EFIT

Så var det dags för Ett Foto I Timmen igen. Det verkar som att de som planerar EFIT-dagarna valt dagar efter när jag jobbar, men trots att jag jobbade lyckades jag i alla fall fota i stort sett hela dagen (fast vissa av bilderna är rätt tråkiga för att det är rätt begränsat vad jag kan fota när jag jobbar p g a sekretess).

Här är min dag i bilder:

00.30 Chansa sover gott i sin bur och jag ska också sova.

6.45 Morgonpromenad med hundarna.

7.45 Är på jobbet och kokar gröt.

8.30 På väg ut genom dörren för att fara och bada.

9.45 Har precis klivit upp ur badet.

10.30 Lägger tillbaka lite grejer i förrådet.

11.50 Har ätit lunch och är på väg
att gå på stan.

12.45 Glömde fota när vi var på stan.

13.45 På väg från stan.

14.45 Städar; här ett nytorkat golv.

15.45 Kommer hem från jobbet och möts av en mycket lycklig valp (och en lycklig Lyle, som dock inte kom med på bild).

16.45 Pannkaka till middag.

17.45 Middagsdags för hundarna.

18.45 Tränar på Solbacken med Lena och Aija. Här tränar Chansa på att sitta kvar.

19.45 Lyle tränar metallapportering, som han har gjort stora framsteg med.

20.45 Bakar Nonstop-kakor.

21.45 Tittar på ett avsnitt av One Tree Hill på datorn.

22.45 Ser på TV och söta lilla Chansa sover i soffan

23.45 Kvällskissning.

Min födelsedag

Idag fyller jag 40 år. Jag kan inte riktigt fatta att jag är så gammal. Mamma har varit här idag och jag fick en fin blombukett (en del av den kan ni se ovan). Inom en snar framtid har jag nog också en "riktig" kamera och då kan jag ta ännu bättre bilder än den. Ikväll har Catrin, Ewelyn och Eva varit här och ätit smörgåstårta och haft möte i onsdagsgruppen. Av dem fick jag en fin blomma, ett presentkort på Vegas och ett jättefint födelsedagskort som Eva hade gjort.

Den här vårelden/höstglöden (eller kalanchoe, som den egentligen heter) fick jag av Onsdagsgruppen.

När Myrrha fyllde år la jag ut bilder för varje år från det att hon var valp. Det tänker jag inte göra med mig själv. Dels finns det nog inte en bild på mig för varje år och dels så skulle det bli alldeles för många bilder. Inte heller blev jag lika bra på bild som Myrrha.

Men så här såg jag ut när jag var liten.

Och så här ser jag ut idag.

Den sista bilden är också ett bevis på att hennes humör har blivit mycket, mycket bättre. För en månad sedan skulle hon inte ha accepterat att bli lyft sådär, men jag har härdat henne genom att lyfta henne i tid och otid så nu är det inga problem alls. Man kan också se att Chansa har växt en hel del, särskilt om man jämför med den här bilden.

Måndagsträning

Idag har jag för ovanlighetens skull jobbat dagtid, vilket innebar att jag kunde vara med på måndagsträningen på totohallen. Vi började dock med att äta paj, som Mia hade med sig. Sedan tränade jag ett pass med Lyle. Fritt följ och sättande under gång var riktigt bra. Inkallning med ställande och läggande börjar också funka riktigt bra. Fjärren måste jag dock jobba mer på. Men den stora överraskningen var hur bra metallapporteringen gick. Och det trots att vi inte ens tränat på den på jättelänge.

Med Chansa tränade jag lite sitt, ligg och stå. Det är ju i stort sett bara det hon kan. Vi tränade på att hon ska sitta och stanna kvar, att hon ska lägga sig snabbt från sittande, att hon ska sätta sig upp från liggande och stadga i ståendet. Det mesta gick väldigt bra, men hon har lite svårt för att sätta sig upp från liggande. Ja, hon inte svårt för själva uppsättandet; det är bara det att vi inte har riktigt samma syn på hur det ska gå till.

Chansa tycker nämligen att man ska sätta sig upp och skälla samtidigt, men jag tycker att det räcker gott att bara sätta sig. Hon gjorde precis samma sak när hon skulle lära sig att sätta sig och att lägga sig och då fick jag ju bort skällandet genom att inte belöna när hon skäller, så det löser sig nog. Skallet kommer nog också för att hon inte är helt säker på vad hon ska göra. Att sätta sig från ligg är det senaste vi börjat träna på (vi började med det igår), så hon slutar nog skälla när hon blir mer säker på vad hon ska göra (fast kommer förstås säkert att skälla nästa gång jag försöker lära henne något nytt).

