London

Igår var det äntligen dags för den mycket efterlängtade Londonresan. Efter att ha packat i stort sett hela dagen åkte jag, Fia, Johanna och Jenny från Falmark igår eftermiddag. Vi hade bara en timme på oss på Arlanda, så det blev lite stressigt och vi hann inte äta middag som vi tänkt. Som tur var fick man en baguette, te/kaffe och juice/öl/vin på flyget (tack för det, British Airways!) så vi överlevde.

Från Heathrow tog vi tunnelbanan till vårt hotell. Det blev en ganska jobbig resa med mycket släpande av resväskor i trappor och rulltrappor eftersom vi fick byta från Piccadilly Line till District/Circle Line i South Kensington och sedan till Docklands Light Railway i Monument/Bank. Men vi hade i alla fall turen att träffa på en tjej som kunde visa oss vägen till vårt hotell när vi kom fram till Limehouse.

Idag har vi varit riktiga turister och gått på Madame Tussaud's. Jag har ju varit där en gång tidigare, men det var en hel del nytt sedan dess och de hade flyttat på en del av dockorna, så det såg lite annorlunda ut. Dessutom gick vi ner i skräckkabinettet den här gången, åkte en runda genom Londons historia med ett litet tåg och såg Marvel 4D, vilket var väldigt roligt. Jag tyckte dock inte att Live Chamber (skräckkabinettet) var särskilt skrämmande, men 4D-filmen var en verklig upplevelse.

Man kliver av på Baker Street Station för att komma till Madame Tussaud's.

Russell Brand är sexig till och med som vaxdocka.

Johanna och Jenny verkade tycka att Brad Pitt också var rätt sexig. 

En av Baker Streets mest kända invånare, Sherlock Holmes.

Fia och Captain Jack Sparrow.

Marilyn Monroe

Inte ett hotell jag har lust att checka in på...

Alfred Hitchcock försöker strypa syrran. 

En gymnast på sportavdelningen.

Michael Jackson, King of pop.

Tre otäcka diktatorer.

Garottering.

Ännu en hemsk avrättningsmetod.

Madame Tussaud själv.

Fia har blivit fångad av Hulken.

Trappan upp till Marvel 4D-filmen, som helt klart var det bästa på Madame Tussaud's.

Efter Madame Tussaud's tog vi tunnelbanan till Liverpool Street för att äta lunch och shoppa på LUSH.  

Liverpool Street. 

Eftersom vi inte hittade något annat bra ställe att shoppa på på Liverpool Street tog vi efter lunchen tunnelbanan till Oxford Street. Där hittade vi gott om ställen att shoppa på, men tyvärr var det någon som lyckades stjäla min börs och det förtog lite av min shoppinglust. 

Efter shoppingen åt vi middag på en italiensk restaurang och sedan gick vi och tog några öl på en pub innan vi åkte hem och sov.

A pint of Carling.

Min första arbetsdag och EFIT

Idag var det min första arbetsdag på mitt nya jobb på Medlefors, där jag ska jobba som lärare i svenska några timmar i veckan. Som tur var passade det perfekt ihop med mitt andra jobb. Idag var det också Ett Foto I Timmen och det har jag inte varit med på på länge, så jag bestämde mig för att vara med. Så här är min dag i bilder:

