EFIT

Idag är det Ett Foto I Timmen igen och eftersom jag inte varit med de senaste gångerna bestämde jag mig för att vara med. Jag har varit ganska trött efter helgen, så det blev en ganska händelselös dag men så här såg i alla fall min tisdag ut.

07.15 Ska ta på mig skorna för att cykla till jobbet.

8.15 Tog inte med kameran till jobbet eftersom jag bara jobbar 7.30-9.00 och mina arbetsuppgifter på morgonen gör det svårt att fota.

9.15 Hemma från jobbet, dags för te och rostat bröd till frukost.

10.15 Fixar lite med bilderna från helgen.

11.30 Äter lunch och tittar på ett avsnitt av Vem vet mest? på svt play.

12.10 På väg ut med hundarna fotar jag dessa rönnbär som växer i trädet utanför.

13.10 Hundarna har hittat en intressant fläck att nosa på.

14.10 Har varit och handlat och köpte bl a de här soffkuddarna.

15.10 En uppgift i allmänlydnadslärarutbildningen är att jämföra två filmer om allmänlydnad, här tittar jag på filmen Allmänlydnad.

16.10 Dags att dammsuga.

17.20 Hundarna, som inte får vara i köket när jag lagar mat.

18.10 Äter middag, kött och klyftpotatis med rotsaker och aioli.

19.10 Tittar på Vem vet mest?

20.10 På väg ut på en cykeltur med Lyle. Efter cykelturen blev det också lite lydnadsträning.

21.10 Börjar se nästa film, Hundträning den busiga vägen.

22.10 Läser.

23.20 Lägger ifrån mig boken för att kvällsrasta hundarna och sedan gå och lägga mig.

Hemma igen

Nu är vi hemma igen efter helgen på Tånga Hed. Chansa och jag åkte i torsdags eftermiddag, först med buss till Bastuträsk. På bussen lyckades Chansa spara in 34 kr. Busschauffören ville ha betalt för henne och när jag räckte fram en hundralapp gick Chansa fram och la huvudet i hans knä. Han strök henne över huvudet och tittade henne i ögonen och sa "Jaha, du vill åka gratis med mig" och så gav han tillbaka hundralappen :-)

Tågresan till Herrljunga tog drygt 15 timmar. Det var en till tjej med en irländsk setterhane i kupén på vägen ner, så det var ganska gott om plats. Tåget gjorde ett uppehåll i Gävle och då gick jag ut och rastade Chansa, som annars sov i stort sett hela vägen. I Herrljunga hade jag lite väntetid och hann med en längre rastning av Chansa innan vi skulle ta tåget till Vårgårda, en resa på ca 7 minuter. Från stationen i Vårgårda var det gångavstånd så jag och Chansa var framme precis i tid för att hämta nyckeln till vårt rum och äta lunch.

Jag hade dock inte väntat mig att Tånga hed skulle vara så exotiskt. Lite förvånad blir man ju när man ser sådana här utanför kurslokalen:

Elefanter

Kameler

Lamadjur

Lite mindre exotiskt, men den här ponnyn tyckte jag var väldigt vacker.

Ägarna till alla de mer eller mindre exotiska djuren var denna cirkus, som hade föreställning på Tånga Hed på fredagkvällen.

Jag älskar cirkus och hade vi inte haft utbildning till 21.00 så hade jag gärna gått.

På fredag eftermiddag hade vi föreläsning om friskvård vilket var väldigt intressant. Jag pratade lite med en av föreläsarna efteråt och det visade sig att hon kände Chansas syster Cleo. Hon tyckte att det fanns en del likheter mellan Chansa och Cleo, t ex att de båda är sociala och charmiga.

