Tyrannens kennelläger

I helgen har jag och Chansa varit på Tyrannens/Mordidos kennelläger, som i år hölls på Strängnäs Brukshundklubb. Jag och Chansa började vår resa neråt landet på tisdag kväll, då vi först åkte buss till Bastuträsk och sedan tåg till Stockholm.

Chansa busar i en snöhög medan vi väntar på tåget i Bastuträsk.

På tåget fick vi sitta i en vanlig kupé (hundtillåten naturligtvis) istället för den lilla glaskupé som vi åkt i de gånger vi åkt tåg tidigare. Men Chansa slappnade av bra ändå.

Rastningspaus i Ö-vik. 

Tågresan gick bra och att tåget var en timme och fyrtio minuter försenat gjorde inte mig så mycket eftersom vi ändå hade en massa tid att fördriva i Stockholm. När vi kom fram till Stockholm rastade jag Chansa och sedan kom jag på att jag glömt hennes alldeles nya canvasbur på tåget! Den kommer troligtvis att hamna på hittegodsavdelningen, men då de inte jobbar på helger hann jag inte få tag på den innan jag åkte hem. Men förhoppningsvis så löser det sig ändå. 

I Stockholm passade vi på att träffa Jenny, som jag "känner" från Allt Om Hundar. Hon hade med sig vatten till Chansa och efter att ha lämnat in min packning i en förvaringsbox tog vi bussen ut till Djurgården där vi promenerade och åt lunch. Det var väldigt kul att träffas, men trots att jag hela tiden släpade på kameran kom jag inte ihåg att ta en enda bild. Sedan promenerade vi tillbaka till Centralen, där jag skulle träffa Adam. Vi hittade ett fik med uteservering och fantastiskt god cheesecake. 

När Adam hade åkt hem hittade vi ett litet hörn vid toaletterna på Centralen där vi satte oss för att vänta på tåget till Strängnäs. Chansa har verkligen utvecklats positivt sedan vi var på Centralen senast. Då blev hon extremt stressad och hon flängde runt och kampade med kopplet ideligen, men den här gången var hon riktigt lugn och sansad. Visserligen blir hon lite stressad och drar i kopplet, men hon flippade inte ur och kampade intemed kopplet mer än ett par gånger (och då gick hon att bryta på en gång).

Man väcker uppenbarligen lite uppmärksamhet när man har en hund med sig och dessutom en hund med ryggsäck (Chansa fick bära sin egen mat i klövjeväskorna) så det var många som kom fram och pratade och vill hälsa på henne och även då var hon lugn och sansad. Det var till och med en hundkunnig människa som kommenterade hur lugn hon var och det är ju inte precis ord som jag har hört sägas många gånger om henne :-)

Men nog ser hon ut att vara en lugn hund på de här bilderna.

 Vid åttatiden kom vi så fram till Strängnäs Brukshundklubb, där vi tog en promenad. Det var lite grönare där än här hemma...

När jag kom dit var jag väldigt trött men vi kom inte i säng förrän vid tolvtiden, men eftersom lägret inte började förrän vid lunchtid passade vi på att ta sovmorgon och sedan tog jag och Chansa en promenad. Dock var jag lite rädd för att stöta på något vildsvin:

 Alla planer på Strängnäs Brukshundklubb var inhägnade med elstängsel för att vildsvinen inte skulle böka sönder planerna.

 Poserar på sten.

 Letar efter kongen.

Poserar på en ännu större sten.

Vi la upp lägret så att vi tränade sök eller spår på förmiddagarna och lydnad och/eller skydd på eftermiddagarna. Jag och Chansa valde att köra sök på förmiddagarna och det gick bra, trots att vi inte hunnit komma igång med söket för i år. Hon gjorde relativt raka skick och markeringarna med lösrulle gick också bra.

 Jens och lilla köttbullen Xander.

 Agnes njuter i gräset efter att ha hittat alla figuranter.

Vi körde också en del lydnad. Första dagen var hon uppenbart påverkad av värmen (trots att det inte var jättevarmt så var det betydligt varmare än hon varit med om i år), så då gick inte lydnaden så jättebra. Men andra dagen hade hon vant sig vid värmen och det funkade lite bättre att träna. Vi passade på att köra lite linförighet med kommendering. Hon har ju tendens till att låsa sig lite på tävlingsledaren, men det gick riktigt bra. Några bra tips har jag också fått, så nu är jag väldigt sugen på att träna och komma ut och tävla.