Igår var jag ledig och vädret var fint, så jag och hundarna gick en liten promenad. Jag hade tagit fika med mig, så vi gick inte speciellt långt utan när jag hittat ett lämpligt ställe satte jag mig och fikade medan hundarna fick roa sig själva. Tyvärr roade sig Chansa med att sätta tassen i min tekopp och välta ut den över kakorna och Ecco roade sig med att sprätta snö i teet...

Chansa tuggar på ett tuggben som ska vara bra för tänderna.

Tuggbenet tog slut på nolltid, så Chansa gav sig på vegetationen istället.

Jag vände ryggen till för att ta fram mitt sittunderlag och då försvann Ecco, så sedan fick han vara kopplad.

Chansa jagar Lyle som hämtar snörbollen.

Chansa hämtar snörbollen själv.

Chansa

Lyle

Snyggaste mallevalpen (observera att varenda pinne som stack upp ur marken på andra bilden nu är borta)

Påskpromenad

Jag är ledig idag och hade sett fram emot en härlig sovmorgon. Mina hundar sover tills jag vaknar, men det gjorde inte Ecco. Jag vaknade av att han snurrade och hoppade inne i TV-rummet. Jag steg upp och gick ut med dem och Ecco väckte nog hela bostadsområdet med sitt skällande. När jag hade gjort lunch och kom in i TV-rummet hittade jag till min stora förvåning Ecco i soffan.

På eftermiddagen tittade solen fram så jag tog alla hundarna på en promenad.

Det är inte lätt att gå med tre hundar, men här uppför de sig bra alla tre.

Chansa tuggar på en pinne.

Ecco kommer på inkallning, ovanligt nog.

Lurvtussen Ecco.

Knäppisen Ecco.

Koalabjörnen Ecco.

Chansa och Ecco (som mest ser ut som en uggla) jagar Lyle och hans pinne.

Full fart på alla hundar.

Lillasyster jagar storebror.

Hinner ikapp och får se alla Lyles tänder.

Mera bus.

Och ännu mera bus.

Chansa blir jagad av Ecco.

Vi var ute ganska länge och på vägen hem träffade vi Jenny och Mio, så jag stod och pratade med henne rätt länge också. Det var i alla fall bra träning för hundarna att sitta stilla medan vi pratade. Lyle och Chansa uppförde sig riktigt bra, men Ecco hade lite svårt att vara tyst och stilla. Dock tror jag att Chansa hade varit lite jobbigare om hon inte varit trött efter promenaden.

Nu sover alla hundar på varsin plats och jag har just ätit potatis, sillröra, lax och skinka till påskmiddag och nu ska jag se Harry Potter och fången från Azkaban på TV, trots att jag redan sett den... ja, jag vet inte hur många gånger.

Långfredag

I helgen ska jag vara hundvakt till mammas hund Ecco. Förutom att han bajsade inne i morse är han inte till något större besvär inomhus. Ute är det lite jobbigare att ha tre hundar. Ecco skäller och gnäller när vi är ute, vilket gör att Lyle jagar upp sig. Chansa blir då också uppjagad och börjar kampa med kopplen. Det gör hon alltid när Lyle stressar upp sig, t ex vid hundmöten, och det hjälper ju inte direkt till att förhindra att han gör utfall. Men numera är det ganska lätt att få henne att sluta, fast det varar ju bara till nästa gång Lyle blir uppjagad.

Det har varit väldigt fint väder idag så jag tog hundarna på en promenad längs strandpromenaden. Vi var ute ganska länge, fast vi gick inte speciellt långt. Jag hade trott att det skulle vara mycket folk ute, men det var det inte. Ecco är inte speciellt lydig, men eftersom det inte var så mycket folk ute så fick även han vara lös.

Lyckliga lakritstrollet.

Ecco kommer för en gångs skull när jag ropar.

Chansa tuggar på ett träd.

Lurvtussen Ecco skulle behöva friseras lite grann.

Ecco och Chansa leker.

Världens vackraste malle.

Efter promenaden var hundarna blöta och smutsiga, så jag placerade ut dem på varsin liggplats för i soffan ville jag i alla fall inte ha dem. Adam säger ofta att han längtar tills Chansa har lärt sig "gå och lägg dig", precis som Lyle. Så han kommer nog att bli glad när han kommer hem från Ammarnäs, för idag har jag lärt Chansa det.

Hundarna sitter och väntar på att bli avtorkade.

Ecco på sin matta.

Lyle på kungliga kudden.

Chansa i biabädden.

Tyranntorsdag

På torsdagar är Chansa alltid jättejobbig. Det beror på att det är enda dagen som jag jobbar hela dagen och på dagtid. Jag börjar tidigt, så jag hinner (orkar) inte gå någon lång promenad på morgonen, så när jag kommer hem på eftermiddagen är Chansa ganska överaktiv. Fast jag är i alla fall väldigt glad för att hon är lugn under tiden de är ensamma.