8.45 Ger hundarna mat.

9.45 Dags att reda upp härvan med koppel och koppla hundarna, som fått busa en stund.

10.45 Framme på jobbet.

12.50 Har ätit lunch och hämtar lite grejer för att snart gå till lektionen. 

13.15 Skyndar mig att dra några kopior under rasten.

14.30 Slut för idag, ska hämta cykeln och cykla in till stan.

15.40 Shoppar skor. 

16.45 Slänger in mat i mikron.

17.45 Har rastat lapphundarna, som får stanna hemma medan Chansa får följa med på en cykeltur upp på klubben. 

18.45 Stänger in Chansa i köket på klubben för att gå ut på planen och hålla i den gemensamma platsliggningen. 

19.45 Fikapaus i sektormötet. 

20.55 Cyklar hem. 

21.45 Sitter med datorn en stund.

22.45 Tittar på kvällens avsnitt av Vem vet mest? på svt play.

23.30 Jackpot tycker att det är dags att säga godnatt.

Skogens Dag

Idag har vädret varit strålande och eftersom jag skulle vara på klubben för att sälja fika och varma mackor på Skogens Dag mitt på dagen  blev det en promenad dit. Eftersom det var lite jobbigt att promenera upp till klubben med tre hundar förra söndagen så valde jag därför att bara ta Chansa och Jackpot. Jag gick en kortare promenad med Nikkie på morgonen så att hon också skulle få röra på sig lite.

Jag hade väntat mig att det skulle vara jobbigt att promenera med Chansa och Jackpot. Jag trodde att de skulle vilja leka hela tiden, men efter några försök att leka just när vi kommit ut så gick de riktigt fint båda två. Jag gick genom skogen, så när jag kom dit släppte jag dem. Då ville dock inte Jackpot leka, för han var helt slut av promenaden. Han har nog inte lika bra kondition som Chansa; för henne var en 45 minuters promenad bara en lagom uppvärmning.

Efter Skogens Dag gjorde jag och Eva några markeringsövningar med Chansa och Vilja. Chansa var jätteduktig. Hon har slarvat lite med att hålla i lösrullen på vägen in till mig, men idag funkade det bra. För Vilja var det första markeringsövningen och det gick också riktigt bra.

Sedan promenerade vi hem igen. Hundarna fick vara lösa första biten och sedan släppte jag dem igen i parken vid Erikslid. De lekte lite grann, men sedan var Jackpot helt slut igen och gick resten av vägen hem med nosen i mitt knäveck. 

 Chansa busar med Firon.

 Full fart.

 Kom igen, nu leker vi!

 Bus.

 Mera bus.

 Chansa och Jackpot väntar på godis för att de kom när jag ropade.

 Poserar på en sten.

 Bus i parken på Erikslid.

 Snygga Jackpot i höstsolen.

Leken är slut för den här gången.

 

Nikkie tigger.

Chansa och Jackpot verkade nöjda med dagens aktiviteter, för det har inte blivit så mycket aktivering de senaste dagarna. I onsdags var jag och Chansa på onsdagsträningen. Jag skulle döma på lydnadscupens sista deltävling, men innan dess hann jag lägga Chansa på den gemensamma platsliggningen. Hon är ju inte van vid att ligga bredvid så många hundar, varav en del helt okända, så jag stod bara i kopplets längd. Hon låg helt lugnt hela tiden, så jag kände mig väldigt nöjd. 

I fredags jobbade jag natt och eftersom jag inte kunde ta tre hundar med mig dit så fick Nikkie och Jackpot vara hemma hos sig och bli rastade av Pontus, medan Chansa fick följa med mig. Nu märks det att hon börjar bli van att vara med på jobbet. Hon sover mest hela tiden och reser sig inte och springer efter varenda gång någon rör på sig. Fast hon tigger hejdlöst av Kennedy för lönar sig, det vet hon. 

Eftersom jag jobbade fredag natt sov jag bort i stort sett hela lördagen och det kändes ju väldigt synd när det var så fint väder. När jag vaknade på eftermiddagen tänkte jag gå en promenad med hundarna, men efter lite övervägande så blev det ändå så att jag stannade inne och städade. Det låg drivor med lapphundshår på golvet (trots att jag dammsög för bara ett par dagar sedan) så det behövdes verkligen.

Tre hundar

I söndags promenerade jag upp på klubben för att vara testledare på MH. Eftersom jag skulle vara borta hela dagen var jag tvungen att ta alla hundarna med mig och jag vågade självklart inte cykla med dem allihop, så därför fick det bli en promenad. Hundarna fick sitta i ett rum bakom kompostgaller och uppförde sig bra hela dagen. På lunchen fick Chansa och Jackpot leka lite och när vi var klara för dagen (vilket blev tidigare än vanligt) fick de allihop springa av sig innan vi fick skjuts hem av Gittan.

