Två skadade hundar

Idag var det dags för valpkurs igen. Jag och Susanne åkte upp på klubben för att hinna träna lite innan kurserna började och eftersom det var i princip tomt på klubben fick Lyle vara lös medan jag rastade honom. Han hittade förstås en pinne som han släppte framför fötterna på Jenny och för en gångs skull hade han tur och fick någon att nappa på leken. Men när han sprang efter pinnen skrek han plötsligt till och höll upp ena framtassen. Det visade sig att han hade skurit upp trampdynan vid sporren, mest troligt på en vass sten.

Även om han hade väldigt ont när man rörde där så blödde det inte och han hade inte ont annat än just om man rörde vid trampdynan, så jag bestämde mig för att träna med honom ändå. Det blev dock mycket fokus på lugna moment, som fritt följ, gripa och hålla metallapporten, ingångar bakifrån och fjärrdirigering.

Efter valpkursen, när det var lugnt på klubben, körde jag också vittringsapportering. Jag är verkligen hur nöjd som helst med resultatet av träningen med tejp hittills. Nu markerar han rätt pinne med att frysa med nosen på den. I och för sig har jag aldrig tvivlat på att han skulle kunna hitta rätt pinne med någon annan metod, men det mest fantastiska med "tejp-metoden" är att han helt struntar i de andra pinnarna och DET tror jag inte att jag skulle ha kunnat uppnå på något annat sätt.

Chansa var väldigt duktig på valpkursen. Vi gick först en kort promenad i skogen och hon gick faktiskt riktigt fint i kopplet. Chansa fick demonstrera hur man kan lära in ligg och vi tränade också lite kontakt. Jag körde också lite stadgeträning på sitt och ligg och det är hon verkligen otroligt duktig på. Jag var mycket imponerad av att hon låg fast jag gick ett par meter bort, trots att vi befann oss mitt bland alla valpar.

Hon hade mycket bättre kontakt och fokus på mig den här gången än förra gången, även om hon var väldigt intresserad av de andra valparna. Jag är också imponerad av hennes förmåga att koppla av. Hon la sig faktiskt ner självmant och kopplade av när vi stod samlade och pratade ute på planen och även när vi satt inne i stugan låg hon ner största delen av tiden.

Såret i Chansas tass läker fint, trots att hon har svårt att låta bli att slicka på det. Hon kan nämligen komma åt tassen även när hon har tratt på sig, så det gäller att hålla koll på henne. Numera har hon inte heller några problem med att röra sig med tratt. Hon verkar inte ens ha något emot att ha den på sig, för hon sträcker självmant fram huvudet när jag ska sätta på henne den.

Onsdagsträning

Igår såg det inte bra ut med Chansas tass. Veterinären sa att hon skulle ha bandage ett par dagar och sedan skulle hon lufta tassen inomhus och ha socka utomhus, så i går morse tog jag av henne bandaget (d v s det som var kvar efter att hon hade försökt slita av sig det under natten). Den skadade tassen var då ungefär dubbelt så stor som den friska, det var väldigt rött och såret vätskade en del. Men det som oroade mig mest var att Chansa var lugn, nästan slö, hela dagen.

Stackars Chansa ser verkligen eländig ut, men nu är hon i alla fall väldigt duktig på att röra sig med tratten.

Här kan man se att tassen är ordentligt svullen.

Och här syns det ännu tydligare hur svullen hon var.

Jag fick inte tag på veterinärerna på travet och det verkade bli lite mindre rött och svullet under dagen, så jag bestämde mig för att vänta tills de hade telefontid idag på morgonen. Innan jag ringde kollade jag tassen och då var den bara lite svullen och såret såg fint ut. Chansa var också precis lika pigg som vanligt. Men jag ringde i alla fall och hon ville att jag skulle komma in så att hon fick titta. Men precis som jag misstänkte var det lite onödigt, för såret såg fint ut.

Det var strålande fint väder idag, så jag har varit ute och fixat lite på min uteplats. Jag har också legat och solat/läst en stund. Det är rätt skönt att ha en uteplats, men jag måste bli av med en del skräp, bl a en garderob, som står där ute samt skaffa utemöbler (och en grill, men den behöver jag bara hämta). Jag skulle också väldigt gärna vilja ha ett staket runt min lilla gräsplätt.

Lyle och Chansa fick också vara ute med mig.

Lyle solar.

Lyle kopplar av i solen.

