Stockholm

I helgen har jag varit på minisemester i Stockholm. Jag och mamma åkte ner på torsdag morgon och åkte hem igen på söndag förmiddag. När vi kom i torsdags mötte vi Adam på Centralen, där vi låste in våra väskor, åt lunch på Jensens Böfhus och sedan shoppade vi. Först i Gamla Stan och sedan gick vi in mot stan, där vi slutligen hamnade på min favoritskoaffär. Jag köpte där ett par svindyra, men skitsnygga, skor:

Vi stannade på stan rätt länge eftersom vi skulle åka med Kim hem till Lotta och Jens (där vi bodde 2 nätter, trots att Lotta och barnen åkt till Pajala) när han slutade jobba. Det blev dock ett helt äventyr, eftersom bilen inte alls gick bra. Den började gå sämre och sämre och när vi till slut blev tvungna att stanna visade det sig att ena däcket saknade 4 av 5 bultar. Antagligen var det någon som hade försökt stjäla däcken när bilen stod parkerad. Det löste sig, men det blev en mycket sen tacomiddag.

På fredagen blev det ännu mera shopping och på lördagen blev det lite shopping, men mest träffade vi folk. Jag gick och fikade med en tjej från hundforumet och det var mycket trevligt att prata hund och skvallra lite. Sedan blev det lite mera shopping innan det var dags att träffa Tilahun och Kirobell och deras lilla bebis och gå och fika (igen!). Lilla Edna var söt som en liten docka!

Min bakelse när jag fikade med Jenny.

 Tilahun och Kirobell.

Lilla söta Edna.

Jag hade kameran med mig, men det var bara på torsdagen som jag orkade släpa på den. Jag fotade en del, men det blev mest bilder på arkitektur. 

 Kyrka i Gamla Stan

 En annan kyrka.

 En av de smala gränderna i Gamla Stan. 

 Gåsgränd.

 Också Gåsgränd. Synd bara att det var en massa bråte i gränden. 

 Kärlekshänglås på en bro. 

 Riksdagshuset.

 Detalj från porten vid riksdagshuset.

 Det var lite grönare än hemma.

 Vy från bron vid riksdagshuset.

 Husfasad.

 Balkong.

Små figurer på en fasad. 

Chansa har varit hos pappa och Maj medan jag har varit borta. Det är aldrig roligt att lämna bort henne och det blev ännu värre att lämna henne när hon haltade så hemskt. Hon började halta i söndags när vi hade varit ute på en kort kvällspromenad. Jag hade kastat snöklumpar till henne så det var antagligen då hon gjorde sig illa. Hon haltade riktigt ordentligt i flera dagar och eftersom det var på samma ben som hon skadade när hon sprang ihop med Yasper var (är) jag riktigt orolig. Hon haltade mindre när jag lämnade henne till pappa och när jag fick tillbaka henne igår så haltade hon nästan inte alls, men hon rör sig fortfarande inte bra. 

Vi ska dock till Tomas, fysioterapeuten, på torsdag och kolla upp henne. Jag bokade en tid förra veckan innan jag åkte, men eftersom han bara är där på torsdagar och fredagar så hann jag inte gå dit innan jag åkte till Stockholm. Jag hoppas verkligen att det är något helt annat än hennes gamla skada, något som är enkelt och går fort att åtgärda. 

Ny soffa

I onsdags jobbade jag min sista dag och det var väldigt ledsamt för både mig och min brukare. Men det var inte enbart en tråkig dag, för jag fick också hjälp att hämta och skruva ihop min nya soffa :-) Den är verkligen jättesnygg, särskilt om man jämför med den gamla. En del av den gamla är dock kvar. Det blir hundförbud i den nya soffan, så jag behöll schäslongen från den gamla soffan till Chansa. Snygg är den inte och den passar inte riktigt in, men hon gillar verkligen att ha något upphöjt att ligga på, så tills vidare får hon behålla den. 

I torsdags var det fest med mina arbetskamrater och det var verkligen trevligt. Leila hade bokat kvartersgården, så vi köpte mat från Södergrillen och åt där samt pratade och hade trevligt. Sedan fortsatte jag, Birgit, Cicci, Tessan och Hampus till Bishop's, där vi fortsatte att ha trevligt tills de stängde. Jag har verkligen haft världens bästa arbetskamrater (bortsett från en, då) och jag hoppas verkligen att det blir av att vi har en fest till, som vi pratade om. 