Jag var tacksam att få skjuts hem, för mina armar blev nog en decimeter längre när jag promenerade med dem dit. Tillsammans jagar de upp sig och drar inte den ena så gör någon av de andra det. För det mesta rastar jag dem inte alla samtidigt. Inomhus funkar allt bra, faktiskt bättre än jag hade väntat mig. Inte för att jag trodde att de skulle bråka, snarare tvärtom. Jag trodde att Chansa och Jackpot skulle försöka leka mest hela tiden, men det gör de inte. För det mesta ligger de på sina platser och tuggar på ben eller sover.

Jackpot och Chansa leker med ett tuggben.

Idag promenerade jag med Nikkie och Jackpot på dagen, fast det blev inte så lång promenad eftersom det regnade ganska ordentligt. På eftermiddagen cyklade jag upp på klubben eftersom vi skulle ha möte i tävlingssektorn för att göra lottningen till högre- och elitspåren på oktobertävlingen. Jag for lite tidigare för att hinna träna lite lydnad med Chansa innan mötet. Det regnade fortfarande, men det påverkar inte Chansa speciellt mycket.

Nu ligger alla hundar och sover och medan jag sitter och skriver slötittar jag på ett avsnitt av Cesar Millan. Jag vet att många tycker att han är fantastisk, men det tycker inte jag. Jag har väldigt svårt för hans flummiga mumbojumbo om energier och hans teori om ledarskap, som inte är förankrad i vetenskap.

I detta program skulle han hjälpa ett par med en dobermannhane och han konstaterade att problemet var att de såg hunden som sin bebis. Jag skulle vilja påstå att problemet var att hunden var ensam hemma 10 timmar per dag. Jag kan inte heller påstå att jag gillar att han rycker i kopplet, särskilt när hunden har stackel, eller att han lär ut hur man sparkar hundar mest effektivt.

Besviken

Idag har jag och Chansa tävlat appellen. I alla fall lite grann. Efter uppropet åkte vi ut i skogen och la ut spåren och sedan körde vi budföring medan spåren låg. Vi hade startnummer fem och jag tog ut Chansa och rastade henne redan när första hunden körde sin budföring och sedan fick hon vara med mig tills det var vår tur. Hon nosade och gjorde en massa annat på väg att hälsa på mottagaren och även när vi gick tillbaka. Men när jag väl ställde upp och kopplade lös hade hon fullt fokus på mottagaren och sprang hur bra som helst både dit och tillbaka. Men hon tjuvstartade tyvärr hos mottagaren och tacklade mig när hon kom tillbaka, så vi fick bara 5-5. Men jag är i alla fall jättenöjd med hur fokuserad hon var och hur bra hon sprang.

Eftersom jag åkte med Jenny, som var tävlingsledare, fick jag och Chansa åka med till de andras spår innan vi kom till vårt spår. Jag kände på mig att det inte var bra att hon satt i bilen och såg alla andra spåra och jag visste att jag borde ta ut henne och låta henne röra lite på sig innan jag skulle spåra. Men istället för att promenera till vårt spår var jag för nyfiken på att se hur det gick för alla andra och tänkte att det nog skulle gå bra att ta henne direkt ur bilen och köra spåret, eftersom hon är så motiverad och duktig.

När hon har suttit i bur, i någons bil eller instängd någonstans så blir hon rätt jobbig när man tar ut henne. Och idag var inget undantag, kanske t o m värre eftersom hon suttit i bilen och sett andra spåra. När jag tog ut henne ur bilen började hon hoppa och klänga på mig, kampa med kopplet och slita selen när jag skulle ta på henne den. När hon väl fått selen på sig började hon kampa med spårlinan. När jag släppte på henne på spåret gick hon ut, men efter ca 10 meter så vände hon tillbaka i full fart och började hoppa på mig. Hon lyckades också trassla in sig i ett träd och när jag skulle reda ut det började hon förstås hoppa och klänga på mig och springa runt och trassla till ännu mer. Jag la ner henne, men vid det laget var hon så stressad och uppe i varv att hon inte låg stilla lång stund innan hon började om att stressa runt igen. Jag blev arg på henne och det blev hon förstås inte lugnare av.