 Chansa hoppar.

 Cleo tränar apportering med dirigering.

 Cleo är van att träna med störning; söta lilla Hanna snodde konen mitt framför henne utan att hon brydde sig.

 Cera tränade också apportering med dirigering.

 Cajsa tränar hopp.

 Alma hämtar metallapporten.

Berit tränar framåtsändande genom grupp.

Chansa ligger uppbunden vid elstängslet (avstängt förstås!) och vilar.

Chansa fick också en ny favoritaktivitet under helgen- skydd. Inte för att jag är förvånad, men hon tyckte att det var fantastiskt kul att få bita i bitkudden. Jag trodde dock att det skulle bli ännu svårare än det var att få henne att släppa (därmed inte sagt att det var enkelt). 

 Det var inte svårt att få henne att gå igång på leken.

Foto: Filippa

 Hon ville inget hellre än att få bita i den där kudden.

Foto: Filippa

 Och det var ingen tvekan om att hon tyckte att det var kul när hon väl fick kampa.

Foto: Filippa

 "Lillasyster" Cera tyckte också att det var kul att leka lite med bitkudden. 

 Brorsan Caspar får gå på större grejer än bitkuddar.

Caspar jagar en flyende Danne.

Det har verkligen varit en jättetrevlig helg med bra träning på stora planer och fina sökrutor på gångavstånd från klubben. Och det är förstås alltid trevligt att träffa nya människor och äta och dricka gott på kvällarna. Det var också bra med boende, eftersom det fanns ett hus alldeles intill där det fanns plats för många människor och hundar. 

Alma står och tittar på oss där vi bodde i hallen bakom kompostgaller.

Det var förstås också kul att träffa så många av Chansas syskon (och halvsyskon). Det finns helt klart en del likheter mellan dem. Chansa är lite större än sina systrar och till sättet är hon nog mer lik sina bröder, speciellt Ceb. Ingen av dem har dock hennes speciella päls på ryggen, men mamma Tyra och halvsyster Berit har det. 

Under helgen har det förstås blivit en hel del fotograferande och, hör och häpna, jag har även fotat lite annat än hundar :-) Våren har ju kommit lite längre därnere, så jag fotade också lite blommor.

 Vita blommor i skogen.

 Äppelblom.

Körsbärsblommor?

Igår var det dags att åka hem igen, men den här gången hade jag bara tre timmars väntetid på Centralen. Då passade jag på att rasta Chansa, äta middag på Burger King och handla på LUSH. Adam kom till Centralen och hjälpte mig att antingen hålla Chansa eller bära väskor och det var väldigt skönt. När jag kom ut till Adam och Chansa efter att ha handlat på LUSH såg det ut som ett mindre blodbad där Chansa hade suttit. Eftersom det inte blödde från någon tass antog jag att hon hade börjat löpa. Hon brukar nämligen löpa vid ungefär den här tiden och jag har sett tecken på att det är på gång och visst var det så. 

 En mycket trött liten malle på Centralen.

Idag har Chansa varit jättetrött hela dagen och det har även jag varit, så ikväll blir det nog att gå och lägga sig lite tidigare än vanligt.

Hundmötesträning med mera

I torsdags var jag och Chansa på hundmötesträning igen och den här gången uppförde hon sig så bra att jag knappt kände igen henne. När vi kom till parkeringen där vi skulle träffas gick jag och pratade med Ingalill med Hedvig och Anna med Indra och Chansa stod bara helt lugnt bredvid mig, till och med när de andra hundarna studsade omkring. När vi sedan gick för att möta varandra uppförde hon sig nästan exemplariskt; det var bara en hund som hon hade lite svårt för att möta.

Men det märktes också mycket tydligt att hon visste om att det var träning. Hon passerade alla hundar som var med på träningen jättebra, speciellt Hedvig och Indra som vi ju träffar då och då och Malik som var med förra gången. Det var lite svårare med de hundar som var helt nya för henne. Och när Eva med sina två border terrier passerade blev det mycket, mycket svårare för henne. Senare gick en i gruppen och bytte hund och ännu lite senare dök Gittan och Yasper upp och det skapade oro i hela gruppen. Men när jag hade gått runt alla räknades alla in i gänget, enligt Chansa.