Ikväll var det som vanligt onsdagsträning. Chansa fick vara med för att bli lite trött i huvudet, men det blev ingen träning för henne, annat än att sitta på altanen och passivitetsträna. Men det är egentligen den allra bästa träningen. Chansa var inte den enda hunden med socka på tassen; även Aija har skurit sig, så kommentarer som "Är tassbandage standard på den där modellen?" och "Är det där en mallegrej?" var förstås oundvikliga. När det var platsliggning med skott gick jag och Chansa först bakom stugan och sedan satt vi på altanen och även den här gången gick det bra.

Vi var uppe på klubben redan innan klockan sex, så jag hann träna lite grann med Lyle innan det blev en massa folk på planen. Jag har nu börjat köra lite vittringsapportering utomhus och det verkar som att träningen med maskeringstejp har gett resultat. Han använder i alla fall nosen och plockar inte i pinnarna. Jag har kommit på ett sätt att använda bollar som externbelöning på ställande/läggande på inkallningen och det verkar fungera riktigt bra.

Sittande i grupp är däremot lite mer problematiskt. Han sitter bra när jag tränar själv, men när jag tränar med andra så lägger han sig helst. I och för sig kan det bero på att jag tränar med de som tränar platsliggning så alla andra hundar ligger ju, men det måste vi i alla fall träna mer på, helst med andra hundar som också sitter.

Jobbig skadad valp

Igår var det tävling på klubben och jag skulle vara tävlingsledare i lydnadsklass III. Som tur var kunde jag åka med Susanne dit för jag hade ju inte kunnat gå med Chansa. Jag hade tänkt att sitta i lugn och ro och titta på tävlingen tills jag skulle vara tävlingsledare, men plötsligt så blev jag domarsekreterare istället. Men det är helt okej; man ser ju väldigt bra när man sitter på planen. Det var många hemmaekipage som tävlade och många fick förstapris, bl a Gunilla och Gåva (som vann lkl 1), Jenny-Ann och Fella, Susanne och Nikki samt Jeanette och Biegga.

Chansa fick sitta i canvasburen under tiden och någon påpekade att det var underligt att hon inte försökte slita av sig bandaget när hon låg obevakad i buren. Men hon var väldigt snäll och brydde sig inte alls om bandaget. När jag kom hem bytte jag bandage och såret såg fint ut och stygnet satt kvar. Men efter det började hon bita i bandaget och jag hade ingen tratt att sätta på henne; båda mina trattar var kvar i Lappvattnet efter flytten, så jag fick hålla ordentlig koll på henne. Hon var rätt jobbig igår kväll och snurrade runt i buren, flåsade och försökte slita i bandaget.

Idag har jag jobbat, så mamma kom förbi med tratten innan jag gick till jobbet i morse. Chansa tyckte inte att tratten var speciellt kul. Först slängde hon med den så att den slog i överallt och sedan vägrade hon att röra sig alls. Lyle var inte heller speciellt glad och blev arg så fort Chansa kom i närheten av honom. Därför fick han vara i vardagsrummet och Chansa i hallen medan jag jobbade.

Chansa tror att hon måste hålla huvudet högt hela tiden hon har tratt på sig. Hon kan också bara ha ett öra rest när hon har tratten.

Eftersom Chansa bara får gå ut på korta rastningar har det blivit lite mer tid för Lyle. Igår eftermiddag cyklade jag en sväng med honom och det gjorde jag idag också. Men det blev en kortare tur idag, för jag passade också på att träna en del lydnad. Vi ska ju snart tävla, så det är verkligen dags att börja träna.

På fria följet tycker jag att han bitvis är okoncentrerad och det beror förmodligen på att jag inte gör det tillräckligt svårt för honom att hänga med, precis som Peter sa på kursen. På metallapporteringen är tempot dåligt och gripandet tveksamt, så det finns en del att jobba med. Men det är ändå så mycket bättre än innan så jag tänker inte bry mig så mycket om det momentet innan tävlingen eftersom jag inte vill riskera att förstöra något. Det mesta, även vittringspporteringen känns ganska bra inför tävlingen, även om det förstås finns en del att träna på.

Lyle i rutan.

En liten film på Lyle som springer till rutan. Han brukar normalt inte gå in den där vägen och det var sjunde gången jag skickade honom till rutan, därav det långsamma läggandet.

Ikväll har jag också jobbat och Adam har sett efter hundarna (d v s Chansa). Chansa hade tratt på sig, men på något vis har hon ändå lyckats bita hål på bandaget. Så när jag kom hem fick jag byta bandage för andra gången idag. När jag bytte nu ikväll hade det blött en del, men såret såg okej ut när jag hade tvättat det. Stygnet sitter i alla fall kvar. Chansa verkar dock ha mer ont nu, för nu stödjer hon nästan inte alls på höger fram. Men hon är extremt duktig på att hoppa på tre ben och det är inte lätt att hålla henne lugn när vi går ut.