Idag har hundarna i och för sig inte varit ensamma eftersom Adam har påsklov och har varit hemma hela dagen. Men han aktiverar dem ju inte, så när jag kom hem var Chansa ändå överaktiv. På eftermiddagen knackade det på dörren och när jag öppnade var den en unge som önskade glad påsk och ville ha godis. I och för tycker jag att det är lite fult att gå runt och tigga godis utan att ens ha klätt ut sig till påskkärring, men jag tänkte i alla fall ge honom lite godis eftersom jag hade lite hemma.

Medan jag hämtade godiset stack Chansa ut huvudet genom dörrspringan. Ungen verkade ju inte hundrädd, så jag tyckte inte att det gjorde något att hon hälsade. Vad jag inte lagt märke till var att han inte var ensam. Det stod en, antagligen hundrädd, annan pojke bakom dörren. När han fick se Chansa skrek han till och sprang iväg så fort han kunde och den första pojken började också springa.

Finns det nån mallevalp som kan låta bli en sådan retning? Kanske, men inte min i alla fall. På nolltid hade hon klämt sig genom dörrspringan och jagat efter de två pojkarna. Jag vet inte hur långt hon jagade dem för de försvann utom synhåll, men när jag fått på mig skorna för att gå ut och hämta henen kom hon springande tillbaka i full fart med en lycklig uppsyn. Jag kommer i alla fall ihåg hur den första pojken såg ut så jag ska be om ursäkt om jag ser honom igen (för de lär ju knappast komma och knacka på min dörr igen).

Sedan lyckades Chansa också bita mig ordentligt i tummen när vi lekte. Hon har inte riktigt koll på att man inte kan hugga en leksak på just det ställe där jag håller fingrarna än. Vid det laget var jag ganska trött på henne, så jag gick en promenad för att hon skulle bli lite trött. På promenaden träffade vi en dvärgpudelhane, som Chansa fick hälsa på. Medan de hälsade kom också en jack russellhane, vars ägare var bekant med pudelns ägare. Chansa blev genast förtjust i jack russelln som hon fick leka med ett tag. Jag umgås ju inte med någon som har små hundar, så det är bra att hon får lära sig att de också är hundar. Myrrha var ju i hela sitt liv skeptisk till om chihuahuor verkligen var riktiga hundar (vilket i och för sig är kanske jag också är).

Chansa gillar ju de flesta andra hundar, men det som förvånade mig var att även Lyle tyckte att jack russelln var en kul typ och gjorde lekinviter mot honom. Han och pudeln tävlingskissade med varandra ett tag, men sedan accepterade de varandra. Jag vet att Lyle inte är en elak hund, men eftersom hans beteende får andra att tro att han är det så tror jag det nästan själv ibland.

En mindre trevlig hund träffade Chansa på häromdagen. Det var en person med en schäfer som före oss på promenaden och jag trodde inte att Chansa skulle sticka eftersom de var så pass långt framför oss. Först gjorde hon inte det heller, men det var en sån där schäfer som mer eller mindre går på hasorna så de gick inte lika fort som oss. Till slut kunde Chansa inte låta bli utan sprang fram till den.

Det var höga plogkanter så jag kunde inte se vad som hände när hon kom fram till schäfern, men inom någon sekund kom hon springande tillbaka mot mig, med en arg schäfer bakom sig. En annan valp hade kanske blivit rädd, men inte Chansa. Hon insåg ju på en gång att hon kunde springa ifrån den där schäfern hur lätt som helst, så hon sprang iväg utom räckhåll, vände sig om och bjäbbade mot schäfern som då gjorde ett nytt utfall så att Chansa fick springa iväg igen. Hon hade säkert gärna fortsatt den roliga leken, men hon kom i alla fall när jag ropade på henne.

Men just nu sover den lilla tyrannen så sött. När hon var riktigt liten brukade hon ha monstermalleryck på kvällarna, men numera sover hon istället. Ungefär klockan tio somnar hon för kvällen, vilket man märker inte minst på att man kan lämna rummet utan att hon mer än lyfter huvudet och man kan äta precis vad som helst utan att hon vaknar (vilket aldrig händer på dagtid). Lyle brukar också somna för kvällen vid den tiden och det är kanske tack vare honom som Chansa lärt sig det.

Lyle har dock ändrat sina sovvanor på sistone. I stort sett sedan han kom till mig har han legat i min säng på nätterna, hopkurad till en boll nere vid fötterna, men den senaste veckan har han inte velat göra det. Han har nästan verkat lite ängslig och rädd för något, fast jag inte kan begripa vad, och vill helst ligga på kungliga kudden (som han inte ens gillade när Jonas köpte den till honom) ute i hallen.

Vakthunden Lyle på kungliga kudden (som dock inte ser så kunglig ut sedan Chansa kom in i huset).