Vi tränade lite på att gå slalom mellan andra hundar och inkallning på en gräsmatta och bortsett från att Chansa till en början helst bara ville käka gräs så gick det jättebra. Jag gick till och med runt de andra med henne lös. Först med kopplet släpande för säkerhets skull, men sedan kopplade jag lös henne. Det gick faktiskt till och med bättre än att gå med henne i koppel, eftersom hon då hade fullständig kontakt med mig (när hon hade koppel försökte hon ibland äta gräs).

Inkallning gick också bra; hon brydde sig inte ett dugg om de andra hundarna. Vi avslutade kvällen med att gå en promenad tillsammans, i alla fall några av oss. Då mötte vi ett par hundar, varav Chansa passerade en med fullständig kontakt med mig. Det var dock en liten aning jobbigt att promenera i sällskap med andra. Chansa är faktiskt inte speciellt bra på att gå i koppel (vilket förstås är mitt fel) och det blir förstås ännu värre i sällskap. Men när jag släppte henne och lät henne gå lös en stund var hon jätteduktig. Att säga att hon inte brydde sig om de andra hundarna är kanske att säga för mycket, men hon gick inte fram till någon av dem. Till och med när Yasper gjorde en lekinvit mot henne hann jag stoppa henne.

Jag var verkligen jättestolt över henne. Man kan kanske inte påstå att hon uppförde sig exemplariskt, men jämfört med hur hon brukar vara så var hon nästan som en helt ny hund. Ett tag blev jag till och med orolig för att hon kanske var sjuk, men i övrigt var hon ju lika pigg som vanligt så jag tror inte att hon är sjuk.

Igår cyklade vi en sväng in till stan för att jag behövde göra några ärenden, bl a gå på Studiefrämjandet och hämta böckerna till appellkursen, och då jag inte hade så mycket tid innan jobbet på Medlefors fick hon följa med. Sedan kom mamma och Ecco på eftermiddagen. Chansa försöker fortfarande få Ecco att leka, men han är svårflirtad :-)

 Ecco ville hellre ligga i soffan och mysa än leka med Chansa.

Jag passade på att klippa klorna på både Ecco och Chansa. Eller i alla fall nästan. För första gången råkade jag klippa lite för långt in på Chansa, så att hon skrek till (fast det blödde inte mer än en liten bloddroppe längst ut). Jag fortsatte att klippa alla klor på framtassarna, men på baktassarna nöter hon klorna mer och då det var lite för mörkt såg jag inte så bra, så jag hoppade över dem så länge för jag ville inte riskera att klippa för långt en gång till. Chansa är så lätt att klippa klorna på, vilket är en lyx jag inte haft sedan jag hade Lollo på 80-talet, så jag vill absolut inte riskera att det blir problem.

Idag blev det i princip en heldag på klubben. Först höll jag appellkurs och sedan hjälpte jag Annika med lite tips och råd inför lördagens tävling då hon ska vara tävlingsledare. Och sedan blev det förstås också ett träningspass med Chansa. Det blev ett riktigt bra träningspass. Vi filade på lite detaljer i fria följet och där var det väl lite blandat resultat. Framförgåendet och läggande under gång gick ungefär som det gjorde förra gången, d v s ganska okej. Apporteringen gick bra och hon gjorde till och med två riktigt fina avlämningar framifrån. Det finns dock en del att jobba på, bl a har hon börjat tugga lite igen.

Vi tränade också på att sitta kvar, för det har hon väldigt svårt för. Men även det gick över förväntan, då hon faktiskt satt kvar trots att det var lek och bus med pipleksaker på planen intill. Hoppet har vi inte tränat på länge eftersom vi inte haft tillgång till något hinder i vinter, men det gick mycket bra. Hon hoppar ut och sätter sig nästan i luften på precis lagom avstånd. Ingångarna efter återhoppet är dock inte perfekta, men det beror förstås på att de inte är helt bra i något moment, vilket är något vi jobbar på.

Det jag var mest nöjd med var platsliggningarna som jag avslutade passet med. Först gick jag 20 m och då låg hon 4 minuter. Dock hade jag lagt koppelöglan över en liten stubbe som stack upp efter att de röjt i diket och jag misstänker att hon var medveten om att hon satt fast, men jag tycker ändå att hon var duktig som faktiskt låg hela tiden, trots att det pågick mycket rörelse, lek och bus med pipleksaker på planen intill (vilket hon tydligt kunde se, eftersom jag strategiskt hade lagt henne så att hon skulle se). Eftersom det gick så bra la jag henne igen på ett annat ställe, denna gång utan att sätta fast henne. Jag lämnade henne dock inte mer än en minut och gick inte lika långt ifrån, men hon låg jättebra i alla fall.