Stackars lilla Chansa

Nu är det äntligen vår, för nu lyser det gult av tussilago lite varstans längs vägen.

Idag var det en riktigt varm och härlig vårdag så självklart blev det en promenad med hundarna. Vi var ute i 2,5 timmer, fast vi gick egentligen inte speciellt långt under den tidenVi gick upp till skogen och jag la varsitt spår till dem på legdorna. Sedan gick vi lite till i skogen och satt och solade lite (ja, det vill säga jag solade medan hundarna roade sig med pinnar) innan det var dags att gå spåren.

Chansas spår var ca 50 meter långt med blodpuddingsbitar med jämna mellanrum. Hon började spåra riktigt bra, men sedan tappade hon spåret flera gånger innan hon slutligen spårade riktigt bra fram till slutet. Men hon jobbade väldigt bra hela tiden, även när hon tappade spåret, så jag tror ändå att hon lärde sig något. Det blåste en hel del och det är rätt öppet på legdorna så det var nog därför det var lite svårt för henne.

Lyle hade också lite problem med sitt spår. Hans spår var ca 300 m långt och jag hade lagt 10 skogspinnar + en kong. Han tog upp spåret och fäste på spåret direkt och plockade upp den första pinnen efter ca 5 meter. Eftersom han är dålig på att plocka pinnar belönade jag med att leka med pinnen och sedan fick han slicka lite mjukost från tuben innan jag lät honom fortsätta att spåra. Han hittade även pinne nr 2 , men sedan tappade han bort sig lite och missade två pinnar medan han försökte hitta tillbaka till spåret. Sedan tog han tre pinnar till, men övriga pinnar gick han över. Kongen i slutet hittade han dock utan problem.

Chansa har tidigare aldrig visat intresse för att blöta ner sig i bäckar och pölar, men idag plaskade hon nästan lika mycket som Lyle.

En malle i full fart (fast finns det egentligen någon annan hastighet på en malle?)

Jodå, det händer faktiskt att hon står stilla någon sekund då och då.

Det gick över förväntan att binda upp Chansa vid ett träd. Medan jag la spåren skällde hon till någon enstaka gång. När jag gick spåret med Lyle lät hon lite mer, men jag hade väntat mig ett konstant skällande så jag är positivt överraskad.

Chansa kunde till och med sitta ner medan hon var uppbunden.

Roar sig med att tugga på en pinne medan jag fikade och solade.

Sedan fick Lyle tag på en ännu bättre pinne, som hon hellre ville ha.

Så var kampen om pinnen igång.

Lyle håller ett envist grepp medan han sneglar på mallemonstret i andra änden.

Till slut blev det för varmt att hålla på, men tro inte att någon av dem gav upp kampen. Istället la de sig, båda två med ett ordentligt grepp om pinnen.

De två vackraste hundarna i världen poserar.

I vinter har Lyle fått ovanligt mycket päls på huvudet, vilket syns tydligt på den här bilden.

När jag skulle koppla hundarna för att gå hem upptäckte jag att Chansa blödde i ena tassen. Jag vet inte när eller hur hon gjort sig illa, så det är möjligt att hon gått i stort sett hela promenaden med ett sår i tassen. Men med tanke på att det blödde så pass mycket att det blev blodiga tasspår efter henne hela vägen hem så borde jag ha märkt att hon gjort sig illa tidigare under promenaden. Jag tror att hon skar sig på något när hon och Lyle plaskade i vattnet just innan jag kopplade dem. Hon visade inte att hon hade ont på något vis, men något annat hade jag inte heller väntat mig.

När jag kom hem tvättade jag såret och la på ett bandage. Men jag hade inga kompresser, ingen bomull och väldigt lite VetFlex hemma så efter att ha burat in Chansa cyklade jag iväg på apoteket. När jag kom hem fick Adam hjälpa mig att hålla henne så att jag kunde göra ett ordentligt bandage. Hon var inte helt medgörlig, men jag var både lite nöjd och lite orolig över att hon varken morrade eller försökte bitas.

Chansa blödde fortfarande ganska mycket; det var fullt med blod på golvet och på mina kläder och det gick åt massor med kompresser och bomullstussar och ändå fortsatte det att blöda ordentligt. Jag vet att veterinärerna inte brukar bry sig så mycket om skärskador i tassarna, för det är svårt att göra något åt. Men Chansas sår satt inte i trampdynan, utan hon hade skurit upp ett ca 2 cm långt sår i "simhuden" mellan tårna så jag ringde veterinären för att fråga. Hon verkade inte tycka att det var nödvändigt att komma in med henne, men jag har sett en del skärsår i tassarna och aldrig varit med om att det blött så mycket och så länge så jag ville ändå att hon skulle titta på det.

