävlingskurs

Idag har jag och hundarna varit på tävlingskurs för Peter Andersson. Trots att jag varit vaken hela natten har jag inte varit speciellt trött. Träningen med Lyle gick väldigt bra. På förmiddagen fick vi lite tips på vårt fria följ. Det var kul att höra att positionen är bra, för det är ju något som jag har jobbat mycket med. Dock tyckte Peter att jag behövde göra fria följet svårare för honom, med mer störningar och svårigheter som skärper hans uppmärksamhet. Jag måste också fila lite på vänstersvängar och helomvändningar (som jag också gör till vänster), vilket i och för sig inte var någon nyhet.

På eftermiddagen körde jag metallapportering. Lyle gick förstås upp i varv och började morra, skälla och leka med metallapporten. Peter och Lena tyckte inte att han hade tillräckligt bra gripanden med träapporten heller så vi började med att få till dem och mot slutet så hade han riktigt bra gripanden på träapporten. I morgon blir det nog att gå vidare med gripanden av metallapporten.

Kameran hade jag förstås med mig, men bilderna är väl inte av högsta kvalitet. Min kamera tar inte speciellt bra bilder inomhus när man måste använda blixt. Men några bilder blev det i alla fall. Tack Charlotta för att du tog bilder på mig och Lyle!

Lena och Peter tittar bekymrat på Lyles metallapportering.

Lyle apporterar träapporten.

Jenny och Wix tittar på när Gunilla och Gåva får goda råd.

Jenny och Mio får hjälp med att lära in fritt följ.

Charlotta och Glänsa förbereder sig.

Lena visar Imsa hur hon ska flytta rumpan.

Vackra Indra.

Indra tränar framåtsändande.

Peter och Ufo visar hur framåtsändande...

... och kryp ska se ut.

Både Lyle och Chansa har uppfört sig jättebra hela dagen. Lyle har mest fått ligga i sin bur, där han verkligen trivs bra, medan Chansa har fått varva mellan att vara med Lyle i buren och att ligga och titta på, och förhoppningsvis lära sig genom observation:-). Hon har verkligen varit jätteduktig på att koppla av, trots folk och hundar.

Världens sötaste mallevalp

Chansa kopplar av.

Chansa sover djupt.

Nu är vi hemma igen och båda hundarna sover så gott. Själv ska jag slötitta på Melodifestivalen och sedan gå och lägga mig för att få lite välbehövlig sömn.

Tre hundar

Idag har mammas hund Ecco varit hos mig medan de var på marknad i Jokkmokk. Att ha två hundar är inte dubbelt så jobbigt som att ha en, men att ha tre är tio gånger så jobbigt. Nåja, kanske inte riktigt och kanske det inte skulle vara så jobbigt om man inte hade en monstervalp som hela tiden kampar med de äldre hundarnas koppel och springer fram och tillbaka och trasslar ihop kopplen. Det skulle också vara lättare om Ecco hade varit en liten aning lydigare.

Idag har Chansa varit ganska lugn och har sovit mest hela dagen. Igår sov hon nog också mest hela dagen. Jag jobbade och hundarna var först ensamma i 4 timmar. Sedan gick vi en promenad på lunchen och efter det var de hemma i 3 timmar. Chansa har aldrig varit ensam så länge, men det gick jättebra och hon hade varken kissat inne eller tuggat på något (knappt ens sitt tuggben).

Men på kvällen tog hon igen att hon varit lugn hela dagen. Först bet hon mig helt oväntat i armen. Det är förstås inte ovanligt att hon bits, men den här gången låg hon helt lugnt bredvid mig och tuggade på ett tuggben när hon helt plötsligt högg mig i armen. Jag skrek till av smärta och överraskning och då började hon istället fjäska för mig och kröp upp i famnen och gosade. Och så helt plötsligt fick hon in en hörntand i ena näsborren och bet sig fast riktigt ordentligt. Det blödde inte mycket, men länge, och det gör fortfarande ont i näsan.