Jag är så besviken på mig själv för att det blev som det blev. Det är helt och hållet mitt fel, som inte förberedde henne ordentligt. Jag vet egentligen att det inte går att ta ut henne ur bilen och förvänta sig att hon ska kunna prestera. Hon behöver få röra på sig och bli av med lite energi innan hon klarar av att fokusera på uppgifterna. Det var ju av den anledningen jag tog ut henne i god tid inför budföringen och det var också min plan att ta ut henne ur bilen i god tid inför lydnaden, så därför är jag verkligen besviken på mig själv för att jag behandlade min hund så orättvist och hon inte fick chansen att visa hur bra hon egentligen spårar.

Eftersom jag kände mig lite stressad av att jag också skulle vara tävlingsledare på trean och eliten, brydde jag mig inte om att göra lydnaden. Det gick inte så mycket bättre för mina medtävlare i appellen. Alla fem nollade spåret, vilket förstås är väldigt tråkigt. I lydnaden gick det bättre. Anna och Birka fick ett förstapris och klassvinst i lydnadsklass I, Ulla-Britt och Vilja fick ett förstapris och klassvinst i lydnadsklass II och Sanne och Tile fick ett förstapris och klassvinst i eliten och Tile blev därmed lydnadschampion.

Efter tävlingen fick jag skynda mig hem och göra mig klar för att gå och se Klungan med min kollega. Som väntat blev det en hel del skratt och efteråt gick vi och åt en god middag på Carl-Viktor, vilket var trevligt.

När jag kom hem rastade jag Chansa snabbt och sedan hämtade jag Nikkie och Jackpot, som ska bo hos mig i två veckor. Jag hade förväntat mig att det skulle gå vilt till och att Chansa och Jackpot skulle försöka busa hela kvällen, men efter att ha hälsat la sig hundarna på varsin plats och sov.

Dammsugning

Igår gick jag en promenad längs älven med Chansa innan jag skulle till jobbet på eftermiddagen. Hon fick bada lite, kanske sista doppet för i år. Jag märkte att hon var lite dålig i magen när vi var ute och när jag kom hem från jobbet på kvällen så hade hon spytt upp all sin mat och även bajsat (mer eller mindre flytande) inne i köket. Så det var bara att först gå ut med henne och sedan sätta igång att skura. Inte riktigt så kul när man kommer hem klockan tio på kvällen.

Hon var ganska slö hela kvällen och klockan fyra i natt var jag tvungen att gå ut med henne. Chansa har i stort sett aldrig behövt gå ut på natten och visste nog därför inte riktigt vad hon skulle göra, så jag vaknade av att hon vandrade fram och tillbaka och flåsade. Hade jag inte vaknat så hade hon nog gjort inne igen, så ibland är det bra att vara så lättväckt som jag är. 

Idag jobbade jag bara på morgonen och även om hon fortfarande var dålig i magen gick det bra medan jag jobbade. Jag och Susanne hade planerat att fara ut och spåra på eftermiddagen och jag bestämde mig för att fara trots att hon inte mådde riktigt bra (det märks dock inte så mycket, när hon är "slö" så innebär det att hon har en aktivitetsnivå som en "normal" hund). 

Jag la först ett spår till Jackpot och sedan ett till Chansa. Jag la ett "pyramidspår", med 6 vinklar och 6 föremål (3 pinnar, 1 bit brandslang och 2 små bitar från en trasig tennisboll). Det är ju vinklarna som brukar vara problemet för henne, men idag spårade hon riktigt bra i vinklarna. Det hon varit en stjärna på är att plocka föremål, men idag spårade hon över de två första, plockade tredje föremålet (brandslangsbiten). Strax därefter gick spåret tydligen över en älglega. Det syntes tydligt att något djur legat där (fast jag såg det inte när jag la spåret) och hon började nosa där istället. Eftersom jag inte riktigt visste var spåret gick sa jag till henne att spåra och då letade hon upp spåret och fortsatte. Men vi missade två föremål till (tror dock att hon försökte hitta den lilla biten av en tennisboll, för hon nosade väldigt intensivt på ett ställe, men när hon inte hittade den fortsatte hon att spåra. Sista vinkeln tog hon dock hur fint som helst och hittade slutpinnen. 