Jag kommer att sakna brukaren och mina arbetskamrater, men det känns skönt att veta att jag har ett nytt jobb från och med början av april. Det känns inte speciellt jobbigt att vara arbetslös när man vet att det bara gäller ett par veckor :-) 

Idag har jag verkligen njutit av min arbetslöshet och gått en långpromenad med Chansa och spårat. Det har visserligen kommit lite snö i helgen och är kallare än det varit på länge (fast +1 är ju inte särskilt kallt med normala mått), men det var så skönt att vi var ute i två timmar. Vi promenerade, gjorde lite balansövningar i en lekpark och spårade. Jag la ett ca 400 m långt spår ute på ängarna och la fem föremål (tre små brandslangsbitar, en liten träknopp och ett tomt C-vitaminrör). Spåret fick ligga 45 minuter och under tiden promenerade och lekte vi i skogen. 

 Chansa väntar medan jag lägger ut spåret.

 Uppe på en sten, som vanligt.

 Godisletande i skogen.

 Snyggaste hunden i världen.

 Spårar.

 Jag gick över diket på en smal trädstam och Chansa spårade bra, trots att hon gick över bredvid trädstammen och inte på. 

 Liggmarkerar en bit brandslang. 

 Får kampa som belöning. 

Ligger i solskenet och väntar på att jag ska rulla ihop linan. 

Hon spårade jättebra. Jag hade lagt flera 90-gradersvinklar, för hon brukar ha lite bråttom och gå rakt fram i vinklar, men idag funkade det jättebra. Liggmarkeringarna går också riktigt bra. Den första brandslangsbiten apporterade hon, men precis vid mina fötter släppte hon den och la sig istället :-) Den lilla träknoppen från min gamla byrå liggmarkerade hon snyggt liksom nästa lilla brandslangsbit. Den tredje brandslangsbiten missade hon, men vi var i spåret för jag plockade själv upp den. Den sista apporten liggmarkerade hon jättefint. Det känns som att hon faktiskt till slut börjar fatta vad det hela går ut på. 

Anledningen till att hon missade ett föremål var antagligen att hon lyfte på huvudet just då. Det var en karl som kastade boll med sin hund ute på vägen och den skällde till ibland och då tittade Chansa upp, men annars brydde hon sig inte alls om dem. Hon var lite stressad över deras bollkastande när vi gick fram till spåret, men så fort jag släppte på henne på spåret hade hon fokus på uppgiften. Hon är verkligen en riktigt duktig spårhund. 

Vårpromenad

Idag när jag vaknade var det 6 grader varmt och strålande sol. Det var visserligen också mycket blåsigt, men jag lät inte det stoppa mig från att gå en långpromenad med Chansa. Det verkade dock som att blåsten hindrade de flesta andra hundägare, för på en två timmar lång promenad såg jag bara 3 andra hundar.

Vi gick en promenad i skogen på ett ställe där vi inte går så ofta och det var väldigt skönt att vara alldeles ensam ute i skogen. Det var dock ganska isigt på stigen, så mestadels gick jag i obanad terräng. Det var mer barmark än jag hade räknat med, så jag passade på att göra ett uppletande med henne. Chansa var förstås duktig som vanligt. Men jag är själv inte så pjåkig på uppletande, för när jag vallade rutan hittade jag en blå boll i hårdgummi, som uppenbarligen legat där mycket länge (den var nästan helt nersjunken i marken och väldigt smutsig). Jag är ganska säker på att den bollen en gång i tiden tillhörde Lyle, för han hade precis en sådan som tyvärr försvann. Nu tillhör den i alla fall Chansa :-)

När vi kom ut ur skogen gick vi en bit längs en bilväg och där var det i stort sett bara blankis. Chansa gjorde ett litet ryck för att komma åt en lukt nere i diket och jag gled helt enkelt ner i diket jag också. Då blev jag irriterad och kopplade lös henne istället och då var det helt plötsligt inte alls intressant med lukter i diket. Hon gick bara och tittade på mig, så jag fick nästan jaga iväg henne så att hon inte skulle vara framför fötterna på mig.

Här är några bilder från dagens vårpromenad:

 Vårliga videkissar.

 Poserar.

 Kamouflerad hund.

 Självklart måste hon också rulla sig i snön som vanligt.