Efter att ha tränat promenerade vi hem, eftersom vi hade fått skjuts till klubben. På vägen hem bestämde jag mig för att gå strandpromenaden bort till Älsvbackabron så att hon skulle få vara lös en stund. Hon visade också tecken på att vilja bada, så jag lät henne. Hon simmade dock bara ut och hämtade pinnen jag kastade; när jag kastade den igen valde hon att inte gå ut, så antagligen insåg till och med hon att det var för kallt.

Jag kom också på att jag skulle hämta ett par täckbyxor som jag glömt hos Sara och Markus och där blev vi kvar en stund. Einar var mycket omtänksam om Chansa och gav henne först en tuggpinne och sedan en skål med vatten. Sedan visade han sin radiostyrda bil och körde den fram och tillbaka framför Chansa, som faktiskt klarade av att ligga kvar med några påminnelser, men det var svårt för henne. När vi kom hem var Chansa mycket trött och jag tror inte att hon tyckte att det gjorde nåt att jag lämnade henne för att gå på Bishop's Arms.

Tussilago

Vårtecken.

När jag skrev i bloggen igår glömde jag ju lägga in de bilder som jag tog på alla tussilago som har dykt upp här och var, så jag får väl lägga in dem idag istället.

För idag kan det behövas en påminnelse om att det faktiskt var vår igår. Det var visserligen riktigt soligt på förmiddagen, men sedan mulnade det. I kväll skulle vi ha haft första onsdagsträningen, men den blev inställd på grund av att det fortfarande är snö och framför allt är alldeles för blött på klubben. Men jag och Susanne åkte ändå upp och hittade varsitt någorlunda torrt hörn att träna på. Men det regnade och blev fort kallt, speciellt när Eva kom och vi stod och pratade en lång stund.

Jag är på det stora hela mycket nöjd med dagens träning. I fria följet tränade vi på helomvändningar till vänster och det gick väl sådär. Hon ligger en liten aning för långt fram och tränger även lite ibland, så vänstersvängar/helomvändningar vänster blir inte så snygga som jag skulle vilja ha dem. Vi tränade också läggande under gång och det gick bra. Det gäller dock att hålla henne på rätt aktivitetsnivå; stressar hon upp sig lägger hon sig alldeles för långsamt. Externbelöning verkar vara det som funkar bäst på det momentet (även på fria följet funkar det bra).

Framförgåendet går framåt :-) Jag satte ut pinnarna, men de behövs egentligen inte längre. Hon går ut jättebra, men behöver lära sig att gå längre sträckor. Som det är nu så blir hon tveksam och börjar vända sig om efter ca 10 m. Hon vänder sig också om när hon stannar. Vi tränade också lite på att sitta kvar, vilket också gick bra.

Sedan tränade vi lite apportering. Först gjorde jag en lydnadsklass I- apportering, vilken i mina ögon var en 10-poängare (och numera är jag ju domare och det innebär att det VAR värt 10 poäng :-)). Sedan gjorde jag ett par vanliga apporteringar också och även de såg mycket bra ut. Bra fart både ut och in. Jag testade att använda externbelöning även på apporteringen, vilket jag aldrig gjort förut, och det gjorde faktiskt att hon fick ännu bättre fart (som dock inte var dålig innan heller).

Jag brydde mig dock inte om att träna ingångarna, utan jag klickade när hon var på väg mot mig med apporten. Man kan dock ibland undra hur smart hon är, för när jag klickade sprang hon bakom mig för att ta kongen, fast hon hade sett att jag la den bredvid ryggsäcken.

Vår...?

Våren har äntligen kommit, dock säger jag det med ett försiktigt litet frågetecken för jag är inte helt övertygad. Det påstås ju också att det ska snöa mer till helgen. Men det är då och idag har det varit en mycket fin dag, ganska varm med strålande sol från en klarblå himmel. När jag hade jobbat min 1, 5 tim på morgonen tog jag och Chansa en långpromenad i skogen samt tränade lite uppletande. Uppletandeträningen gick riktigt bra; det blev riktigt raka och snygga skick.