Efter middagen gick Kenth Svartberg igenom sin relationsmodell och sedan var det "hopp och lek" vilket för några av oss innebar ett glas vin eller två i trevligt sällskap. På lördagen och söndagen fortsatte vi med Kenth Svartbergs relationsmodell och gjorde även en del praktiska övningar i grupper. Chansa uppförde sig helt perfekt. Jag trodde att det skulle bli svårt att ha henne lös bland andra hundar, som också lekte och tränade men hon höll sig vid mig, bortsett från en smitning när vi tränade passivitet i den "röda bubblan" (=bestämmande). När vi tränade passivitet i den "gröna bubblan" (=samarbete) låg hon dock kvar hur bra som helst.

Till och med när jag släppte henne och stod och pratade med de andra i gruppen för att se om hon själv skulle välja att springa genom agilitytunneln, som vi nyss tränat på. Bredvid mig stod en 5 månader gammal kelpie, en malletik som hon lekt med kvällen innan och vid agilitytunneln stod en ung rottistik. Och Chansa valde att springa genom tunneln och sedan till mig för att få belöning! Då var jag verkligen jättestolt över henne, för andra hundar är väldigt svårt för henne att låta bli.

Chansa var också väldigt rolig när vi gjorde inkallningsövningar. Hon kom till mig i full fart från att ha blivit fasthållen och även från att leka med boll med någon annan så för att göra det lite svårare band vi fast ett grisöra i ett koppel och gav henne grisörat att tugga på. När jag sedan skulle kalla in henne från grisörat bet hon tag i det och kampade som en galning. Hon ville så gärna lyda min inkallning, men grisörat ville hon ju ha med sig :-D

Lite bilder:

Taxen Vilmer lär sig att trampa på ett lock.

Göran försöker lära Joy att stoppa ner huvudet i en hink.

Det var lite svårt, så Joy behövde en liten paus.

Gruppen lyssnar på Kenths genomgång.

Chansa under Kenths genomgång.

Chansa kryper genom ett hål i en trädrot.

Inte ett mallemonster, utan en liten Monster.

Chansa uppbunden i väntan på sin tur.

Helgen har varit väldigt lärorik och givande. Förutom att jag har lärt mig en massa har också Kenth gett mig en del värdefulla tips om hur jag ska hantera och träna med Chansa med tanke på hennes svårighet att hantera konflikter i vissa situationer. Det är också kul att höra av en "expert" på relation människa-hund som Kenth att min hund tycker om mig och är trygg med mig och att vi har ett bra samarbete. Det var också andra som gav kommentarer som "Oj, vad du måste ha tränat med henne sedan sist" och "Är det verkligen samma hund som du hade med dig förra gången?" och det är ju alltid kul att få bekräftelse på att träningen ger resultat.

På söndag eftermiddag fick jag skjuts in till Herrljunga istället för att åka tåget från Vårgårda och det är jag glad för, för annars hade jag nog inte hunnit äta middag innan tåget gick. Den här gången var det väldigt fullt i djurkupén. Det var en kvinna med en schäfertik, som inte gillade andra hundar speciellt mycket, en karl utan hund (hade bokat fel) och en tjej med en liten cavalier/chihuahua-blandis. Även den här gången rastade jag Chansa i Gävle och på morgonen hann jag också snabbrasta henne i Ö-vik. Efter Bollnäs var det bara jag och hon med schäfern kvar i kupén så det blev bättre med plats att sova. I Umeå klev en tjej med en storpudel på och då blev det lite trångt igen, men jag skulle ju ändå snart kliva av tåget.

Såhär, eller utfläkt på sidan, har Chansa legat på tåget både på vägen ner och vägen hem.

Träning

De senaste dagarna har det som vanligt blivit en del hundträning. I tisdags var det sökträning som gällde. Eftersom vi inte var så många körde jag med båda hundarna. Med Chansa körde jag bara markeringsträning, eftersom det är det vi har problem med. Hon vill inte komma med rullen till mig; hon tycker att hon och figgen lika gärna kan leka med den.