 Snyggaste mallehuvudet.

 Hoppar.

 Poserar.

 Poserar på en sten.

 Har hittat en stor tallgren att släpa på. 

Snyggaste mallen i hela världen 

Vår?

Nu har det återigen varit ett tag sedan jag bloggade. Jag lovar att jag ska skärpa mig framöver, men det är mycket möjligt att jag kommer att vara lite dålig på det ett tag. Det pågår en del i mitt liv just nu som tar väldigt mycket kraft och energi, så jag orkar inte med så mycket annat. Men jag räknar med att det kommer att bli bättre och då kommer jag också att bli bättre på att blogga.

Jag kommer säkert också att bli bättre när vädret blir bättre. Det är ett uttjatat ämne, men den här vintern är verkligen underlig. Det finns ju knappt någon snö och det är mest bara mulet och dystert. Idag var det dock väldigt fint väder när jag promenerade med Chansa på förmiddagen. Det var 5 plusgrader och solen tittade fram. Jag kände till och med vårkänslor när jag drog på mig vårjackan och cyklade in till stan för att först fika med Cicci och sedan gå på ett möte.

På grund av att jag skulle på stan blev det en timmes koppelpromenad, fast vi stannade och tränade/lekte lite också. Eftersom det är så lite snö går det bra att gå på "gräsmattorna" och kasta lite snöklumpar o s v. Vi tränade lite fotgående, ställande, platsliggning och sittande och hon var mycket duktig. Fast när den kom en karl och promenerade med en katt i flexikoppel och satte fast den ute på sin uteplats alldeles bredvid så kände jag att jag inte riktigt vågade lita på henne, så det blev koppel på.

 Tränar sittande.

Eftersom Chansa inte fått så mycket aktivitet i veckan var hon lite jobbig och drog en del i kopplet och flängde fram och tillbaka. På hemvägen stannade jag till och gjorde ett godisträd åt henne och så fort hon var klar och vi skulle gå vidare hemåt var hon hur lugn som helst och drog inte alls i kopplet. Ytterligare ett bevis på att nosarbete är den absolut bästa aktiveringen för en hund!

Chansa letar godis i godisträdet.

Några bilder från en promenad förra veckan, då jag tog med kompaktkameran:

 Väntar på det magiska ordet...

 ...leta!

 Har hittat kongen...

 ... och kommer med den i full fart.

 Sådana här videkissar borde inte finnas den 4:e mars.

Chansa springer på ängen, där det vanligtvis brukar vara massor med snö och skoterspår att promenera på. 

Det är verkligen tråkigt att det aldrig blev någon riktig vinter, men nu känns det som att den lilla snö som finns lika gärna kan försvinna. Nu kan det lika gärna bli vår så fort som möjligt!

Vilken trist och tråkig vinter

Just nu känns allting väldigt tungt på grund av olika orsaker och vädret den här "vintern" gör ju inte saken bättre precis. Jag är i alla fall mycket glad att jag har Chansa när det är så här tungt och våra promenader är min räddning. Jag skulle vilja fota lite grann, men vädret är så trist att det inte känns värt att släpa med sig kameran. I onsdags tog jag dock kompaktkameran med mig ut på promenaden. Det blir inte så bra bilder när det är så trist väder och jag längtar verkligen efter lite sol.

 Det är helt ofattbart hur lite snö det är. 

 ag försöker lära Chansa att hämta kopplet åt mig (jag är mycket slarvig med kopplet och har tappat bort flera stycken i skogen genom åren, så det kan mycket väl komma till användning). 

 Busvovven.

 Klättrar på stenar.

Hoppar över stockar.

I onsdags var jag och Chansa på klubben på studiecirkel. Varje vinter brukar vi instruktörer ha en studiecirkel och i år har vi en studiecirkel om boken "Härliga valptid" av Curt och Ingalill Blixt, som vi ska försöka göra en kursplan till. Fast det blir självklart också en del diskussioner om annat också. 

I helgen jobbar jag, så Chansa är hos mamma och det är väldigt tomt efter henne. Fast jag saknar inte precis hundhåret. Just nu fäller hon något enormt, trots att det egentligen är alldeles för tidigt. Jag gissar att det är det varma vädret som gör det, fast det kan också bero på löp. Jag tycker i och för sig att det är lite för tidigt för löp, för hon löpte ju i slutet av oktober/början av november, men hon visar vissa tecken på löp, som t ex att hon äter väldigt bra.