 Platsliggningsträning.

 Belöning med kong efter att hon hittat ett föremål.

 Efter uppletandet svalkade hon sig med att äta lite snö.

 Hmm, kanske inte den snyggaste bilden jag tagit på Chansa?

(hon äter snö, därav minen)

 Hon svalkade sig förstås också genom att rulla sig i snön.

 Poserar på sten.

 Räcker ut tungan åt mig.

 Fikapaus (bilden tagen med självutlösning och Chansa var väldigt fundersam på pipandet från kameran).

 Chansa bland tussilago.

 Chansa har fått syn på två måsar...

 ... som hon inte kan låta bli att dra efter...

... men hon vänder och kommer tillbaka så fort jag ropar. 

(Jag kanske är hemsk, men jag bryr mig inte så mycket om att hon skrämmer måsar, utan låter henne dra efter dem så att jag kan träna på stanna/inkallning)

Vi var ute i 2,5 timme och sedan cyklade jag in till stan för att gå på ett personalmöte, som dock blev inställt i sista minuten. Jag passade då på att gå på stan och titta på bl a skor, eftersom jag behöver ett par nya kängor. Det är dock inte så lätt när man har så små fötter som jag har.

När jag sedan kommit hem och ätit middag, ringde Susanne och ville träna uppletande, så jag och gav oss iväg ut i skogen igen med Susanne och Jackpot. Även om jag redan tränat uppletande med Chansa så är hon inte typen som tackar nej :-) Detta pass gick inte riktigt lika bra som på förmiddagen, men jag är ändå riktigt nöjd. Hon springer i alla fall betydligt rakare nu än tidigare.

 Susanne och Jackpot.

Chansa har hittat en grej.

Mindre nöjd är jag med att Chansa lyckades äta något som verkligen inte luktade gott. Jag vet inte vad det var, men det luktade ungefär som ett utedass. Efter uppletandeträningen cyklade jag upp på klubben för att ha möte med tävlingssektorns lydnadsgrupp. Jag kom dit lite tidigt så jag lekte med Chansa en liten stund. Bland annat kastade jag snöklumpar åt henne och då får hon i sig en del snö, så när hon sprungit lite spydde hon upp det äckliga hon ätit tidigare.

 Det är en hel del snö kvar på klubben och det är också ganska blött. Och snart är det dags för första tävlingen...

Chansa vilade under bordet medan vi hade möte ute på altanen i solskenet.

Omväxlande väder

Vädret är verkligen inte pålitligt just nu. Igår var det i princip snöstorm, fast det var inte tillräckligt kallt för att snön skulle lägga sig under dagen. Men när jag kvällsrastade Chansa var det återigen vitt överallt. Idag blev det en lång sovmorgon och när jag steg upp hade snön som kom igår försvunnit och solen lyste.

Det fina vädret visade sig dock inte hålla i sig. Jag och Susanne gick en promenad i skogen och tränade uppletande och under de dryga 2 timmar som vi var ute var växlade vädret mellan regn, snö, hagel och solsken om vartannat. Ibland var det så kallt att jag önskade att jag hade haft vantar och ibland svettades jag och tyckte att jag var för mycket klädd.

Vi hittade ett snöfritt område stort nog för att valla en korridor för att träna uppletande. Chansa börjar bli riktigt duktig när det gäller att gå fint vid sidan fram till rutan. Jackpot låg uppbunden ganska nära, vilket jag trodde skulle bli ett problem men honom brydde hon sig inte om.

Eftersom Chansa har problem med att springa rakt testade jag i tisdags att lägga grejen bara ca 5 m ut och det gjorde jag nu också på första skicket. När jag sedan belönade henne fick Susanne springa ut och lägga grejen lite längre ut. De första två skicken gick bra, hon sprang rakt och hittade grejen. Sedan blev hon störd av att det kom en karl och promenerade på stigen just utanför rutan och efter det hade hon svårt att koncentrera sig på att leta föremål; hon var mest intresserad av att undersöka hans spår och se var han kommit ifrån. Men efter en paus medan Jackpot körde försökte vi igen. Först blev det mest en massa spring, men när jag väl fått henne att fokusera på uppgiften gjorde hon två ganska raka skick.