Lyle fick också göra lite markeringsövningar och han har precis samma problem. Med honom gjorde jag också fyra skick med träff på varje. Det gick helt perfekt; den hunden är verkligen en naturbegåvning när det gäller sök. Han blev inte ens förvirrad när det plötsligt blev uppletande mitt i alltihop. Nikkie hade slarvat bort en boll när hon körde och den hittade Lyle på tredje slaget. Han apporterade den och fortsatte sedan att söka som om han aldrig gjort annat.

Igår var det onsdagsträning, men jag var ansvarig så det blev inte så mycket träning för min del. Lyle fick vara med på platsliggningen, vilket inte gick så bra. Två hundar började slåss och då kunde "polishunden" Lyle inte låta bli att springa fram och lägga sig i. Inte för att slåss, utan helt enkelt bara för att bryta. Det var nästan komiskt att se hur han slappnade av och la ner raggen så fort ägarna fått tag på sina hundar. Dock var han väldigt uppe i varv efter det och dessutom var han stressad av att de körde agility på planen bredvid så senare reste han sig och sprang iväg till agilityplanen också.

Chansa fick köra en budföring med Ewelyn som mottagare. Det gick fantastiskt bra. Hon tycker att det är skitkul att springa mellan oss och få godis. Det känns verkligen lovande och med lite finslipning på ingångar så tror jag att momentet snart är tävlingsklart. Fast det är en hel del annat som återstår att lära in innan vi är redo att tävla. Det gör i och för sig inget eftersom det ändå inte är några appelltävlingar förrän i maj.

Det har varit fint väder på sistone så jag har haft kameran med mig. Här är några av bilderna jag tagit.

Lyle och Chansa

Lyle tittar på när Chansa simmar.

Chansa är inte speciellt snygg när hon skakar sig.

Årets sista bad?

Förra året sa Frasse att han ville att Lyle skulle "springa på vattnet" och här ser det ut som om han verkligen gör det.

Världens vackraste hundar.

Det är inte lätt att få till skärpan med såna här vilddjur.

Nu håller jag för fullt på att packa för att åka ner till Tånga Hed för andra träffen på allmänlydnadslärarutbildningen, så jag återkommer efter helgen, förmodligen med en massa bilder.

Trött efter helgen

Den här helgen har varit väldigt tung och jag är väldigt glad att det blev lite ändringar på jobbet så att jag började jobba 15.30 istället för 7.30. Vi har nämligen haft MT och MH i helgen och det innebar som vanligt en hel del arbete för min del.

På lördag var det MT och på förmiddagen var jag testledare och på eftermiddagen var jag "socialgubbe". Det kan vara fysiskt jobbigt att vara testledare, men det är inget mot vad det är att vara figurant på social samspel. Det var ändå en väldigt bra dag. Vädret var fint och det var flera hundar som var roliga att se. Under alla år som figge och testledare så har man ju sett en hel del reaktioner, men en hund som biter tag i linan och själv drar släden framåt har jag aldrig sett tidigare :-D

I lördags var det underbart fint höstväder och jag hade kameran med mig så under lunchen gick jag och Chansa till fotbollsplanen så att hon fick springa av sig lite medan jag fotade.

Det är inte lätt att ta en bra bild på Chansa stående, eftersom hon inte står still särskilt långa stunder.

Sötaste mallen.

Lite liggträning blev det också.

Vackraste mallen.

Igår var det MH och det blev ännu en heldag. Jag var figurant på avståndsleken (förutom på en hund, som Erik gick med) och mina redan plågade lårmuskler protesterade våldsamt innan dagen var över. Det var inte heller speciellt många hundar som kom fram och lekte med mig och det är alltid lite tråkigt.

Den här gången provade vi också på något nytt för att spara lite tid. Vi hade två beskrivare, så när den ena beskrivit en hund fick han gå in och prata om hunden medan den andra beskrivaren gick ut på banan med nästa hund. Det sparade faktiskt tid och jag tycker att det funkade mycket bra. Det hade bara varit ännu bättre om vi också hade haft två hela gäng så att man bara hade behövt gå med på varannan hund. Det hade gett lite mer tid till att t ex rasta egen hund.