Hennes sår har läkt väldigt bra. Det verkar inte som att hon har haft ont, men det har nog kliat en hel del för hon har slickat (eller i alla fall försökt) ganska mycket på det. Nu är det i alla fall i stort sett läkt. 

Eftersom jag inte haft med mig kameran ut på promenader så har jag roat mig med att fota inne. Jag köpte en bukett rosor till mig själv på Alla Hjärtans Dag (vem skulle annars göra det, om jag inte gör det?), så det har blivit en del rosbilder. Jag försöker lära mig och några bilder blev i alla fall halvbra. 

Februari?

Jag vet att det återigen var länge sedan jag bloggade. Det har varit alldeles för mycket med allting, främst problem på jobbet, så jag har helt enkelt inte haft tid. Eller, tid har jag i och för sig haft, men då har jag prioriterat andra saker och inte orkat blogga. Jag och Chansa har inte heller gjort så värst mycket värt att skriva om. Vädret är ju så tråkigt och trist att man bara vill sitta inne. Det har vi förstås inte gjort, men det trista vädret gör ju också att det inte är så inbjudande att ta kameran med på promenaderna och utan bilder är det inte så lockande att blogga, särskilt inte om man inte har något vettigt att säga :-)

Fast helt sysslolösa har vi förstås inte varit. Vi har ju en fin plogad träningsplan precis utanför lägenheten, så det har blivit en del lydnadsträning. Och vi har förstås också varit på tisdagsträningen i totohallen. I tisdags gick träningen riktigt bra. Vi testade rutan för första gången i totohallen och det gick hur bra som helst. Momentet är inte helt klart, men det är tydligt att det är ett av hennes favoritmoment.

Eftersom det har varit halt, blött och slaskigt så har vi inte gått så långa promenader utan mest hållit oss till ett par kortare promenader i koppel. Men i onsdags gick vi en längre promenad eftersom jag skulle vara borta på kvällen. Till min stora förvåning fanns det skoterspår att gå på, fast det var förstås inte mycket till skoterspår och det var ändå väldigt blött. Men Chansa fick i alla fall en chans att springa av sig ordentligt.

 Busig.

 Hon kom springande mot mig i full fart, för att just framför mig kasta sig ner och rulla sig :-)

 Knashund.

 Njuter. 

När jag kom till skogen var det, hör och häpna, barmark! Inte i hela skogen förstås, men i alla fall något hundratal meter i skogsbrynet. Det måste förstås utnyttjas, så jag la ett spår till henne. Eftersom jag inte hade några grejer med mig för att lägga spår fick jag improvisera lite. Jag hade en boll med mig och den la jag i slutet. När jag gick ut spåret låg en tom ölflaska på marken så jag lyfte upp den och la ner den igen på samma ställe. Spåret fick ligga en halvtimme och eftersom jag inte hade varken sele eller lina med mig fick koppel och halsband duga. 

Chansa spårade mycket bra, fast tempot var väldigt högt. Jag hade svårt att hänga med och snubblade flera gånger. Mycket berodde det förstås på att jag försökte ta bilder med mobilen (den var jag nära att tappa i marken vid ett par tillfällen). Det blev inga vidare bra bilder, men jag kände ändå att jag behövde bildbevis (inte minst för mig själv) att jag spårade på barmark den 12:e februari! 

 Spårar på barmark. 

Chansa liggmarkerar (hon la sig på ölflaskan, därav den något underliga liggställningen). 

Det var kul att spåra i skogen vid den här årstiden, men jag får nog lov att erkänna att jag mycket hellre hade haft lite mera februariväder och mindre aprilväder. Lite kallare och mera snö hade inte alls varit fel. Alternativt så skulle all snö kunna försvinna så att det blir barmark istället för denna eviga halka. 

I helgen skulle jag vara ledig från torsdag eftermiddag till tisdag förmiddag, men så blev det inte. Istället fick jag jobba ett 24-timmarspass från lördag morgon tills i morse. När vi kom dit fick jag till uppgift att gå ut med soporna innan jag tagit av mig skorna. Chansa, som fortfarande hade sele och lina på sig, fick följa med. På något vis lyckades hon då få linan mellan bakbenen och när hon gjorde ett ryck framåt skrek hon till av smärta. 