Jag är nöjd över hennes spårarbete (även om jag tycker att det går lite för fort) och är glad att hon hittade spåret igen efter att ha nosat i älglegan. Hon har motivation och koncentration att fortsätta spåra, även om hon blir distraherad av något annat. Susanne gick med i spåret och det var första gången som någon följt oss när vi spårar, men det bekom henne inte alls. Fast nu är jag lite orolig över att hon inte plockade föremålen, så vi måste nog spåra någon fler gång innan tävlingen. 

Idag har jag städat, vilket var välbehövligt nu när Chansa fäller så mycket. När jag låg på golvet för att komma åt att dammsuga under sängen kom Chansa och ville gosa lite och då kom jag ihåg att Lollo, min första blandras, älskade att bli dammsugen. De hundar jag haft sedan dess har varit mer eller mindre rädda för dammsugaren så det har inte kommit på fråga att dammsuga dem, men eftersom Chansa inte är rädd så bestämde jag mig för att testa. 

Jag sänkte nivån till minimi på dammsugaren och började dammsuga henne. Hon stod kvar och accepterade att bli dammsugen, men hon verkade inte njuta av det på samma sätt som Lollo gjorde. Eftersom jag inte tyckte att det försvann tillräckligt mycket päls med så lite sug ökade jag styrkan och ju hårdare sug, desto mer tyckte hon om att bli dammsugen.

  

 Hon kan nog lära sig att njuta av att bli dammsugen.

 

I början var hon lite undrande, men visade ingen vilja att gå därifrån (jag fick skicka bort henne när skulle fortsätta dammsuga golvet, vilket var väldigt behövligt).

Praktiskt prov och Vitbergets Dag

I morgon är min semester slut och jag börjar jobba igen. Men i helgen har jag fått börja vänja mig vid att stiga upp tidigt. Igår skulle jag göra det praktiska domarprovet i Piteå, så jag, Frida och Martha åkte redan vid halv åtta (nåja, Frida körde så vi kom väl inte iväg precis halv ;-)).

Vi var 7 st som gjorde provet och det tog sin lilla tid att döma 3 elitekipage och 2 lydnadsklass III-ekipage eftersom vi ibland behövde tid att fundera och för att Cissi skulle skriva upp de betyg vi satte. Men nu är det i alla fall gjort, så nu är det bara att vänta på resultatet. Det kommer dock att dröja flera veckor tills vi får resultatet.

Efter lunch begav vi oss hemåt och när vi kom hem till stan blev det också en avstickare till klubben för att se när Aija gjorde sitt MT. Men sedan var det skönt att komma hem och sätta sig i soffan i lugn och ro. Och det var verkligen lugnt och tyst hemma, eftersom Adam flyttade ut under dagen. Jag och Chansa, som inte fick följa med till Piteå, tränade dock ett kort pass med apportering och framförgående innan vi slappade i soffan resten av kvällen. Det var verkligen skönt och det enda jag saknade var en kall öl eller ett glas vin, men något sådant hade jag inte hemma.

I morse blev det också att stiga upp tidigt eftersom det var Vitbergets Dag och vi skulle vara på klubben hela dagen. På morgonen kokade vi kaffe och ställde ut agilitybanan, men sedan åkte jag och Anna ut i skogen för att spåra med Susanne, Lotti, P-O och Martina. Lotti ville att jag skulle gå ett lägrespår åt henne, så hon gick ett appellspår till mig.