Lyle är ju skottberörd så för att han skulle slippa vara med och höra skott och för att han inte skulle påverka Chansa fick han vara hos mamma i helgen. Chansa har mest fått ligga i sin bur, så hon har nog haft lite tråkigt. Under MT fick hon dock komma ut ur buren mellan varje hund medan Torsten och Kicki diskuterade. Igår hann jag ju knappt med att ta ut henne, så på eftermiddagen tog jag ledigt från en hund (Elisabeth fick vara A-figge på den hunden) så att jag fick möjlighet att rasta Chansa en lite längre stund.

Eftersom vi sparade in lite tid med att ha två beskrivare och p g a att de inte hittade chippet på en hund som därför inte fick delta (tyvärr, för det var en terv som jag gärna hade velat se) blev vi färdiga redan vid fyratiden. Chansa och jag stannade dock kvar på klubben eftersom det var sökträning halv sex.

På söket körde jag två skick och sedan några markeringsövningar. Hon gick otroligt bra på första skicket; poletten verkar ha trillat ner på allvar nu. På andra skicket gick hon lite för grunt, men gjorde ett framslag och vände självmant tillbaka till mig. När jag skickade om henne gick hon snett bakåt och sökte ny mark och sprang sedan framåt och hittade figgen.

Markeringarna gick lite sämre. Hon har svårt att fatta att hon ska ta rullen och komma till mig, och inte uppmana figgen till lek med den eller släppa den och tigga belöning av figgen. Påvisen funkar dock jättebra, fast igår inträffade en oturlig olyckshändelse då hon råkade skada David genom att skalla honom på näsan på påviset. Själv var jag inte speciellt duktig på söket. Jag var så trött efter helgen och hade så ont i hela kroppen att jag knappt orkade figga för de andras hundar, men jag får vara en aktiv och duktig figurant en annan gång istället.

Idag har jag också varit trött och jag har fortfarande ont framför allt i låren och i axlarna, så det blev en vilodag för både mig och hundarna.

Banbygge

Idag har jag jobbat ett par timmar och sedan varit på personalmöte. Jag jobbar ju på ett ställe där det inte är så lätt att jobba, så vi fick varsin biobiljett av vår arbetsledare som uppmuntran. Det uppskattar jag och biljetten ska jag spara till i november, då nästa Harry Potter- film kommer.

I kväll tog jag och Chansa en promenad upp till klubben- igen. Den här gången för att bygga banan inför morgondagens MT. Medan vi byggde banan fick Chansa sitta i buren, för jag vill inte att hon ska vara med och vänja sig vid exempelvis dumpe och gubbarna i figurraden. Myrrha var ju med på en hel del banbyggen och de sista åren reagerade hon inte fast man provryckte i dumpe mitt framför nosen på henne, trots att hon flydde långt första gången hon "mötte" dumpe. Så jag vill att allt (utom skotten) ska vara nytt för Chansa när det är hennes tur att göra MH (något jag faktiskt längtar till eftersom jag aldrig gjort ett MH med egen hund, fast jag varit med på en hel del MH:n och MT:n som figurant och testledare).

Det var fint väder, så jag tog kameran med mig när vi promenerade till klubben. Här är några av bilderna:

Vi stannade och tränade lite i parken på Erikslid; här tränar vi snabba lägganden...

...som belönades med boll.

En annorlunda vinkel, men söt är hon i alla fall.

Vackraste mallen i världen.

Chansa börjar bli en riktigt duktig modell. Här poserar hon stående på en stubbe...

...och här poserar hon sittande på samma stubbe.

Nu sover Chansa gott, som hon alltid gör den här tiden på kvällen, och jag ska också snart gå och lägga mig och hoppas att det onda i min rygg går över. Jag har sträckt mig på något vis och det är inte kul att vara testledare när man har ont i rygggen, så jag hoppas att lite vila med vetevärmaren hjälper.