När hon gör det förstår man att det verkligen gjort ont, för hon visar oftast inte smärta (den enda gång jag tidigare hört henne skrika så var när hon sprang ihop med Yasper). Jag sa till henne att trassla ut sig ur linan, eftersom jag hade händerna fulla med soppåsar, men när hon inte gjorde det fick jag sätta ner påsarna och hjälpa henne. Men så fort jag rörde i linan blev hon arg och bet mig i handen (inte hårt, men tillräckligt för att markera att det gjorde ont). Jag fick i alla fall tag på linan och fick lös den, men den satt fast lite grann och i haken satt både päls och blod fast. 

När jag kom upp igen undersökte jag henne och upptäckte att hon blödde en del. Jag tvättade rent med saltvatten och hon har ett flera centimeter långt sår, som är ilsket rött runt om. Jag tror dock inte att det är haken som har orsakat såret; jag tror snarare att hon har bränt sig på linan. Ont verkar det i alla fall göra, även om hon snällt låter mig rengöra det. 

Hon verkar dock inte speciellt besvärad av det, men jag tror att vi avstår från långpromenad idag och bara slappar i soffan. Chansa verkar då inte ha något emot det :-)

Chansa slappar i soffan.

Sparktur och lydnadsträning

Jag är väl medveten om att jag är sämst på att blogga just nu. Det är helt enkelt lite för mycket just nu. Men vi är i alla fall inte sysslolösa :-) Vi har bland annat promenerat, sparkat och tränat lite lydnad. Förra torsdagen började jag en valpkurs och i torsdags hade vi andra tillfället. Jag har inte hållit så många valpkurser (tror att det här är min tredje, förutom den som jag gick med Chansa samtidigt som jag var hjälpinstruktör), men det är faktiskt riktigt roligt. Det är roliga hundar och roliga mattar och hussar.

Chansa har fått följa med när jag håller kurs och hon sköter sig alldeles utmärkt. Hon ligger snällt lös bredvid när jag pratar och skriver på blädderblocket (det finns tyvärr ingen tavla att skriva på) och hon kan till och med sträcka ut sig på sidan och somna fast de andra hundarna är precis bredvid och inte alltid stilla och lugna. I torsdags var jag riktigt stolt över att hon låg kvar i rummet med alla valpar och deras ägare medan jag gick in i köket och gjorde en kopp te till fikat.

Igår var jag ledig i stort sett hela dagen och eftersom det varit varmt och sedan blivit några minusgrader var det kanonfint före för att sparka (bortsett från att de slängt ut en massa grus på vissa ställen) så jag och Chansa tog en tur med sparken:

Efter sparkturen kopplade hon av med att rulla sig lite i snön.

Efter sparkturen passade jag också på att träna lite lydnad på planen här utanför. På sommaren är det en fyrkantig grusplan precis utanför, men på vintern brukar den vara täckt av en stor snöhög, eftersom det är dit de kör snön när de skottar. Men eftersom det knappt kommit någon snö i vinter så tar snöhögen inte upp någon stor del av planen och dessutom är den plogad. Det känns som rena lyxen att ha en plogad lydnadsplan utanför lägenheten, så man måste ju passa på att träna. Jag hade fortfarande kameran i fickan, så jag filmade också lite lydnadsträning. Det är väldigt givande att filma; jag upptäckte att jag har en del att jobba på i fotgåendet (mest med mig själv). 

I går kväll tog vi sparken till tisdagsträningen i totohallen. Jag började med att fika, så det första vi gjorde blev platsliggningen. Chansa var kanske inte riktigt helt i rätt sinnesstämning för platsliggning, men hon var verkligen jätteduktigt. Mitt i platsliggningen kom det in först en person och sedan en till genom en annan dörr än den vi går genom. Yra och Jackpot skällde till med ett skall och det gjorde Chansa också, men hon låg kvar! Hunden bredvid henne flög upp och började skälla och det blev lite för mycket för Chansa, så hon reste sig också. Och hon kom raka vägen till mig! Jag är förstås inte glad att hon reste sig, men jag är mycket glad över att hon valde att komma till mig istället för att gå till den andra hunden. Jag la tillbaka henne och folk fortsatte att gå i dörren och dessutom klampade de omkring på våningen ovanför och även i utrymmet precis bakom hundarna, men det störde henne inte alls. Jag är riktigt nöjd över hur bra det gick med så pass mycket störning.