I morgon blir det tävlingskurs för Peter Andersson. Det kommer att bli lite jobbigt efter att ha jobbat hela natten, men det går säkert bra ändå.

En boll av eld

Igår kväll när jag kom hem från jobbet blev hundarna som vanlig galna av glädje. Chansa lyckades både skalla mig så att jag fick en fläskläpp och bita mig i läppen så att det blödde. När jag jobbar är ju hundarna hemma med Adam och igår sa han "Alltså, Chansa är ju som en boll av eld". Han menade att hon är eldröd till färgen och när hon far omkring i lägenheten och tar "genvägen" över eller genom möblerna så ser hon ut som ett litet eldklot. Jag tycker att det var en väldigt passande liknelse.

Idag har lilla eldbollen fått bekanta sig med vatten. Lyle var lite dålig i magen på morgonpromenaden och nackdelen med långhåriga hundar är att det fastnar en del i deras päls så när vi kom in igen duschade jag av honom i badkaret. Och när jag ändå höll på tänkte jag att jag skulle duscha Chansa också, bara för att. Det var inte svårt att lyfta ner henne i badkaret, men det var betydligt svårare att få henne att stanna kvar där. När jag släppte henne med ena handen för att stänga av kranen hoppade hon ur badkaret, så sedan fick jag torka badrumsgolvet. Men det verkade i alla fall inte som att hon tyckte att det var obehagligt att bli duschad- jag tror mest att hon tyckte illa om att vara tvungen att vara stilla.

Ikväll har vi varit på 33:an och tränat men Lena och Aija, Frida, Nemi och Yana samt Charlotta och Glänsa. Jag var egentligen inte speciellt sugen på att träna, men när jag väl kom igång var det riktigt roligt och gick riktigt bra. Klantigt nog hade jag glömt ryggsäcken med träningsgrejer hemma, men jag lånade en metallapport av Charlotta. Jag har haft ett litet uppehåll med den eftersom Lyle gick upp så mycket i varv av den (förmodligen för att han innerst inne tycker att den är äcklig). Jag gjorde därför bara några lugna gripa-övningar och det gick väldigt bra.

Frida hade stora koner med sig så jag gjorde också några skick till konen och det är helt otroligt vad bra det går. Lyle fattade det på en gång och trots att jag bara gjorde det två gånger innan så fattade han direkt vad han skulle göra idag också. Med Chansa tränade jag lite kontakt och "sitt" och "ligg". Jag har börjat träna på att hon ska sitta kvar en liten stund innan belöning och det går bra.

När jag kom hem hade jag två väldigt trötta hundar. Jag kände för att ta ett varmt bad så jag satte in Chansa i buren och då ville även Lyle vara i buren. Så de låg så sött och sov bredvid varandra medan jag badade. Sötnosarna!

Vinterpromenad

Mina fina hundar

Idag var det -20 grader och solen lyste från en nästan klarblå himmel, så trots kylan gick jag en liten promenad med hundarna. Den blev dock inte så lång just för att det är så kallt. Chansa fryser så hon skakar och Lyle får köldkramp. Trots att Chansa har mycket mindre päls så får Lyle köldkramp oftare. Kanske beror det på att han envisas med att springa i djupsnön eller på att det fastnar snö och is i pälsen mellan trampdynorna.

Man vet ju inte när det ska vara soligt och fint igen nästa gång, så jag passade på att ta kameran med mig ut. Det är dock lite svårt att fota när det är så här kallt eftersom jag inte kan ha vantar på mig, så det blir väldigt kallt om fingrarna. Men här är i alla fall en del av dagens bilder:

Chansa tittar på när Lyle leker mullvad i snön.

Lyle gillar snö.

Mallemonstret attackerar.

Lilla tyrannen terroriserar storebror.

Attack!

Chansa försöker dränka Lyle i snön.

Lurpassar på Lyle.

Världens finaste Chansa.

Världens finaste Lyle.