Chansa har bara spårat någon annan än mig en gång och då var det Susanne som hade gått spåret. Vem som gått spåret verkar dock inte lilla mallenosen bry sig om, för hon spårar lika bra, om inte bättre. Jag är verkligen jättenöjd med hur hon spårade idag. Hon fäste på spåret på en gång och plockade alla pinnar utan tvekan. Jag hade dock fått för mig att Lotti hade vinklat till höger, men Chansa var så säker i vinkeln att jag aldrig tvivlade på att det var hon som hade rätt och jag som hade fel. Hon snurrade lite i andra vinkeln, men löste det jättebra och spårade hur bra som helst fram till slutet.

Sedan åkte jag och Anna tillbaka till klubben för att sälja fika och informera om klubben till folk som kom. Det var ganska mycket folk som passerade klubben på sin runda på Vitberget och vi sålde en hel del fika och varma mackor. Chansa uppförde sig överraskande bra. Jag hade henne med när jag stod vid informationsbordet och eftersom Chansa varvade upp på folk och hundar som var på agilitybanan så la jag henne och då låg hon lugnt bredvid mig medan jag pratade med folk.

Martina påpekade hur mycket lugnare hon har blivit och det stämmer verkligen att hon har mognat och blivit lugnare. Lugn var hon dock inte när jag provade på att köra lite agility med henne. Hon älskar att springa genom tunnlar och hon hoppar hinder och springer över alla balanshinder (fast hon hoppar också ibland ner från dem istället för att springa över). Jag har dock alltid bara kört hindren ett och ett och det går bra, men när jag körde ett par hinder i följd gick hon upp i varv lite för mycket.

När det blev mindre folk på klubben tränade vi också lydnad och budföring. Det jag ville träna på var att ha en massa folk på planen, så jag hade en "domare" på båda sidorna av planen + en tävlingsledare. Jag tränade linförighet med kommendering. Chansa stördes inte av kommenderingen, men hon var lite okoncentrerad och gick inte så bra som jag vet att hon kan. Hon skärpte dock till sig mot slutet.

Sedan fick jag kommendering på inkallningen, men utan att jag gjorde någon inkallning. Hon har väldigt svårt för att sitta kvar och tjuvstartade två gånger, innan Marina ens hade sagt något. Tredje gången satt hon kvar och brydde sig inte om kommenderingen. Men det måste vi hårdträna tills tävlingen.

Eftersom hon har tendens att tjuvstarta körde jag även apportering och hopp med kommendering, men kommenderingen bryr hon sig inte om. Däremot gick hon igång på att Martina skulle överlämna apporten eftersom hon gömde den bakom ryggen, men när vi gjorde om och hon höll den synlig var det inga problem. Hoppet gick bra, förutom att hon gjorde en liten underlig vändning innan hon hoppade tillbaka och då hamnade hon för nära innan hon hoppade, så hon slog i lite.

Vi gjorde också en tävingsmässig budföring med Martina som mottagare och två "domare" som stod bredvid mig. Förra gången vi tränade med "domare" sprang hon till dem istället, så nu var jag noga med att hon fick hälsa på dem före, men nu brydde hon sig inte om dem. Hon ville så gärna till mottagaren att hon tjuvstartade, men annars var det en väldigt snygg budföring. När vi gjorde om gjorde hon en i princip perfekt budföring.

Men det är ju tydligt att det vi verkligen behöver träna på inför tävlingen är att sitta kvar, i alla möjliga situationer. Det ska vi försöka jobba med i veckan och vi ska nog också försöka lägga något mer spår. Om jag nu hinner, för nu är det som sagt slut på semestern och jobb igen.

Pälsvård, onsdagsträning och spår

Chansa har börjat fälla, så igår bestämde jag mig för att borsta igenom henne ordentligt. Jag har ju bara haft hundar med ganska mycket päls tidigare så jag är ju van vid att hundar löser hår. Men Chansa är ju korthårig så jag kan inte annat än häpna över den pälsmängd man kan borsta ur henne. När Adam såg hur mycket päls jag borstat bort tittade han på Chansa och sa "Men det syns ju ingen skillnad?!" 

Helt otroligt att en liten korthårig malle kan lösa så här mycket hår.