Veterinären tittade på såret och då tyckte hon inte längre att det var onödigt att komma in med henne. Det var nödvändigt att sy, men det räckte med ett stygn. Chansa var väldigt snäll när veterinären undersökte henne och tvättade såret lite. Sedan fick hon lugnande och lokalbedövning. Det var lättare sagt än gjort att sy eftersom såret sitter lite knepigt till och blödde en hel del, men när jag hjälpte till att hålla tassen och spreta ut tårna gick det till slut.

För att Chansa skulle hålla sig lugn längre fick hon ingen spruta för att väcka henne. Hon ska hållas i stillhet så mycket som möjligt ca en vecka framöver. Veterinären rekommenderade koppelrastning så att hon skulle hålla sig lugn. "Eller i alla fall får kopplet henne kanske att ta det lite lugnare", tillade hon sedan. Hon undrade också om Chansa var ovanligt livlig för rasen, men det tror jag nog inte att hon är.

När vi kom hem la jag henne direkt i buren och där har hon legat och sovit i flera timmar. Nyss var vi ute och hon kissade, den här gången på marken och inte på mig, som hon gjorde när jag bar ut henne till bilen efter veterinärbesöket (tack för skjutsen, Susanne!) och nu ligger hon bredvid mig och soffan och ser verkligen ynklig och eländig ut med sitt gigantiska tassbandage.

Stackars, ynkliga lilla Chansa.

Latrastning vid älven

Sist jag skrev i bloggen skrev jag att Chansa var så duktig på att sova i buren med öppen dörr. Det tog jag tillbaka i onsdags morse. Jag är ledig på onsdagar och jag blev inte glad av att vakna 07.15 av att få ett par malletassar i ryggen. Idag är jag också ledig, så i natt har jag haft burdörren stängd bara för att vara säker på att få en ostörd sovmorgon.

I onsdags var det förstås också onsdagsträning. Nu har det tinat upp på klubben så att vi kan vara där och jag och hundarna promenerade upp. Eftersom vi var på klubben kan vi också ha skotträning, så jag stängde in Lyle och gick bakom klubbstugan med Chansa. Jag vill inte associera skott med någon form av höjd aktivitet så mest stod jag stilla och lät henne nosa eller så gjorde vi lite kontaktövningar. Första skottet reagerade hon på och vände sig om, men jag såg ingen sänkning av svansen eller liknande och övriga skott reagerade hon inte alls på. Efter platsliggningen med skott gick vi och satte oss på altanen istället, trots att de inte kört budföring med skott än. Då reagerade hon också på första skottet med att vända sig om, men övriga ignorerade hon.

Som vanligt blev det inte speciellt mycket träning för oss, utan mest fika och prat. Men det är bra träning för Chansa att sitta och vara passiv och hon var faktiskt jätteduktig. Lyle var faktiskt också jätteduktig och skällde inte eller gjorde utfall medan vi satt på altanen. Men lite träning blev det i alla fall. Med Lyle körde jag fritt följ, inkallning med ställande, rutan, metallapportering och hopp-apport. Ställandet på inkallningen behöver jag träna lite mer på, även om det har blivit bättre. Rutan gick inte alls bra, men det är ett moment som han alltid har älskat och varit bra på så jag tror (hoppas) att det var en tillfällighet. Metallapporten funkar över förväntan och på hopp-apport skulle inte ens David ha kunnat ge mindre än en 10:a.

Det känns bra att vi i alla fall har något moment som funkar perfekt, för nu har jag äntligen kommit mig för att anmäla till tävling i trean. Vi ska bara jobba hårt på vittringsapporteringen innan junitävlingen här hemma. När vi kom hem från onsdagsträningen var båda hundarna mycket trötta. Chansa ställde sig utanför buren och när jag öppnade åt henne gick hon in och la sig och låg där trots att jag satt och fikade i vardagsrummet.

Idag har jag varit på Vårmässan. Det var inte speciellt mycket intressant, även om jag i och för sig tycker att det är kul att titta på husbilar och husvagnar. Det skulle vara kul att ha husvagn, inte minst för att slippa bo i tält under Tåmelägret, men utan bil och körkort är det väl ganska meningslöst att ha husvagn.