Höst

Nu är hösten här och det innebär att det blir mer hundträning och mer tid på klubben. I tisdags promenerade jag och Chansa upp till klubben för att hjälpa Gittan och Yasper och Ulle och Yambo med klickerträning. De "små" gossarna var riktigt duktiga. Chansa fick dock inte göra så mycket; hon satt i Yambos bilbur, där hon verkligen såg liten och ynklig ut.

Jag jobbade tisdag natt och när jag kom hem på morgonen hade mamma varit förbi och lämnat tillbaka Lyle och dessutom hade hon lämnat Ecco, som som skulle vara här över dagen. Det var fint väder och jag bestämde mig för att gå ut och släppa hundarna för att ta lite bilder, men redan innan jag kommit ut på parkeringen var jag så irriterad på hundarna att det bara blev en kort rastning. Ecco bara skäller och piper, vilket stressar upp Chansa så att hon börjar kampa med Lyles koppel, vilket i sin tur leder till att Lyle blir arg och när hon hoppar undan från hans tänder så trasslar alla koppel ihop sig. Ecco är dessutom så liten att han kryper under magen på de andra, vilket inte direkt underlättar.

Igår var det städkväll på klubben. Hundarna fick följa med, men de fick förstås mest sitta i canvasburen som jag tog med upp. Buren lämnade jag sedan där, eftersom den kommer att behövas när jag ska vara på klubben hela helgen för att det är MT och MH. Det var en hel del folk som städade stugan och ute på planerna, kanske tack vare att klubben bjöd alla som hjälpte till på hamburgare (som man fick grilla själv, vilket gav lite flashbacks till Tåmelägret).

Idag har jag jobbat, men när jag kom hem på eftermiddagen gick jag till fotbollsplanen och körde ett lydnadspass med Lyle. Hans fria följ var helt fantastiskt bra, även stegförflyttningarna till vänster börjar bli riktigt bra. Metallapporteringen gör han fantastiska framsteg med. Rutan gillar han, men där har vi lite problem med att han blir lite för ivrig och har svårt att ligga kvar när jag går mot honom. Hans iver gör också att fotpositionen efter inkallningen inte blir perfekt. Men med lite finslipning så tror jag att vi snart är redo att tävla igen.

I kväll har jag också kört ett lydnadspass med Chansa. För hennes del blev det träning på ingångar och att hitta rätt position. Hon är verkligen arbetsvillig och även om hon ibland blir lite väl ivrig och hamnar lite fel eller dunsar in i benet på mig så tycker jag att hon är riktigt duktig. Vi tränade också lite på snabba lägganden, vilket hon är superduktig på. Vi tränade också inkallning då vi gjorde ett par övningar för att få ett bra tempo och så gjorde jag några övningar med ingångar, fast då från kortare håll.

Hon är väldigt duktig på alla "aktiva" moment, men att sitta och ligga stilla är inte hennes starka sida. Hon är jätteduktig på att sitt/ligga kvar med störningar för då finns det något att koncentrera sig på men när det inte händer någonting alls blir det svårare. Fast det är väl bara att träna vidare på att stå kvar precis framför henne och öka tiden successivt.

Här är några bilder från de senaste dagarna, dock bara inomhusbilder på grund av att det regnat rätt mycket på sistone. Lyle ser dock mest ut som en svart plump på bilder tagna inomhus (förmodligen beroende på att jag inte lärt mig kamerans inställningar ordentligt, men jag planerar att gå en fotokurs så snart som möjligt), så därför blir det bara bilder på Chansa.

Chansa leker med aktiveringspyramiden för första gången. Först var hon lite skeptisk, men sedan tyckte hon att den var en kul grej.

Chansa beslagtog Eccos Biabädd...

...trots att den är alldeles för liten för henne.

Lilla älsklingsmallen.