Igår var det onsdag och det innebar som vanligt onsdagsträning. Jag skulle döma på lydnadscupen, så jag cyklade upp lite tidigare för att hinna träna med Chansa innan.  Det var inte så många hundar på lydnadscupen, 4 i ettan och 2 i tvåan, så det gick rätt fort. Men det känns att det börjar bli höst, för det blev ganska kallt att stå där ute på planen. Jag hade tänkt träna ett pass till med Chansa, men det var trevligare att sitta och fika med de andra. Men vi körde en budföring med Mari som mottagare innan vi cyklade hem och hon sprang hur bra som helst, trots att Mari var helt ny som mottagare. Hon tjuvstartade dock från Mari, så det måste vi nog träna lite på.

Eftersom jag var upptagen med lydnadscupen lämnade jag min kamera till Ewelyn för att fota lite på onsdagsträningen, så här är några av de bilder som hon tog.

 Fikapaus på altanen.

Lilla söta Nox var nog onsdagsträningens yngsta deltagare.

Mille visar att han kan hoppa högt.

Gunilla och Gittan har tagit en paus i träningen.

Är det inte vår tur på agilitybanan snart?

Idag mitt på dagen åkte jag och Anna ut i skogen och spårade. Vi hade begränsad tid eftersom Anna skulle jobba på eftermiddagen, så därför la jag ett ganska kort appellspår (ca 200 m kanske) med två pinnar och ett av de små mjukisdjuren från IKEA i spåret. Chansa spårade riktigt bra, fast det går lite för fort eftersom det är så lätt att spåra i skogen. Jag måste nog gå tillbaka till att spåra hårda spår för att få ner tempot och göra henne lite mer noggrann. Men även om det gick lite fort så tog hon vinklarna och plockade alla föremål hur bra som helst.

Chansa väntar medan jag lägger ut linan och tar fram selen. 

Chansa med brandslangen hon fick som belöning för att hon hittade pinnar i spåret.

Chansa och jag kampar (det ser lugnt och stillsamt ut på bilden, men i själva verket var det inte så lätt att hålla i brandslangen med bara en hand medan hon ruskade och slet och samtidigt ta en bild).

Birka väntar på sin tur att få köra budföring.

Efter spåren körde vi en budföring. Det minsta problemet med budföring är att få Chansa att springa, så därför fokuserade jag på att träna ingångarna och att inte tjuvstarta hos mottagaren. Det gjorde vi på kort avstånd, men eftersom hon gillar att springa så mycket körde vi även en lång budföring. När jag ställde upp fick Chansa syn på en brandslang som låg vid sidan av vägen. Jag insåg att det var lönlöst att försöka skicka henne till Anna så jag plockade först upp brandslangen. Då ville hon först inte lämna mig, men när Anna fått vifta lite sprang hon och när vi gjorde om det sprang hon hur bra som helst.

I kväll var det möte om skottiderna på klubben, så jag cyklade upp lite tidigare för att hinna träna med Chansa före mötet. Vi tränade en hel del vänstersvängar och helomvändningar till vänster för att försöka komma till rätta med att hon tränger och lite bättre blev det. Jag tränade också framförgående, snabba lägganden, apportering och att hon ska gå ut efter hoppet. Efter att ha kört hoppet med target ett par gånger gick hon ut jättebra så att jag kunde belöna det, så det tror jag kommer att funka på tävlingen (fast man vet förstås aldrig). 

Det vi dock behöver träna på innan tävlingen är att hon ska sitta kvar, både på inkallningen och på apporteringen och hoppet. Vi har visserligen tränat på att hon inte ska gå på tävlingsledarens kommando, men det är ett tag sedan och just nu känns hon så laddad på just de momenten att det finns risk att hon går på tävlingsledarens kommando. Jag tror också att vi behöver träna lite på att en tävlingsledare kommer och överlämnar apporten och sedan tar tillbaka den, även om hon inte alls har visat några tendenser på att bli helt fixerad vid apporten som man sett en del hundar bli.