När jag kom hem efter Vårmässan tittade solen fram och jag hade lite dåligt samvete för att jag kände mig för lat för att gå en långpromenad med hundarna. Så jag ringde Susanne och så gick vi en kortare promenad och lät hundarna springa lite. Ja, i alla fall tre av dem. Lyle springer inte så mycket, men han fick i alla fall ta årets första dopp i älven. Chansa ville inte bada, men när Lyle skakade på sig så skakade hon också på sig.

Jag hade kameran med mig, men det var inte det lättaste att fånga springande hundar på bild.

Lyle tar årets första dopp.

Nikkie, Chansa och Jackpot springer.

Chansa sprang nog mest av alla.

Springande hundar vid älvskanten.

Ännu mera bus.

Unghundarna kommer på inkallning.

Lite bilder

Chansa har lärt sig att gå ordentligt i koppel! Hon har dragit något fruktansvärt i kopplet, men i helgen har jag koppeltränat och nu går hon riktigt fint i löst koppel. Med tidigare hundar har jag provat det mesta- koppelryck, stanna, gå åt andra hållet o s v. När jag fick Lyle så drog han så mycket i kopplet att jag fick ont i ryggen och med honom använde jag klickertänket, d v s belöna rätt beteende och det funkade utmärkt.

I våras var jag till och med tvungen att lära om honom lite för att han gick för bra i koppel. Jag vill inte ha en hund som går som klistrad vid min sida, men det var ganska lätt att åtgärda, återigen genom att belöna rätt beteende. Så jag visste att det funkade, men nu när jag tagit tag i saken och börjat koppelträna med Chansa så blev jag ändå förvånad över hur effektivt det faktiskt är.

Chansa gör även andra framsteg. Numera sover hon i sin bur med dörren öppen på nätterna och det går hur bra som helst. Hon sover hårt hela natten och vaknar inte förrän jag vaknar. Jag har också skor framme på skostället när jag är på jobbet och hon rör dem inte.

Idag har vi haft en vilodag. Vi var ute på en lång promenad igår och resten av veckan blir det nog också en del aktivitet så jag passade på att ha vilodag. När Myrrha var valp var jag väldigt noga med att ha vilodagar så att hon skulle vänja sig vid att det inte var aktiviteter varje dag och det känns som om det är minst lika viktigt för Chansa att lära sig att det inte måste hända något hela tiden. Chansa är också väldigt bra på att koppla av inomhus och hon är numera mycket duktig på "gå och lägg dig".

Eftersom vi inte har gjort något idag kommer istället en del bilder från gårdagens promenad:

För Chansa har storleken betydelse.

Vilda valpen.

Ibland undrar man om hon är riktigt klok.

Chansa har hittat bollen och funderar på hur hon ska ta sig över diket (vilket hon inte funderade på när jag skickade henne att leta bollen).

Världens vackraste mallevalp.

Pinntokig hund.

Lyle och Chansa

Lyle ligger och tittar på när Chansa letar bollen.

Lyle rullar sig i snön;han är nog den enda som fortfarande njuter av den.

Mallevalpen anfaller.

Bus.

Lyle är blöt efter att ha lekt i snön.

Chansa sitter och surfar (eller nåt).

EFIT

Idag var det Ett Foto I Timmen och som vanligt när det är EFIT så jobbar jag. Men jag bestämde mig för att vara med, trots att det blir väldigt tråkiga och odetaljerade bilder från jobbet. Det här är vad jag har gjort idag:

6.45 Rastning av hundar.

7.45 Är på jobbet och kokar vatten.

8.55 På väg hem från jobbet för första gången idag.

9.40 Frukost och en kopp te.

10. 45 Sitter i soffan med datorn och Chansa sover gott.

11.55 Har just gått ut på en promenad med hundarna (ja, båda hundarna är med på bilden).

12.30 Fortfarande ute med hundarna (ibland ser Chansa inte riktigt klok ut...).

13.30 På väg hem efter promenaden.

14.30 Kikar in på Allt Om Hundar.

15.40 Har börjat jobba igen och passar på att läsa lite medan jag sitter och väntar på att min brukare ska komma hem.

16.45 Ringer Ewelyn för att prata lite om veckans onsdagsträning på klubben.

17.45 Kokar grönsakssoppa.

18.45 Gryta med rådjurskött åt jag till middag (det var godare än vad det ser ut att vara på bilden).

19.45 Jobbar.

20.30 Jobbar fortfarande.

21.55 På väg hem från jobbet för andra gången idag.

22.45 Tittar på senaste avsnittet av One Tree Hill på datorn.

23.50 Läggdags.