Dock har jag insett att vi måste träna mer med snitslar. Först blev hon störd av att snitseln vid starten fladdrade och hade nog gärna velat ta den. En gång kom hon tillbaka med en av hörnsnitslarna som hon lyckats plocka ner. Jag använder i stort sett aldrig snitslar när jag tränar, vilket antagligen är anledningen till hennes fixering på snitslarna.

När jag spårar använder jag möjligen en snitsel för att kunna se var spåret börjar, men jag snitslar aldrig i spåret och när jag tränar uppletande använder jag inte heller snitslar eftersom jag kör med korridorer och tycker att jag kan hålla koll på kanterna ändå. Nu tror jag i och för sig att hon fixerade mycket på snitslarna för att hon såg dem, eftersom det blåste mycket, och inte för att hon fick vittring på dem, men det är ju ändå något som måste tränas på.

Några bilder från dagens uppletandeträning:

 Chansa har hittat den lilla gröna ormen.

 Leta! 

 Jackpot är redo. 

 Jackpot springer.

 Jackpot väntar på godis för att han har hittat en grej.

 Efter avslutad träning fick Chansa och Jackpot leka.

 Kom igen, nu leker vi!

 Bus.

Chansa springer.

Tillbaka i cyberspace

Jag har varit utan Internet i tre dagar på grund av att routern plötsligt slutade fungera. Jag köpte en ny, men det visade sig att det bara var strömkabeln som var trasig så nu har jag i alla fall kontakt med omvärlden igen. Jag kommer ihåg i mitten av 90-talet när Jonas pluggade på Skeria mest för att få tillgång till datasalarna, där vi satt och surfade på nätterna. Då hade jag ingen aning om att jag senare skulle bli så beroende av att ha Internet hemma. Men nu är jag i alla fall tillbaka i cyberspace igen och det känns skönt.

Utan Internet har jag hunnit med en hel del annat. När jag inte har jobbat har jag läst en hel del, städat och förstås gått långa promenader med Chansa. I tisdags blev det en lång promenad med uppletandeträning och kameran hade jag med mig.

 En liten fågel.

 Chansa är nog den enda som fortfarande njuter av snön.

 Knäppmallen.

 Ibland undrar man ju vad det är för fel på henne.

 Den orangea älgen blev återigen hittad när vi tränade uppletande.

 Mallen spanar i skogen.

 Hopp.

 Hon nöjer sig inte med att bara hoppa över, utan hoppar högt över.

Lekte lite med kameran och tog den här bilden, som jag tyckte var gullig på något vis.

Igår jobbade jag på Medlefors på dagen och på kvällen cyklade jag och Chansa upp på klubben för att ha möte med "tävlingssektorn". Jag använder citationstecken eftersom det egentligen inte finns någon tävlingssektor för tillfället. Numera är tävlingssektorn uppdelad i en lydnadsgrupp och en bruksgrupp och jag är sammankallande för lydnadsgruppen, men någon bruksgrupp finns inte i dagsläget. Tävlingar att genomföra finns ju dock. 

Vi som deltog på gårdagens möte var tyvärr "det gamla vanliga gänget", som dock blivit ett antal personer färre på grund av att några inte orkar/hinner med längre. I nuläget finns det risk att det inte kommer att bli några tävlingar i framtiden och det vore ju väldigt tråkigt. Min personliga åsikt är att det är bedrövligt att det i en klubb på över 400 medlemmar bara dyker upp 7 på mötet och det verkar inte heller vara många fler som är villiga att ta ansvar och engagera sig. Speciellt ligger problemet i att folk inte vill ta ansvar, även om de säger sig vara villiga att hjälpa till (bara någon annan tar ansvaret). 

Och visst är det skönt att slippa ta ansvar. Ibland saknar jag den där tiden när jag blev tillfrågad om att sitta som domarsekreterare eller ligga sökfigurant- så enkelt det var! Men för att det ska bli några tävlingar så måste någon ta ansvar, så enkelt är det. Och vi som har tagit det ansvaret kommer inte att orka med det för alltid. 

Nu kanske det låter som att det är jättejobbigt att vara med och arrangera tävlingar, eftersom de som gör det blir utbrända hela tiden. Men så är det inte. Så länge man är många som kan dela på uppgifterna är det inte speciellt jobbigt. Anledningen till att folk inte orkar längre är att det blir jobbigt när man är för få som hjälps åt.