Jobbig skadad valp

Igår var det tävling på klubben och jag skulle vara tävlingsledare i lydnadsklass III. Som tur var kunde jag åka med Susanne dit för jag hade ju inte kunnat gå med Chansa. Jag hade tänkt att sitta i lugn och ro och titta på tävlingen tills jag skulle vara tävlingsledare, men plötsligt så blev jag domarsekreterare istället. Men det är helt okej; man ser ju väldigt bra när man sitter på planen. Det var många hemmaekipage som tävlade och många fick förstapris, bl a Gunilla och Gåva (som vann lkl 1), Jenny-Ann och Fella, Susanne och Nikki samt Jeanette och Biegga.

Chansa fick sitta i canvasburen under tiden och någon påpekade att det var underligt att hon inte försökte slita av sig bandaget när hon låg obevakad i buren. Men hon var väldigt snäll och brydde sig inte alls om bandaget. När jag kom hem bytte jag bandage och såret såg fint ut och stygnet satt kvar. Men efter det började hon bita i bandaget och jag hade ingen tratt att sätta på henne; båda mina trattar var kvar i Lappvattnet efter flytten, så jag fick hålla ordentlig koll på henne. Hon var rätt jobbig igår kväll och snurrade runt i buren, flåsade och försökte slita i bandaget.

Idag har jag jobbat, så mamma kom förbi med tratten innan jag gick till jobbet i morse. Chansa tyckte inte att tratten var speciellt kul. Först slängde hon med den så att den slog i överallt och sedan vägrade hon att röra sig alls. Lyle var inte heller speciellt glad och blev arg så fort Chansa kom i närheten av honom. Därför fick han vara i vardagsrummet och Chansa i hallen medan jag jobbade.

Chansa tror att hon måste hålla huvudet högt hela tiden hon har tratt på sig. Hon kan också bara ha ett öra rest när hon har tratten.

Eftersom Chansa bara får gå ut på korta rastningar har det blivit lite mer tid för Lyle. Igår eftermiddag cyklade jag en sväng med honom och det gjorde jag idag också. Men det blev en kortare tur idag, för jag passade också på att träna en del lydnad. Vi ska ju snart tävla, så det är verkligen dags att börja träna.

På fria följet tycker jag att han bitvis är okoncentrerad och det beror förmodligen på att jag inte gör det tillräckligt svårt för honom att hänga med, precis som Peter sa på kursen. På metallapporteringen är tempot dåligt och gripandet tveksamt, så det finns en del att jobba med. Men det är ändå så mycket bättre än innan så jag tänker inte bry mig så mycket om det momentet innan tävlingen eftersom jag inte vill riskera att förstöra något. Det mesta, även vittringspporteringen känns ganska bra inför tävlingen, även om det förstås finns en del att träna på.

Lyle i rutan.

En liten film på Lyle som springer till rutan. Han brukar normalt inte gå in den där vägen och det var sjunde gången jag skickade honom till rutan, därav det långsamma läggandet.

Ikväll har jag också jobbat och Adam har sett efter hundarna (d v s Chansa). Chansa hade tratt på sig, men på något vis har hon ändå lyckats bita hål på bandaget. Så när jag kom hem fick jag byta bandage för andra gången idag. När jag bytte nu ikväll hade det blött en del, men såret såg okej ut när jag hade tvättat det. Stygnet sitter i alla fall kvar. Chansa verkar dock ha mer ont nu, för nu stödjer hon nästan inte alls på höger fram. Men hon är extremt duktig på att hoppa på tre ben och det är inte lätt att hålla henne lugn när vi går ut.